Mumgas, Du fattas oss.........
vår älskade Mumgas. Men ibland blir lidandet för en hund övermäktigt och efter några
dagars sjukdom fick Mumgas somna in 11 juni, bara sju år gammal. Hanna och Jonas har förlorat
sin älskade vän och Byron har förlorat sin bror och parhäst. Vi har förlorat en av våra bästa
hundkompisar. Så här minns vi Pompeca's Gustavus Ansgarius, allas vår Mumgas;
......som en snäll farbror som var mycket duktig på att fostra en liten busflicka som Peggy.
På LC-fältet, en ivrig och traständ jägare med många meriter i bagaget.
En tuffing på fältet, men en riktig myskille hemma i soffan eller på dynan. Byron och Mumgas -
alltid tillsammans sedan de var små valpar.
Men charmören Mumgas kunde också charma flickorna, här känner Kajsa sig trygg.
Många gånger har det varit trångt i soffan, men eftersom det alltid funnits hjärterum har det också
funnit stjärterum....
Många promenader och vandringar har vi gjort tillsammans, här är vi i storstan Västerås;
Här är vi tillsammans på en höstvandring på Hunneberg;
Promenad vid Ängsö slott, en av de sista dagarna vi var tillsammans allihop.
Här firar vi nyår tillsammans i en stuga i Vingåker. Tänk vad skönt för Mumgas att slippa
smällarna hans sista nyår.
Det är svårt att förstå och fatta att den här duon nu är splittrad. Byron och Mumgas - alltid
tillsammans;
Vi hade sett fram emot vår sommarvecka i Österbymo och vi kommer att sakna dig så,
älskade Mumgas. Vi har varit med matte på vägen fram till beslutet att låta dig somna in, ett
beslut som varit rent omänskligt. Vi kan inte lindra hennes sorg, men vi lovar att ta väl hand
om både matte och Byron. Och nu är det en gång så att fördelen med att vara hund är att
människan kan lindra och släcka ut smärtan. Så står vi andra kvar med den djupaste
sorg. Älskade, älskade Mumgas.
Och Hanna och Byron; ni vet var vi finns.
