21 februari - Grattis Sweetmollies' jazzband!
Sweetmollies' Peggy Lee gratulerar idag sina bröder på ettårsdagen!
Foto: Monica Tillberg
Mamma och pappa är naturligtvis väldigt stolta över sina barn. Tänk
att vi lyckades få till det till slut i alla fall!
Lite jobbigt var det allt för mamma, men så länge vi låg härinne
var det i alla fall lugnt!
Söndagen 20 februari 2011 var barnmorskan Kicki och farmor Lena här
redan 19.30. Matte var naturligtvis orolig, men den 20:e hann gå över till
den 21:a innan något hände. 00:29 gick vattnet och 5:40 hade vi alla
anlänt i följande ordning:
02:15
Sweetmollies' Miles Davis. Grattis Mille!
03:10
Sweetmollies' Dexter Gordon. Grattis Sture!
03:30
Sweetmollies' Charlie Parker. Grattis Latte!
04:15
Sweetmollies' Peggy Le(e). Grattis Peggy! Du ska få present innan
dagen är till ända! Matte lovar!
05:40
Sweetmollies' Count Basie, numer Scooby. Grattis Scooby!
En trött men sweet mamma Molly: "Var det de här råttorna jag hade
i magen?"
Ja, tänk vad ett år går fort! Och tänk att de har varit så här "pluttiga"!
Det är nästan så att man får lite mersmak, men bara lite och bara när
Peggy sover!
Varma grattishälsningar från Kennel Sweetmollies till alla pojkar med
familjer. Vi ses när det våras!
Foto: Monica Tillberg
Mamma och pappa är naturligtvis väldigt stolta över sina barn. Tänk
att vi lyckades få till det till slut i alla fall!
Lite jobbigt var det allt för mamma, men så länge vi låg härinne
var det i alla fall lugnt!
Söndagen 20 februari 2011 var barnmorskan Kicki och farmor Lena här
redan 19.30. Matte var naturligtvis orolig, men den 20:e hann gå över till
den 21:a innan något hände. 00:29 gick vattnet och 5:40 hade vi alla
anlänt i följande ordning:
02:15
Sweetmollies' Miles Davis. Grattis Mille!
03:10
Sweetmollies' Dexter Gordon. Grattis Sture!
03:30
Sweetmollies' Charlie Parker. Grattis Latte!
04:15
Sweetmollies' Peggy Le(e). Grattis Peggy! Du ska få present innan
dagen är till ända! Matte lovar!
05:40
Sweetmollies' Count Basie, numer Scooby. Grattis Scooby!
En trött men sweet mamma Molly: "Var det de här råttorna jag hade
i magen?"
Ja, tänk vad ett år går fort! Och tänk att de har varit så här "pluttiga"!
Det är nästan så att man får lite mersmak, men bara lite och bara när
Peggy sover!
Varma grattishälsningar från Kennel Sweetmollies till alla pojkar med
familjer. Vi ses när det våras!
12 februari Veckans brott
Att skada eller förstöra egendom som tillhör privatperson, staten eller kommunen rubriceras som skadegörelse, åverkan eller grov skadegörelse. Påföljden är böter eller fängelse. Under veckan har grov skadegörelse på Hästängegatan 52 kunnat bevittnats. Med risk för att fler brott begås under handläggningstiden skall här några av brotten dokumenteras.
Åverkan på den pall matte så väl behöver när hon ska kliva upp i
köksskåpen.
Sönderbitet halkskydd. Drabbar inte bara den som gjort sig skyldig till
brottet utan även övriga oskyldiga då det finns stor risk att matte
halkar omkull och slår i rumpan ännu en gång denna vinter.
Och så ytterligare en dyna i soffan,
soffbordet (brottslingen ses försvinna från platsen...... en svans
avslöjar...),
en bokhylla och
ytterligare en pall (finns inte att köpa på IKEA!).
Nu behövs det ingen G W för att lösa detta fall, den misstänkta
gärningstiken hittades ute i snöyran;
Vem? Jag?
Det går så många hundar där nere på vägen, det kan ju vara vem som
helst!
Vilken tur jag har att det snöar så, spåren försvinner snabbt i denna
Vänersnö!
Så kan jag ju försöka sopa igen det mesta.....
Förstår inte varför alla skyller på mig...?
Nu är frågan vilken påföljd vi väljer. Fotboja? Böter? Skadestånd?
Eftersom målsägaren snart behöver införskaffa nya möbler torde väl
ett kraftigt skadestånd ligga närmast till hands.
Återanpassning till gällande lagar är ett krav om Du inte snart ska få
skaka galler, Peggy!
Tur för dig att matte har en positiv människo- och djursyn som utgår
från att alla varelser har något gott i sig och att alla måste ges en andra
chans. Nu har Du ju visserligen förbrukat din andra, tredje, fjärde....
........ Och ingen tycks bli den sista!
Kan man få en kram?
Åverkan på den pall matte så väl behöver när hon ska kliva upp i
köksskåpen.
Sönderbitet halkskydd. Drabbar inte bara den som gjort sig skyldig till
brottet utan även övriga oskyldiga då det finns stor risk att matte
halkar omkull och slår i rumpan ännu en gång denna vinter.
Och så ytterligare en dyna i soffan,
soffbordet (brottslingen ses försvinna från platsen...... en svans
avslöjar...),
en bokhylla och
ytterligare en pall (finns inte att köpa på IKEA!).
Nu behövs det ingen G W för att lösa detta fall, den misstänkta
gärningstiken hittades ute i snöyran;
Vem? Jag?
Det går så många hundar där nere på vägen, det kan ju vara vem som
helst!
Vilken tur jag har att det snöar så, spåren försvinner snabbt i denna
Vänersnö!
Så kan jag ju försöka sopa igen det mesta.....
Förstår inte varför alla skyller på mig...?
Nu är frågan vilken påföljd vi väljer. Fotboja? Böter? Skadestånd?
Eftersom målsägaren snart behöver införskaffa nya möbler torde väl
ett kraftigt skadestånd ligga närmast till hands.
Återanpassning till gällande lagar är ett krav om Du inte snart ska få
skaka galler, Peggy!
Tur för dig att matte har en positiv människo- och djursyn som utgår
från att alla varelser har något gott i sig och att alla måste ges en andra
chans. Nu har Du ju visserligen förbrukat din andra, tredje, fjärde....
........ Och ingen tycks bli den sista!
Kan man få en kram?
22 januari Det finns dagar..............
....då Peggy inte äter på möbler och mattor. Det finns dagar då hon sköter sig alldeles förträffligt. Numer gör det faktiskt det. Sådana dagar får matte passa på att uppdatera bloggen. Idag är det en sådan dag. Efter en långpromenad i snön sover just nu Sweetmollies Peggy Lee i soffan tillsammans med de andra. Så här kommer lite uppdateringar.
Först börjar vi med alla vackra pojkar som sänt oss julhälsningar.
Här är Scooby som sköter sig så fint att familjen kan ha julgran. Det
har vi inte haft i år. Då hade det nog inte blivit någon fridfull jul!
Det är bara att konstatera; Scooby blir bara vackrare och vackrare!
Vi längtar efter dig nu, Scooby och hoppas att vi kan ses till våren!
Så kom en julhälsning från Byron och Mumgas.
Mycket snö i Västerås denna jul?
Lycka är en varm tass. Här har Byron slagit in sin i ett paket. Undrar
vem som ska få den paketen?
Och så har det firats nyår hos familjen Andersson. Alla hoppas vi nu
på ett bättre 2012. Tråkigt bara att vi inte kunde träffas i januari, som
planerat var. Här sitter pojkarna och trånar efter flickorna, men vi törs
inte ta några risker när alla är släkt med alla!
Mycket paket har det blivit den senaste tiden. Här öppnar Peggy en
julklapp som gick sönder redan efter två minuter!
"Undrar vad jag har fått?"
Molly öppnar sitt paket, men blir nog lite besviken eftersom Kajsa
fick ta över "kossan".
"Jag gillar ju kossor, särskilt om de piper!"
Men vad var det i ditt paket, Kajsa?
"Ja, inte vet jag vad det är, men det är då verkligen inte vad jag
önskat mig!"
Molly; "Men så tokig är den väl inte?"
"Ok, lite kul kanske man ka ha med den....."
Kajsa: "Det här med jul, brukar det inte vara mycket mat då?"
"Snälla matte, vi såg nog när Du slog in grisöronen......."
Men Peggy, var är Du?
"Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu vill jag komma fram...."
"Kan Du inte hjälpa mig, matte?"
" Lite pinsamt det här....."
" På kursen säger de att jag är intelligent....få se nu hur jag ska
lösa det här..."
Många fina julklappar fick vi, men finast var nog den som vi fick från
dagiset. De här muggarna får vi inte dricka ur, de ska bara stå som
prydnader.
Så var Maria och Daniel och hälsade på. Daniel tyckte nog att Peggy
var lite jobbig med sina höga skutt och attacker. Lugnast med
Molly.
Så har Molly, Pompecas' Love My Culture, blivit fem år. Svårt att tro
att vi nu haft varandra under så lång tid. Och tänk, Molly, vad mycket
vi gått igenom tillsammans! Den starka relationen skulle firas med
en alldeles egen dag för bara oss två. Kajsa och Peggy lämnades
på dagis och vi for iväg för en promenad. Nu hade vi ju verkligen otur
med vädret. Regn och blåst, den allra värsta dagen denna vinter
vädermässigt. Genomfrusna åkte vi hem och la oss på soffan för att
värma varandra. Men så hade vi en fin eftermiddag med paketöppning,
bara matte och Molly.
Många paket igen. Grisöronen fick Molly dock dela med sig av...
"Aha, en sådan där pedagogisk grej igen! Den löser jag lätt..... men
man fastnar visst lätt med hakan i det lilla hålet....."
"Vad är det här, då?"
"Hm....den har nog matte köpt på mellandagsrean....."
"......men den var ju riktigt kul, vetja!"
"Åh...ett paket till! Ett runt, vad kan det innehålla?"
"Hm.......hur många sådana har vi inte förut? Massor, men de har ju
en förmåga att försvinna under sofforna.....
"Tack matte för alla fina paket...........
......men jag ska väl få något gott att äta också?"
Självklart; födelsedagsmenyn bestod av kalvlever och till dessert blev
det , som sagt, grisöron! Men då fick Kajsa och Peggy vara med, ett
kalas utan gäster är ju inget kalas!
Först börjar vi med alla vackra pojkar som sänt oss julhälsningar.
Här är Scooby som sköter sig så fint att familjen kan ha julgran. Det
har vi inte haft i år. Då hade det nog inte blivit någon fridfull jul!
Det är bara att konstatera; Scooby blir bara vackrare och vackrare!
Vi längtar efter dig nu, Scooby och hoppas att vi kan ses till våren!
Så kom en julhälsning från Byron och Mumgas.
Mycket snö i Västerås denna jul?
Lycka är en varm tass. Här har Byron slagit in sin i ett paket. Undrar
vem som ska få den paketen?
Och så har det firats nyår hos familjen Andersson. Alla hoppas vi nu
på ett bättre 2012. Tråkigt bara att vi inte kunde träffas i januari, som
planerat var. Här sitter pojkarna och trånar efter flickorna, men vi törs
inte ta några risker när alla är släkt med alla!
Mycket paket har det blivit den senaste tiden. Här öppnar Peggy en
julklapp som gick sönder redan efter två minuter!
"Undrar vad jag har fått?"
Molly öppnar sitt paket, men blir nog lite besviken eftersom Kajsa
fick ta över "kossan".
"Jag gillar ju kossor, särskilt om de piper!"
Men vad var det i ditt paket, Kajsa?
"Ja, inte vet jag vad det är, men det är då verkligen inte vad jag
önskat mig!"
Molly; "Men så tokig är den väl inte?"
"Ok, lite kul kanske man ka ha med den....."
Kajsa: "Det här med jul, brukar det inte vara mycket mat då?"
"Snälla matte, vi såg nog när Du slog in grisöronen......."
Men Peggy, var är Du?
"Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu vill jag komma fram...."
"Kan Du inte hjälpa mig, matte?"
" Lite pinsamt det här....."
" På kursen säger de att jag är intelligent....få se nu hur jag ska
lösa det här..."
Många fina julklappar fick vi, men finast var nog den som vi fick från
dagiset. De här muggarna får vi inte dricka ur, de ska bara stå som
prydnader.
Så var Maria och Daniel och hälsade på. Daniel tyckte nog att Peggy
var lite jobbig med sina höga skutt och attacker. Lugnast med
Molly.
Så har Molly, Pompecas' Love My Culture, blivit fem år. Svårt att tro
att vi nu haft varandra under så lång tid. Och tänk, Molly, vad mycket
vi gått igenom tillsammans! Den starka relationen skulle firas med
en alldeles egen dag för bara oss två. Kajsa och Peggy lämnades
på dagis och vi for iväg för en promenad. Nu hade vi ju verkligen otur
med vädret. Regn och blåst, den allra värsta dagen denna vinter
vädermässigt. Genomfrusna åkte vi hem och la oss på soffan för att
värma varandra. Men så hade vi en fin eftermiddag med paketöppning,
bara matte och Molly.
Många paket igen. Grisöronen fick Molly dock dela med sig av...
"Aha, en sådan där pedagogisk grej igen! Den löser jag lätt..... men
man fastnar visst lätt med hakan i det lilla hålet....."
"Vad är det här, då?"
"Hm....den har nog matte köpt på mellandagsrean....."
"......men den var ju riktigt kul, vetja!"
"Åh...ett paket till! Ett runt, vad kan det innehålla?"
"Hm.......hur många sådana har vi inte förut? Massor, men de har ju
en förmåga att försvinna under sofforna.....
"Tack matte för alla fina paket...........
......men jag ska väl få något gott att äta också?"
Självklart; födelsedagsmenyn bestod av kalvlever och till dessert blev
det , som sagt, grisöron! Men då fick Kajsa och Peggy vara med, ett
kalas utan gäster är ju inget kalas!
Idag blir vi tio månader! 21 Dec
Idag vill Kennel Sweetmollies gratulera alla juniorer på tiomånadersdagen!
Peggy och Sture säger grattis till Scooby, Latte och Mille. Hoppas ni får
något riktigt gott att fira med.
Den natten vi föddes var det metervis med snö och 18 grader kallt. Nu
minns vi ju inget av det, så när den första snön kom blev somliga allt lite
överraskade.
Peggy: Vad är det här för något konstigt på backen?
Kajsa: Äsch, det är ju bara lite snö, Du skulle varit med förra året,
då fick vi minsann springa runt i gångar som matte skottat upp.
Det här är ju löjligt!
Peggy: Men vi kan väl springa lite?
Kajsa: Gör det Du, det här är inget för mig, man blir bara blöt om
tassarna!
Hm....får väl springa själv då....
Det var ju riktigt kul!
Jag springer ett par varv!
När man blir varm kan man svalka sig med det!
Vad sa Du matte, ska jag komma in och prova?
Vinter och kallt, vintertäcken på!
Matte tyckte att jag, som Molly och Kajsa, skulle ha ett manchestertäcke
för vinterbruk. Det tog åtta timmar att sy (nästa gång ringer vi Ulla!)
och blev inte bättre än så här:
Peggy: Usch så löjlig jag känner mig!
Det Du känner är inget mot vad Du ser ut!
Peggy: Hjälp mig, Kajsa, att ta av den!
Kajsa: Närru, det där får Du stå ut med hela vintern, precis som vi! Ännu
värre blir det när det kryper ner mot 20, då vi får ha dubbla täcken och
en fånig polo på oss! Man kan knappt röra sig, än mindre springa!
Arg Peggy!
Söt Peggy!
Nåväl, matte får erkänna att kappan blev i största laget. Det blev
Molly som fick ny och Peggy fick ärva Kajsas, Kajsa i sin tur fick
ärva Mollys.
Så åkte vi till Lidköping där det redan var pyntat. Och uppätet!
Det känns bra att även pojkarna äter upp lite av varje,
halmprydnaderna i Birgittas tallris smakade bra, tyckte Sture.
När det väl var pyntat tänkte vi försöka arrangera en riktigt bra julbild
att skicka till syskonen och övriga vänner. Men att få fyra att sitta bredvid
varandra och bara vara söta samtidigt är inte lätt. Förstår inte hur de
gör, alla annonsörerna i Whippetbladet...?
Tre var helt okej, men var är mamma Molly?
Molly; Här är jag, var det något smaskens på gång?
Kajsa; Oh ja, jag tror Birgitta har något i handen....
Här är vi nu alla fyra - duger det så?
Nej visst, vi skulle ju ha tomten med också!
Molly; Det där känner jag igen från tidigare år, den där förbaskade
tomtekraken som aldrig kan vara still när vi ska ta julkort!
Vi försöker på golvet istället.
Birgitta; Stilla nu alla hundar!
Molly; Jag är beredd!
Molly; Är jag inte fin, matte? Det märks väl att jag snart är fem år
och varit med ett tag?
Mamma och barn. God Jul!
En dag fick matte en jättefin blomsterbukett från Hanna, vi lovade
ta en bild av den så Hanna fick se hurfin den blev. Men dagarna går och
plötsligt en dag hade den vissnat. Men så här fina var de fådda
blommorna. Tack världens goaste Hanna!
Så får vi se, vilken bild vi väljer som julkort....... Men först; ha nu
en riktig trevlig födelsedag, Sweetmollies Dexter Gordon, Sweetmollies
Count Basie, Sweetmollies Charlie Parker och Sweetmollies Miles Davis!
Sweetmollies Peggy Lee ska få kalvlever.....
Peggy och Sture säger grattis till Scooby, Latte och Mille. Hoppas ni får
något riktigt gott att fira med.
Den natten vi föddes var det metervis med snö och 18 grader kallt. Nu
minns vi ju inget av det, så när den första snön kom blev somliga allt lite
överraskade.
Peggy: Vad är det här för något konstigt på backen?
Kajsa: Äsch, det är ju bara lite snö, Du skulle varit med förra året,
då fick vi minsann springa runt i gångar som matte skottat upp.
Det här är ju löjligt!
Peggy: Men vi kan väl springa lite?
Kajsa: Gör det Du, det här är inget för mig, man blir bara blöt om
tassarna!
Hm....får väl springa själv då....
Det var ju riktigt kul!
Jag springer ett par varv!
När man blir varm kan man svalka sig med det!
Vad sa Du matte, ska jag komma in och prova?
Vinter och kallt, vintertäcken på!
Matte tyckte att jag, som Molly och Kajsa, skulle ha ett manchestertäcke
för vinterbruk. Det tog åtta timmar att sy (nästa gång ringer vi Ulla!)
och blev inte bättre än så här:
Peggy: Usch så löjlig jag känner mig!
Det Du känner är inget mot vad Du ser ut!
Peggy: Hjälp mig, Kajsa, att ta av den!
Kajsa: Närru, det där får Du stå ut med hela vintern, precis som vi! Ännu
värre blir det när det kryper ner mot 20, då vi får ha dubbla täcken och
en fånig polo på oss! Man kan knappt röra sig, än mindre springa!
Arg Peggy!
Söt Peggy!
Nåväl, matte får erkänna att kappan blev i största laget. Det blev
Molly som fick ny och Peggy fick ärva Kajsas, Kajsa i sin tur fick
ärva Mollys.
Så åkte vi till Lidköping där det redan var pyntat. Och uppätet!
Det känns bra att även pojkarna äter upp lite av varje,
halmprydnaderna i Birgittas tallris smakade bra, tyckte Sture.
När det väl var pyntat tänkte vi försöka arrangera en riktigt bra julbild
att skicka till syskonen och övriga vänner. Men att få fyra att sitta bredvid
varandra och bara vara söta samtidigt är inte lätt. Förstår inte hur de
gör, alla annonsörerna i Whippetbladet...?
Tre var helt okej, men var är mamma Molly?
Molly; Här är jag, var det något smaskens på gång?
Kajsa; Oh ja, jag tror Birgitta har något i handen....
Här är vi nu alla fyra - duger det så?
Nej visst, vi skulle ju ha tomten med också!
Molly; Det där känner jag igen från tidigare år, den där förbaskade
tomtekraken som aldrig kan vara still när vi ska ta julkort!
Vi försöker på golvet istället.
Birgitta; Stilla nu alla hundar!
Molly; Jag är beredd!
Molly; Är jag inte fin, matte? Det märks väl att jag snart är fem år
och varit med ett tag?
Mamma och barn. God Jul!
En dag fick matte en jättefin blomsterbukett från Hanna, vi lovade
ta en bild av den så Hanna fick se hurfin den blev. Men dagarna går och
plötsligt en dag hade den vissnat. Men så här fina var de fådda
blommorna. Tack världens goaste Hanna!
Så får vi se, vilken bild vi väljer som julkort....... Men först; ha nu
en riktig trevlig födelsedag, Sweetmollies Dexter Gordon, Sweetmollies
Count Basie, Sweetmollies Charlie Parker och Sweetmollies Miles Davis!
Sweetmollies Peggy Lee ska få kalvlever.....
Familjeråd och utställning
Dagarna bara ramlar över oss och vi hinner inte blogga då vi har fullt jobb med att återställa hemmet efter Peggys framfart. Och det är inte bara här hemma hon ställer till det. På dagiset har vi nu bara en möbel kvar i vårt bås, soffan är utslängd och Molly och Kajsa får nu trängas i en fåtölj. Under vår fjälltur gnagde hon på trappstegen så matte fick fila till det lite.
Matte har börjat tvivla på om det någonsin ska bli ordning på Peggy,
därför beslöt vi att ha familjeråd på Kennel Sweetmollies.
Frågan ställdes; Ska vi skicka Peggy på uppfostringsanstalt eller ska
vi kämpa ett tag till? Här ser ni Molly höjer tassen för fortsatt kamp,
medan Kajsa surt uttrycker; skicka henne vart ni vill, bara vi slipper
henne här!
Utfallet blev två röster mot en, matte och Molly förespråkade att vi
kämpar allt på ett tag till.
Och har vi nu kämpat i nio månader så vore det väl dumt att ge upp
nu, när slantarna väl snart bör falla på plats. Och så är hon ju alldeles
ljuvlig mellan varven. Och vi älskar dig så, Peggy!
Så har valparna nu passerat valpklassen och är väl i det närmaste att
betrakta som juniorer. Här är Peggy nio månader lång!
"Sa Du något, matte?"
"Jag konstaterade bara att Du är väldigt lik din mamma vid nio månaders
ålder".
Och alla har vi varit nio månader och långsmala, så även Kajsa!
Så har fyra av fem varit på utställning. Först ut var Scooby som ställde
ut sig för Norska Dalmatinerklubben.
Sweetmollies' Count Basie ställde sig på bordet som om han inte gjort
annat i sitt liv. Cool som alltid inför det mesta.
Så här tyckte domaren:
"Meget bra type. For stor hannvalp. Bra hode og bitt. Bra beinstamme og
gode fötter. Skulle ha hatt noe mykere mellomhand. Bra kropp. Normale
vinkler. Rörer seg bra. Trivelig temperament."
Fri översättning från norskan: Praktexemplar!
"Skönt att det är över nu, det var allt lite nervöst, men inget dåligt
omdöme för en dalmatiner!"
En som alltid förbereder sig väl och tränar utställning med matte är
Latte. Det här är bara övning!
"Jag har ännu inte förstått varför vi ska stå så här, men det är visst
någon slags tävling snart........"
Lattestar kallar matte den här bilden. Och nog är han en stjärna, alltid!
"Nog tränat, nu vill jag göra det på riktigt!"
Och så bar det i väg till Göteborg tillsammans med Sture och Peggy.
Svenska Boxerklubben stod för arrangemanget.
"Hm, mycket folk och mycket konstiga valpar, hur ska det gå för oss?"
Peggy: Skulle vi jaga plastpåse här, eller? I så fall har jag hittat en...
Sture: Din dumming, ser Du inte godiset? Det är för att vi ska stå fint!
Har Du inte fattat att vi ska stå på bord sedan också? Det är ju inte LC
det här!
Och så äntligen hittade vi Latte i folkhavet!
Sture: "Hörru Peggy, Du får allt ordna till dina öron lite!"
Peggy: "Jag vet inte vad det är med dem i dag, de vill liksom inte
hålla sig på plats, jag tror de håller på att växa!"
Latte: "Jag håller mina vilande så länge, dumt att anstränga sig i onödan!"
Och här ser vi nu Sweetmollies' Charlie Parker och Sweetmollies'
Dexter Gordon i ringen! Och så Lena och Birgitta också förstås.
"Det var ett jäkla tjatter på mattarna här, vi måste ju ha lite koll på
konkurrenterna där framme. Det var visst ett gäng från
Skräddaregården...."
"Lattestar" på bordet. Nog har träningen haft effekt!
Sture har förstått att man får mycket godis under en sådan här
föreställning. Bra jobbat, Sture och Birgitta!
Och så väntar vi nu bara på bedömning......
Här ser ni våra konkurrenter. Vi var fem pojkar i klassen.
"Mycket god typ och helhet, rejäl hane på den stora sidan, finskuret huvud,
bra bett och pigment. Välburna öron, lite framskjuten skuldra, bra rygg,
välburen svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad, breda lår,
fina tassar, utmärkt päls, mycket välgående, utmärkt temperament,
välvisad".
Kan väl inte bli mycket bättre? HP och 4:a av 5 hundar.
Inte illa på en Boxerutställning!
"Mycket god typ och helhet, finskuret huvud, kunde ha mer utfyllnad
i nosparti (nu är han ju ingen boxer, egen anm.), bra bett och pigment.
Vackra mörka välformade ögon (oh, ja.....egen anm.), välburna öron,
lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt svans, bra front och
bröstkorg, välvinklad, breda muskulösa lår, utmärkt päls,
utmärkt temperament, välvisad!"
Det ni! HP och 5:a av 5. Grattis Birgitta och Sture!
"Nu är man allt lite trött, vilken fin rosett jag fick, den ska vi hänga upp
på väggen!"
Peggy: "Hänga upp på väggen, man kan väl äta den, eller?"
Om Peggy blev diskad från utställningen.......? Visserligen har vi inte
något som kan dokumentera och bevisa hennes deltagande, men
hon fick också bedömning;
"Mycket god typ och helhet, feminin tik med bra proportioner, välmejslat
huvud, bra bett (ja, nog har hon det alltid! egen anm.) och pigment, välburna
öron, mörka välformade ögon, lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt
svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad bak, utmärkt päls, rör sig väl
från alla håll. Utmärkt temperament ( hm....egen anm.).
Välvisad (! egen anm.)"
Sweetmollies' Peggy Lee kom 2:a av 3 tikar och fick HP.
Eftersom matte haft datastrul på jobbet, gick hon i strejk en dag den
här veckan (meddelas ledningen endast på detta sätt). Vi följde med
Sture och Birgitta till Lidköping och gick en strandpromenad längs Vänern.
Efteråt slappade vi medan mattarna åt.
Sture: "Skönt att ha huvudet på mammas höft, känns nästan som
när man var liten!"
Kajsa hittade direkt en lämplig soffa.
Peggy: "Ska alla sova nu, jag trodde vi skulle äta?"
Sture: "Okej då, jag kan väl ta en liten bit tillsammans med dig, syrran!"
Tack Birgitta, för en trevlig dag!
Matte har börjat tvivla på om det någonsin ska bli ordning på Peggy,
därför beslöt vi att ha familjeråd på Kennel Sweetmollies.
Frågan ställdes; Ska vi skicka Peggy på uppfostringsanstalt eller ska
vi kämpa ett tag till? Här ser ni Molly höjer tassen för fortsatt kamp,
medan Kajsa surt uttrycker; skicka henne vart ni vill, bara vi slipper
henne här!
Utfallet blev två röster mot en, matte och Molly förespråkade att vi
kämpar allt på ett tag till.
Och har vi nu kämpat i nio månader så vore det väl dumt att ge upp
nu, när slantarna väl snart bör falla på plats. Och så är hon ju alldeles
ljuvlig mellan varven. Och vi älskar dig så, Peggy!
Så har valparna nu passerat valpklassen och är väl i det närmaste att
betrakta som juniorer. Här är Peggy nio månader lång!
"Sa Du något, matte?"
"Jag konstaterade bara att Du är väldigt lik din mamma vid nio månaders
ålder".
Och alla har vi varit nio månader och långsmala, så även Kajsa!
Så har fyra av fem varit på utställning. Först ut var Scooby som ställde
ut sig för Norska Dalmatinerklubben.
Sweetmollies' Count Basie ställde sig på bordet som om han inte gjort
annat i sitt liv. Cool som alltid inför det mesta.
Så här tyckte domaren:
"Meget bra type. For stor hannvalp. Bra hode og bitt. Bra beinstamme og
gode fötter. Skulle ha hatt noe mykere mellomhand. Bra kropp. Normale
vinkler. Rörer seg bra. Trivelig temperament."
Fri översättning från norskan: Praktexemplar!
"Skönt att det är över nu, det var allt lite nervöst, men inget dåligt
omdöme för en dalmatiner!"
En som alltid förbereder sig väl och tränar utställning med matte är
Latte. Det här är bara övning!
"Jag har ännu inte förstått varför vi ska stå så här, men det är visst
någon slags tävling snart........"
Lattestar kallar matte den här bilden. Och nog är han en stjärna, alltid!
"Nog tränat, nu vill jag göra det på riktigt!"
Och så bar det i väg till Göteborg tillsammans med Sture och Peggy.
Svenska Boxerklubben stod för arrangemanget.
"Hm, mycket folk och mycket konstiga valpar, hur ska det gå för oss?"
Peggy: Skulle vi jaga plastpåse här, eller? I så fall har jag hittat en...
Sture: Din dumming, ser Du inte godiset? Det är för att vi ska stå fint!
Har Du inte fattat att vi ska stå på bord sedan också? Det är ju inte LC
det här!
Och så äntligen hittade vi Latte i folkhavet!
Sture: "Hörru Peggy, Du får allt ordna till dina öron lite!"
Peggy: "Jag vet inte vad det är med dem i dag, de vill liksom inte
hålla sig på plats, jag tror de håller på att växa!"
Latte: "Jag håller mina vilande så länge, dumt att anstränga sig i onödan!"
Och här ser vi nu Sweetmollies' Charlie Parker och Sweetmollies'
Dexter Gordon i ringen! Och så Lena och Birgitta också förstås.
"Det var ett jäkla tjatter på mattarna här, vi måste ju ha lite koll på
konkurrenterna där framme. Det var visst ett gäng från
Skräddaregården...."
"Lattestar" på bordet. Nog har träningen haft effekt!
Sture har förstått att man får mycket godis under en sådan här
föreställning. Bra jobbat, Sture och Birgitta!
Och så väntar vi nu bara på bedömning......
Här ser ni våra konkurrenter. Vi var fem pojkar i klassen.
"Mycket god typ och helhet, rejäl hane på den stora sidan, finskuret huvud,
bra bett och pigment. Välburna öron, lite framskjuten skuldra, bra rygg,
välburen svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad, breda lår,
fina tassar, utmärkt päls, mycket välgående, utmärkt temperament,
välvisad".
Kan väl inte bli mycket bättre? HP och 4:a av 5 hundar.
Inte illa på en Boxerutställning!
"Mycket god typ och helhet, finskuret huvud, kunde ha mer utfyllnad
i nosparti (nu är han ju ingen boxer, egen anm.), bra bett och pigment.
Vackra mörka välformade ögon (oh, ja.....egen anm.), välburna öron,
lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt svans, bra front och
bröstkorg, välvinklad, breda muskulösa lår, utmärkt päls,
utmärkt temperament, välvisad!"
Det ni! HP och 5:a av 5. Grattis Birgitta och Sture!
"Nu är man allt lite trött, vilken fin rosett jag fick, den ska vi hänga upp
på väggen!"
Peggy: "Hänga upp på väggen, man kan väl äta den, eller?"
Om Peggy blev diskad från utställningen.......? Visserligen har vi inte
något som kan dokumentera och bevisa hennes deltagande, men
hon fick också bedömning;
"Mycket god typ och helhet, feminin tik med bra proportioner, välmejslat
huvud, bra bett (ja, nog har hon det alltid! egen anm.) och pigment, välburna
öron, mörka välformade ögon, lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt
svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad bak, utmärkt päls, rör sig väl
från alla håll. Utmärkt temperament ( hm....egen anm.).
Välvisad (! egen anm.)"
Sweetmollies' Peggy Lee kom 2:a av 3 tikar och fick HP.
Eftersom matte haft datastrul på jobbet, gick hon i strejk en dag den
här veckan (meddelas ledningen endast på detta sätt). Vi följde med
Sture och Birgitta till Lidköping och gick en strandpromenad längs Vänern.
Efteråt slappade vi medan mattarna åt.
Sture: "Skönt att ha huvudet på mammas höft, känns nästan som
när man var liten!"
Kajsa hittade direkt en lämplig soffa.
Peggy: "Ska alla sova nu, jag trodde vi skulle äta?"
Sture: "Okej då, jag kan väl ta en liten bit tillsammans med dig, syrran!"
Tack Birgitta, för en trevlig dag!
Och tiden bara rinner iväg.........28 oktober
.......valparna växer och utvecklas och bör väl snarast tituleras unghundar. Och nog beter sig i
alla fall "mambosen" Peggy som en puberterande tonåring. Ett av skälen till att matte nästan
glömt att hon har en blogg som ska uppdateras då och då. Nu är det kanske inte så många
som väntar sig något från Kennel Sweetmollies, men för Hannas skull kommer här några bilder
som visar att vi i alla fall har ett liv tillsammans. Så "special for you, Hanna!"
Det känns längesedan nu, men så här såg det ut när Dexter Gordon, Sture, blev hämtad av
matte Birgitta.
Så här ser paret ut nu, kan man tro att det är samma par?
Det känns så bra att vi har Sture på så nära håll, så att vi får träffa honom
ibland. När matte tar hand om barnbarnen kommer han hit till vårt
"dagis".
Enligt matte viftar han på svansen när han ser vårt hus, men när han kommer
in och Peggy överfaller honom blir han allt lite blyg. Som matte anade har han
ett väldigt trevligt sätt. Han är verkligen filosofen i gänget och har dessutom
blivit mycket väluppfostrad. Han tackar t.ex. alltid för maten.
Och ska det nu vara dagis, kan det ju vara bra att ta fram de pedagogiska
leksakerna. Om inte annat så för att lugna de två syskonens vilda
lekar. Ibland går det överstyr eftersom Peggy har den lilla ovanan att
bita andra hundar i bakbenen, om de inte hänger med i hennes takt.
Matte undrar alltid varför vi absolut ska bita varandra och tycker att vi
ska pussas och kramas istället.
Och när leksakerna kommer fram då dyker även tanterna upp!
Och så tog tanterna snabbt allt godiset och bara klossarna blev kvar!
Tomt på fatet................
....Kan vi inte göra det en gång till, matte?
Sture; För min del gör det detsamma, klossarna var ju rätt knapriga i
sig!
Det här en rätt ovanlig syn under våra Sture-besök, men på eftermiddagarna
händer det att vi har en sovstund.
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon vilar. Och det
är under sådana stunder som matte känner sig ganska stolt över sin
"egenproduktion".
Och så naturligtvis när man klarat av valpkursen och blivit uppflyttad till
vardagslydnaden!
Ja, så har vi ju varit på fjällsemester också. Vi vandrade hela dagarna och
det gick med sådan fart att matte inte hann att fotografera så mycket, men
några bilder kan dokumentera våra strapatser.
Här är Lena med oss allihop. Mandel, Latte, Kajsa, Peggy, Molly och
Pigge.
Här letar Kajsa och Pigge lämmlar. Vad en lämmel är? Jo, det är
ett medelstort gnagardjur som lever i lite kallare områden och som ibland
företar stora kollektiva vandringar. Precis som vi gjorde; vi var nio whippar,
en galgo och sex tanter när vi var ute allihop.
Här är Molly och Kajsa lite oeniga om vilket håll vi ska gå åt. Ska vi följa
Lena eller vänta på matte?
Här kommer vi till insikt om utsikten.
Kajsa: Ser Du vilken vacker sjö, Molly?
Molly: Sjö? Var är lämmlarna?
Och här bodde vi; Lena, Lenah, Marianne, Anita, Sally, Greta, Nova, Ella,
Pigge, Mandel, Latte, Molly, Kajsa och Peggy.
Efter vandringarna var vi så trötta att vi mest bara slappade.
Kajsa och Peggy, den sistnämnda flåsar fortfarande efter dagens vandring!
Molly kisar mot solen, vi hade nämligen ett underbart väder så gott som hela
veckan!
Latte och Mandel. Ser inte Mandel lite trött ut på ögat?
Pigge, världens tjusigaste pappa!
Även människorna var trötta efter vandringarna. Som ni ser tittar vi
alla in mot köket. Varför? Jo, där lagade människorna trerätters varenda kväll!
Och som de åt!
Tll slut orkade vi inte ens vara avundsjuka utan vi gick till sängs
ganska tidigt,............
.....utan att ens blivit tillsagda.
Ibland hamnade flickorna i pojkarnas rum......... Här har Molly gått
fel! Men de hade ju lite större säng! Från början; ja, men efter att Latte
gnagt på madrassen var den ju inte så stor längre!
När människorna väl hade avslutat sitt ätande fortsatte de kvällen med
att se på Idol (vilket matte aldrigt gjort förr eller senare) och spela
spel. Ibland blev de högröstade när de diskuterade spelreglerna.
Och så åt de popcorn:
Ja, så har vi fyllt 8 månader och nu sägs det att det börjar bli dags att
"visa upp sig" för världen. Som om vi inte gjort det redan! Men man ska
visst bli bedömd också! Först ut är Scooby, som ska på utställning redan
till helgen. Och det vore väl konstigt om inte domaren kan upptäcka
alla hans kvaliteter. Det har i alla fall en liten norsk whippetflicka gjort!
Foto: Ernst Bjerke
Var det inte det matte sa från början? Han blir ett riktigt charmtroll,
Sweetmollies' Count Basie! Ständigt jagad av flickor!
Foto: Ernst Bjerke
Foto: Ernst Bjerke
Scooby: Tänk att man har ett sådant flicktycke! Tycker nog att hon är
lite efterhängsen, men hon är ju bara så söt att jag måste brotta ner
henne!
Foto: Ernst Bjerke
Vart tog hon nu vägen? Kommer hon inte efter? Hon har väl inte
tröttnat?
Foto: Ernst Bjerke
Alone again, naturally!
Foto: Ernst Bjerke
Nu håller hela Sweetmollies tummarna för dig, vår vackre Scooby. Lycka
till i helgen!
Och så avslutar vi med ytterligare en urtjusig brorsa, Sweetmollies' Miles
Davis, vår lilla älskade Mille.
Så här såg han ut vid tre månaders ålder, bara några dagar före han
flyttade...........
....och nu ni; har han vuxit upp och blivit en så här snygg ung man!
Ett stort grattis till alla brorsor som fyllt 8 månader, nu går vi mot 9
och lämnar snart valpklassen! Tack Peggy, för att matte fick skriva
på bloggen idag! Nu måste vi kolla vad vi har kvar av hemmet i fråga
om möbler och mattor!
alla fall "mambosen" Peggy som en puberterande tonåring. Ett av skälen till att matte nästan
glömt att hon har en blogg som ska uppdateras då och då. Nu är det kanske inte så många
som väntar sig något från Kennel Sweetmollies, men för Hannas skull kommer här några bilder
som visar att vi i alla fall har ett liv tillsammans. Så "special for you, Hanna!"
Det känns längesedan nu, men så här såg det ut när Dexter Gordon, Sture, blev hämtad av
matte Birgitta.
Så här ser paret ut nu, kan man tro att det är samma par?
Det känns så bra att vi har Sture på så nära håll, så att vi får träffa honom
ibland. När matte tar hand om barnbarnen kommer han hit till vårt
"dagis".
Enligt matte viftar han på svansen när han ser vårt hus, men när han kommer
in och Peggy överfaller honom blir han allt lite blyg. Som matte anade har han
ett väldigt trevligt sätt. Han är verkligen filosofen i gänget och har dessutom
blivit mycket väluppfostrad. Han tackar t.ex. alltid för maten.
Och ska det nu vara dagis, kan det ju vara bra att ta fram de pedagogiska
leksakerna. Om inte annat så för att lugna de två syskonens vilda
lekar. Ibland går det överstyr eftersom Peggy har den lilla ovanan att
bita andra hundar i bakbenen, om de inte hänger med i hennes takt.
Matte undrar alltid varför vi absolut ska bita varandra och tycker att vi
ska pussas och kramas istället.
Och när leksakerna kommer fram då dyker även tanterna upp!
Och så tog tanterna snabbt allt godiset och bara klossarna blev kvar!
Tomt på fatet................
....Kan vi inte göra det en gång till, matte?
Sture; För min del gör det detsamma, klossarna var ju rätt knapriga i
sig!
Det här en rätt ovanlig syn under våra Sture-besök, men på eftermiddagarna
händer det att vi har en sovstund.
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon vilar. Och det
är under sådana stunder som matte känner sig ganska stolt över sin
"egenproduktion".
Och så naturligtvis när man klarat av valpkursen och blivit uppflyttad till
vardagslydnaden!
Ja, så har vi ju varit på fjällsemester också. Vi vandrade hela dagarna och
det gick med sådan fart att matte inte hann att fotografera så mycket, men
några bilder kan dokumentera våra strapatser.
Här är Lena med oss allihop. Mandel, Latte, Kajsa, Peggy, Molly och
Pigge.
Här letar Kajsa och Pigge lämmlar. Vad en lämmel är? Jo, det är
ett medelstort gnagardjur som lever i lite kallare områden och som ibland
företar stora kollektiva vandringar. Precis som vi gjorde; vi var nio whippar,
en galgo och sex tanter när vi var ute allihop.
Här är Molly och Kajsa lite oeniga om vilket håll vi ska gå åt. Ska vi följa
Lena eller vänta på matte?
Här kommer vi till insikt om utsikten.
Kajsa: Ser Du vilken vacker sjö, Molly?
Molly: Sjö? Var är lämmlarna?
Och här bodde vi; Lena, Lenah, Marianne, Anita, Sally, Greta, Nova, Ella,
Pigge, Mandel, Latte, Molly, Kajsa och Peggy.
Efter vandringarna var vi så trötta att vi mest bara slappade.
Kajsa och Peggy, den sistnämnda flåsar fortfarande efter dagens vandring!
Molly kisar mot solen, vi hade nämligen ett underbart väder så gott som hela
veckan!
Latte och Mandel. Ser inte Mandel lite trött ut på ögat?
Pigge, världens tjusigaste pappa!
Även människorna var trötta efter vandringarna. Som ni ser tittar vi
alla in mot köket. Varför? Jo, där lagade människorna trerätters varenda kväll!
Och som de åt!
Tll slut orkade vi inte ens vara avundsjuka utan vi gick till sängs
ganska tidigt,............
.....utan att ens blivit tillsagda.
Ibland hamnade flickorna i pojkarnas rum......... Här har Molly gått
fel! Men de hade ju lite större säng! Från början; ja, men efter att Latte
gnagt på madrassen var den ju inte så stor längre!
När människorna väl hade avslutat sitt ätande fortsatte de kvällen med
att se på Idol (vilket matte aldrigt gjort förr eller senare) och spela
spel. Ibland blev de högröstade när de diskuterade spelreglerna.
Och så åt de popcorn:
Ja, så har vi fyllt 8 månader och nu sägs det att det börjar bli dags att
"visa upp sig" för världen. Som om vi inte gjort det redan! Men man ska
visst bli bedömd också! Först ut är Scooby, som ska på utställning redan
till helgen. Och det vore väl konstigt om inte domaren kan upptäcka
alla hans kvaliteter. Det har i alla fall en liten norsk whippetflicka gjort!
Foto: Ernst Bjerke
Var det inte det matte sa från början? Han blir ett riktigt charmtroll,
Sweetmollies' Count Basie! Ständigt jagad av flickor!
Foto: Ernst Bjerke
Foto: Ernst Bjerke
Scooby: Tänk att man har ett sådant flicktycke! Tycker nog att hon är
lite efterhängsen, men hon är ju bara så söt att jag måste brotta ner
henne!
Foto: Ernst Bjerke
Vart tog hon nu vägen? Kommer hon inte efter? Hon har väl inte
tröttnat?
Foto: Ernst Bjerke
Alone again, naturally!
Foto: Ernst Bjerke
Nu håller hela Sweetmollies tummarna för dig, vår vackre Scooby. Lycka
till i helgen!
Och så avslutar vi med ytterligare en urtjusig brorsa, Sweetmollies' Miles
Davis, vår lilla älskade Mille.
Så här såg han ut vid tre månaders ålder, bara några dagar före han
flyttade...........
....och nu ni; har han vuxit upp och blivit en så här snygg ung man!
Ett stort grattis till alla brorsor som fyllt 8 månader, nu går vi mot 9
och lämnar snart valpklassen! Tack Peggy, för att matte fick skriva
på bloggen idag! Nu måste vi kolla vad vi har kvar av hemmet i fråga
om möbler och mattor!
En del tråkigt och en hel del roligt!
Det tråkiga är att vår "dagisfröken" Carro har slutat. Hon har stått ut med oss
i två år. Visserligen sa hon att det inte var några problem förrän "monstret" kom
in i bilden. Vem monstret är? Det säger vi inte.
När Carro slutar försvinner också våra tre kamrater Adde, Anja och Teka. De följer
med matte till hennes nya dagis i Skövde. 
Tack snälla Carro för all din omsorg om oss! Lycka nu till i Skövde!
Visserligen har vi farit runt mycket i veckan, men en del
"hammockslapp" har vi allt hunnit med. Molly njuter av varje
dag hon kan ligga i solen.
Så var det det där med "monstret", ni kan nog ana vem som fått det
epitetet. Den här lilla sötnosen som matte tänkt kunde gå på
valpkurs själv med en annan handler......... Det gick så illa att hon fick
byta handler även där och tillbaka från kursen kom farmor Lena med ett
avslitet koppel och en Peggy med sele. Kan Du förlåta henne, Annelie?
Lite intellektuell är hon i alla fall. Vi slåss om DN varje morgon. Bäst
att sno med sig kultursidorna innan matte kommer......
Så var vi på LC-träning i Bröndome i torsdags. Molly skulle äntligen
få göra något roligt. Nu var det bara tre whippar där så fästfolket
Molly och Pigge fick springa med varandra och Mandel med en faraon.
Här kommer Mandel i full fart!
Observera att det alls inte är ett rådjur han springer med utan en
faraohund!
Vilken tjusing!
Vi andra fick ju mest vara i bilarna, så hur roligt var den här utflykten
egentligen?
Ja, vi fick ju träffa varandra i alla fall.....
Här ligger Latte och drömmer om att bli stor så han också får springa.
Och han fick faktiskt pröva en kort sträcka. Det var mer än vad Peggy
fick, hon sprang iväg ändå, det monstret!
Här sitter Pigge och tjurar för att han inte får springa i varje lopp, det
verkar inte hjälpa även om man tjuter så att det hörs ända ned till fältet.
Och här sitter en tjurpuppa till, Kajsa börjar bli trött på att åka till
LC-fält bara för att roa Molly. Det här var då verkligen ingen rolig
utflykt!
Nåväl, i fredags bar det iväg till Västerås igen. Återbesöket på Redog
slutade lyckligt med att Kajsa blev friskförklarad, så nu lilla vännen
får Du springa lös igen och snart kanske Du får springa en träningsrunda!
Gissa om matte är lycklig! Vi firade med champagne hos Anderssons och
i vanlig ordning med en massa gott käk för både folk och fä.
Här ser ni oss igen i Anderssons kök.
Kajsa: Ska inte jag få först nu när det är mig vi firar?
Hanna: Nej, här går vi som vanligt i åldersordning; Molly, Mumgas,
Byron, Kajsa, Peggy.
Nagelfärgen var (jade-?, moss-?, gräs-?) grön för den här dagen.
Tjusigt, eller hur? Inte många hundägare som håller den stilen!
Peggy gillar att åka till Anderssons, de har så många roliga leksaker!
Både gosedjur och roliga pipleksaker. Peggy vet precis var de finns.
Hon springer numer direkt till den gröna korgen. Tyvärr har hon väl
trott att även korgen i sig var en leksak och så var det ju naturligtvis
inte tänkt!
De vuxna hundarna intar strax sina platser. ............
........med en viss distans. Här ligger Molly och Byron på behörigt avstånd
med en kudde mellan sig.
Och här ligger Kajsa för sig själv. Inte för att någon annan inte vill dela
sängplats med henne......... det ville Byron så gärna så!
Kajsa: Usch vad jobbigt det är att vara så attraktiv, jag orkar inte med
den där efterhängsna Byron längre!
Mumgas vet dock både när och hur man ska uppvakta damerna, ingen
idè i detta läge brorsan!
Se på den här snyggingen! Först framifrån:
Och så lite snett underifrån:
Och så lite från sidan:
Snygg, va? Vill ni se mer?
Okej då, ta ett kort till!
Ska man intressera sig för tjejer ska det vara fjortisar. Det är mycket
enklare att charmera dem. Det går på allt! En liten puss bara, så blir de
alldeles till sig!
Mumgas: Se här brorsan! Man börjar lite lätt med en puss. Du ser,
direkt blir hon lite förlägen och tittar på sin matte!
Ser Du? Hon gillar det!
Peggy: Törs man pussa honom lite i nacken?
Byron: Jaha, det är de yngre man ska rikta in sig på. Då bjuder jag
väl in Peggy i min korg så får vi se......
Ja, Peggy har minsann lätt för att knyta nya kontakter så monster
hon är. Hennes allra bästa vän är nog i alla fall Hanna. Hon fullkomligt
avgudar henne!
Se här på de söta flickorna!
Åh, vad vi älskar varann!
Tack snälla Hanna och Jonas för denna gång! Nu ser vi fram mot
ert besök.
Världens goaste...........
......whippet heter Scooby. I alla fall om matte Aga får avgöra. Och det får hon.
För visst är han helt underbar vår lille Scooby!
Han har varit på landet i sommar och fått chansen att springa fritt i alla
hagar. Kan man tänka sig en lyckligare whippet?
Se här; redan LC-selen på!
Öron upp; ny lyfter jag från marken!
Se så glad jag är!
Sa ni nåt? Världens goaste? Nu blir jag allt lite blyg.
Så har vi ju fyllt ett halvår hela gänget. Dags att börja skolan och lära
sig lite hyfs. Peggy och Latte går på valpkurs och i veckan var det
miljöträning i den stora metropolen Trollhättan.
Sa ni hyfs? Ja men det är ju rast ibland. Här har vi tagit en fika vid
kanalen.
Och vi slåss faktiskt inte hela tiden. Vi gillar ju varandra, ensamma
whippar som vi är i kursen.
Aha, Lena har något gott i handen. Peggy är naturligtvis mer
intresserad än Latte, eftersom hon bara får äta Intestinal, både vid
måltider och som godis, på grund av en liten magåkomma. Men det
här var nog något annat än intestinal det!!
Före rasten hade vi minsann fått sköta oss. Här är Latte mitt på
ströget i Trollhättan. Vilken balans!
På kursen är det varierande raser. En del kan vi inte ens namnet på.
Här är några av kompisarna. Först Ami. Ser ni henne? Hon är så
liten att hon knappt syns, men har redan lyckats bli BIS på utställning.
Det ni!
Här är Mira. Hon ser så snäll ut, men akta er; när hon blivit stor
ska hon jaga viltsvin. Om det blir som husse tänker sig....
Och så minstingen i gänget; Rut, bara 11 veckor. Första gången var
hon allt lite blyg, men nu vågar hon lite mer. Hon är bara så söt!
Det här är Shima. Och som ni ser är hon alls ingen valp. Det är
instruktör Tinas egen hund. Undrar om hon är med bara för att vi
andra ska känna oss otillräckliga. Hon kan ju redan allt!
När vi inte går på kurs vilar vi, här ligger Peggy i hammocken och
funderar på nästa bus.
Är inte jag också världens goaste?
Okej då, när Du är still, men det händer ju inte alltför ofta!
Är det någon som vill fajtas om bollen?
Inte? Vilken besvikelse.
Och tänk, att vi varit så här små. Bara för ett halvår sedan!
Mamma Molly tycker nog att det var bättre då, när vi var lite mer
stillsamma och kraven från vår sida bara gällde lite käk då och
då.
Men som det står i mattes bok om valpens utvecklingsfaser; "Vid 6
månader är valpen gänglig och klumpig. Med 'full gas' utan 'broms'.
Framfusig vid lek. Lekarna är ljudliga (idag t.ex. har Peggy teroriserat
Molly och Kajsa med en pipboll, gissa om matte ångrar det köpet!).
Ofta uppfordrande till lekar såsom 'tjuv- och polislekar'. Vill
bestämma mer själv."
Va, menar ni mig?
För visst är han helt underbar vår lille Scooby!
Han har varit på landet i sommar och fått chansen att springa fritt i alla
hagar. Kan man tänka sig en lyckligare whippet?
Se här; redan LC-selen på!
Öron upp; ny lyfter jag från marken!
Se så glad jag är!
Sa ni nåt? Världens goaste? Nu blir jag allt lite blyg.
Så har vi ju fyllt ett halvår hela gänget. Dags att börja skolan och lära
sig lite hyfs. Peggy och Latte går på valpkurs och i veckan var det
miljöträning i den stora metropolen Trollhättan.
Sa ni hyfs? Ja men det är ju rast ibland. Här har vi tagit en fika vid
kanalen.
Och vi slåss faktiskt inte hela tiden. Vi gillar ju varandra, ensamma
whippar som vi är i kursen.
Aha, Lena har något gott i handen. Peggy är naturligtvis mer
intresserad än Latte, eftersom hon bara får äta Intestinal, både vid
måltider och som godis, på grund av en liten magåkomma. Men det
här var nog något annat än intestinal det!!
Före rasten hade vi minsann fått sköta oss. Här är Latte mitt på
ströget i Trollhättan. Vilken balans!
På kursen är det varierande raser. En del kan vi inte ens namnet på.
Här är några av kompisarna. Först Ami. Ser ni henne? Hon är så
liten att hon knappt syns, men har redan lyckats bli BIS på utställning.
Det ni!
Här är Mira. Hon ser så snäll ut, men akta er; när hon blivit stor
ska hon jaga viltsvin. Om det blir som husse tänker sig....
Och så minstingen i gänget; Rut, bara 11 veckor. Första gången var
hon allt lite blyg, men nu vågar hon lite mer. Hon är bara så söt!
Det här är Shima. Och som ni ser är hon alls ingen valp. Det är
instruktör Tinas egen hund. Undrar om hon är med bara för att vi
andra ska känna oss otillräckliga. Hon kan ju redan allt!
När vi inte går på kurs vilar vi, här ligger Peggy i hammocken och
funderar på nästa bus.
Är inte jag också världens goaste?
Okej då, när Du är still, men det händer ju inte alltför ofta!
Är det någon som vill fajtas om bollen?
Inte? Vilken besvikelse.
Och tänk, att vi varit så här små. Bara för ett halvår sedan!
Mamma Molly tycker nog att det var bättre då, när vi var lite mer
stillsamma och kraven från vår sida bara gällde lite käk då och
då.
Men som det står i mattes bok om valpens utvecklingsfaser; "Vid 6
månader är valpen gänglig och klumpig. Med 'full gas' utan 'broms'.
Framfusig vid lek. Lekarna är ljudliga (idag t.ex. har Peggy teroriserat
Molly och Kajsa med en pipboll, gissa om matte ångrar det köpet!).
Ofta uppfordrande till lekar såsom 'tjuv- och polislekar'. Vill
bestämma mer själv."
Va, menar ni mig?
5 månader stora 21 juli
Så har vi då blivit 5 månader med allt vad det innebär. Om man jämför med människobarn skulle det motsvara ungefär 6-7 år. Skolmogen är dock i alla fall inte Peggy, så hon får allt fortsätta på dagis ett tag till. Se bara här så mycket spring hon har i benen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Växtvärk, tandlossning och besök i Västerås
Tänk vad en valp växer fort! Inte konstigt att man får växtvärk! Att döma av Peggys beteende har valparna nu kommit in i den värsta trotsåldern. I en bok läser matte om utvecklingens viktigaste punkter att under 16-20 veckor söker valpen sin identitet och visar ökad nyfikenhet. Ett vanligt beteende är tafatta lekar som gärna övergår i brottningslekar. Den är "lomhörd" och hör bara det den vill höra, den är påhittig och förstör saker och den är morrig och skällig och krävande. Allt stämmer in på Peggy! Hoppas att pojkarna är lite bättre, annars finns väl risk att det inkommer fyra reklamationer.
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Fyra månader 21 juni
Tänk vad tiden går när man har roligt! Idag fyller alla medlemmar i Sweetmollies jazzband fyra månader. Det är ofattbart vad fort en valp växer och blir stor. Att vi sedan inte beter oss som vuxna, det är ju en annan sak. Det gör i alla fall inte Peggy, som verkligen har kommit in i den värsta trotsåldern. Molly och Kajsa bara suckar när hon far runt och letar bus. Idag var hon med på simträningen och där visade hon verkligen vilken hoppjerka hon är. Det var inte långt ifrån att hon hamnade i plurret tillsammans med den simmande Kajsa. När vi kom dit hade de lecakulor i krukväxterna, det har de inte längre..........
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Vem är Eddy? 1 juni
Idag berättade matte att vi skulle få fint besök. Särskilt viktigt var det att Pigge skulle visa sig från sin allra finaste sida. Lite onödigt att behöva åka iväg på en extra besiktning kan man tycka, men när det nu var nödvändigt kunde han i alla fall tänka sig ett besök på veterinärkliniken igen. De är ju så trevliga där och alla kommer fram och säger; "Oj, vad Du har vuxit och om jag inte hade sex katter och fyra hundar hemma så skulle jag köpa dig!" Lite roligt att vara så populär!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
För ska man inte vara glad...........
..........på sin födelsedag, när ska man då vara glad?
Igår sa matte i skarp ton till oss valpar att vi skulle få stå tillbaka
eftersom det var Kajsas födelsedag. Så idag går ordet till Kajsa, som
säkert har mycket inom sig som behöver komma ut.
Idag blir jag tre vårar och ingen vår tidigare har varit som denna. Nu
ska jag väl inte klaga för mycket då jag blev så uppmärksammad igår.
Kanske det blev en vändpunkt och man äntligen kan se ljuset i
den tunnel som matte talar så mycket om.
Det är alltså tre år sedan som matte, natten till den 28:e maj fick ett
SMS från Kicki där hon meddelade att sex flickor och tre pojkar kommit
till världen i Torpsbruk. Matte brukar säga att jag redan från början satte
mig på tvären eftersom jag satt som en propp för de andra åtta. Stackars
mamma Flinga fick vara med om en traumatisk upplevelse med en bilfärd
på 18 mil innan vi kunde förlösas. Så fick jag namnet Proppen till att börja
med. Det var först när matte och Molly kom och valde ut just mig som
jag fick namnet Kajsa, ja nu heter jag ju egentligen Springeldens Sixth-Sense
förstås, men det använder matte bara när hon är riktigt allvarlig.
Nåväl, igår betonade matte att hela dagen var min. Vi började med en barnfri
strandskatejakt med efterföljande promenad. Därefter åkte vi runt till ett flertal
hundaffärer för att hitta rätt present. Inte för att jag är kräsen men matte
hittar snart inget som vi inte redan har i fråga om leksaker.
Jag fick alla fyra paketen, men fick naturligtvis hjälp av de andra med
öppningen.
Undrar vad det kan vara i den här paketen?
Mycket tejp, undrar vem som slagit in det?
Jag tror jag ger upp, dessa förpackningar!
Jag kan inte hitta något, glömde Du att lägga i saken i paketet,
matte?
Okej då, jag försöker ett tag igen - jag ser något blått och runt här...
Aha, en boll! Och vad är det här då? Ett paket till.....
Åh, en ny kossa! Tack snälla matte! Den gamla är mig visserligen
fortfarande kär, men den luktar så mycket valp numer.
Lite trött blir man av allt ståhej kring födelsedagen och nu tycker jag det
räcker med det där tjatiga fotograferande som bara ger intryck
av att vi har det så mycket roligare än vad vi faktiskt har!
Men vi tröttnar aldrig! När Kajsa somnat var det fritt fram att leka
med alla nya grejer.
Se här; Pigge som för en gångs skull håller sig på mattan. "Gott
tuggben det här!"
"Åh, vilken rolig boll Kajsa fick, den tar jag!"
Peggy på språng. "Tycker ni det verkar skräpigt? Ja, så här har vi det
och det trivs vi med!"
"Nu ska jag testa den nya bollen...aha; den piper när man tar den!"
För det mesta tycker Kajsa att småglina är jobbiga, men ibland, mycket
korta stunder kan vi ha det lite mysigt tillsammans. Särskilt mysigt
hade vi en kväll när Pigge var hos farmor och Latte. Då hade vi
tjejkväll och allt var så lugnt och skönt. Hur farfarTjabo, som skulle passa
pojkarna, hade det har vi ännu inte hört något om. Men han förberedde
sig med två cigaretter, varav en låg kvar dagen därpå....så det kanske
inte var så farligt ändå.
"Och här ligger jag med de små bredvid mig. Lite smöriga är de allt
och vill gärna göra som jag gör!"
Så vill jag avslutningsvis gratulera alla mina kullsyskon, som samtliga
kan beskådas på Janssons blogg. Här en bild på brorsan och mig
vid sex veckors ålder.
Grattis, Jansson!
Och se här kommer jag springande! Är jag söt eller är jag söt?
Förstår ni att matte älskar mig?
Från matte till gammelmatte: Tack snälla Kicki för denna underbara
och mycket speciella tös!
Igår sa matte i skarp ton till oss valpar att vi skulle få stå tillbaka
eftersom det var Kajsas födelsedag. Så idag går ordet till Kajsa, som
säkert har mycket inom sig som behöver komma ut.
Idag blir jag tre vårar och ingen vår tidigare har varit som denna. Nu
ska jag väl inte klaga för mycket då jag blev så uppmärksammad igår.
Kanske det blev en vändpunkt och man äntligen kan se ljuset i
den tunnel som matte talar så mycket om.
Det är alltså tre år sedan som matte, natten till den 28:e maj fick ett
SMS från Kicki där hon meddelade att sex flickor och tre pojkar kommit
till världen i Torpsbruk. Matte brukar säga att jag redan från början satte
mig på tvären eftersom jag satt som en propp för de andra åtta. Stackars
mamma Flinga fick vara med om en traumatisk upplevelse med en bilfärd
på 18 mil innan vi kunde förlösas. Så fick jag namnet Proppen till att börja
med. Det var först när matte och Molly kom och valde ut just mig som
jag fick namnet Kajsa, ja nu heter jag ju egentligen Springeldens Sixth-Sense
förstås, men det använder matte bara när hon är riktigt allvarlig.
Nåväl, igår betonade matte att hela dagen var min. Vi började med en barnfri
strandskatejakt med efterföljande promenad. Därefter åkte vi runt till ett flertal
hundaffärer för att hitta rätt present. Inte för att jag är kräsen men matte
hittar snart inget som vi inte redan har i fråga om leksaker.
Jag fick alla fyra paketen, men fick naturligtvis hjälp av de andra med
öppningen.
Undrar vad det kan vara i den här paketen?
Mycket tejp, undrar vem som slagit in det?
Jag tror jag ger upp, dessa förpackningar!
Jag kan inte hitta något, glömde Du att lägga i saken i paketet,
matte?
Okej då, jag försöker ett tag igen - jag ser något blått och runt här...
Aha, en boll! Och vad är det här då? Ett paket till.....
Åh, en ny kossa! Tack snälla matte! Den gamla är mig visserligen
fortfarande kär, men den luktar så mycket valp numer.
Lite trött blir man av allt ståhej kring födelsedagen och nu tycker jag det
räcker med det där tjatiga fotograferande som bara ger intryck
av att vi har det så mycket roligare än vad vi faktiskt har!
Men vi tröttnar aldrig! När Kajsa somnat var det fritt fram att leka
med alla nya grejer.
Se här; Pigge som för en gångs skull håller sig på mattan. "Gott
tuggben det här!"
"Åh, vilken rolig boll Kajsa fick, den tar jag!"
Peggy på språng. "Tycker ni det verkar skräpigt? Ja, så här har vi det
och det trivs vi med!"
"Nu ska jag testa den nya bollen...aha; den piper när man tar den!"
För det mesta tycker Kajsa att småglina är jobbiga, men ibland, mycket
korta stunder kan vi ha det lite mysigt tillsammans. Särskilt mysigt
hade vi en kväll när Pigge var hos farmor och Latte. Då hade vi
tjejkväll och allt var så lugnt och skönt. Hur farfarTjabo, som skulle passa
pojkarna, hade det har vi ännu inte hört något om. Men han förberedde
sig med två cigaretter, varav en låg kvar dagen därpå....så det kanske
inte var så farligt ändå.
"Och här ligger jag med de små bredvid mig. Lite smöriga är de allt
och vill gärna göra som jag gör!"
Så vill jag avslutningsvis gratulera alla mina kullsyskon, som samtliga
kan beskådas på Janssons blogg. Här en bild på brorsan och mig
vid sex veckors ålder.
Grattis, Jansson!
Och se här kommer jag springande! Är jag söt eller är jag söt?
Förstår ni att matte älskar mig?
Från matte till gammelmatte: Tack snälla Kicki för denna underbara
och mycket speciella tös!
Besök av Sture och Agilityträning 20 maj
Så plötsligt var vi tre vid matskålen igen. Vår brorsa Sture Dexter Bäver kom hit och åt lunch en dag. Vi började med ett besök på veterinärkliniken för att gemensamt ta vår andra spruta. Allt gick jättebra. Vi fick godis av veterinären så det fanns ingen anledning att gråta. Alla utropade: Oj, vad stora ni har blivit! Och nog har vi det, alltid. Vi klarar ganska mycket nu. Både Peggy och Lill-Pigge springer upp och nerför trappan, hoppar i fåtöljerna och upp på lite annat också. 
På begäran från Västerås; Sture Dexter vid tre månaders ålder. Skönt
med trogna bloggläsare. Det blir liksom lite mer meningsfullt att blogga
när man vet att någon läser. Och det ska vara en bibliotekarie till
det!
Gissa om vi stojade när vi kom hem! Det var så roligt att plötsligt
vara tre igen. Mamma Molly blev dock lite konfunderad och undrade
vad Sture hade här att göra. Ska alla komma tillbaka?
Här kommer Sture flåsande! Vad skojigt att komma hem till
barndomshemmet igen!
"Nu min lille prins, får Du allt ta det lite lugnt!" Matte Birgitta försöker
få Sture att lugna ner sig.
Så här vilt går det säkert inte till i Lidköping.
"Ibland blir man bara så trött på brorsorna!" Peggy vilar ut efter en
dag med två vilda bröder.
Vem har sagt att whippar inte är så bra på Agility? Här ser ni en som
direkt kröp genom tunneln utan vare sig godis eller sådana där gälla
lockrop som är vanligt förekommande bland agilitytränare. 
Här kommer Pigge!
"Ha, hon ser inte vart jag tog vägen!"
Molly: Tunneln rör på sig, vad kan det vara i den?
Kajsa: Det är väl bara dina vildbattingar till barn, de är ju inte riktigt
kloka!
Kajsa ylar; jag blir bara så trött på de där! Ska det där vara roligt på
något sätt, eller? Vad skrattar matte åt? 
Det verkar inte vara någon slags kärlekstunnel i alla fall. De slåss som
vanligt!
Peggy: Hallå där Kajsa, har Du ingen humor, eller?
Pigge: Hej Kajsa, ska Du inte komma in?
Kajsa: Löjligt! Skulle aldrig falla mig in!
Avslutningsvis måste vi bara slänga in några sötbilder på Mollys två
hemmavarande barn. Det händer faktiskt att de sitter still. Men det är
inte ofta och inte länge.
Peggy tre månader.
Och så Pigge som under detta inläggs tillkomst suttit i mattes knä
och hjälpt till att välja ut bilderna. Samtidigt som han tuggat på
senilsnöret till mattes glasögon och bitit sönder några viktiga
jobbpapper. Hoppas inte några studenter läser denna blogg!
Pigge tre månader.
Nu väntar vi bara på Hannas kommentar!
Projektet går mot sitt slut.........
...och vardagen tar vid. Mattes tjänstledighet är över, Peggy får följa med mamma och Kajsa till dagis och Pigge Junior får åka hem till pappa där farmor ställer upp som dagmatte. Valphagen är nedmonterad och vi försöker leva vad matte kallar "ett vanligt liv". Vi har mycket nytt att lära och kraven ökar på oss. Matte pratar om något hon kallar "rumsrenhet", det verkar handla om att vi efter att vi kissat och bajsat ska ut i trädgården. Hon nämnde visst något om att vi missupfattat det hela och att det var tvärtom det skulle gå till. Men det är inte lätt att förstå vad hon menar när hon far runt och jagar oss, enbent som hon är.
Nåväl, efter projektets avslut blir det evaluering. Vi kan konstatera att mamma Molly får MVG, hon har skött sig alldeles utomordentligt från början till slut och hon fortsätter att fostra oss även upp i tonåren. Dessutom har hon roligt tillsammans med oss och ganska ofta är det hon som startar en lek. Alla vi valpar får också MVG, de som flyttat sköter sig alldeles utomordentligt i sina nya hem och vi som bor kvar är bara så älskvärda.
MVG till min fantastiska Molly, som inte bara skött sina valpar exemplariskt
utan också stått ut med mattes återkommande "nervsammanbrott".
Du är helt underbar Molly och matte älskar dig så!
MVG till Kajsa, som stått ut med alla smågluttar och som också hjälpt
till att fostra dem. Du vet verkligen hur man sköter sig. Matte lovar;
det kommer bättre tider och snart ska vi börja simträningen igen! Och
vem vet, kanske det blir ett LC-lopp för dig i sommar.
Nu ska ni inte tro att vi lagt av vårt musicerande bara för att vi haft
några avhopp i orkestern. Här försöker mamma med taktpinnen att
få igång Miles Davis och Peggy Lee. Får vi be om ett solo, Pigge!?
Här ser ni oss; mamma och barn.
Kajsa och Peggy. "Nog kommer vi att bli "goa" vänner framöver, bara
hon kan lära sig hur man uppför sig."
Lill-Pigge: "Det är inte många stunder på dagen som jag är så här lugn
ska ni veta, jag ligger förresten och funderar på vad jag ska hitta på
för att få matte på fötter...kommer nog på något snart, hon är ganska
lättlurad."
"Se här t.ex., här flyger jag i luften medan mamma försöker lägga ner mig."
"Vad ser Du, mamma? Är det ett rådjur?"
Men vad är det här? Är det inte Latte (f.d. Charlie) som sitter där
kamoflerad på berget? Vad han har vuxit!
Gissa om de båda bröderna haft roligt i veckan! Berget hos Lena och
Tjabo är en favoritplats.
"Oj, nu är det viss någon som ropar på oss! Bäst att skynda!"
"Sista vackra dan i maj, farsan min och jag......" Nåja, inte den sista,
men en av dem i alla fall.
"Gissa om jag haft roligt i veckan! Visserligen har jag fått åka långt
och ensam i bilen efter att matte lämnat av tjejerna i Grästorp, men nu
tycker matte att jag blivit riktigt duktig på att åka bil. Sista dagen
skrek jag inte alls." Och därmed har alla nu förstått vem av oss som
trumpetat under bilresorna.
"Och så fick jag, Peggy, följa med mamma Molly och Kajsa till dagiset.
De har visserligen pratat om hur bra det var där, men det kan ju inte
beskrivas med ord detta paradis för hundar!"
Här ser ni en del av gänget på dagiset.
Här hälsar Peggy på Bamse. Stor men ofarlig. Kajsa övervakar det
hela.
När vi varit borta har det kommit flera nya valpar till dagiset. Här är
Carros Teka, en riktig glädjeflicka!
"Mamma och jag"!
En av dagarna var det några fler whippar där, här ser ni flickorna
från McTools.
"Och här kommer jag!" Peggy har varit riktigt duktig under sin
inskolningsvecka och hon känner sig redan som hemma i
"vinthundshagen".
Här kommer Tina med kaffe.
"Den där Micke gillar jag, här kommer jag att stortrivas."
"Skönt att ha mamma med vid inskolningen."
Här hälsar Peggy på McToolsflickorna. "Det är något med er som känns
vant och tryggt."
"Oj, är det redag dags att åka hem? Tänk vad dagarna går fort när
man har roligt! Jag kommer, matte! Vänta på mig!"
Och hemma har det, som sagts, blivit lite annorlunda. Valphagen är
nedmonterad och matte har fått tillbaka sitt gamla kök. Vi får sova
på övervåningen i samma rum som Molly och Kajsa. Peggy, som är
den mer självständiga av oss ligger i korgen bredvid men Pigge
föredrar mattes kudde. Och så har vi börjat med gemensamma
måltider. Visserligen verkar det som om tanterna får något annat
i sina skålar, men vår mat är kanske godare eftersom mamma Molly
alltid vill äta upp våra rester.
Och alla våra "förlorade" bröder växer och har det gott. Här är vår
gamle Wille, som numer är en norsk gutt med namnet Scooby-Doo.
Se, så vacker han är!
Så skönt att veta att han fått nya vänner i Oslo. Men oj, vilken stor
kompis!
Och goda ben finns också i Norge.
Och vilken fin fäll han har att sova på. Han njuter minsann som en
riktig prins!
Tack snälla Aga för fina bilder!
I morgon är det dags för vaccination och då får vi träffa gamle Dexter,
numer Sture, eftersom vi åker till veterinären tillsammans. Ska bli roligt
att se hur ha vuxit!
Slutligen en kontaktannons:
Vacker, ung man söker kontakt med matte/husse som kan ge mig
gränslös kärlek, mycket aktivitet och många skogspromenader. Jag
nyttjar varken sprit eller tobak, men äter gärna lite leverpastej då
och då. Jag är till min natur glad och social. Spelar trumpet och bus.
Har en stor portion humor, vilket jag hoppas att Du/Ni också har.
Om Du fångas av min charm; ring matte på 0521-14459 så arrangerar
hon ett möte.
Nåväl, efter projektets avslut blir det evaluering. Vi kan konstatera att mamma Molly får MVG, hon har skött sig alldeles utomordentligt från början till slut och hon fortsätter att fostra oss även upp i tonåren. Dessutom har hon roligt tillsammans med oss och ganska ofta är det hon som startar en lek. Alla vi valpar får också MVG, de som flyttat sköter sig alldeles utomordentligt i sina nya hem och vi som bor kvar är bara så älskvärda.
MVG till min fantastiska Molly, som inte bara skött sina valpar exemplariskt
utan också stått ut med mattes återkommande "nervsammanbrott".
Du är helt underbar Molly och matte älskar dig så!
MVG till Kajsa, som stått ut med alla smågluttar och som också hjälpt
till att fostra dem. Du vet verkligen hur man sköter sig. Matte lovar;
det kommer bättre tider och snart ska vi börja simträningen igen! Och
vem vet, kanske det blir ett LC-lopp för dig i sommar.
Nu ska ni inte tro att vi lagt av vårt musicerande bara för att vi haft
några avhopp i orkestern. Här försöker mamma med taktpinnen att
få igång Miles Davis och Peggy Lee. Får vi be om ett solo, Pigge!?
Här ser ni oss; mamma och barn.
Kajsa och Peggy. "Nog kommer vi att bli "goa" vänner framöver, bara
hon kan lära sig hur man uppför sig."
Lill-Pigge: "Det är inte många stunder på dagen som jag är så här lugn
ska ni veta, jag ligger förresten och funderar på vad jag ska hitta på
för att få matte på fötter...kommer nog på något snart, hon är ganska
lättlurad."
"Se här t.ex., här flyger jag i luften medan mamma försöker lägga ner mig."
"Vad ser Du, mamma? Är det ett rådjur?"
Men vad är det här? Är det inte Latte (f.d. Charlie) som sitter där
kamoflerad på berget? Vad han har vuxit!
Gissa om de båda bröderna haft roligt i veckan! Berget hos Lena och
Tjabo är en favoritplats.
"Oj, nu är det viss någon som ropar på oss! Bäst att skynda!"
"Sista vackra dan i maj, farsan min och jag......" Nåja, inte den sista,
men en av dem i alla fall.
"Gissa om jag haft roligt i veckan! Visserligen har jag fått åka långt
och ensam i bilen efter att matte lämnat av tjejerna i Grästorp, men nu
tycker matte att jag blivit riktigt duktig på att åka bil. Sista dagen
skrek jag inte alls." Och därmed har alla nu förstått vem av oss som
trumpetat under bilresorna.
"Och så fick jag, Peggy, följa med mamma Molly och Kajsa till dagiset.
De har visserligen pratat om hur bra det var där, men det kan ju inte
beskrivas med ord detta paradis för hundar!"
Här ser ni en del av gänget på dagiset.
Här hälsar Peggy på Bamse. Stor men ofarlig. Kajsa övervakar det
hela.
När vi varit borta har det kommit flera nya valpar till dagiset. Här är
Carros Teka, en riktig glädjeflicka!
"Mamma och jag"!
En av dagarna var det några fler whippar där, här ser ni flickorna
från McTools.
"Och här kommer jag!" Peggy har varit riktigt duktig under sin
inskolningsvecka och hon känner sig redan som hemma i
"vinthundshagen".
Här kommer Tina med kaffe.
"Den där Micke gillar jag, här kommer jag att stortrivas."
"Skönt att ha mamma med vid inskolningen."
Här hälsar Peggy på McToolsflickorna. "Det är något med er som känns
vant och tryggt."
"Oj, är det redag dags att åka hem? Tänk vad dagarna går fort när
man har roligt! Jag kommer, matte! Vänta på mig!"
Och hemma har det, som sagts, blivit lite annorlunda. Valphagen är
nedmonterad och matte har fått tillbaka sitt gamla kök. Vi får sova
på övervåningen i samma rum som Molly och Kajsa. Peggy, som är
den mer självständiga av oss ligger i korgen bredvid men Pigge
föredrar mattes kudde. Och så har vi börjat med gemensamma
måltider. Visserligen verkar det som om tanterna får något annat
i sina skålar, men vår mat är kanske godare eftersom mamma Molly
alltid vill äta upp våra rester.
Och alla våra "förlorade" bröder växer och har det gott. Här är vår
gamle Wille, som numer är en norsk gutt med namnet Scooby-Doo.
Se, så vacker han är!
Så skönt att veta att han fått nya vänner i Oslo. Men oj, vilken stor
kompis!
Och goda ben finns också i Norge.
Och vilken fin fäll han har att sova på. Han njuter minsann som en
riktig prins!
Tack snälla Aga för fina bilder!
I morgon är det dags för vaccination och då får vi träffa gamle Dexter,
numer Sture, eftersom vi åker till veterinären tillsammans. Ska bli roligt
att se hur ha vuxit!
Slutligen en kontaktannons:
Vacker, ung man söker kontakt med matte/husse som kan ge mig
gränslös kärlek, mycket aktivitet och många skogspromenader. Jag
nyttjar varken sprit eller tobak, men äter gärna lite leverpastej då
och då. Jag är till min natur glad och social. Spelar trumpet och bus.
Har en stor portion humor, vilket jag hoppas att Du/Ni också har.
Om Du fångas av min charm; ring matte på 0521-14459 så arrangerar
hon ett möte.
