Vad är tuggben till för?
Vid 3,5 års ålder har Peggy äntligen upptäckt vad tuggben kan användas till! Man kan ju
faktiskt tugga på dem, inte bara springa och gömma dem bakom en kudde eller så.......
Matte var bara tvungen att dokumentera denna stora upptäckt! Till slut begriper även Peggy
vad olika ting är avsedda för............. och att varken Molly eller Kajsa är intresserade eftersom
de fått var sitt eget.
Det är ju för det mesta så att vi får var sitt av allt. Så även födelsedagspresenter. När Kajsa
fyllde sex höll Stina i paketutdelningen:
Peggy; det är nog bäst att sno ett i alla fall,det är ju långt kvar till min födelsedag.......
En som var duktig på att öppna paket och som alltid gjorde det med glädje var Hanna;
Bara några veckor efter detta födelsedagsfirande blev ledsamt nog Hanna sjuk och fick
lämna oss. Det känns så tomt efter Pompeca's Honey Runner. Vi har ju blivit så fästa
vid henne. Redan när Kajsa var liten valp började vi umgås och promenera tillsammans
med Cherry och Hanna. Här är vi på promenad på Hunneberg;
Tre Pompecasdamer och en "snorvalp" från Springeldens.
Kajsa fick mutas med godis för att sitta så still, hon var ju bara 3 månader! Det var nomnomnom
redan då........
Året därpå hade Cherry och Hanna fått en ny syster;
Mitt i sorgen är vi dock glada över att vi fick ha Hanna hos oss här några helger när
matte Sofia jobbade. Och vi är så tacksamma över att Hanna tog så väl hand om
våran Sture.
Inte kunde vi ana att det skulle gå så fort, Hanna som var så pigg på alla pedagogiska
leksaker....här var hon verkligen en mästare!
leksaker....här var hon verkligen en mästare!
Hanna; jag vet att det finns något här i hålet........
Sture; Jag begriper ingenting - vad förväntas jag göra?
Skönt att inte alltid behöva jobba för maten........ serverat!
Och så dags för middagsvila, så här tätt tillsammans låg ofta Molly och Hanna, de
hade något särskilt tillsammans........
hade något särskilt tillsammans........
Allas vår älskade Hanna, Du har gjort avtryck och vi känner oss så få utan dig.
Så har också Meide lämnat oss vid 16 års ålder. Det är så tråkigt när hundarna i
vår närhet inte finns mer. Här hittade matte en bild där både Busan och Meide finns med.
Tror det var 2008 och vill minnas att Kajsa sprang uppför trappan själv för första gången.......
det gällde ju att hänga med de andra!
...och så en där även Mumma finns representerad;
.... och alla är vi från Pompecas! Och livet går vidare och snart kommer Mumlans valpar!
Här är en annan valp;
Han heter Bamse och har flyttat in hos våra grannar. Vi tycker att de skaffat sig en väl stor kanin
den här gången.........men vi vänjer oss väl.
Nu har inte Peggy fått hälsa på honom ännu, hon får vänta tills han blir lite större och
får leka med brorsan så länge.....
Kom då, Sture!
Sture; vet inte om jag törs ta den där hönan.........
Så har mattes semester börjat och vi for till Småland, gick vilse i smålandsskogarna och
badade i sjöarna...........inte!
Här med Annen och Helena vid Sommen.
...och här vid sjön Lången.
Annars gör vi inte så mycket.........skulle sitta fint med en ekorrjakt! Vi såg en häromdagen....
Molly; lyssna!
Peggy; vadå? Jag hör inget, men jag ser!
Peggy; vadå? Jag hör inget, men jag ser!
Molly; Jag inte bara hör, jag ser!
Peggy; tur för den att staketet är i vägen, annars!
....och så vllar vi förstås, borta som hemma!
Grattis Springeldens Sixth Sense på sex-årsdagen!
28 maj 2008 kom den här underbara tösen till världen efter en lång och besvärlig förlossning för
mamma Flinga. En valp låg i vägen för de övriga och den valpen var vår egen lilla Kajsa, som
länge hade arbetsnamnet Proppen. Och nog har hon propptendenser ännu idag. Hon hänger
gärna sin matte i kjolarna och har en förmåga att vara framför fötterna i den riktning
man just tänker sig.
Nu fick hon fira sin födelsedag med röntgen av den tass som hon skadade i Norge, varför
vi inte har haft något riktigt födelsedagsfirande. Men dagen har i alla fall gått i rusets
tecken. Nu hoppas vi att Du ska vara dig själv i morgon så att vi då kan ta igen vad vi
förlorat av firande i dag och så hoppas vi att tassen läker fort, fort, fort!
Varma gratulationer till vår underbara Kajsa!
Oj, vad tiden går - redan vår!
Och vad i h-e har de för sig på Sweetmollies efter tre?
Oroa er inte; här är det aldrig händelselöst! Men matte hinner inte med att uppdatera
bloggen mellan alla aktiviteter.
Peggy har ju haft sin rallylydnad under vintern och tro det eller ej; nu är hon i fortsättningsklassen!
Här är beviset;
Vår fantastiska instruktör Helen säger att hon har utvecklats men vi andra tror nog mer på
inveckling och ibland rentav avveckling!
Så här fint sitter hon vid starten av banan........
..........och med riktigt gott godis kan hon allt vara följsam........
Se här; har vi tur så tuggar hon inte på konerna!
Look; inga tuggmärken och alla står på sin ursprungliga plats!
Och så plötsligt; Nej, nu skiter jag i det här, matte!
Vi har i alla fall haft väldigt trevligt på våra lördagseftermiddagar ute på Västerby. Trevligt
sällskap och gott fika!
Duktige Morris
Cirkus-Jesper
Västgötaflickorna Stina, Ebba och Lill-Peggy
Vi har lite svårt att skilja dem åt ibland.......
....precis som de har svårt att skilja oss åt;
Den trötta är dock Peggy!
På söndagkvällarna har vi gått på öppen träning för att även Molly och Kajsa ska tämjas
och skrynkla sina hjärnor lite.
Molly och matte i dubbla täcken och mössan långt ner på näsan.
Hopp över, Molly!
Och så var det Kajsas tur, bäst vi kör ett varv innan det mörknar...........
Och nu vill det allt till att godiset lockar mer än fågelbajset på golvet, Kajsa är
måttligt road av att göra konster på kommando...........
måttligt road av att göra konster på kommando...........
Nej, då är det annat ljud i källan när det är LC-träning. Vintern var knappt över när
Jansson ville ha med oss på träning i Bröndome. Dottern Janie skulle minsann ta sin
licens och bli lika framgångsrik som pappa.
Här har ni gänget; Janie, Jansson, Peggy, Molly och Kajsa. Syns det att vi är släkt?
Och så var det dags för årets första LC-prov. Vi gav oss iväg för övernattning i Lund tillsammans
med Vilda och Mumlan.
Så här skönt hade vi det på hotellet. Molly är redan startklar!
Undrar om de här töserna verkligen orkar springa dagen efter?
Mamma/mormor Vilda; Skönt att vara pensionerad LC-champion, jag behöver inte
ladda för morgondagen!
Det var kallt och blåsigt i Sjöbo och så kom det sig att bilderna därifrån bara blev tagna på
sängen!
Knappt två veckor efter var det tävling igen. Monica kom med Janie för att fira påsk med
oss. Vi hade tänkt det skulle vara en tjejfest, men typiskt nog ville Sture vara med. Och
gissa om han blev kär i lilla Janie!
Sture; får jag lov?
En liten cha-cha?
Let´s dance!
Och äntligen fick också vi lite påskgodis - tack snälla Monica! Observera vem som har
minst kvar i sitt ägg; matte naturligtvis! Vi fick minsann inte äta hejdlöst.........
minst kvar i sitt ägg; matte naturligtvis! Vi fick minsann inte äta hejdlöst.........
Dagen före LC-provet i Lycke gick vi en långpromenad, Grindsjön runt. Det gäller ju att ha några
mil i benen före ett prov. Janies husse var orolig att vi gått för långt, men ingen fara för Janies
del!
Söt Sture!
Söt Janie!
Peggy; Vad sa Du Sture - såg Du en snok sa Du?
Och minsann; var inte Jansson med på promenaden i alla fall?
Snart dags för en tatuerad Janie på högerarmen?
Och nog gav förberedelsen ett bra resultat i Lycke! The winner takes it all!
Dixietowns sister Jane med sin uppfödare Jenny - 1:a med cert och Best in field! Du är
fantastisk Janie! Vilken kanonkula!
fantastisk Janie! Vilken kanonkula!
Så här glada var ägare och uppfödare;
Och så här trötta var faster och brorsdotter efter tävlingen;
Kajsa; Var kom jag då?
Ja Du Kajsa, det var inte så illa för din del heller; delad sjätteplats! Duktiga töser!
Peggy; än jag då?
Värstingen blev diskad efter lopp 1; va, har jag attackerat någon?
Så fick vi då fira Janie med champagne, sedvanlig pizza och ostbricka i Töcksfors helgen
efter. Men då kunde inte Janie vara med eftersom hon börjat löpa! Sture var alltså inte
helt fel ute när han bjöd upp till dans........
Men Jansson var ju med förstås och lyckades i vanlig ordning ta plats.....
Kajsa var lite extra kelen och vågade lägga tassen om Vilda........
Kajsa; jag tror jag vågar pussa henne också!
LC-provet i Norge gav dock denna gång inga andra resultat än skador; både Jansson och Kajsa är
konvalescenter, men vi hoppas på snar bättring för syskonen Springeldens.
I övrigt tillbringar vi mest tiden på beachen...... 
Kajsa; ser ni mig? Inte en tass i backen!
Här kommer Springeldens Sixth-Sense!
Så har vi fått en nytt soldäck sedan matte lät riva lekstugan.........
Men skönast är att sitta i en stol på altanen....
Molly; Vadå? Mallig? Inte jag inte!
Nu är det väl snart dags för kvällsmat, matte? Vi hörs igen!
In Memorian
Vår älskade Scooby, Sweetmollies' Count Basie, har fått somna in efter en tid av
svår smärta. Scooby föddes 21 februari 2011 som den sistfödde av valparna i Mollys
och Pigges jazzkull.
Två sömniga gossar; Lill-Pigge (numer Mille) och Scooby.
I kullen var Scooby den lågmälde gossen, dock alltid pigg på bus och mycket charmig!
Här är Wille, som han då kallades, tillsammans med sin syster Peggy.
Scooby var en av de två "gråa" charmknuttarna som sedermera blev mer beiga, här
tillsammans med brorsan Charlie Parker, numer Latte.
Vid 10 veckors ålder kom Aga, Lars-Erik, Joakim och Aksel och hämtade hem den lille Scooby.
Så blev han en norsk gut och där fick han ett rikt och aktivt hundliv, älskad av många.
Under hela hans uppväxt har Aga skickat foton och vi har kunnat följa hans utveckling till en
stor och vacker whippet.
Foto: Aga Zakoscielna
Foto: Aga Zakoscielna
Foto: Aga Zakoscielna
Foto: Aga Zakoscielna
Foto: Aga Zakoscielna
Många är de kurser som Scooby och Aga har gått tillsammans; alltifrån
lydnad till spår och Scooby fick även pröva på att springa efter trasan och
nog visade han att han var Mollys grabb, alltid!
Foto: Aga Zakoscielna
Så sent som före jul gick Scooby en spårkurs.
Sommaren 2012 kom Aga och Scooby och hälsade på i barndomshemmet. Vi är
idag så tacksamma för detta besök och vi önskar att det hade kunnat bli fler.
Här busar de två syskonen tillsammans; Count Basie och Peggy Lee;
Scooby var så tålmodig, trots att Peggy, i vanlig ordning, nafsade sin springkompis
i baken.
Det var en varm majdag, men visst orkade de springa tillsammans;
Två trötta syskon.
Scooby och mamma Molly.
Vi tror att Scooby delade Agas naturintresse och tillsammans vistades de mycket
i skogen och gav sig ut på långa upptäcktsfärder. De levde tätt tillsammans och Scooby
var med på Agas jobb och han är även på veterinärhögskolan i Oslo saknad
av många hund- och människovänner.
Scoobys liv blev kort, men han fick ett rikt liv med många upplevelser och var
oändligt älskad av sin familj. Vi saknar honom och tänker på Aga,
Lars-Erik, Joakim och Aksel och hoppas att ni, när
det gått en tid, får en ny whippetvän.
Sweetmollies' Count Basie
"Valparna" tre år!
Många varma kramar till er alla från mamma Molly!
Tema Molly!
Nu kommer Kajsa nog att bli lite sur. Förra inlägget hade vi tema Peggy
och idag, 12 januari, är temat Molly. Men Kajsa får vänta på sin tur. Dessutom
är hon ju, som enda hund i familjen, på facebook så hon har ingen anledning att
klaga på bristande uppmärksamhet. Det får hon minsann så det räcker...och får
hon det inte så tar hon sig det!
Nej idag är det minsann Mollys tur! Och nog verkade hon i morse glad på sin
födelsedag. För att inte tala om när hon kom ut i snön, då blev det fart på
den sjuåriga tanten!
Nu ska inte matte skriva något tårdrypande om sina känslor inför denna lilla sötnos i sitt
syrenfärgade täcke.........det slår aldrig fel; så fort hon börjar leta efter årsbilder gråter
hon en skvätt!
Och idag för sju år sedan visste ju inte ens matte om att Molly skulle bli hennes. Det var
först när Molly var två veckor och fortfarande kallades Muffin som matte plötsligt förstod
att Marie bestämt att detta underverk skulle hamna i Vänersborg. Så stod hon där på
altanen med en lugnande cigarett och konstaterade; Hjälp, jag har visst blivit med hund!
Nej, det är inte Peggy - det är Pompecas' Love My Culture!
Redan igår när matte gömde sig i tvättstugan anade vi att något var på gång........ tänk
att man måste gömma sig för sina hundar när man ska slå in paket! Det är ju rent
löjligt!
Undrar om alla tre är till mig?
Det var ett stort och två lite mindre........ matte sa att det stora var till mig, men Peggy tog
det direkt och sprang iväg fort som sjuttan. Men okej, jag nöjer mig med ett mindre.......
Det var då attans, vad det var väl inslaget!
Lite fjuttigt, tycker jag!
Men se här; det var det här som var tänkt till mig! Det var ju något att bita i det.......... och
så är det visst något gott inuti, få se om jag kan få ut det....
Kajsa; Väldigt likt de där bollarna som bara är ett hinder när man ska komma åt
godiset! Det är väl bättre att ge godiset direkt i munnen än att man ska
behöva springa efter Molly och Peggy för att få med lite av kakan!
För er som inte vet kan vi berätta att Kajsa inte alls vill jobba för något godis,
hon följer efter de andra, mer arbetsvilliga, och hoppas de ska tappa något. Smart
eller korkat?
Peggy; Men tack, inte ska jag? Jag fyller ju inte år!
Man kan bli lite trött efter allt firande, vi hade gärna åkt i väg på öppen träning
men matte var alldeles slutkörd, så vi fick stanna hemma och vila....och
vila....och vila.......
Molly; Tänk att den där ungen inte har blivit torr bakom öronen, än!
Och så slutar vi med en varm hälsning till mamma Vilda, Mollys syskon Jarvis, Goofy och Shiba!
Här är Molly och Goofy med mamma när de var fem månader! Grattis Goofy!
Och här är Molly med sin andra bror Jarvis;
Grattis Jarvis!
Omnomnomnom..........
Kajsa: Jag bara älskar de här mellanmålen..........omnomnomnom!
Det blev en kort vinter i år, men Peggy och Sture passade på att busa så snön yrde!
Peggy: Kom då om Du törs!
Sture; Som om jag skulle vara rädd för dig syrran!
Peggy; Det borde Du nog vara! Look; two legs!
Kajsa; Hur är underlaget? Kan man springa i det här utan att bli blöt?
Sture; Men nu Du syrran, nu har jag dig allt!
Yrsnö? Matte hade nog varit och testat glöggen....
Och så var vintern över för denna gång;
Regnkappan på, Molly!
Kajsa; Usssssssch! Man blir ju blöt om tassarna!
Peggy; Ja, lite blöt blir man, men det är bara att traska på!
Så ska vi väl önska alla våra bloggläsare och gillare en God Jul. Ska ni försöka ställa upp
er lite fint?
Peggy och Sture; Blir det bra så här, matte?
Jadå, ni har så fina hakor och man kan inte annat än älska er!
Försök nu att sitta still..... och helst allihop!
Men vem har sagt att ni skulle vika tungan, Sture?
GOD JUL!
Och Hanna; våga nu inte skicka ett kort där ponksen sitter stilla och uppsträckta iklädda
någon röd accessoar!
Hann ni se...........?
Det var bara Peggy Lee som for förbi....inte ens bollen
hinner med!
Och vart tog Peggy vägen?
Ville; Kom hit Peggy!
Molly; Men ropa inte hit henne, vi har det ju bra som vi har det! Äntligen kan
man få gå och strosa lite i fred.
Peggy; Ha, jag hittade bollen!
Här kommer hon, Sweetmollies' Peggy Lee!
Peggy: Varför kommer ni inte? Ska ni inte vara med?
Mamma, kom igen nu!
Molly; Du är bara så tröttsam, Peggy!
Rosso; Jag tar det lugnt idag!
Hela gänget samlat...nu går vi!
...och då gick alla åt höger, medan Peggy
sprang ät vänster..........
Jag skulle ju bara hämta bollen!
Jag kommer, jag kommer! Vänta på mig!
Och nog kan ni förstå att vi fått en ny LC-stjärna i familjen..........
Se bara så många rosetter hon har nu:
Okej då, det gick kanske inte så bra i Norge den här gången;
plats 11 av 24, men dessto bättre gick det i Mariestad.
Vid höstens sista LC-prov låg Peggy 2:a efter första loppet,
men då blev nog matte lite för kaxig så slutplatsen blev bara 6.
Nu var det ju inte så Peggy, att Du sprang ner dig i andra loppet,
men det var flera tikar som sprang upp sig! Och det var ju trots allt
40 tikar som sprang sämre än dig! Mollys kusin Garamond lyckades
ta en 3:e plats bland hanarna. Jätteroligt! Grattis Garre!
Peggy; jag tyckte nog det var lite mesig färg på min rosett, Garres är mycket finare!
Nåja, vi är allt glada för allt i rosettväg.........
Grattis vår älskade Peggy! Nu laddar vi inför nästa säsong!
Peggy; Ja då, vänta ni bara....!
Då har kroppen fått sitt - dags för hjärnan! Hur tränar man bäst den?
Ja, lydnadsrally är ju ett sätt.
Här har vi årets gäng; Jesper, Ebba, Peggy Lee,
Peggy Sue och Morris..........och så Maria,
Annie, matte, Ann-Marie och Anna.
Vem som leder kursen?
Vår eminenta lärare Helen förstås! Tänk att hon står ut med oss, år efter år!
Peggy; jag är lite trött i dag, måste jag?
Då får väl matte gå banan själv då! Men se vad duktiga de andra är;
Morris ligger under gång!
Ebba äter inte upp konerna!....som vissa andra gör..........
Lill-Peggy gör enkel slalom!
Jesper gör en tysksväng!
Okej då matte jag kommer snart...ska bara undersöka den
här västgöten först!
Många västgötar är det på våra kurser så nu måste vi nog
avsluta med en östgöte;
Sent omsider; Varmt tack för senast, vår älskade Marianne!
Natti! Natti!
En helgutflykt till Danmark
Smidig och snygg vill man ju gärna vara så matte tog oss med till Roskilde för utställning
och LC. Nu var vi ju inte tillräckligt snygga och inte tillräckligt smidiga och matte hon var
direkt ful, enligt utställningsdomaren. Men vad gör det? Vi hade en jättetrevlig helg med
många spännande upplevelser i Maries husbil.
Här är vi hela gänget på kvällen efter utställningen;
Molly, Mumlan,Kajsa, Shannie och Peggy. Och så
Marie förstås. Marie som aldrig drar sig för att ratta
husbilen några extra mil.
Åh hej och hå............ här kliver vi upp på den allra högsta punkten på Själlands udde.
Vilken utsikt!
Det här med utställning är ju inget vi gillar direkt, men vi gjorde vad vi kunde för att se riktigt
snygga ut och domaren sa efteråt till matte att hon har väldigt fina hundar (det visste vi ju!) men
att hon inte riktigt gjorde dem rättvisa eftersom hon, i vanlig ordning, tjabblade bort sig själv.
Ringträning, vad är det?
Nåväl, både Kajsa och Peggy fick Excellent och Kajsa blev i alla fall placerad. Peggy hittade
en osmaklig insekt strax före hon skulle gå in i ringen i konkurrensen och spottade fradga. Hon
ska ju alltid ställa till det och skämma ut oss! Det kom folk springande med piller
och sa något om veterinär, men vi har ju varit med om Peggys insektsätande förr.........
Här är Kajsas omdöme;
"The handler needs more ringtraining"............... Blä!
Molly blev bara "very good", men det är väl inte så dumt för en hund utan framtand?
Peggy fick, trots malören med insekten, excellent!
"bit bigger ear" - vem har sagt att jag har stora öron? Och "faster" gick det på LC:n. Då lyckades
hon komma 5:a och fick den här fina rosetten;
Så nu tycker allt matte att det börjar likna något på rosetthyllan;
Lite anspråkslöst jämfört med många andra, men vi tar oss!
Vi hade en bra placering vid prisutdelningen och sportkommentatorn Shannie gjorde sitt för
att hjälpa prisutdelaren.
Mumlan; vad tjatar Du om, Shannie?
Peggy; kan fortfarande inte komma över det där med stora öron - är det inte bra att ha det?
Dags att resa hemåt, nu är vi ganska trötta. Undrar var husbilen stannar nästa gång?
Varje gång vi öppnar dörren är det nya promenadstråk som gäller, det är det som är så
spännande med sådana här utflykter.............
Och morgonen därefter vaknade vi till den här utsikten;
Mellbystrand..........men här fick vi minsann bara promenera i sakta mak.
Vi hade ju alla lite skavanker efter LC:n. Tråkigt eftersom matte,
vid sitt toalettbesök, hade uppmärksammat en strandkanin...........
Ingen tvekan om att det var en riktig "springstrand"!
Nåväl, kanin och kanin.......... vi lyckades i alla fall, vid nästa stopp, gemensamt slakta det här
jaktbytet;
En historisk rundvandring vid Tjolöholms slott avslutade resan.
Undrar, vad det kan finnas i den här blomkrukan?
En vacker slottsträdgård med många "goa" blad!
"Förbjudet att beträda murarna på grund av rasrisk"! Men det hindrar inte Shannie.........
Shannie; Se på mig, matte! Vilken utsikt jag har härifrån!
Tack Marie, Shannie och Mumlan för en jättetrevlig resa med så många inslag av spänning,
vacker natur och trevlig samvaro!
Nu pratar visst matte om Norge.............."On the road again"!
Lycka är................
trodde Peggy haft i magen i flera månader. Matte matade henne med sparris
i omgångar samt dissekerade hennes exkrement i flera veckor efter den misstänka
incidenten. Men nu är det alltså återfunnit och matte känner sig äntligen lugn. Så dum
är tydligen inte ens Peggy, att hon äter upp sitt eget bandage!
Olycka är när man inte hinner fram till starten vid ett LC-prov när man färdats i sex timmar, allt
för att hundarna ska få springa två minuter var! Så gick det för Peggy vid provet i Stjärnhov......
Som tur var fick hon chansen att springa som stödhund till den här lilla damen som skulle
springa för sin licens;
Meya, dotter til Poppins och Mumrik (som är Peggys mormorsmors bror..........ja, i alla fall släkt
på något vis....)
Och i Stjärnhov var minsann en stor del av släkten samlad. Där var Mumgas och Byron;
Där var Garamond;
Samtliga kusiner till Molly. Tyvärr fick inte matte med något foto på den kusin
som lyckades bäst för dagen. Men vi gratulerar naturligtvis kusin Bodoni
till den fantastiska insatsen på LC-fältet och hoppas vi snart ses igen!
Och så Jansson förstås;
Kajsas favoritbrorsa! Som vanligt sur när han får ligga i buren och vänta på att få
springa........ Men som han sprungit denna sommar! Nu är han dansk champion
också! Så inte behöver Du vara sur där bakom gallret!
Här vilar Mumlan, kusin till Molly och Shannie, halvsyster till Molly;
Och så hela Pompecas family;
Lite folk man måste man ju ha med även på en hundblogg!
Kajsa; Är det dags snart för mig, eller?
Här är Peggy och Kajsa färdiga för "avspark", Shannie vilar ut efter sin insats.
Molly; men nu är det väl i alla fall min tur! Och nog fick hon så att hon teg till slut; trastrissan
gick av så det blev omstart och hon fick nästan springa två hela lopp efter varandra.
För att inte tala om hur långt matte fick springa......! Nu fick hon skjuts av en fyrhjuling
och nog blev Molly förvånad där hon stod vid trasan och fick se matte komma
åkande på fältet........
Jaha, då var det roliga över - vad gör vi nu?
Nu drar vi till Hamra och hälsar på Marianne och Peder!
Mums............. rådjurslever, han är allt bra snäll den där Peder.........och så är han ju så snygg
också! Liksom hans fru;
också! Liksom hans fru;
Tack Marianne och Peder för kost, logi och sann vänskap! Vi kommer snart
igen.............. om ni orkar med oss...?
Så hann vi inte mer än hem när vi skulle ut och resa igen. Inte så långt
denna gång; bara till Vara för att hälsa på Kajsas gudmor Mona. Hon
hade nog lite whippetabstinens, men det behovet mättade vi snabbt!
Pusst, vad varmt det blir på västgötaslätten, inte ett skuggträd så långt
man kunde se.......
Kajsa med sin allra käraste gudmor.
Annars har matte varit ganska tråkig på semestern, hon har målat och
målat och målat........ men en dag fick vi prova på en ny skog tillsammans
med grabbarna från Älvabo.... och jösses vad mycket rådjursdoft det var
i den skogen! Där fick minsann inte matte någon chans att fotografera oss
förrän vi åter var instoppade i bilarna.
Från vänster; Mandel, Latte och Pigge.
Och så hade de med sig Peggys faster Rut;
Så lik pappa Pigge, både till utseende och personlighet!
Visserligen har det varit varmt och solen har gassat, men var det nödvändigt
att matte skulle skicka efter sådana här löjliga kepsar? Men hon gör det ju
av omtänksamhet så vi fick ju ställa upp på en kepsprovning.........
Molly med keps.....
Kajsa med keps.......
Peggy med keps......
Sture med keps........
Ja, så var semestern över och nu väntar vardagen med jobb för matte
och dagis för oss. Men roliga saker väntar också; Peggy har fått ett
EU-pass och samtliga fick vi en rabiesspruta häromdagen så
snart bär det av till Danmark! Därefter Norge och sedan Mariestad!
Så nog har vi späckat program i september........
Midsommar, högsommar och snart är det jul!
Ja, tänk vad tiden går när man har roligt! Och roligt har vi nu haft i fem år med
Springeldens Sixth Sense. 23 juli 2008 hämtade vi henne hos Kicki i Torpsbruk.
Det var en varm dag och matte var orolig att hjärtat skulle stanna på den lilla valpen.
Dagarna efter hemkomsten låg vi mest still på altanen.
Kajsa; Det känns tryggt med den där Molly, hon kanske kan ta lika väl hand om mig som
mamma Flinga gjorde........
Nja, lite bus var det ju också.......... annars vore man väl inte en valp!
Men tänk vad valptiden går fort.......för de flesta........inte alla. Somliga är valpar ända upp i
tvåårsåldern, en del ända upp i sexårsåldern!
Här är Molly, 2 månader, med sin kanin som hon fick med sig från Marie. Och den hänger
med ännu och kan ibland få den mest mogna sexåring att vilja leka.
Molly; Men se där, min gamle vän!
..............undrar om någon ser mig? Ska jag våga? De andra kanske tycker att jag är
löjlig........?
Äsch, vem bryr sig...jag tar den!
Jag älskar verkligen den här kaninen och tänk vad mycket roligt vi haft ihop!
Nu när matte har semester har vi allt haft det lite tråkigt, hon bara jobbar med hus och hem
och tycker att vi kan vila lite nu när hon är ledig. Men visst, lite kul har vi väl haft.
I midsomras var vi ju i Älvabo och träffade grabbarna. Det är ju alltid roligt och extra
roligt blev det ju när katten kom över köksgolvet..............men om det tänker vi inte
berätta!
Peggy, Pigge och Mandel kollar av varandras dofter.
Peggy; Nej, nu drar jag nog ifrån grabbarna.........
..........vad gör ni däruppe på balkongen? Ska ni inte komma ner och lattja lite? Jag har hur
roligt som helst.....
Latte; Nej, jag ska nog bara sitta här och slöa lite........
...och här vilar det gamla "fästfolket"....Molly var ju lite skendräktig också,
men bara till skenet alltså! Tur eftersom matte nu använt virket till valplådan
för att befästa staketet så att Peggy inte kryper under (!) när hon ser en katt virvla förbi
på andra sidan!
Så har vi haft lite olika matgäster på besök.
Här är det Hanna och Sture som låter maten smaka.
Och här har vi hela Pompecasklanen;
...många skålar blir det.........
Halvsystrarna Molly och Shannie verkar mätta och nöjda........eller ska vi gå och se om det finns
något kvar borta hos de andra....?
Hela gänget kom från LC-prov i Ljungbyhed, där vi också skulle varit om inte Peggy och Kajsa
löpt i en annan bemärkelse. Löpte gjorde också Shannie så kvällen blev som den blev
med tre pilska flickor.................Det gick vilt till i soffan och ögonfärgen pendlade mellan
med tre pilska flickor.................Det gick vilt till i soffan och ögonfärgen pendlade mellan
rött och grönt;
Shannie och Peggy i en lustiger dans......
Kajsa; Får man vara med, eller?
.......och så fortsatte leken ute.......
.......och även Mumlan ville vara med.....Vad är det vi letar efter egentligen?
...och mattarna drack vin......... lite suddigt?
Busan; Åh dessa ungdomar.......!
Meide; Håller fullständigt med...........jag tror jag sover en stund.
Så reste släktingarna vidare hemåt. Här blev det tyst och tomt. Vi saknar er, så kom
snart tillbaka! För övrigt så träffar vi ju några av er i Stjärnhov nästa vecka...
Och lite trött blir man när gästerna åkt. Luften går liksom ur en..........
Molly; Skönt med en huvudkudde.....
....Det är i alla fall tur att vi har varandra.......
Molly; Tänk så ensamt det hade varit utan dig, Proppen!
Kajsa; Ja, det var väl tur att jag kom till dig den där varma julidagen för fem år sedan...?!
Peggy; Åh, vad tramsiga de där två blev nu då! Pussa mig hit och pussa mig dit.......
Grattis Kajsa igen!
Knappt har vi hunnit fira Kajsas födelsedag så fick vi tillfälle att fira henne igen. Nu vet
även Kajsa att cert inte är något ätbart. På LC-prov i Söderköping kom hon femma
och fick sitt första cert! Du är bara så duktig, Kajsa! Och nu var det ju verkligen din tur!
Här ses hon tillsammans med syster Müsli och sin systerson Mandel. Alla sprang som
om de hade eld i baken och visade att de var goda representanter för Springeldens Kennel.
Foto: Monica Tillberg
Som vanligt lät matte oss ligga i bilen under prisutdelningen och fick springa och
hämta Kajsa. Matte tror liksom inte på oss...........
Foto: Monica Tillberg
Vi lyckades ganska bra alla tre. Peggy kom 12:a på 320 poäng, Molly sprang det bästa och
snyggaste (enligt mattes subjektiva bedömning) hon gjort sedan före graviditeten och kom
26:a (av 36 tikar) med 292 poäng. Duktiga töser!
Att matte några dagar efteråt inte tyckte att vi var så duktiga töser längre ska vi kanske inte
nämna. En katt i en korgstol på vår tomt! Ska man behöva tolerera det? Och var det inte
lite väl larvigt av matte att gå och fråga hur det gick med katten innan hon kollade hur det
gick med oss? Blodet kom ju inte från katten utan naturligtvis från den som först gav sig
på odjuret! Vi nämner inte hennes namn, men hon börjar bli ganska ärrad nu! Och
matte har författat ett nytt infobrev till grannarna. Tonen är lite hårdare nu än
i det förra brevet; 13 hushåll med 9 katter är bara för mycket! Tur att matte sitter med i
styrelsen..............
Men låt oss nu glädjas med Kajsa, här är hennes fina rosetter!
Nu börjar det likna något i trapphallen där matte placerar dem tätt intill varandra för att de ska
se riktigt många ut tillsammans.
Stort Grattis till Mandel, Müsli och Kajsa!
Foto: Monica Tillberg
Tack Monica för alla fina foton! Nu ser vi fram mot filmen där Kajsa och Müsli sprang tillsammans!
Kan nog snart ses på Janssons blogg tror vi........
Grattis Kajsa!
och hennes systrar och bröder i turordningskullen hela fem år. Ett stort grattis till er alla
och en stor och varm kram till Kicki som gav matte förtroendet att ta hand om denna
underbara propp!
Här kommer hon springande, sex veckor gammal. Nog kunde man redan då
ana att hon skulle bli en riktig springeld!
Nu visade hon kanske inte det vid det senaste LC-provet i Norberg då hon i första
loppet tappade trasan och enligt protokollet inte kom i mål. Det finns dock bildbevis
på att hon verkligen kom i mål och denna bild hade matte tänkt att plocka in
här, men tyvärr ger sig även den mest envise efter två timmars försök att ladda
upp en bild.
Bättre gick det för syster Müsli, som numer kan titulera sig champinjon. Hon blev
så glad att hon hoppade upp i gammelmattes famn, men så har hon ju
sedan tidigare flygcertifikat. Och gammelmattes
glädje tar ingen misste på!
Vi övernattade naturligtvis på hotell Violen, så i vanlig ordning måste vi väl
ha med en köksinteriör därifrån:
Godisutdelning!
Som sagt; det gick inget vidare för Kajsa, så inte heller för Peggy. Det blev Molly som
fick springa två gånger. Eftersom hon bara fick springa en gång i Norge var det
helt i sin ordning. Rättvist ska det vara! Här står Molly med sin halvsyster Shannie,
beredd att jaga trasan.
.......och här går starten:
De följs åt till en början, men ganska snart springer de åt var sitt håll.
De var inte något följsamt team precis, men roligt hade de säkert.
Här har visst Shannie försvunnit.......... och Molly springer ensam åt sitt håll.
Shannie, var är Du? Tror Du att den är därborta? Ok, jag kommer!
De ser ganska nöjda ut efter loppet trots allt. Molly kom på jumboplats, men vad gör det? Oskadd i
mål och skoj hade de minsann!
Här är en pojke som det gick mycket bättre för. Vet inte om han uppskattar rosetten i så
hög grad som Sweetmolliesflickorna uppskattar sina få ..........han har ju så många!
Grattis, Byron!
Nästa gång är det väl Mumgas' tur? Heja Mumgas!
Mumgas; Jag lovar - nästa gång ska jag minsann........
Nåväl, kalas hade vi allt när Kajsa fyllde fem och naturligtvis fick hon paket,
ja vi andra också naturligtvis!
Kajsa; Hm...........undrar vad det kan vara?
Åh...en ny pipisboll! Vad glad jag blir! Tack snälla, matte! Jag har ju saknat min pipisgris som jag
glömde i Töcksfors!
Lycklig! Och söt!
Gäster på kalaset var;
Peggy och Sture Dexter, bror och syster.
Och så kusin Hanna, Pompecas' Honey Runner. Jobbigt kalas det här, jag bäddar ner
mig en stund!
Och så Molly förstås. Molly, som var så här "glad" när vi hälsade på Kajsa första gången.
Molly; Ska hon verkligen bo hos oss?
Men som snart vande sig vid att ha en liten beundrare............
Kajsa; Undrar om man skulle kunna få smaka lite?
Så det ska Du veta Kajsaproppen; att vi är så glada att vi har dig och vi älskar dig så! Och hur
skulle man kunna låta bli?
Grattis vår älskade lilla femåring!
"Cool but cute"!
...........så lyder texten på den tröja Peggy fått låna av Stina. Varför hon har tröja på?
Hon är då verkligen inte mattes accessoar! Nu är det bara så att somliga individer
i Peggys närhet fått nog! Det började med bror Sture som bet syrran i låret. För att
skydda såret fick hon bära strumpbyxor;
Peggy; Vad löjlig jag ser ut!
Löjlig var ordet!
Nästa som fick nog var Kajsa. Peggy drog en repa på stranden som slutade med många
repor på kroppen och den trevliga strandpromenaden slutade på djurkliniken.
Tratten drog naturligtvis Peggy av sig redan vid hemfärden från veterinären,
så det fick bli Stinas babytröja. Att Kajsa blev arg hade nog sina skäl, kanske
var hon avundsjuk på den här;
Resultatet av vårens första LC-prov!
Ja, nog är Peggy mattes lycka och olycka!
Nu har dock skadan kunnat repareras och Peggy är nog snart på LC-fältet igen. Tråkigare är
att vår vän Doros inte finns med oss längre. Vi saknar honom så. Doros var Mollys första
whippetvän och som valp älskade hon att busa med honom. Att hon sedan växte till sig
och blev en tjurig tonårstjej var nog egentligen bara fråga om yta. Gammal kärlek
rostar aldrig och man kan mycket väl morra och vifta på svansen samtidigt!
Vackra Doros! Så här minns vi dig;
Mollys första vinter. Puss Doros!
Åh...vad vi älskar varandra!
Här ett par som håller mer avstånd. Peggy är verkligen kyligare än sin mamma!
Här var Doros på en pensionatvistelse hos oss sommaren 2012. Han ser avslappnad ut,
men gissa om han saknade sina mattar Mona och Cajsa!
Doros var minsann en snäll farbror. Här tar han hand om Dexter Sture.
Det blir allt bra tomt utan dig, Doros. Du har ju funnits med ända sedan Mollys barndom
och vi såg dig kanske som en självklarhet. Men Du ska veta att när mattarna får
whippetabstinens så finns vi här och tröstar dem.
Då är Peggys fjärde lydnadskurs avslutad. Och har det blivit något bättre? Nja.........
Den här gången var det verkligen individuell undervisning. Vi var bara
fyra hundar som deltog.
Här en liten västgötaspets som, tro det eller ej, heter Peggy! Egentligen Peggy Sue,
men under kursen kallad för Lill-Peggy.
Och så Sture Dexter;
Och Peggy Lee, Stor-Peggy!
Peggy; Och vad farao ska jag på den här stubben och göra?
Och här vår lärare Helen med sitt proffs Cailin:
Nu är sommaren kommen, men vintern och våren har varit fylld av många långpromenader
med Ingalill, Ville och Rosso.
Här går vi Grindsjön runt.
Ska Du flyga, Sture?
Så var det dags för matsäcken! Rosso och Ville väntar på något gott.....
The fabolous Peggy Lee!
Kajsa på upptäcktsfärd.
Molly "softar".
Rosso funderar på om han ska våga knycka ett extra mellis ur
ryggsäcken......... En stund senare fick han hjälp av medbrottslingen Kajsa!
Vilken vacker vårdag! Kajsa njuter av utsikten.........eller spanar hon efter viltsvin?
Så var det, som sagt, dags för vårens första LC-prov. Vi övernattade i Töcksfors
tillsammans med Byron, Mumgas och Shannie. Matte tyckte det kändes konstigt att
Marie bara hade en hund medan matte hade tre, det brukar ju vara det omvända!
Kanske fick matte sig en funderare på var gränsen går? Eller var den gick?
För den gick ju egentligen vid två! Lite sent att tänka på det........
Strålande sol i Norge, men lite småkallt när vi kom dit på morgonen........
Här gör sig Byron beredd;
Klar för start! Here I go again!
Och så ut med Mumgas! En puss före start!
Mumgas; Bäst att stretcha lite först! (Ser ni något konstigt i denna bild? Var kom retrivern ifrån?)
Hela familjen startklar. Ponksen går med bestämda steg mot fältet....
Mumgas; Var är den?
Byron; Jag ser den, jag ser den!
...... och här startar Byron!
Byron i blått!
Byron; Jag har den, jag har den! Jag släpper den inte!
Mumgas; Jag är beredd! Starta!
Mumgas i ledningen i rött!
Mumgas i mål!
Mumgas; Såg ni? Jag var först!
Så var det flickornas tur;
Peggy och Kajsa fick starta andra loppet tillsammans. Här gör Kajsa, i vanlig ordning,
ett tappert försök att backa ur selen.
En puss och lite peptalk före start........
...och så efter trasan!
Ledsen Kajsa, men det syns väldigt tydligt på fotot att Du ligger efter!
Peggy; Jag har den, jag har den!
Kajsa; Tur för henne att jag har munkorgen på!
I vanlig ordning fick töserna bäras bort från fältet. De får aldrig nog!
Och här står matte och fattar ingenting.........Peggy ligger och sover i bilen,
fullständigt omedveten om sin andraplacering....
Peggy; Här kommer jag matte! Min, min, min, min..........!
Matte och Peggy ensamma kvar, men i en stilig segerpose.....!
Och snart bär det av till hotell Violen för vidarefärd mot Norberg där det blir revansch
för Kajsa. Och blir det inte där så ser vi fram mot Söderköping 9 juni, undrar om det finns plats
på hotell Hällgatan eller hotell Hamra....?
Pojkar, pojkar, pojkar..................
Ibland blir man lite trött på kvinnohuset Sweetmollies och när ingen av oss löper passar vi på att träffa lite grabbar. En som vi inte träffat på länge men som vi längtar efter är;
Scooby! Here he come's running ända från Norge.............. Okej då, så långt har
han faktiskt inte sprungit, men han skulle naturligtvis orka! Kanske vi får träffa
honom när vi åker till Norge på LC i slutet av april?
Och så här ett gäng som vi heller inte träffat på länge,
trots att de bor så nära;
Latte, Mandel och Pigge...........och så Sture förstås, men den träffar vi ju ideligen.
Så träffade vi ju Doros en söndag och det var ju också ett tag sedan. Han får ju
passa sig eftersom han brukar sträcka sig när han springer efter oss brudar.
Numer får han allt ta det lite lugnt.
Här poserar han med Sture. Det var blåsigt och kallt och Doros hade inte så stor
lust att lämna bilen, men lite intressant var väl den där unga grabben i alla fall.......
Doros; Hm....... han är visst inte riktigt torr bakom öronen ännu!
Som sagt; många fina grabbar har vi i släkten och bekantskapskretsen. Vi måste nog
framhäva dem lite extra.
Sweetmollies' Count Basie, Scooby, två år.
Foto: Aga Zakoscielna
Sweetmollies' Dexter Gordon, Sture, två år.
Vad ser Du Sture?
Sture; Tyckte precis jag såg en hare, men det var nog bara inbillning.
Sweetmollies' Charlie Parker, Latte, två år. Här tillsammans med
Springeldens Sixth Sense, Kajsa, snart fem år.
Foto: Lena Norman
Delaklin's Sundance Kid, Mandel, snart 5 år.
Delaklin's Rhapsody in Rock, Pigall, snart sju år.
Men nu är det väl dags för en tjejbild? Tjej och tjej; en fin dam vars ålder vi inte
nämner; Pompeca's Honey Runner, Hanna.
"Still going strong"!
Så samlades släkten för promenad och spring ute på Västerby en vårvintersöndag;
Från vänster; Kajsa, Molly, Peggy, Sture, Pigge, Mandel, Latte och Hanna.
Ja, så mattarna också förstås; Lenah och Sofia (Lena bakom kameran).
Det var full fart, spring, nos och smyg!
Vad letar ni efter? Sork? Hare?
Hanna i ett glädjeskutt med Pigge bakefter.
"Sassa Brassa Mandemassa"!
Tjusiga öron, Pigge!
Peggy smyger............på vem?
Latte smyger..........på vem?
Attack! Sture och Peggy i syskonbråk som vanligt!
Mandel; men vad gör ni?
Pigge; Men nu får ni väl skärpa er, ungar! Det skulle ju vara en
familjesöndag och så här vill vi inte ha det!
Tänk att det ska behövas två farbröder för att lugna ner er!
Mandel; jag tar henne i örat!
Pigge; och jag tar honom i rocken! Nu får Du allt sköta dig min gosse!
Sture; Men pappa, Du förstår inte - hon har terroriserat mig
sedan jag var liten valp och nu måste jag få ge igen!
Sture; jag trivs mycket bättre med Hanna, hon är inte alls så
stökig som Peggy. Fina paret!
Det var lite för kyligt för picknick, men det tar vi nästa gång......och godis
finns det ju alltid i mattarnas fickor! Matte Lena med sina fina pojkar.
Här en matte som blev överfallen. Sluta fota, vi vill ha godis, godis!
Kusinerna Molly och Mandel är kanske lite överdrivna i sina ömhetsbetygelser.....
Väl hemkomna fortsatte fotograferandet.........
Lite trött blir man allt efter en sådan intensiv söndag....... Sture tyr sig
till Hanna för en mysstund.
"Oh, vad vi älskar varann!"
Tack för idag - slut för idag!
Men vänta, vi måste bara ha in en bild till..............jag tror de väntar i Norge........
Scobby..doby...doby...dooooooooo!
Tack snälla Aga, för fina bilder!
Sweetmollies' jazzband firar två år!
............. Peggy Lee!
Grattis Mille och Latte!
Grattis Sture!
Grattis Scooby!
Grattis Peggy!
Hoppas nu alla tvååringarna fått något gott att äta dagen till ära. Tänk så skönt att ni inte
längre behöver slåss om maten.............!
Så troddde man att alla pojkar flyttat hemifrån...............men så plötsligt:
Peggy: Vem är det som kommer?
Sture; Det är bara jag, kan jag få bo hos er ett tag?
Så kom det sig att Dexter Gordon och Peggy Lee fick fira sin tvåårsdag tillsammans.
Bror och syster, lika som bär!
Nu började inte födelsedagen så roligt precis, ett veterinärbesök med vaccination. Bättre
present kan man väl få!
Nåväl, en tur i vinthundshagen var väl inte så tokigt?
Här ger vi oss iväg, Sture ligger först...........undrar hur länge Peggy ska tåla det?
Sture fortfarande i täten..........
Peggy; Det var då sjutton om jag inte skulle kunna klå honom!
Sture; inte en chans att Du drar om!
Peggy; Jag ska nog ta dig!
Sture; Ha, hon kan aldrig ta mig!
Fin pojke!
Sture; Nu har hon visst gett upp.........men se på mig, här kommer jag!
Peggy; Trodde Du..............jag kommer nog snart i fatt!
Men nu matte, ska vi inte ta promenaden nu? Vi är allt lite trötta..........
Och nog sov de gott efter några timmar utomhus........
Sture pömsig.
Peggy pömsig.
Så måste vi bara lägga in en bild på en annan trött hund:
Men vem är det? Jo det är ju Jansson, som var här på besök för några helger sedan. Han
hade åkt tåget ända från Linköping för att komma till Vänersborg och sova.
Jansson; jag sover väl inte, jag bara vilar lite!
Ja, konstigt nog hann matte bara med att ta sovbilder på dig, när Du var vaken hade man
ju fullt sjå..........
Om ni trogna bloggläsare vill se mer av den helgens aktiviteter rekommenderar
vi Janssons blogg, hans matte är ju en betydligt bättre fotograf!
Så hade vi ju Linköpingsbesök igen:
Tjejträff! Hoppas ni snart kommer igen! Tack för alla fina presenter!
Molly och Kajsa; Har det inte varit lite väl få bilder på oss idag?
Peggy; men ni vilar ju bara, det är väl inget att visa!
Ja, vänta Du Peggy tills Du får några fler år på nacken, då kanske Du också inser vad lite
hundvila kan glädja en matte.........
Molly sex år!
12 Januari 2007 nedkom Pompeca's Sweet Spring Sapphire med fyra valpar,
varav en blev mattes. Hon döptes till Pompeca's Love My Culture och nog
har hon gett mycket kärlek den lilla Molly. Så tack mamma Vilda för denna
lilla sötnos!
Foto: Marie Eriksson, Pompeca's
Tänk att Du varit så här liten, Molly!
Foto: Marie Eriksson, Pompeca's
Här är Molly med sina syskon och mamma Vilda på hämtningsdagen.
Grattis Shiba, Goffy och Jarvis!
Foto: Marie Eriksson, Pompeca's
Det var en solig och fin dag på Märsön och ingen kunde varit lyckligare
än matte. Och ni ska vetahur jobbigt det är för matte att lägga upp de
här bilderna......hon gråter och snörvlar hela tiden så det blir nog ingen
ordning på dagens blogg!
Här har Molly kommit hem till Hästängen. Den älskade kaninen hon fick med har
vi kvar än idag. Den saknar visserligen något öga och lite stoppning men vi har ofta
roligt med den ändå.
Mollys favoritsysselsättning var tidningsläsning. Hon hade bara lite problem
med att bläddra...... Här ser man tydligt hjärtat i nacken, det som gav henne
namnet Pompeca's Love.
Oj, vad tröttsamt det är att läsa.
Retligt när man inte når upp till spisen...........
Här ligger Molly och väntar på att matte ska bli färdig i badrummet, så att
vi kan komma iväg på dagens promenad.........
...äntligen...nehej, hon skulle visst fota mig först....
4 månader stor
7 månader stor
Och innan man visste ordet av hade hon vuxit så att hon utan problem nådde upp
till spisen...
7 månader lång
Ja, det finns hur mycket dokumentation som helst när det gäller Mollys barndom, men
tyvärr pockar nu "Mini-Molly" på uppmärksamhet. Hon har ju inte längre monopol på
uppmärksamheten det lilla hjärtat.......
Grattis på födelsedagen, älskade Molly!
Sweetmollies' Peggy Lee - en skönhets"miss"!
Så har vi då varit på utställning med allt vad det innebär. Matte kom bara in genom dörren i
i utställningshallen så ångrade hon att hon anmält oss. 400 hundar av alla de sorter och
massor av hussar och mattar. Tur att Ingalill och Birgitta var med, annars hade nog matte vänt
och åkt hem direkt. Och det hade ju varit synd med tanke på resultatet. Konkurrensen var
inte så stor, det var ju bara 15 whippar varav matte anmält fyra. Sture var först ut och han
fick ett jättefint omdöme. Stor och stilig som han är! Domaren tog t.o.m. fram mätstickan
för att se om han var för stor, men han var helt enligt normen. Sedan var det tjejernas tur.
Och tänk att lilla Peggy slog både mamma och Kajsa! Hon skötte sig så fint i ringen!
Matte trodde först att den här rosetten var ämnad till Kajsa;
BIM = Bäst i Mull?
Domaren hade aldrig tidigare sett en whippet med så fint mull som Kajsa.
Men nu var det faktiskt The fabolous Peggy Lee som fick utmärkelsen!
Och nog är hon fin den lilla stumpan!
Matte säger att det är bra social träning och nog var vi sociala, alltid. Vi skötte oss rätt så bra,
Peggy gjorde ett litet utfall mot en afghan, men det är ju inte så konstigt när den kikade fram
med sitt långa hår. Och gissa om vi var trötta efteråt!
Vi avslutade dagen med middag hemma hos Birgitta. Här ligger två trötta syskon;
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon.
Är Du pömsig, Sture?
Inte undra på. Peggy sov djupt resten av kvällen och långt in på förmiddagen därpå. Och då
tror matte direkt att hon är sjuk. Men hon har nog bara mognat och vuxit till sig och blivit,
inte bara en skönhet utan också, en lugn och snäll gullwhippa. Vilken utveckling!
Få se hur länge det varar.........
Och så slutar vi med ett foto på två andra snygga tjejer med två snygga pojkar i famnen;
Ingalill med Rosso och Birgitta med Sture. Tack för all hjälp före, under och efter utställningen
och tack för att ni finns i våra liv!
.......Nu vaknar visst Törnrosa......
Nu sover hon så sött!
Den lilla snuttan, bredvid sin kära mamma.....
Men det var hon som förstörde det förra blogginlägget. Bara så ni vet!
God fortsättning!
Och så var plötsligt julen här och matte är som vanligt sen med allt. Vi trodde vi skulle slippa
jultomten i år, men så på juldagen kom han fram ...... och kameran med honom.
Peggy; Hm....skum typ det där...
Hur vill Du ha det, matte?
Peggy; Så här?
Nja, kanske lite för högburet huvud.......
Peggy; Tycker Du?
Nja, t.o.m. tomten ser tveksam ut. Och så kanske vi ska ha med Molly och Kajsa också! Du är ju inte
ensam i världen, Peggy, även om Du ofta beter dig som så.
Peggy: Bättre så här då?
Kajsa; Ska jag ha den där löjliga luvan på mig i år också?
Molly; Men skärp er nu så att det går fort över, vi brukar ju få paket efteråt!
Molly och Peggy; Äsch, vi skiter i Kajsa, hon bara spökar ut sig! Kolla matte, vad duktiga vi är!
Men så här då?
Kan ni sätta er lite närmare tomten?
Peggy; Sitta och sitta, det går väl lika bra att stå...
Kajsa; Aha, mutor - det gillar jag!
Matte ger upp! Vi tar en annan bild som julhälsning. Vi firar ju faktiskt tvåårsjubileum. Julen för två år
sedan gick i romantikens tecken. Matte minns några trevliga dagar i kökssoffan i Sjuntorp drickandes
glögg och julkaffe tillsammans med Lena och Kicki. Allt för att Molly och Pigge skulle kära ner sig. Och
visst tände det till sist..........
Och visst blev det ett trevligt resultat;
Mille, Sture, Scooby, Peggy och Latte. Vilket gäng! Och snart fyller vi två! Scooby gäspar.....
...och även här ser han lite trött ut......Han väntar nog på paket. Men han kan i alla fall vara still när
han ska julfotograferas. Tack Aga för den fina julhälsningen!
Vilken fin gutt!
Nu var det längesedan vi träffade bröderna, förutom Sture förstås, han är ju här titt som tätt.
Här t.ex. Dogwalking med Ingalill på Ursand.
Här är det Rosso som intresserar sig för Peggys rumpa. Borde han inte vara så intresserad av längre.....
Kajsa och Peggy i sina fina nya halsdukar. Design; Torshammarens.
Matte; Försök att samla ihop er nu!
Och vart tog Sture vägen?
Sture; Jag kommer, jag kommer - Vänta på mig!
Och är inte Sture här så är vi hos honom. Här är vi på promenad i Lidköping.
Fem whippar och en tax. Från vänster; Rosso, Kajsa, Wille, Ingalill, Peggy, Sture, Molly, anonym.
Såja, nu kom Birgitta med också. Är vi inte levande reklampelare för Pompecas' täcken? Undrar om
det finns till taxar också?
Så har vi haft mycket snö på tomten också. Matte har skottat en 8 som vi kan springa i......
Bäst att gå in, matte ropar visst.
Ja, så förflyter dagarna på Sweetmollies.Vardag och rutin, men ett omväxlande väder. Nu ser vi närmast
fram mot lördagen, då vi ska på utställning. Och om inte domaren tycker vi är vackra så tycker i alla
fall matte att vi är de allra vackraste whipparna i hela världen. Eller?
