Fyraårsjubileum 23 juli
Det har nu gått fyra år sedan vi hämtade Springeldens Sixth-Sense, Kajsa, i
Torpsbruk. En händelse som naturligtvis måste uppmärksammas. Många
valpbilder från Springeldens har den senaste tiden publicerats på facebook.
Här är den s.k. turordningskullen;
Någonstans i högen ligger Kajsa och tar sin sista middagsvila i Torpsbruk.
Molly; Menar Du allvar, matte? Ska vi verkligen
ta med oss den där lilla hem?
Mona, Kajsas gudmor, var med på resan och satt med Kajsa därbak i bilen på
hemvägen. Kajsa skötte sig riktigt bra och sov hela vägen till Vara. Men när vi
väl lämnat av Mona blev det minsann annat ljud i buren!
Här har Mona hittat sin favoritvalp, en något äldre gosse vid namn
Mumgas. Han hade ännu inte lämnat tanterna på Märsön och fått
följa med på en visiteringstur.
En hel vecka varade värmeböljan och matte var så orolig att hjärtat skulle
sluta slå på den lilla Kajsa. Vi låg mest hemma i trädgården och vilade.
Kajsa; Skönt med en pålitlig kompis! Det känns tryggt att komma till en
ny "mamma" när jag nu lämnat Flinga och alla syskonen.
Stor äggkartong och liten Kajsa.
Molly; Men Du kan väl inte äta på räfsan, heller! Vi får nog snart mat.......
Molly; Lite jobbigt är det att ha en som härmas och följer efter en hela tiden........
..........men bra söt är hon.........
.......och visst är det skönt att vara två i en hammock!
Kajsa; Ska vi inte leka nu igen?
Molly; Nja, Du kan allt vara lite still emellanåt och hålla dig på filten!
Kajsa; Ja, det är bra varmt, man får sträcka ut sig i gräset så känns det lite svalare.
Och så var det dags att läsa DN igen! Molly; Jag vill ha nöjessidan! Du kan få kultursidan
så Du blir lite kultiverad.
Molly; Nu leker vi "ta mattes trädgårdsskor" - är Du med?
Det är helt ofattbart att det gått fyra år! Vi minns det som det var igår och vi
minns en valp som var alldeles lagom busig och bara så snäll och rar. Och
fortfarande är hon så lugn och snäll och bara alldeles underbar! Och vad
hade vårt liv varit utan detta Springeldens sjätte sinne? Mycket gråare, mycket
torftigare.........
Och vi älskar dig så, lilla Kajsaskruttan!
Så har vi varit ute på en lillsemester som väl också måste dokumenteras.
Vi började med att dofta på rosorna hos mattes kusin Annen.
Somliga intog genast bästa solplatsen;
Mycket spännande hände utanför stugfönstret och inget undgick naturligtvis Peggy.
Och här kommer Annen med kaffet!
Så fortsatte vi till S:t Anna och S:t Maria. Här har vi varit på en skogspromenad och plockat
svamp.
Och här har Maria samlat ihop oss på altanen.
Ett stort tack till både Annen och Maria för er gästvänlighet och för att ni tar
emot denna intensiva whippetflock!
Hoppas inte Maria upptäckt att Peggy tuggat på stolen.........!
Så här barnslig är jag trots att jag nu passerat 17 månadersstrecket. Och matte får
ofta skämmas över mig. Men jag har i alla fall fått min licensbok idag. Och det kanske
kan var något att vara stolt över. Matte hoppas på att jag ska göra av med mycket energi
på fälten framöver så det blir lite lugnare här hemma framöver. Annars..........
vet ni någon som vill köpa en 17månaders whippet?
9 juli Pensionat Sweetmollies.....
....har haft besök av Doros i helgen. Eftersom han inte kan italienska fick han stanna hemma när hela släkten åkte iväg. Efter en vecka på Västerby hundpensionat blev han hämtad för en helg tillsammans med sina favoritbrudar (!). Lite tveksam var han när han kom in i bilen, men då han upptäckte att det doftade gott ur matkassarna och dessa dessutom var tillgängliga för den som satt i baksätet kunde han koppla av och ställa in sig på en något så när trevlig helg. Molly var naturligtvis sur som vanligt och låg uppe på övervåningen ända tills det blev matdags.
Tänk om hon kunde vara lite gladare i mig, då kunde vi haft så där roligt som vi hade när hon var valp. Se här;
Och här; 
Här var det fart på gungan, minsann!
Nej, nu får man hålla till godo med dottern........
Doros och hammocken fem år äldre, hammocken betydligt mer sliten, men Doros fortfarande
"fit for fight" med ny flamma Peggy 16 månader. Slående lik sin mamma, men betydligt mer
vaksam och passar man sig inte kan man få ett nyp i nosen.
Nu hade ju Doros varit med Mona en natt veckan innan för att testa om det över huvud taget
var möjligt att tillbringa en helg med det här vilda tjejgänget. Och som synes går det ju
emellanåt riktigt bra. Här sitter Doros och Peggy riktigt fint i fästmanssoffan.
Doros; man får närma sig henne lite försiktigt och visa sig blyg i början..........
Peggy; Håll dig på avstånd, annars.........
Doros; men snälla, kan vi inte leka lite? Än är jag inte för gammal, även om jag fyllt 12.
Peggy; Härligt att se den underdånigheten! Jag vet att matte tycker att jag ska visa
äldre mer respekt, men är han inte lite väl mesig?
Men nu är det väl snart mat på gång? Jodå och Molly kom allt ner till maten.
Doros; Väldans vilken tid det tar, hemma får jag minsann mat lite tidigare. Man får väl
själv ta initiativet.
Så där gör han väl aldrig hemma, eller?
Och så gick det ju riktigt bra att äta tillsammans, Doros äter seniorfoder och Molly äter
dietfoder....och så var det visst lite kyckling i också. Mums!
Doros; blir det någon dessert?
Visst, i det där skafferiet,som jag nu hittar till på egen hand, finns det både det ena och
det andra.
Mums igen!
Och kärlek är när man får slicka ur samma gryta.......
Och visst håller de av varandra, Molly och Doros.......de vill bara inte erkänna det!
Första natten var sömnen inget vidare, Doros ville bra gärna komma över till tjejernas rum,
men där gick allt gränsen för Molly. Det hjälps inte att man bara fortsätter att gå trots att
det står ett kompostnät i vägen....
Doros vaknade varannan timme och matte gick naturligtvis in till honom och jollrade.
Tror t.o.m att hon sov ett tag på soffan hos honom. Den förlorade sömnen tog dock
Doros igen dagen därpå.
Doros; Skönt med eget rum och egen soffa!
Kajsa; Och hur länge ska han stanna? Nu verkar det som om han börjar känna
sig hemma på riktigt......
Vi var allt lite trötta i tjejrummet också, det var ju så störande att matte gick in till
honom och fjäskade gång på gång.
Promenaderna blev det ju inte så mycket med. Matte vägrar att gå med fyra så vi
fick gå två i taget. Doros fick gå med den som, enligt matte, är snällast mot honom.
Undrar ni vem? Kajsa förstås. Hon morrar bara när han nosar på ett visst ställe, i övrigt
kan man väl vara snäll. Det finns ju ingen anledning att morra bara han kommer i närheten!
För att vara lite sysselsatta fick vi roa oss med godissök.
Peggy; Fågel, fisk eller mitt emellan?
Molly; tror nog att det finns något här inne....
Doros; Vart tog Molly vägen................
.......tror bestämt att jag hör något därinne...
Och så blev Doros hämtad på söndagkvällen och gissa om det var tre töser som
sov resten av kvällen och som varit mycket trötta dagen efter också. Lugnet har
lagt sig och matte har talat oss tillrätta och tryckt på att nästa gång får vi allt vara
lite mer gästvänliga. Några av oss har t.o.m. hamnat i skampålen:
Annars har vi haft varsin egendag med matte. Vad egendag är? Jo, det innebär att man
får vara alldeles ensam med matte under en hel dag, gå i stadsparken, fika ute, leka lite extra.......
Det tycker hon är roligt! Vad vi tycker är en helt annan sak........ Vi längtar allt lite efter varandra
och blir så glada när vi ses igen. Särskilt tydligt var det med Kajsa, som matte trott lidit mest
av att inte få uppmärksamhet........ hon var rätt sur hela dagen och blev jätteglad över att
träffa oss andra igen.
Men här har i alla fall Kajsa träffat en kompis, knubbsäl söker knubbsäl!
Men visst är det vackert vid Vänerns strand!
Hallå Kajsa, kan Du titta hit lite så matte får ta en bild?
Har Du haft en bra dag, Kajsa? Det har i alla fall matte haft.
En som haft en riktigt bra dag sedan sist är Scooby. Han har nämligen prövat på att
springa efter trasan.
Scooby; Här kommer jag! Se vilken stil jag har! The norwegian way!
Foto: Ernst Bjerke
Scooby; Attans vad svårt att få tag på den!
Foto: Ernst Bjerke
Om jag tar ett riktigt språng kanske det går........
Foto: Ernst Bjerke
Scooby; Bon Appetit! Undrar om den smakar bättre än duvan jag fångade häromdagen......
Foto: Ernst Bjerke
Ja, nog är han att räkna med alltid. Hoppas vi kan ses vid något LC-prov i Norge framöver!
Tack snälla, goa Aga för de fina bilderna!
Slutligen till alla trogna bloggläsare; det är inte mitt fel att designen förändrats. Den gröna
bakgrunden är borta och texten lever sitt eget liv. Bloggföretaget har inte tillfrågat
mig och när jag försöker få kontakt blir det ingen respons. Men så är det i datavärlden.... och
hänger man inte med är man bara gammaldags. Men ska det vara så märkvärdigt med en
hundblogg?! Det var bättre förr och ju förr desto bättre!
