Kennel Sweetmollies

Idag berättade matte att vi skulle få fint besök. Särskilt viktigt var det att Pigge skulle visa sig från sin allra finaste sida. Lite onödigt att behöva åka iväg på en extra besiktning kan man tycka, men när det nu var nödvändigt kunde han i alla fall tänka sig ett besök på veterinärkliniken igen. De är ju så trevliga där och alla kommer fram och säger; "Oj, vad Du har vuxit och om jag inte hade sex katter och fyra hundar hemma så skulle jag köpa dig!" Lite roligt att vara så populär!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.


Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.





Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?





Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?



Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.




Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.

Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.



Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.






Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"




Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....



Hm, vart tog han vägen?




Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?





Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"





Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!




Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....



Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.





Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.





Eddy; ska den där följa med oss hem?




Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.

Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!

Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!

Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!