Fyra månader 21 juni
Tänk vad tiden går när man har roligt! Idag fyller alla medlemmar i Sweetmollies jazzband fyra månader. Det är ofattbart vad fort en valp växer och blir stor. Att vi sedan inte beter oss som vuxna, det är ju en annan sak. Det gör i alla fall inte Peggy, som verkligen har kommit in i den värsta trotsåldern. Molly och Kajsa bara suckar när hon far runt och letar bus. Idag var hon med på simträningen och där visade hon verkligen vilken hoppjerka hon är. Det var inte långt ifrån att hon hamnade i plurret tillsammans med den simmande Kajsa. När vi kom dit hade de lecakulor i krukväxterna, det har de inte längre..........
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Vem är Eddy? 1 juni
Idag berättade matte att vi skulle få fint besök. Särskilt viktigt var det att Pigge skulle visa sig från sin allra finaste sida. Lite onödigt att behöva åka iväg på en extra besiktning kan man tycka, men när det nu var nödvändigt kunde han i alla fall tänka sig ett besök på veterinärkliniken igen. De är ju så trevliga där och alla kommer fram och säger; "Oj, vad Du har vuxit och om jag inte hade sex katter och fyra hundar hemma så skulle jag köpa dig!" Lite roligt att vara så populär!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
