När vi hittar hit.............
............., vilket händer då och då brukar vi traska på;
Först är det inget vatten alls, sedan blir det väldigt blött om magen.
Hjälp matte, jag drunknar väl inte?
Oj, botten rör sig - bäst att kliva på!
Först kändes det som om jag åkte bakåt, men bara jag går på så händer inget!
Konstig havsbotten det här!
Mycket ska man stå ut med, men jag blir visst bättre i ryggen säger de här
rehabavdelningen.
Och så när man väl är klar med doppet då får man sitta på en dyna som
vibrerar så man blir alldeles snurrig.
Jag står ut i en kvart av bara en enda orsak; matte matar mig med godis hela tiden!
Men det är i alla fall trevligt med en egendag med matte. När allt är klart äter vi lunch på
parkeringen och innan vi hämtar Kajsa och Peggy på dagiset tar vi en promenad i
Skräckleparken. Så jag känner mig ganska nöjd efter en heldag i Västra
Frölunda. Och numer hittar vi också dit.
I vattentrasken och vid tangentbordet;
Molly
Äntligen höst!
Efter sex månader med solkatter börjar vi äntligen kunna koppla av och vi får tid att
uppdatera bloggen. Utan tvekan har det varit en händelserik sommar, men många
händelser kunde vi varit förutan. Dessa kommer vi inte att orda om här. Nu ska vi bara
berätta om roliga saker.
Bästa sommarveckan var naturligtvis i en röd liten stuga med Hanna och Byron.
Här kände vi oss hemma direkt; ostädat och med rangliga möbler och naturligtvis återigen en
trappa där vi inte kunde ta oss varken upp eller ner. I vanlig ordning fick vi dela sängkammare
men nu går det hur bra som helst. Matte får ligga på govet, så ligger vi i sängen! Och här skulle
vi lagt in ett foto på matte i bädden, men det har visst någon redan censurerat.
Vi klämmer väl in några andra skönsovande kusiner;
Byron......
........och Molly.
Resan till stugan började och slutade vid MacDonalds i Mjölby;
Här sitter Hanna och Byron och väntar, inga problem med att hitta vägen där inte!
Så lämnade vi den stora metropolen för ett betydligt mer folktomt Österbymo.
Ser ni stugan där bland alla tallar?
Många trevliga promenader gick vi i denna östgötska/småländska skog. Här doftade det
både av det ena och det andra.
Peggy och Byron fick gå tillsammans och som vanligt skötte sig Peggy "exemplariskt"!
Peggy; Vad nu? Varför stannar vi?
Byron; matte har nog hittat kantareller..........
Molly; Men varför kommer ni inte? Skynda er!
Vi kommer, vi kommer........men undrar om det inte luktar lite svin här.......
Och nog fanns det svin men som tur var såg vi dem inte.
Vi såg inte ens en katt på hela veckan! Men matte har berättat att hon faktiskt såg en......... konstigt;
den måste vi missat!
Nu var det ju också en vecka som var tänkt för vila och återhämtning, så mellan promenaderna
tog vid det väldigt lugnt;
Peggy; ser jag inte en lite näbbmus därborta? Men inte en katt så långt ögat kan nå!
Kajsa; Vad trött jag är, jag somnar visst snart....... och Hanna har visst redan knopat in!
....och matte gör visst inte ett skit hon heller!
Nåväl lite mat lagade de ju faktiskt och vad vore väl en blogg utan lite matbilder;
...och tror ni att vi fick något med av detta?
Peggy; och vad ska det bli nu då?
Molly; Ja, nu har ju Klara kommit och då blir det minsann fart i köket;
Byron; Är hon bra på mat den där Klara?
Molly; Oh ja, hon är professionell!
Men först champagne!
....och present;
......... och så mat igen;
Och så den årliga promenaden med Klara;
Somliga kamouflerar sig bakom en gren.......
Tack snälla Klara för allt! Och så roligt att det blev en sommarträff i år också, trots kattungar.....
Byron; men vart tog ni vägen? Kom ni efter?
Våra bästaste vänner; Byron och Hanna. Så fint vi har det tillsammans. Och en sådan här fin bukett
kom en grå, trist och uppgiven dag;
Den finaste hälsningen tar oss igenom vårt kommande uppbrott;
Keep calm and carry on...........we are trying! Tack Hanna och Byron!
Hanna får en ÄKTA björnkram!
Och så har vi ju haft lite andra pojkar på besök;
Sture var här på pensionat i nio dagar. Alltid lika roligt att ha Mollys gosse här.
Sweetmollies Dexter Gordon - fina Sture!
Och så kom Ville och Rosso. Här Ville Timotej med Peggy och Sture.
Rosso; Kan man få en puss?
Molly; Okej, en liten en.........
Sture; när vi leker den här sökleken är det bäst att följa efter mamma, hon brukar hitta........
Och så kom Jansson och Janie;
Janie tog det lugnt och hittade en bra plats:
Jansson var väl allt annat än lugn och intog sin vanliga plats;
Skål Jansson!
I övrigt har vi tillbringat mycket tid på altanen trots att matte svurit över sina solstollar. Men
det vet ni ju töserna, att ni är det allra käraste matte har!
...och Molly; nu kämpar vi på i vattentrasken så att Du blir riktigt, riktigt bra!
Molly; Visst matte, jag gör så gott jag kan, även om man blir lite blöt på magen!
Och Peggy; Du har ju varit riktigt duktig de tre senaste dagarna när katterna hållt sig
inomhus! Mattes egen älskade valp på fyra år;
Långöra hälsar natti, natti till Hanna och Byron!
