God fortsättning!
Och så var plötsligt julen här och matte är som vanligt sen med allt. Vi trodde vi skulle slippa jultomten i år, men så på juldagen kom han fram och kameran med honom.
Peggy; Hm....skum typ det där...
Hur vill Du ha det, matte?
Peggy; Så här?
Nja, kanske lite för högburet huvud.......
Peggy; Tycker Du?
Nja, t.o.m. tomten ser tveksam ut. Och så kanske vi ska med Molly och Kajsa också! Du är ju inte ensam i
världen, Peggy, även om Du ofta beter dig som så.
Kajsa; Ska jag ha den där löjliga luvan på mig i år också?
Molly och Peggy; Äsch, vi skiter i Kajsa, hon bara spökar ut sig!
Men så här då?
Kan ni sätta er lite närmare tomten?
Kajsa; Aha, mutor - det gillar jag!
Matte ger upp! Vi tar en annan bild som julhälsning. Vi firar ju faktiskt tvåårsjubileum. Julen för två år
sedan gick i romantikens tecken. Matte minns några trevliga dagar i kökssoffan i Sjuntorp drickandes
glögg och julkaffe tillsammans med Lena och Kicki. Allt för att Molly och Pigge skulle kära ner sig. Och
visst tände det till sist.
Och visst blev det ett trevligt resultat;
Mille, Sture, Scooby, Peggy och Latte.
Från Scooby fick vi det här trevliga julkortet. Tänk att vi snart är två år!
Vardagen med gullwhipporna.......
...blir aldrig händelselös. Någon hävdade att vinter är vardag och vardag är inget att skildra. Så är inte fallet på kennel Sweetmollies. Här händer något hela tiden och matte önskar nog att det vore lite mer händelselöst. Här är ömsom regn............
.......en långpromenad där vattnet kom både uppifrån och nerifrån och strandremsan var
plötsligt väldigt smal. Vänerns vattennivå stiger, det är ingen tvekan om det. Här var vi
ute med Inga-Lill och Wille i ett riktigt busväder.
Molly; brrrrrr ........ ska vi inte gå hem snart?
Kajsa; tycker jag också, jag känner mig lite suddig!
Peggy; ...men vi kan väl ta ett varv till......kom an Kajsa!
.........ömsom (men väldigt sällan) lite sol......och så plötsligt lite snö och 10 grader kallt.
Vintertäcken på!
Kajsa; häromdagen jagade vi en hare här någonstans.......hm undrar var den håller till idag?
Molly; Jag tror det var åt det där hållet, men den förvann ju in i skogen!
Peggy; Som vanligt fick inte jag vara med på det roliga...........Morsan, kan Du inte visa mig vartåt ni sprang?
Men Peggy, Du får väl ofta vara med på roligheter, om inte annat så ordnar Du det ju
på egen hand! Du har ju t.ex. avslutat din kurs i Lydnadsagility! Och fått diplom och
vitsord från läraren Helen att Du verkligen utvecklats. Och konstigt vore det ju annars.
Du går ju faktiskt kursen för andra gången!
Tjusigt, eller hur?
Se här.............slalom är vi ju riktigt bra på nu!
Molly lämnades in på veterinärkliniken en hel dag för att fixa garnityret. Och så gick det
som det gick; hon kom hem utan garnityr! Nåja, i alla fall utan den här;
Så nu har hon rött hår (red fawn) och glest mellan tänderna! Nu har den hamnat i den
lilla asken med Mollys valptänder. Sådan tur att matte räddade den från att hamna i
Peggys mage. Vi fick nämligen med den hem i en plastpåse som mattte la på köksbordet.
Och där ska ju inga plastpåsar ligga enligt Peggy! Så plötsligt fick matte se att Peggy
tuggat sönder påsen.......tack och lov låg tanden en bit ifrån pirayan!
Annars är vi bara snälla och söta och alldeles älskvärda som vanligt........
Nu gäller det att hålla sig undan från matte ett tag, juleländet närmar sig
och då vet vi hur matte brukar bli.
Och vi förstår hennes undran över hur folk orkar klä in sina hus i sådant här skräp!
Så måste vi bara avsluta denna blogg med en hälsning till Byron. Vi har hört
att han mått lite dåligt, men nu är på bättringsvägen. Så "just for you, Byron";
20-månaders whippeten som gick ut genom dörren och försvann.......
Vad vi kollar på?
Den här! Intressant varelse med ett intressant läte....
Och så skulle vi upp på tåget i lekparken. Här har Marianne det besvärligt med alla våra koppel.
Och här står hon nu, tösen som skulle spela ett spratt med tanterna. "De kunde gott leta efter mig så
de fick känna på hur livet skulle vara utan mig - då skulle de nog minsann sakna mig!"
Vad letar ni efter, tjejer?
Molly och Peggy; ja, man kan kanske alltid hitta lite rådjurslever här i Linköping. Eller en smaskig gummisnodd.
Vi kan meddela Marianne att ännu har den inte kommit ut, men om några dagar så.........
Ett stor tack till världens bästa Marianne för ett trevligt dygn! Vi ses väl snart igen?
Vi inledde vårt Linköpingsbesök med en träff med Jansson. Kajsa ville ju så gärna träffa sin bror och Jansson visade sig som vanligt glad i oss alla tre. Kanske lite överdrivet glad emellanåt........
Jansson; Här får man stå bunden medan tjejerna springer runt och retas!
Ja, inte hela tiden förstås, här står Springeldens Second Chanse och Springeldens Sixth Sense - undrar om Monika fick en bild på dem framifrån?
Här är vi kamoflerade bland höstlöven - hur många whippets ser ni?
Peggy; Här kommer lilla jag - mig ser ni väl i alla fall?
Molly och Kajsa; Aha, Monika har visst godis i fickan.......
Peggy; Va? Ska vi redan åka? V har ju nyss kommit!
Ja, det blev en hastig visit och Jansson var nog lite besviken på att vi inte stannade längre, men vi ses väl snart igen?
Det går långt mellan bloggandet för mattes del och vi har ju faktiskt gjort en hel del, som också dokumenterats, sedan senast vi skrev på bloggen. Vi har träffat både Sture och Latte. Sture var tillsammans med Rosso här på tjejfest - vad nu de hade på en tjejfest att göra?
....särskilt som Rosso var så här trött?
Nå, han fick allt vakna till när han skulle ta sig hem genom skogen. Vi fick följa honom i mörkret och så fick vi andra en nattlig promenad hem igen. Matte var allt lite orolig att vi skulle gå på något rådjur och springa från henne i mörkret....... men så gör ju aldrig vi!
Sture övernattade och här sitter han vid frukostbordet...... i knät hos matte - han är en riktig knähund!
Så gick vi ut i skogen dagen därpå.
Ett par tanter, som vi mötte, trodde att vi gick med fyra kopplade rådjur! Och nog är vi rådjurslika?
Efter promenaden blev det fika på Bergagården. Paj med vaniljsås - men fick vi smaka något av det? Ingen risk att de bjuder.......
Det gick inte många dagar förrän Sture var tillbaka igen. Eftersom matte då hade "hunddagis" åkte vi
och lånade hagen. Som vanligt var det en hund som hade väldigt roligt i hagen, medan vi andra mest tar betäckning när hon kommer farande.......gissa vem!
Här smyger hon på oss andra........... The fabolous Peggy Lee!
"Vi drar härifrån, va?" "Snälla matte, ta oss tusen dagar härifrån!"
Det var längesedan vi träffade Älvabogänget, så nu var det dags. Vi skulle följa med Lena till hästen Dorian och få chansen att springa i ridhuset. Här står Dorian och hälsar oss väkomna!
Det är en riktigt snygg häst den där Dorian!
.........och så har han humor också!
Så sprang vi då i ridhuset! Nu ska vi väl erkänna att vi inte riktigt "kom loss", det fanns ju så mycket annat smått och gott i sanden där.......
.........men här går det undan! Peggy jagar Latte.
........och Latte jagar Peggy....
...och Peggy jagar Latte....
....lite trötta och lite flåsiga blev vi allt!
...men vi tar nog ett varv till..... "Här kommer vi; Sweetmollies Charlie Parker och Sweetmollies Peggy Lee!"
Och här kommer pappa Pigge!
Pigge; Ja, man blir allt lite flåsig.....
Kajsa; Ja, vi är ju inte så unga längre....... och det är lite varmt härinne!
Så fick hundarna överlåta ridhuset åt Dorian och Lena. Dorian skulle ju också motioneras. Matte är
så imponerad av generationskamraten som tar sig upp på en häst. Det skulle aldrig matte klara, inte ens
med en pall!
"Here vi go!"
Vilket stiligt ekipage!
Och här kommer ett annat stiligt ekipage;
Vid ett helt annat tillfälle och på en helt annan plats; Lydnadsagility med Peggy!
Nu är det bara en gång kvar, men på det stora hela har det gått ganska bra. Peggy är ju orädd och ger sig på de flesta hinder. Ibland går det lite för fort och ibland är det lite invecklade moment, som här t.ex.
Både herre och hund ska snurra samtidigt...... det gick bra för Peggy, men matte var nog ingen stjärna
på att snurra.
Slalomen klarar vi galant!
Och vippbrädan går också bra!
Ibland kommer Peggy ut från tunneln........
.........men ibland fastnar hon......
Men vad gör Molly och Kajsa när Peggy är på kurs?
Vilar och har det gott, vi har hört något om öppen träning framöver........ och då kan det ju vara dags för
Peggy att vila lite, för så här trött blir man av att gå på kurs;
Och nu ska vi allihop vila lite från bloggandet. Vi väntar på uppmuntrande kommentarer och
bekräftelse från alla trogna läsare eller "gillare" som det numer kallas. Nu tänker inte matte
redigera texten utan ni får ta det som det blir! Matte begriper sig inte på den härr nya
bloggdesignen!
Vem har intresse av våran blogg?
Ibland undrar matte varför vi håller på med det här bloggandet. Det började som en valpblogg och nu är ju valparna 19 månader och knappast några valpar längre. Även om somliga är ganska barnsliga för sin ålder. Vi nämner inte några namn, men det börjar på P. Läsarna är inte heller så många, men desto mer trogna. Så för deras skull ska vi väl försöka uppdatera vad som hänt och vad vi gjort den senaste tiden.
Sensommaren har varit fylld av aktiviteter. Några LC-prov och så en fjällresa tillsammans med Byron och Mumgas.
Först; ett LC-prov i Tammsvik. Det började med övernattning på hotell Violen i Västerås. Här ser ni oss samlade efter en promenad som resulterade i ett antal myggbett.
Och så intog vi gästrummet som börjar kännas som vårt alldeles eget tjejrum.
Här ligger Byron i "pojkrummet".
Eller är det Mumgas? Tänk att det ska vara så svårt att skilja dem åt när man ser dem framifrån. Nog är
de som tvillingar, alltid.
Här passar vi bäst, tycker matte. Bakom galler!
Som alltid blev både folk och fä serverade god mat med allt därtill. Dessert för folk;
Dessert för fä;
Så bar det av till Tammsvik för LC-prov. Här är Molly beredd tillsammans med mamma Vilda och halvsyster Shannie.
Birk ville visst inte vara med på fotot........
Kajsa har man ingen chans att fotografera före loppet, men efter loppet såg hon ut så här;
Kajsa; Sprang jag inte duktigt?
Visst, Du hade inte någon vidare placering men Du var bäst i kenneln i alla fall. Brorsan gjorde ju bort sig.....!
Pojkarna hade blivit bortlottade och låg hemma och var besvikna. Kanske hade de tröstat sig med något eftersom Byron hamnat under bordet? Eller är det Mumgas?
Så här trötta var flickorna när vi kom hem. Det tar på krafterna att springa LC!
Av Hanna fick matte en riktig bladvändare med sig hem. Och nog gick det snabbt att vända blad alltid. I alla fall för Peggy. Matte fick läsa i kapp med Peggy. Vad var det vi sa om barnslighet? Nog lär bloggen leva vidare ett bra tag till om man ska gå efter Peggys utveckling..........
Nu känns det som höst här och det börjar bli dags att stänga altanen för säsongen. Trots den regniga sommaren har vi ju faktiskt kunnat njuta en hel del sol.
Måste vi gå in nu, matte?
Så har vi fått en ny granne. Plötsligt en morgon hade kaninen Tindra en "bäbis" och det kan man ju undra hur det gått till...... Men kaniner är ju som de är!
Så for vi iväg till Norge för LC-prov. Det började med övernattning i Töcksfors. Vi hade nyss löpt så vi fick dela upp oss i två stugor; Molly, Kajsa,Peggy, Mumlan och Shannie i tjejstugan, Byron och Mumgas i pojkstugan och Jansson i ett helt hus för sig (han ska då alltid vara värst!).
Människorna åt sedvanlig Töcksforspizza med efterföljande ostbricka.
Ostarna som blev över fick följa med till fjällen och är vid det här laget väl beresta. Några mötte där sitt öde.
Och som vanligt, Jansson i knät på matte!
Kajsa; Ska vi inte koja snart? Vi ska ju upp tidigt och springa!
Molly; Tycker jag också, ska de aldrig sluta den där festen?
Och från LC-provet har matte i vanlig ordning inga bilder. Vi fick dessutom springa efter varandra i första loppet så matte hade fullt upp. Annat är det med Janssons matte, hon hinner filma och vill ni se oss springa rekommenderar vi er att gå in på Janssons blogg. Där är vi filmade alla tre.
Hur det gick? Jo, det gick riktigt bra. Kajsa kom 5:a, Peggy 10:a och Molly 12:a. Matte var så nöjd! Men så var det ju också riktigt bra domare denna gång!
Veckan efter bar det iväg till fjällen.
Jonas, Peggy, Kajsa, Molly och Mumgas på vandringstur.
Molly; Det bästa med de här sega vandringarna är matsäcken! Mums med mellis!
Kajsa: ...tycker jag med!
Mumgas; Instämmer!
Och så var det fika igen! Men en annan dag och en annan tur. Något våt........
Mellis, mellis!
Vi var inte de enda trollen i skogen! Det här var en mycket uppskattad tur med troll som hoade, sjöng och skrek! Mycket mental träning för både hundar och människor. .......
Och så var det matsäck igen! En helt annan dag och en helt annan tur!
Molly; Finns det mer?
Peggy; Om Du är hungrig fortfarande, gör som jag; ät blåbär! Och det gjorde Peggy minsann! I sådan mängd att hon bajsade svart hela veckan.......
Som ett vykort; Hanna och Mumgas!
Här njuter alla av den fina utsikten, även om en del tittar åt fel håll.......
Långa strapatser kräver inte bara matsäcksraster utan också rejäla måltider på kvällarna. Det stod kocken för.
Tack Jonas för allt gott käk under vecka! Hoppas Du förstår hur njutbart det är att bara sätta sig till bords och inte bry sig om före eller efter.......
Nog var vi trötta efter våra vandringar........
Kajsa och Mumgas; Skönt med en skotsk hjorthundsbädd att vila ut i ........
MMMMMMM som i Mumgas....................
Grrrrrrrrr som i Gris, förlåt; Kajsa!
Även Peggy var faktiskt lite trött, men bara lite..........
Eller?
Det var det. Nu väntar vi bara på kommentarer från alla våra trogna bloggläsare, eller vill ni att vi ska sluta?
Fyraårsjubileum 23 juli
Det har nu gått fyra år sedan vi hämtade Springeldens Sixth-Sense, Kajsa, i
Torpsbruk. En händelse som naturligtvis måste uppmärksammas. Många
valpbilder från Springeldens har den senaste tiden publicerats på facebook.
Här är den s.k. turordningskullen;
Någonstans i högen ligger Kajsa och tar sin sista middagsvila i Torpsbruk.
Molly; Menar Du allvar, matte? Ska vi verkligen
ta med oss den där lilla hem?
Mona, Kajsas gudmor, var med på resan och satt med Kajsa därbak i bilen på
hemvägen. Kajsa skötte sig riktigt bra och sov hela vägen till Vara. Men när vi
väl lämnat av Mona blev det minsann annat ljud i buren!
Här har Mona hittat sin favoritvalp, en något äldre gosse vid namn
Mumgas. Han hade ännu inte lämnat tanterna på Märsön och fått
följa med på en visiteringstur.
En hel vecka varade värmeböljan och matte var så orolig att hjärtat skulle
sluta slå på den lilla Kajsa. Vi låg mest hemma i trädgården och vilade.
Kajsa; Skönt med en pålitlig kompis! Det känns tryggt att komma till en
ny "mamma" när jag nu lämnat Flinga och alla syskonen.
Stor äggkartong och liten Kajsa.
Molly; Men Du kan väl inte äta på räfsan, heller! Vi får nog snart mat.......
Molly; Lite jobbigt är det att ha en som härmas och följer efter en hela tiden........
..........men bra söt är hon.........
.......och visst är det skönt att vara två i en hammock!
Kajsa; Ska vi inte leka nu igen?
Molly; Nja, Du kan allt vara lite still emellanåt och hålla dig på filten!
Kajsa; Ja, det är bra varmt, man får sträcka ut sig i gräset så känns det lite svalare.
Och så var det dags att läsa DN igen! Molly; Jag vill ha nöjessidan! Du kan få kultursidan
så Du blir lite kultiverad.
Molly; Nu leker vi "ta mattes trädgårdsskor" - är Du med?
Det är helt ofattbart att det gått fyra år! Vi minns det som det var igår och vi
minns en valp som var alldeles lagom busig och bara så snäll och rar. Och
fortfarande är hon så lugn och snäll och bara alldeles underbar! Och vad
hade vårt liv varit utan detta Springeldens sjätte sinne? Mycket gråare, mycket
torftigare.........
Och vi älskar dig så, lilla Kajsaskruttan!
Så har vi varit ute på en lillsemester som väl också måste dokumenteras.
Vi började med att dofta på rosorna hos mattes kusin Annen.
Somliga intog genast bästa solplatsen;
Mycket spännande hände utanför stugfönstret och inget undgick naturligtvis Peggy.
Och här kommer Annen med kaffet!
Så fortsatte vi till S:t Anna och S:t Maria. Här har vi varit på en skogspromenad och plockat
svamp.
Och här har Maria samlat ihop oss på altanen.
Ett stort tack till både Annen och Maria för er gästvänlighet och för att ni tar
emot denna intensiva whippetflock!
Hoppas inte Maria upptäckt att Peggy tuggat på stolen.........!
Så här barnslig är jag trots att jag nu passerat 17 månadersstrecket. Och matte får
ofta skämmas över mig. Men jag har i alla fall fått min licensbok idag. Och det kanske
kan var något att vara stolt över. Matte hoppas på att jag ska göra av med mycket energi
på fälten framöver så det blir lite lugnare här hemma framöver. Annars..........
vet ni någon som vill köpa en 17månaders whippet?
9 juli Pensionat Sweetmollies.....
....har haft besök av Doros i helgen. Eftersom han inte kan italienska fick han stanna hemma när hela släkten åkte iväg. Efter en vecka på Västerby hundpensionat blev han hämtad för en helg tillsammans med sina favoritbrudar (!). Lite tveksam var han när han kom in i bilen, men då han upptäckte att det doftade gott ur matkassarna och dessa dessutom var tillgängliga för den som satt i baksätet kunde han koppla av och ställa in sig på en något så när trevlig helg. Molly var naturligtvis sur som vanligt och låg uppe på övervåningen ända tills det blev matdags.
Tänk om hon kunde vara lite gladare i mig, då kunde vi haft så där roligt som vi hade när hon var valp. Se här;
Och här; 
Här var det fart på gungan, minsann!
Nej, nu får man hålla till godo med dottern........
Doros och hammocken fem år äldre, hammocken betydligt mer sliten, men Doros fortfarande
"fit for fight" med ny flamma Peggy 16 månader. Slående lik sin mamma, men betydligt mer
vaksam och passar man sig inte kan man få ett nyp i nosen.
Nu hade ju Doros varit med Mona en natt veckan innan för att testa om det över huvud taget
var möjligt att tillbringa en helg med det här vilda tjejgänget. Och som synes går det ju
emellanåt riktigt bra. Här sitter Doros och Peggy riktigt fint i fästmanssoffan.
Doros; man får närma sig henne lite försiktigt och visa sig blyg i början..........
Peggy; Håll dig på avstånd, annars.........
Doros; men snälla, kan vi inte leka lite? Än är jag inte för gammal, även om jag fyllt 12.
Peggy; Härligt att se den underdånigheten! Jag vet att matte tycker att jag ska visa
äldre mer respekt, men är han inte lite väl mesig?
Men nu är det väl snart mat på gång? Jodå och Molly kom allt ner till maten.
Doros; Väldans vilken tid det tar, hemma får jag minsann mat lite tidigare. Man får väl
själv ta initiativet.
Så där gör han väl aldrig hemma, eller?
Och så gick det ju riktigt bra att äta tillsammans, Doros äter seniorfoder och Molly äter
dietfoder....och så var det visst lite kyckling i också. Mums!
Doros; blir det någon dessert?
Visst, i det där skafferiet,som jag nu hittar till på egen hand, finns det både det ena och
det andra.
Mums igen!
Och kärlek är när man får slicka ur samma gryta.......
Och visst håller de av varandra, Molly och Doros.......de vill bara inte erkänna det!
Första natten var sömnen inget vidare, Doros ville bra gärna komma över till tjejernas rum,
men där gick allt gränsen för Molly. Det hjälps inte att man bara fortsätter att gå trots att
det står ett kompostnät i vägen....
Doros vaknade varannan timme och matte gick naturligtvis in till honom och jollrade.
Tror t.o.m att hon sov ett tag på soffan hos honom. Den förlorade sömnen tog dock
Doros igen dagen därpå.
Doros; Skönt med eget rum och egen soffa!
Kajsa; Och hur länge ska han stanna? Nu verkar det som om han börjar känna
sig hemma på riktigt......
Vi var allt lite trötta i tjejrummet också, det var ju så störande att matte gick in till
honom och fjäskade gång på gång.
Promenaderna blev det ju inte så mycket med. Matte vägrar att gå med fyra så vi
fick gå två i taget. Doros fick gå med den som, enligt matte, är snällast mot honom.
Undrar ni vem? Kajsa förstås. Hon morrar bara när han nosar på ett visst ställe, i övrigt
kan man väl vara snäll. Det finns ju ingen anledning att morra bara han kommer i närheten!
För att vara lite sysselsatta fick vi roa oss med godissök.
Peggy; Fågel, fisk eller mitt emellan?
Molly; tror nog att det finns något här inne....
Doros; Vart tog Molly vägen................
.......tror bestämt att jag hör något därinne...
Och så blev Doros hämtad på söndagkvällen och gissa om det var tre töser som
sov resten av kvällen och som varit mycket trötta dagen efter också. Lugnet har
lagt sig och matte har talat oss tillrätta och tryckt på att nästa gång får vi allt vara
lite mer gästvänliga. Några av oss har t.o.m. hamnat i skampålen:
Annars har vi haft varsin egendag med matte. Vad egendag är? Jo, det innebär att man
får vara alldeles ensam med matte under en hel dag, gå i stadsparken, fika ute, leka lite extra.......
Det tycker hon är roligt! Vad vi tycker är en helt annan sak........ Vi längtar allt lite efter varandra
och blir så glada när vi ses igen. Särskilt tydligt var det med Kajsa, som matte trott lidit mest
av att inte få uppmärksamhet........ hon var rätt sur hela dagen och blev jätteglad över att
träffa oss andra igen.
Men här har i alla fall Kajsa träffat en kompis, knubbsäl söker knubbsäl!
Men visst är det vackert vid Vänerns strand!
Hallå Kajsa, kan Du titta hit lite så matte får ta en bild?
Har Du haft en bra dag, Kajsa? Det har i alla fall matte haft.
En som haft en riktigt bra dag sedan sist är Scooby. Han har nämligen prövat på att
springa efter trasan.
Scooby; Här kommer jag! Se vilken stil jag har! The norwegian way!
Foto: Ernst Bjerke
Scooby; Attans vad svårt att få tag på den!
Foto: Ernst Bjerke
Om jag tar ett riktigt språng kanske det går........
Foto: Ernst Bjerke
Scooby; Bon Appetit! Undrar om den smakar bättre än duvan jag fångade häromdagen......
Foto: Ernst Bjerke
Ja, nog är han att räkna med alltid. Hoppas vi kan ses vid något LC-prov i Norge framöver!
Tack snälla, goa Aga för de fina bilderna!
Slutligen till alla trogna bloggläsare; det är inte mitt fel att designen förändrats. Den gröna
bakgrunden är borta och texten lever sitt eget liv. Bloggföretaget har inte tillfrågat
mig och när jag försöker få kontakt blir det ingen respons. Men så är det i datavärlden.... och
hänger man inte med är man bara gammaldags. Men ska det vara så märkvärdigt med en
hundblogg?! Det var bättre förr och ju förr desto bättre!
"För vi har tagit licensen, för vi har tagit licensen, för vi har tagit licensen - fy f-n va vi är bra!"
I Kvänum sprang Peggy sina två sista provlopp och vi har nu lämnat in
ansökan om LC-licens.
Peggy; Var är den? Var är den?
Munkorg på!
Men Du måste ju ha någon med dig, Peggy!
Byron; Jag ställer upp!
Tally-Ho! Nu ger vi oss iväg! Oj, vilken fart han har den där champinjonen!
Syns vi där borta vid skogsdungen?
Här står matte med beviset och nu har vi lämnat in ansökan om
licens och kanske, kanske att Peggy får tävla i Tammsvik...... Stort
tack till Gustavusbröderna som agerade stödhundar!
Snart kanske vi ser Peggy på fälten precis som sin mamma. Här
springer Molly med sin mamma Vilda i Norberg i slutet på maj.
Vilda; Kom igen nu Molly, nu drar vi efter trasan!
Foto: Görild Arntzen
Molly; Hjälp mamma, vi flyger ju!
Foto: Görild Arntzen
Att just det här loppet inte slutade så bra, ja det är en annan historia!
För Kajsa gick det ju bättre, men det har vi visst redan skrutit om så
vi ska inte nämna något om en fin orange rosett, bara att den är
väldigt fin där den hänger och knappt att vi tror det, men här kommer
några bildbevis.
Kajsa springer inte med vem som helst, Betty är Europamästarinna
och ett riktigt ess inom sporten.
Här går starten:
Foto: Görild Arntzen
Kajsa tar stora kliv, men ligger ändå efter Betty....
Foto: Görild Arntzen
Kajsa; undrar vart den där Betty tog vägen?
Foto: Görild Arntzen
Men se där, först vid trasan: Springeldens Sixth Sense!
Foto: Görild Arntzen
Tack, Görild, för alla fina bilder från LC-provet i Norberg!
Till Kvänum kom också Sture med sin kompis Zingo. De skulle bara
kolla som de sa.
Sture; Undrar varför alla hundar verkar så hetsiga? Ska det vara
något att hetsa upp sig på - en trasa!
Men det var ju en trevlig tur och som alltid hade matte med sig nybakade
bullar till fikat. Trevligt att sitta på en vedtrave och äta matsäck...
.......undrar om matte ska våga låta mig........?
Men tänk, hon klippte navelsträngen och lät mig sticka iväg efter den
där trasan och oj, vad roligt det var!
Nog fanns det jaktinstinkt även hos vår lille filosof, han sprang så fint,
och inte bara på LC-fältet, dagen därpå visade han att riktiga harar ska
också akta sig för Sweetmollies' Dexter Gordon!
Efter att ha agerat stödhundar åt Peggy en hel dag var Mumgas och Byron
lite trötta. Vi är så glada att de känner sig som hemma och slänger sig ner i
vilken korg som helst.
Här ligger Byron i Peggys bäbiskorg........
........och här ligger Mumgas och slappar:
Ni längtar väl inte hem?
Korgar i all ära, men soffan är nog allra bäst. Särskilt om man har en
fin tjej bredvid sig.
Byron: Mmmm, vad mysigt vi har det.
Kajsa; Vet inte om jag ska våga sluta ögonen, man vet ju aldrig vad
han får för sig.....
........men visst är det mysigt att ligga så här tillsammans!
Man vill liksom bara ha mer av varandra.....
Byron; Jag måste bara sträcka på mig lite.
Kajsa; Åh vad skönt det är med din arm om min hals, Du och jag
tillsammans.........mmmm
Bäst att ladda inför morgondagen, de pratade visst om någon skogs-
vandring.....
Jodå, en tur på Hunneberg hann vi allt med. Grindsjön runt i lite
blåsväder, men vi bangar ju inte för något.
Först gick Jonas med "dragarna" Byron och Molly.
Därefter kom Hanna med Mumgas, Kajsa och Peggy.
Och så var återigen en trevlig helg tillsammans med "flocken" till ända!
Det blev så tomt när de åkte, som tur var lämnade de kvar lite
presenter som vi roat oss med sedan dess; nagellack, pipleksaker, vin
och annat godis. Tack våra allra goaste vänner och kom snart igen! Vi
har blivit beroende.
Tur som vi hade kom det snart nya pojkar till oss. Gissa vem det här
är?
Jodå, det är ingen annan än våran lille Pigge, Mille alltså. Ett år äldre
och betydligt större än sist vi såg honom.
Här är han tre månader, är han söt eller är han söt?
Han hade naturligtvis Eddie med sig och här tycks de båda tänka; är
det verkligen samma tjej vi lämnade här för ett år sedan. En
svansviftare var Mille redan i valplådan - kolla vilken schwung han har!
Mille; Hallå syrran, ska vi leka?
Peggy; Okej då, kom an!
Eddie hade kaxat till sig sedan förra gången då han var lite blyg. Den
där lilla tjejen hade ju vuxit till sig och doftade gott!
Men kom igen, ska Du sova nu när vi kommit hit på besök?
Eddie; Hon doftar så man blir alldeles grön i ögonen!
Så var vi tvungna att ta med dem ut till dagiset för att se om Mille
mindes att han faktiskt var där en dag förra året.
Mille; Vad jag ser? Kanske en buss? Undrar om bussen till
Borås går här ute på vägen?
Nej då, jag lovar...jag ska inte lifta med någon buss mer...jag kommer!
Oj, vad skoj vi hade, här kommer Kajsa med tungan utanför!
Mille; Är Du trött, syrran?
Se; Sweetmollies' Miles Davis!
Efter lite hopp och lek gick vi en promenad.
Och sen var det dags för Eddie och Mille att åka hem till Bollebygd
igen.
Hejdå pojkarna!
Du är bara så söt, Mille!
Vi måste ta en bild till:
Se nu till att det inte dröjer ett helt år innan ni kommer igen, Ylva
och Rainer!
Så har vi varit på skönhetstävlingar också. Under en veckas tid
avancerade Molly från very good till excellent och Peggy från good
till excellent! Det är vi så nöjda med. På något omdöme stod det
"lovely breeder" - undrar vad det betyder?
Ja, detta var version två av dagens uppdatering, den första försvann
ut i tomma intet, men vad gör man inte för sina trogna bloggläsare?
26-28 maj Norgebesök och födelsedag
Så kom han då äntligen tillbaka vår lille Scooby. Skulle han minnas något av
det barndomshem som han lämnade vid 10 veckors ålder? Tveksamt...
Det rådde dock ingen tvekan om anknytningen till matte. Så fort
Aga gick iväg, undrade han vart.......
Scooby; Hjälp matte, Du lämnar mig väl inte här ensam med alla
tjejerna?
Lite besviken kände sig naturligtvis matte, men det är ju så det ska
vara. Och mamma Molly tyckte nog att när pojkarna väl lämnat
hemmet, ska de sköta sig ordentligt när de kommer tillbaka.
Så kom grabbarna från Älvabo för att ställa upp på en släktbild.
Mamma Molly, Pappa Pigge, bröderna Scooby och Latte och syster
Peggy.
Lite godis om ni ställer er fint!
Och så vi som inte är släkt:
Gustav kom så lägligt och tog hand om Mandel och Kajsa.
Mandel; Jag tycker nog att jag borde fått vara med på släktfotot,
jag är ju i alla fall kusin med Molly!
Kajsa: Än jag då, har vi verkligen inga gemensamma linjer?
Efter fotograferingen åkte vi ut till dagiset för att springa i hagen. Nu var
det så varmt att vi inte kom igång riktigt. Dagispersonalen gjorde ett
tappert försök genom att släppa ut Cailin, som vanligtvis springer som en
riktig vinthund..........
Scooby; Oj, en svart hund! Bäst att visa lite av vad jag kan!
Skutt och hopp!
Scooby och Peggy; Nog är det värmerekord idag?
Vilken tjusig gutt! Man kan inte se sig mätt på honom........ en bild
till:
Vilken kennel har fött upp honom?
Scooby; Vad gräver Du efter mamma Molly?
Molly; Det brukar finnas lite maskar här som man kan rulla sig i!
Ska vi orka leka?
Scooby; Jodå, det orkar vi allt. Kom an syrran!
Jämfota hopp:
Men tänk vad en helg går fort när man har roligt. Så skulle Scooby
snart åka hem till Norge och vi tvingade skiljas från honom igen. Och
tro det, eller ej; även om Molly mest "skällde" på sin grabb, låg hon
i hallen och gnällde efter att han rest.
Mamma Pompecas' Love My Culture med sonen Sweetmollies' Count
Basie!
Så här såg Aga och Scooby ut förra gången vi skildes från varandra.
Och nog var det nära att matte tog till lipen även denna gång.
Och så här stor har Scooby blivit. En liten fin pojke har blivit en stor
och tjusig man. Vi saknar dig så och hoppas att Du snart kommer igen!
Och tack kära Aga för all den kärlek Du ger Scooby! Ingen valp kunde
fått det bättre!
Och så kom man hem till Norge igen. Släkten i all ära, men kompisen
Max är nog bra mycket lugnare.
Scooby; Borta bra, men hemma bäst!
Så var det dags att kalasa igen. 28 maj 2008 kom den här lilla damen till
världen:
Springeldens Sixth Sense, vår älskade lilla Kajsa!
Frukost på sängen ska man väl ha på sin födelsedag....
Kajsa; Mums, tjurmuskel..................
.....vi fick också!
Så fortsatte dagen med en liten bakelse. Det är fantastiskt vad
tjejerna på Fidos kan ordna till!
Kajsa; Hörde att brorsan fått glass, men det här var nog lika gott.
Att det är så mums att fylla fyra!
Och så några paket naturligtvis!
Kajsa; Titta vad jag fått!
Peggy; Och jag då!
Ja, den höll ju inte länge, undrar var pipen tagit vägen.....?
Det är bra roligt med sådana här kollektiva födelsedagar. Och tänk vad
matte kan hitta på! Hon drar sig då inte för att lägga ut pengar på
oss........ men så är vi ju ovärderliga också!
det barndomshem som han lämnade vid 10 veckors ålder? Tveksamt...
Det rådde dock ingen tvekan om anknytningen till matte. Så fort
Aga gick iväg, undrade han vart.......
Scooby; Hjälp matte, Du lämnar mig väl inte här ensam med alla
tjejerna?
Lite besviken kände sig naturligtvis matte, men det är ju så det ska
vara. Och mamma Molly tyckte nog att när pojkarna väl lämnat
hemmet, ska de sköta sig ordentligt när de kommer tillbaka.
Så kom grabbarna från Älvabo för att ställa upp på en släktbild.
Mamma Molly, Pappa Pigge, bröderna Scooby och Latte och syster
Peggy.
Lite godis om ni ställer er fint!
Och så vi som inte är släkt:
Gustav kom så lägligt och tog hand om Mandel och Kajsa.
Mandel; Jag tycker nog att jag borde fått vara med på släktfotot,
jag är ju i alla fall kusin med Molly!
Kajsa: Än jag då, har vi verkligen inga gemensamma linjer?
Efter fotograferingen åkte vi ut till dagiset för att springa i hagen. Nu var
det så varmt att vi inte kom igång riktigt. Dagispersonalen gjorde ett
tappert försök genom att släppa ut Cailin, som vanligtvis springer som en
riktig vinthund..........
Scooby; Oj, en svart hund! Bäst att visa lite av vad jag kan!
Skutt och hopp!
Scooby och Peggy; Nog är det värmerekord idag?
Vilken tjusig gutt! Man kan inte se sig mätt på honom........ en bild
till:
Vilken kennel har fött upp honom?
Scooby; Vad gräver Du efter mamma Molly?
Molly; Det brukar finnas lite maskar här som man kan rulla sig i!
Ska vi orka leka?
Scooby; Jodå, det orkar vi allt. Kom an syrran!
Jämfota hopp:
Men tänk vad en helg går fort när man har roligt. Så skulle Scooby
snart åka hem till Norge och vi tvingade skiljas från honom igen. Och
tro det, eller ej; även om Molly mest "skällde" på sin grabb, låg hon
i hallen och gnällde efter att han rest.
Mamma Pompecas' Love My Culture med sonen Sweetmollies' Count
Basie!
Så här såg Aga och Scooby ut förra gången vi skildes från varandra.
Och nog var det nära att matte tog till lipen även denna gång.
Och så här stor har Scooby blivit. En liten fin pojke har blivit en stor
och tjusig man. Vi saknar dig så och hoppas att Du snart kommer igen!
Och tack kära Aga för all den kärlek Du ger Scooby! Ingen valp kunde
fått det bättre!
Och så kom man hem till Norge igen. Släkten i all ära, men kompisen
Max är nog bra mycket lugnare.
Scooby; Borta bra, men hemma bäst!
Så var det dags att kalasa igen. 28 maj 2008 kom den här lilla damen till
världen:
Springeldens Sixth Sense, vår älskade lilla Kajsa!
Frukost på sängen ska man väl ha på sin födelsedag....
Kajsa; Mums, tjurmuskel..................
.....vi fick också!
Så fortsatte dagen med en liten bakelse. Det är fantastiskt vad
tjejerna på Fidos kan ordna till!
Kajsa; Hörde att brorsan fått glass, men det här var nog lika gott.
Att det är så mums att fylla fyra!
Och så några paket naturligtvis!
Kajsa; Titta vad jag fått!
Peggy; Och jag då!
Ja, den höll ju inte länge, undrar var pipen tagit vägen.....?
Det är bra roligt med sådana här kollektiva födelsedagar. Och tänk vad
matte kan hitta på! Hon drar sig då inte för att lägga ut pengar på
oss........ men så är vi ju ovärderliga också!
24 maj I goda vänners glada lag.............
..tillbringade vi helgen i Västerås. Den nya gästsängen på hotell Violen invigdes
och vi kan bara bekräfta; den var både skön och rymlig!
Här sover Peggy gott medan vi andra äter av mästerkocken Jonas' mat,
Hannas fantastiska desserter och dricker ett gott vin som får grabbarna att
bjuda upp till dans.
Här dansar Mumgas med matte, som aldrig tidigare behövt kröka rygg
för någon danskavaljer. Byron är på språng och avsikten är nog att
bjuda upp Kajsa.
Kajsa var inte så angelägen och när Byron blev för intresserad tog
hon skydd hos matte.
Kajsa; Mama, he's making eyes at me!
Mycket fest var det, men på fredagen packade Jonas och Hanna matsäck
och så gav vi oss ut på en vandring i trakten. Bra träning inför kommande
fjällsemester!
Det var en riktig trollskog vi gick i.
Hanna letar efter bajamajan och vi tar hand om Mumgas under
tiden.
I alla trollskogar finns det skogsrån och älvor!
....... och skogshuggare!
Kajsa; Lunchkexet var det bästa på hela vandringen! Förstår inte varför
man ska behöva gå så långt innan käket kommer fram! Kajsa vill
nog gärna vara med i subgruppen "vi som tycker att man kan kan
stanna för en kopp kaffe ibland". Nu är det dock så att den gruppen
är just en subgrupp och några nya medlemmar släpps inte in.
Byron och Mumgas; Men husse ska vi inte gå vidare nu när vi ätit
upp?
Kajsa och Molly; Vi vilar gärna en stund till i den här sköna mossan!
Matte som tänkte sig ytterligare ett kaffestopp och sparat sin bulle fick
ge upp då regnet kom. Här har Hanna klätt på sig till oigenkännlighet,
men vi vet.......
Fin utsikt från "toan"!
Väl hemkomna vankades det åter igen en fantastisk måltid. I väntan
på maten (det är det som är så fantastiskt med hotell Violen, man
behöver inget göra, bara sitta med ett glas vin och njuta) ställde
pojkarna upp som fotomodeller. Och de kan verkligen sin sak!
Se bara; tjusiga Mumgas!
Och se här; tjusiga Byron!
Lika som bär, men denna gång blev det väl rätt?
Så kom lördagen och det blev det tidig avfärd till Norberg för LC-prov.
Dokumentationen av loppen blev dock inget vidare. Det finns de
som tar jättefina foton av loppen, men matte lyckades inte bättre
än så här:
Byron i blått!
Vi sprang som vanligt för livet men med olika framgång. Molly, som
sprang med mamma Vilda, tjabblade bort trasan. Envisa och
outtröttliga gav de inte upp i första taget, men något andra lopp
blev det inte. Kajsa överraskade dock matte med att komma på
prispallen som nummer fem efter sin syster Müsli, som kom fyra.
En fantastisk prestation som överraskade matte helt. Och matte
är så stolt och lycklig över sin Kajsa som bara är så lycklig
över att få springa igen!
Det är så fantastiskt så vi tar en bild till:
Peggy, som sprang sitt första provlopp för licensen blev allt lite
avundsjuk på den fina rosetten och Kajsa, som inte är av den
skrytsamma sorten, blev lite förlägen när matte ville fotografera
henne med rosetten (för så gör alla andra whippetägare när de
fått fina priser!).
Men Kajsa, kan Du inte försöka se lite glad ut och visa dina innersta
känslor?
Såja, lite bättre även om rosetten kanske inte syns i sin helhet! Men
eftersom matte nu har en särskild mall med rubriken Rosetten slänger
vi väl in en närbild:
Fin, va?
Kanske vi redan i vaggan kunde ana att den här lilla tösen från
Springeldens skulle bli så duktig på att springa .........
Springeldens Sixth Sense, 6 veckor.
Slutligen vill vi tacka Hanna, Jonas, Mumgas och Byron för en alldeles
fantastisk helg! Nu ser vi fram mot att ha er här nästnästa helg så
vi får chansen till veder....återgäldning! För......
...oh, vad vi älskar varann.........
och vi kan bara bekräfta; den var både skön och rymlig!
Här sover Peggy gott medan vi andra äter av mästerkocken Jonas' mat,
Hannas fantastiska desserter och dricker ett gott vin som får grabbarna att
bjuda upp till dans.
Här dansar Mumgas med matte, som aldrig tidigare behövt kröka rygg
för någon danskavaljer. Byron är på språng och avsikten är nog att
bjuda upp Kajsa.
Kajsa var inte så angelägen och när Byron blev för intresserad tog
hon skydd hos matte.
Kajsa; Mama, he's making eyes at me!
Mycket fest var det, men på fredagen packade Jonas och Hanna matsäck
och så gav vi oss ut på en vandring i trakten. Bra träning inför kommande
fjällsemester!
Det var en riktig trollskog vi gick i.
Hanna letar efter bajamajan och vi tar hand om Mumgas under
tiden.
I alla trollskogar finns det skogsrån och älvor!
....... och skogshuggare!
Kajsa; Lunchkexet var det bästa på hela vandringen! Förstår inte varför
man ska behöva gå så långt innan käket kommer fram! Kajsa vill
nog gärna vara med i subgruppen "vi som tycker att man kan kan
stanna för en kopp kaffe ibland". Nu är det dock så att den gruppen
är just en subgrupp och några nya medlemmar släpps inte in.
Byron och Mumgas; Men husse ska vi inte gå vidare nu när vi ätit
upp?
Kajsa och Molly; Vi vilar gärna en stund till i den här sköna mossan!
Matte som tänkte sig ytterligare ett kaffestopp och sparat sin bulle fick
ge upp då regnet kom. Här har Hanna klätt på sig till oigenkännlighet,
men vi vet.......
Fin utsikt från "toan"!
Väl hemkomna vankades det åter igen en fantastisk måltid. I väntan
på maten (det är det som är så fantastiskt med hotell Violen, man
behöver inget göra, bara sitta med ett glas vin och njuta) ställde
pojkarna upp som fotomodeller. Och de kan verkligen sin sak!
Se bara; tjusiga Mumgas!
Och se här; tjusiga Byron!
Lika som bär, men denna gång blev det väl rätt?
Så kom lördagen och det blev det tidig avfärd till Norberg för LC-prov.
Dokumentationen av loppen blev dock inget vidare. Det finns de
som tar jättefina foton av loppen, men matte lyckades inte bättre
än så här:
Byron i blått!
Vi sprang som vanligt för livet men med olika framgång. Molly, som
sprang med mamma Vilda, tjabblade bort trasan. Envisa och
outtröttliga gav de inte upp i första taget, men något andra lopp
blev det inte. Kajsa överraskade dock matte med att komma på
prispallen som nummer fem efter sin syster Müsli, som kom fyra.
En fantastisk prestation som överraskade matte helt. Och matte
är så stolt och lycklig över sin Kajsa som bara är så lycklig
över att få springa igen!
Det är så fantastiskt så vi tar en bild till:
Peggy, som sprang sitt första provlopp för licensen blev allt lite
avundsjuk på den fina rosetten och Kajsa, som inte är av den
skrytsamma sorten, blev lite förlägen när matte ville fotografera
henne med rosetten (för så gör alla andra whippetägare när de
fått fina priser!).
Men Kajsa, kan Du inte försöka se lite glad ut och visa dina innersta
känslor?
Såja, lite bättre även om rosetten kanske inte syns i sin helhet! Men
eftersom matte nu har en särskild mall med rubriken Rosetten slänger
vi väl in en närbild:
Fin, va?
Kanske vi redan i vaggan kunde ana att den här lilla tösen från
Springeldens skulle bli så duktig på att springa .........
Springeldens Sixth Sense, 6 veckor.
Slutligen vill vi tacka Hanna, Jonas, Mumgas och Byron för en alldeles
fantastisk helg! Nu ser vi fram mot att ha er här nästnästa helg så
vi får chansen till veder....återgäldning! För......
...oh, vad vi älskar varann.........
Plötsligt så händer det!
...inte att man vinner på någon trisslott, men att man inser att man ändå fått högsta vinsten i form av en valp som genomgår en personlighetsförändring och utvecklas till en unghund som faktiskt då och då kan ta det lite lugnt. Äntligen kan matten få sitta och filosofera över livet en liten, liten stund utan att något händer runtomkring. Kärt barn har många namn, men frågan är om de epitet som Peggy givits under året varit av kategorin smeknamn. Monstret, hulliganen ......bara för att nämna några!
Se, så lugn och avslappnad jag är!
Mycket bus har jag hittat på och mycket trött har matte varit, men hon har
i alla fall inte behövt hämta mig i fyllecellen hos polisen! Det fick min bror
Milles matte göra efter en busstur som han genomfört alldeles på egen hand.
Så hamnade han i lokaltidningen också!
Här ser ni Mille tacka den snälla busschauffören som plockade upp honom,
tog med honom som fripassagerare till Borås och, efter avslutat skift,
lät honom åka i den egna bilen till polisstationen. Eddie tycker nog att
matte och husse borde reklamera en sådan hund!
Än så länge är det dock ingen som reklamerat Peggys bröder och
tur är väl det eftersom matte ofta säger att vi har en hund för mycket
i huset. Undrar vem det är som är en för mycket?
Peggy: Det är väl inte jag?
Molly och Kajsa; Det kan då absolut inte vara någon av oss!
Men om nu tre är en för mycket, vilka blir då för mycket när vi
plötsligt är fyra?
Ja, inte blir det Sture i alla fall, han märks knappt när han är här. Utom
på kvällskvisten förstås, då han är lite ledsen för att han inte får ligga
i sängen tillsammans med oss flickor! Som den feminist han är gillar
han inte den formen av könssegregation.
Men någon ordning måste det vara, säger matte. En sådan här snygg
kille.........
........måste få vila från brudarna någon stund på natten.
Det är i alla fall skönt att löptiden äntligen är över för oss alla tre så
att Sture kan vara hos oss när Birgitta är i väg på annat. Han hör ju
liksom till oss....
Bror och syster.
Och för att roa oss kom tunneln fram igen. Släpp fångarna loss,
det är vår!
Sture; Hm, den där minns jag från barndomen....vad roligt vi hade med
den när vi var fem vildbattingar!
Och visst har vi barnasinnet kvar...och visst; Peggy är inte alltid lugn,
lite bus måste man ha för sig.......sno toarullar t.ex., demolera dem och
sprida pappret runt i huset....
Va, var den inte till mig?
Och fortfarande är det kul att bli jagad av Kajsa.....
Peggy; Kom och ta om Du kan!
Peggy; Kom an bara, jag har den!
Kajsa; Jag skiter väl i den!
Så har vi varit och träffat en annan gren av släkten. Här är vi och hälsar
på Kajsas kusin Hanna.
Sofia, Sweetmollies Peggy Lee, Stina, Pompecas' Love My Culture,
Springeldens Sixth-Sense och Pompecas' Honey Runner. Alla är
vi släkt på något vis......
Godis på gång?
Visst syns det väl att vi är kusiner?
Och så blev det påsk....och då låg den här trevliga presenten i
brevlådan:
Från grannbarnen Gustav, Viktor och Lisa fick vi; vad tror ni?
Påskgodis!
Skönt med omtänksamma grannar.
Så har vi ju också varit i Linköping och hälsat på. Matte hade i
födelesedagspresent fått en "hundfri dag". Lite besvikna är vi över
att hon blev så glad för det!
Vad hon gjorde? Massage, IKEA-shopping och jazzkoncert. För oss
var det en dag fylld av separationer, tanterna åkte iväg, kom hem igen,
åt, och gav sig iväg igen. Tur att vi hade Peder som alltid ställer upp
med rådjurslever! Trots att Peggy terroriserade honom på kvällskvisten!
En liten utflykt fick dock även vi. Här ser ni oss i Gamla Linköping.
Se så lugna och fina vi är!
Hm......innan katten dök upp och hela Linköping förstod hur stark vår
jaktinstinkt är! Folk började titta över planken när vi tjöt och vrålade
och matte fick skämmas. Igen!
Annars tränar vi mest inför kommande LC-prov. Somliga tränar
hårdare än andra. Kajsa lyckades fixa till ett extra lopp när vi var i
Kode. Hon slog en knut på sig själv, kröp ur den s.k. rymningssäkra
selen och ut på fältet för tredje gången! Och så fick matte skämmas
igen! Några foton blev det inte, trots att matte alltid har kameran med
för att få fina springbilder på oss. Tur att det finns andra fotografer!
Ett stort tack till Cattis för de här fina bilderna på Molly!
Tally-Ho!
Foto: Catarina Tengroth
Foto: Catarina Tengroth
Foto: Catarina Tengroth
Här kommer hon; Pompecas' Love My Culture!
Foto: Catarina Tengroth
Så väntar nu nästa LC-prov. Nästa helg bär det av till Norberg och
har vi tur får även Kajsa springa, om matte kommit över det där med
det tredje loppet.........
Men först ser vi fram mot att hälsa på ponksen i Västerås och inviga
deras nya gästsäng!
Se, så lugn och avslappnad jag är!
Mycket bus har jag hittat på och mycket trött har matte varit, men hon har
i alla fall inte behövt hämta mig i fyllecellen hos polisen! Det fick min bror
Milles matte göra efter en busstur som han genomfört alldeles på egen hand.
Så hamnade han i lokaltidningen också!
Här ser ni Mille tacka den snälla busschauffören som plockade upp honom,
tog med honom som fripassagerare till Borås och, efter avslutat skift,
lät honom åka i den egna bilen till polisstationen. Eddie tycker nog att
matte och husse borde reklamera en sådan hund!
Än så länge är det dock ingen som reklamerat Peggys bröder och
tur är väl det eftersom matte ofta säger att vi har en hund för mycket
i huset. Undrar vem det är som är en för mycket?
Peggy: Det är väl inte jag?
Molly och Kajsa; Det kan då absolut inte vara någon av oss!
Men om nu tre är en för mycket, vilka blir då för mycket när vi
plötsligt är fyra?
Ja, inte blir det Sture i alla fall, han märks knappt när han är här. Utom
på kvällskvisten förstås, då han är lite ledsen för att han inte får ligga
i sängen tillsammans med oss flickor! Som den feminist han är gillar
han inte den formen av könssegregation.
Men någon ordning måste det vara, säger matte. En sådan här snygg
kille.........
........måste få vila från brudarna någon stund på natten.
Det är i alla fall skönt att löptiden äntligen är över för oss alla tre så
att Sture kan vara hos oss när Birgitta är i väg på annat. Han hör ju
liksom till oss....
Bror och syster.
Och för att roa oss kom tunneln fram igen. Släpp fångarna loss,
det är vår!
Sture; Hm, den där minns jag från barndomen....vad roligt vi hade med
den när vi var fem vildbattingar!
Och visst har vi barnasinnet kvar...och visst; Peggy är inte alltid lugn,
lite bus måste man ha för sig.......sno toarullar t.ex., demolera dem och
sprida pappret runt i huset....
Va, var den inte till mig?
Och fortfarande är det kul att bli jagad av Kajsa.....
Peggy; Kom och ta om Du kan!
Peggy; Kom an bara, jag har den!
Kajsa; Jag skiter väl i den!
Så har vi varit och träffat en annan gren av släkten. Här är vi och hälsar
på Kajsas kusin Hanna.
Sofia, Sweetmollies Peggy Lee, Stina, Pompecas' Love My Culture,
Springeldens Sixth-Sense och Pompecas' Honey Runner. Alla är
vi släkt på något vis......
Godis på gång?
Visst syns det väl att vi är kusiner?
Och så blev det påsk....och då låg den här trevliga presenten i
brevlådan:
Från grannbarnen Gustav, Viktor och Lisa fick vi; vad tror ni?
Påskgodis!
Skönt med omtänksamma grannar.
Så har vi ju också varit i Linköping och hälsat på. Matte hade i
födelesedagspresent fått en "hundfri dag". Lite besvikna är vi över
att hon blev så glad för det!
Vad hon gjorde? Massage, IKEA-shopping och jazzkoncert. För oss
var det en dag fylld av separationer, tanterna åkte iväg, kom hem igen,
åt, och gav sig iväg igen. Tur att vi hade Peder som alltid ställer upp
med rådjurslever! Trots att Peggy terroriserade honom på kvällskvisten!
En liten utflykt fick dock även vi. Här ser ni oss i Gamla Linköping.
Se så lugna och fina vi är!
Hm......innan katten dök upp och hela Linköping förstod hur stark vår
jaktinstinkt är! Folk började titta över planken när vi tjöt och vrålade
och matte fick skämmas. Igen!
Annars tränar vi mest inför kommande LC-prov. Somliga tränar
hårdare än andra. Kajsa lyckades fixa till ett extra lopp när vi var i
Kode. Hon slog en knut på sig själv, kröp ur den s.k. rymningssäkra
selen och ut på fältet för tredje gången! Och så fick matte skämmas
igen! Några foton blev det inte, trots att matte alltid har kameran med
för att få fina springbilder på oss. Tur att det finns andra fotografer!
Ett stort tack till Cattis för de här fina bilderna på Molly!
Tally-Ho!
Foto: Catarina Tengroth
Foto: Catarina Tengroth
Foto: Catarina Tengroth
Här kommer hon; Pompecas' Love My Culture!
Foto: Catarina Tengroth
Så väntar nu nästa LC-prov. Nästa helg bär det av till Norberg och
har vi tur får även Kajsa springa, om matte kommit över det där med
det tredje loppet.........
Men först ser vi fram mot att hälsa på ponksen i Västerås och inviga
deras nya gästsäng!
Fastlagstider 1 April
Snart är det Påsk och då är "semle"säsongen över för det här året. Som
om vi har fått med så mycket av den!
Peggy; Om man gräver djupt kan man hitta lite grädde kvar efter
att matte ätit två!
Molly; finns det något kvar åt mig?
......få se, jag har ju lite längre nos, man måste väldigt djupt ner i
kartongen.
Kajsa på hörnet; ingen idé jag försöker med min korta näpna nos....
.......undrar om Du inte fick lite grädde i örat.......
För övrigt har vi inte gjort så mycket den senaste tiden. Matte jobbar,
vi är på dagis och Kajsa på fejjan. Men förra helgen var vi i alla fall
iväg på något skoj. LC-träning! Whippie!
Peggy sprang som hon aldrig gjort annat, Kajsa sprang som om hon
inte gjort det på två år (fick lyftas av banan, eftersom hon bara ville
springa mer) medan den mer erfarna Molly genade. Matte hade ingen
som helst möjlighet att fotografera, men här ser ni oss innan vi
skulle åka hem.
Trötta och nöjda men naturligtvis alltid redo för en ny omgång!
Så måste vi avsluta med en annan finfin löpare, en tjusig norrman
vid namn Scooby. Här kollar han efter påskharar, Sweetmollies
Count Basie 13 månader.
Foto: Aga Zakoscielna
om vi har fått med så mycket av den!
Peggy; Om man gräver djupt kan man hitta lite grädde kvar efter
att matte ätit två!
Molly; finns det något kvar åt mig?
......få se, jag har ju lite längre nos, man måste väldigt djupt ner i
kartongen.
Kajsa på hörnet; ingen idé jag försöker med min korta näpna nos....
.......undrar om Du inte fick lite grädde i örat.......
För övrigt har vi inte gjort så mycket den senaste tiden. Matte jobbar,
vi är på dagis och Kajsa på fejjan. Men förra helgen var vi i alla fall
iväg på något skoj. LC-träning! Whippie!
Peggy sprang som hon aldrig gjort annat, Kajsa sprang som om hon
inte gjort det på två år (fick lyftas av banan, eftersom hon bara ville
springa mer) medan den mer erfarna Molly genade. Matte hade ingen
som helst möjlighet att fotografera, men här ser ni oss innan vi
skulle åka hem.
Trötta och nöjda men naturligtvis alltid redo för en ny omgång!
Så måste vi avsluta med en annan finfin löpare, en tjusig norrman
vid namn Scooby. Här kollar han efter påskharar, Sweetmollies
Count Basie 13 månader.
Foto: Aga Zakoscielna
Genomgått eller genomlidit?
Nu är kursen i Lydnadsagility avslutad för Peggys del. Se ett sådant fint
diplom vi fick av Helen och Tina!
Ni ser väl att det står "väl genomförd" även om matte ibland har upplevt
att hon genomlidit den. Själv har jag bara haft roligt. Jag har träffat
en hel del kompisar som jag kunnat jaga och bita i låren. En liten
leonbergertik t.ex. Den gången jag sprang efter henne i tunnlarna fick
minsann matte motion! Hon pratade om träningsvärk dagen efter, men
det har inte jag känt av. Så har vi ju (o)roat en del andra kursdeltagare,
vilket man väl får sätta på pluskontot.
Eftersom vi vet att Tina och Helen nu hittat fram till vår blogg vill vi
härmed uttrycka vårt stora tack för en jätterolig kurs!
Så fick vi då äntligen besök av Kajsas bror Jansson. Han åkte tåg
ända från Linköping och fick byta tre gånger, men inte var han
trött för det inte! Han var upphetsad redan när han klev av på
perongen.
Jansson; Hej alla brudar, nu är jag här! Någon som vill leka?
Kajsa; Jag orkar inte, jag har nyss löpt!
Peggy; Ska vi stångas?
Jansson; Du doftar gott i nacken!
Peggy; Klart, vi fick ju bada i går bara för att Du skulle komma! Varför
vi nu skulle göra oss till för dig!?
Peggy; Är Du så feg att Du lägger dig ner?
Peggy; Du ska inte bry dig om ryktena som säger att jag alltid biter
andra i låren, jag kan faktiskt vara riktigt gosig emellanåt. Söta öron
Du har, Jansson!
Jansson; Aj, det kittlar!
Peggy; Men var det inte den kittlingen Du var ute efter?
Jansson; Kul tjej det här!
Jansson; Hjälp, hon attackerar!
Peggy; Så lätt det gick!
Peggy; Men att Du inte kan låta bli! Vi skulle ju leka!
Jansson; Nä, nu går jag och kollar vad syrran gör. Hm, vilar som
vanligt. Får man komma upp?
Jansson; Det gick visst. Med en viss distans förstås, vilken tjurkärring
hon har blivit min syster. Annat var det när vi var små. Då hade vi så
här roligt:
Här är vi på trappen hos vår gammelmatte Kicki, sex veckor var
vi då.
Nu var vi inte inne hela helgen om ni tror, på lördagen åkte vi
ut till vårt dagis för att Janssons matte skulle filma oss när
vi sprang ihop. Och det var minsann inte lätt! Jansson efter Kajsa,
Kajsa efter Peggy, Peggy efter bollen....... Och Molly stod i vanlig
ordning och väntade på att få gå på sniffpromenad.
Foto: Monica Tillberg
Foto: Monica Tillberg
Foto: Monica Tillberg
Molly; Ska vi inte gå snart?
Nåväl, det blev en riktigt bra film, och den kan ni se på Janssons
blogg; http://janssons.bloggagratis.se
Efter utevistelsen var det dags för lite mellis. Här är det utdelning
av oxöron:
Smaskens!
Men hur gick det här till?
Peggy; Oj, jag fick visst för två! Vilket ska jag ta och vems är det
andra?
Jansson; Lite trött blir man av alla tjejer, får jag sitta hos dig ett tag,
matte?
Efter en jobbig helg med väldoftande damer fick så Jansson åka
hem och bada. Som om vi skulle smutsat ner honom?
Nåväl, full rulle var det, men vi saknar dig allt, Jansson. Men nu
ses vi ju snart igen.......när det bär av till Falköping. Men då har
Du väl inte ögon för oss, bara seger i sikte.....!?
Och så har äntligen matte ( 17 grader!) begripit att det är dags att ta ut
dynorna. Så; täcken av och dynor ut!
11 mars Femårsjubileum!
Idag, 11 mars, är det på dagen fem år sedan matte hämtade
Pompecas' Love My Culture. Tänk att Du har stått ut med mig
i fem år, Molly! Då, som idag, var det en solig marsdag.
Så här såg paret ut, fem år yngre. Bilden är knyckt
från Marie, hoppas det inte gör något?
Här sitter jag på golvet helt omedveten om den långa resa som snart
ska ta sin början. I hörnet ser ni min bror Jarvis.
Mamma Vilda tyckte nog att det var skönt att åtminstone en av valparna
lämnade hemmet. Här har hon, dagen till ära, satt på sig sitt allra
finaste halsband.
Här roar vi oss i grushögen. Jag, Molly, i syrenfärgat täcke, min syster
Shiba i lila och min bror Goofy i grönbrokigt.
Marie ville ta en ståbild på mig innan jag åkte, men hur lätt är det att
stå still när man förstår att något så livsavgörande är på gång!
Och så skulle vi samla ihop oss till en sista syskonbild. Verkar mamma
Vilda lite trött, eller?
Vilda: Skärp er nu ungar!
Och här står alla "mostrarna" och tar farväl av Molly. Mumma, Meide,
Mabelle, Mumin och Busan.
Efter fyra timmars resa kom jag så till mitt nya hem på Hästängegatan.
Jag var så duktig på hemresan och sov så gott som hela tiden.
Kaninen fick jag med mig och ni kanske inte tror det, men den hänger
med än!
Så läste jag dagens tidning en liten stund........
.......innan jag somnade i min nya korg, alldeles ensam utan syskonen.
När natten kom, låg jag naturligtvis inte ensam................
Ja tänk vad tiden går! Inte kunde jag då ana att jag, drygt ett år senare,
skulle få annat sällskap i korgen......
......... eller att jag fyra år senare skulle få ännu mer sällskap.....
Men matte, nu räcker det väl?
Tja, man vet ju aldrig......Peggy kanske vill ha egna ungar när hon
vuxit till sig....... Men det lär ju dröja!
Pompecas' Love My Culture. Tänk att Du har stått ut med mig
i fem år, Molly! Då, som idag, var det en solig marsdag.
Så här såg paret ut, fem år yngre. Bilden är knyckt
från Marie, hoppas det inte gör något?
Här sitter jag på golvet helt omedveten om den långa resa som snart
ska ta sin början. I hörnet ser ni min bror Jarvis.
Mamma Vilda tyckte nog att det var skönt att åtminstone en av valparna
lämnade hemmet. Här har hon, dagen till ära, satt på sig sitt allra
finaste halsband.
Här roar vi oss i grushögen. Jag, Molly, i syrenfärgat täcke, min syster
Shiba i lila och min bror Goofy i grönbrokigt.
Marie ville ta en ståbild på mig innan jag åkte, men hur lätt är det att
stå still när man förstår att något så livsavgörande är på gång!
Och så skulle vi samla ihop oss till en sista syskonbild. Verkar mamma
Vilda lite trött, eller?
Vilda: Skärp er nu ungar!
Och här står alla "mostrarna" och tar farväl av Molly. Mumma, Meide,
Mabelle, Mumin och Busan.
Efter fyra timmars resa kom jag så till mitt nya hem på Hästängegatan.
Jag var så duktig på hemresan och sov så gott som hela tiden.
Kaninen fick jag med mig och ni kanske inte tror det, men den hänger
med än!
Så läste jag dagens tidning en liten stund........
.......innan jag somnade i min nya korg, alldeles ensam utan syskonen.
När natten kom, låg jag naturligtvis inte ensam................
Ja tänk vad tiden går! Inte kunde jag då ana att jag, drygt ett år senare,
skulle få annat sällskap i korgen......
......... eller att jag fyra år senare skulle få ännu mer sällskap.....
Men matte, nu räcker det väl?
Tja, man vet ju aldrig......Peggy kanske vill ha egna ungar när hon
vuxit till sig....... Men det lär ju dröja!
6 mars Änglarna har landat........
Så kom de äntligen, våra änglar från Linköping. Som vi längtat!
Små, men inte helt osynliga!
Så här glad blev Peggy när hon äntligen fick träffa sin Marianne.
Vet inte om glädjen var ömsesidig...... Attack!
Det verkar inte så.
Peggy: Men jag älskar ju dig! Inte ska Du väl sitta här och läsa
tidning, vi skulle ju ha buskul!
Marianne; Jag älskar dig också, men vi kan väl ta det lite lugnt?
Såja, lugn och fin!
Det här är inte Peggy! Molly vet att man bör låta damerna läsa och
är fullt tillfreds med en liten smekning då och då.
Vart tog Peggy vägen, då?
Peggy; Hjälp, bäst att ta betäckning i korgen! Hon verkar bara vilja
gosa när jag tycker vi ska busa!
Catrine; Kan man få en puss?
Peggy: Tror inte det.......
.......men ok då. Puss på dig, Catrine!
De är inte bara änglar utan också fina handlers. Matte tyckte det var
så skönt att bara ha en av oss i koppel.
I vanliga fall brukar det vara en del att reda ut när vi kommer hem.
Och tänk att vi hade sådan tur med vädret. Vi gick en riktig långpromenad
och matte är lite orolig att änglarna inte hämtat sig ännu????? Och så
fick matte chansen att, med assistans av Catrine, fotografera oss lite
utomhus. Det är annars inte så lätt med tre töser och en kamera i
kombination med, vad som varit, halt underlag.
Kajsa: Är jag inte lite fotogenique i alla fall?
Och här kommer Kajsa i full fart!
Peggy: Jag flyger, jag flyger!
Och här är jakten i full gång. Springeldens Sixth-Sense ligger först,
trots bukfetman.
Sweetmollies Peggy Lee får allt träna upp sig lite.
Här har Kajsa hittat ett fynd.......
Peggy: Jag vill ha, jag vill ha!
Kajsa; Det kan Du glömma, jag hittade det först!
Oj, nu ropar visst matte.......
"Kossera, kossera kom........!"
Uppställning! Catrine ska ta ett familjefoto!
Nä, nu drar vi bort mot horisonten!
Molly; Gör ni det, jag stannar. Jag vill inte bli knuffad av någon av er,
särskilt inte Peggy!
Här kommer vi igen. Vi var bara borta och vände..... Har ni saknat
oss väldigt mycket?
Inte alls!
Lugn, mogen, värdig medelålders dam; Pompecas' Love My Culture.
Gruppfoto igen.
Vad kommer därborta? Ett gäng med lagottosar! Aldrig får man vara
ensam någonstans!
Man blir lite trött i vårsolen......
Kajsa; Får jag luta mitt huvud på din nacke, Molly?
Och så hade vi ju ettårsdagen. Tror ni jag fick några presenter eller?
Jag fick vänta hela dagen.....
Men så fick jag ett grisöra till slut i alla fall...
mmmmmm smaskens!
Molly fick ju naturligtvis också.......
Och Kajsa sprang som vanligt upp med sitt på övervåningen. Alltid
livrädd för att någon ska vilja ha just hennes...
Hon verkade ganska nöjd när hon kom ner......
Och så några paket.......
Molly; undrar vad Du har fått för något?
Kajsa; Det verkar vara en liten geting, den tar jag!
Och så väntar vi bara på våren! Man får nog utfärda fjollvarning på
matte, hon låter oss inte ligga ute eftersom vi kan kyla rumporna
av oss!
Men snart, snart plockar hon nog fram våra dynor....
Så var det dags för ettårsvaccinationen. Sture hade dessutom fått en
liten sten i tassen så han fick genomgå en smärre operation. Men tänk
vad Peggy var duktig hos veterinären, hon insåg allvaret när brorsan
låg sövd på operationsbordet och skötte sig alldeles utomordentligt!
Sture; Så trött jag känner mig. Ja minsann, nog var han trött när
vi kom hem, han orkade inte ens bry sig om att Molly och Kajsa
löper.......
En mycket trött, men väldigt, väldigt duktig pojke!
Så måste vi bara avsluta dagens blogg med att gratulera farmor Lena
på födelsedagen 6 mars! Ett stort grattis från hela kennel Sweetmollies!
Bara vi löpt färdigt så kommer vi med present!
Små, men inte helt osynliga!
Så här glad blev Peggy när hon äntligen fick träffa sin Marianne.
Vet inte om glädjen var ömsesidig...... Attack!
Det verkar inte så.
Peggy: Men jag älskar ju dig! Inte ska Du väl sitta här och läsa
tidning, vi skulle ju ha buskul!
Marianne; Jag älskar dig också, men vi kan väl ta det lite lugnt?
Såja, lugn och fin!
Det här är inte Peggy! Molly vet att man bör låta damerna läsa och
är fullt tillfreds med en liten smekning då och då.
Vart tog Peggy vägen, då?
Peggy; Hjälp, bäst att ta betäckning i korgen! Hon verkar bara vilja
gosa när jag tycker vi ska busa!
Catrine; Kan man få en puss?
Peggy: Tror inte det.......
.......men ok då. Puss på dig, Catrine!
De är inte bara änglar utan också fina handlers. Matte tyckte det var
så skönt att bara ha en av oss i koppel.
I vanliga fall brukar det vara en del att reda ut när vi kommer hem.
Och tänk att vi hade sådan tur med vädret. Vi gick en riktig långpromenad
och matte är lite orolig att änglarna inte hämtat sig ännu????? Och så
fick matte chansen att, med assistans av Catrine, fotografera oss lite
utomhus. Det är annars inte så lätt med tre töser och en kamera i
kombination med, vad som varit, halt underlag.
Kajsa: Är jag inte lite fotogenique i alla fall?
Och här kommer Kajsa i full fart!
Peggy: Jag flyger, jag flyger!
Och här är jakten i full gång. Springeldens Sixth-Sense ligger först,
trots bukfetman.
Sweetmollies Peggy Lee får allt träna upp sig lite.
Här har Kajsa hittat ett fynd.......
Peggy: Jag vill ha, jag vill ha!
Kajsa; Det kan Du glömma, jag hittade det först!
Oj, nu ropar visst matte.......
"Kossera, kossera kom........!"
Uppställning! Catrine ska ta ett familjefoto!
Nä, nu drar vi bort mot horisonten!
Molly; Gör ni det, jag stannar. Jag vill inte bli knuffad av någon av er,
särskilt inte Peggy!
Här kommer vi igen. Vi var bara borta och vände..... Har ni saknat
oss väldigt mycket?
Inte alls!
Lugn, mogen, värdig medelålders dam; Pompecas' Love My Culture.
Gruppfoto igen.
Vad kommer därborta? Ett gäng med lagottosar! Aldrig får man vara
ensam någonstans!
Man blir lite trött i vårsolen......
Kajsa; Får jag luta mitt huvud på din nacke, Molly?
Och så hade vi ju ettårsdagen. Tror ni jag fick några presenter eller?
Jag fick vänta hela dagen.....
Men så fick jag ett grisöra till slut i alla fall...
mmmmmm smaskens!
Molly fick ju naturligtvis också.......
Och Kajsa sprang som vanligt upp med sitt på övervåningen. Alltid
livrädd för att någon ska vilja ha just hennes...
Hon verkade ganska nöjd när hon kom ner......
Och så några paket.......
Molly; undrar vad Du har fått för något?
Kajsa; Det verkar vara en liten geting, den tar jag!
Och så väntar vi bara på våren! Man får nog utfärda fjollvarning på
matte, hon låter oss inte ligga ute eftersom vi kan kyla rumporna
av oss!
Men snart, snart plockar hon nog fram våra dynor....
Så var det dags för ettårsvaccinationen. Sture hade dessutom fått en
liten sten i tassen så han fick genomgå en smärre operation. Men tänk
vad Peggy var duktig hos veterinären, hon insåg allvaret när brorsan
låg sövd på operationsbordet och skötte sig alldeles utomordentligt!
Sture; Så trött jag känner mig. Ja minsann, nog var han trött när
vi kom hem, han orkade inte ens bry sig om att Molly och Kajsa
löper.......
En mycket trött, men väldigt, väldigt duktig pojke!
Så måste vi bara avsluta dagens blogg med att gratulera farmor Lena
på födelsedagen 6 mars! Ett stort grattis från hela kennel Sweetmollies!
Bara vi löpt färdigt så kommer vi med present!
21 februari - Grattis Sweetmollies' jazzband!
Sweetmollies' Peggy Lee gratulerar idag sina bröder på ettårsdagen!
Foto: Monica Tillberg
Mamma och pappa är naturligtvis väldigt stolta över sina barn. Tänk
att vi lyckades få till det till slut i alla fall!
Lite jobbigt var det allt för mamma, men så länge vi låg härinne
var det i alla fall lugnt!
Söndagen 20 februari 2011 var barnmorskan Kicki och farmor Lena här
redan 19.30. Matte var naturligtvis orolig, men den 20:e hann gå över till
den 21:a innan något hände. 00:29 gick vattnet och 5:40 hade vi alla
anlänt i följande ordning:
02:15
Sweetmollies' Miles Davis. Grattis Mille!
03:10
Sweetmollies' Dexter Gordon. Grattis Sture!
03:30
Sweetmollies' Charlie Parker. Grattis Latte!
04:15
Sweetmollies' Peggy Le(e). Grattis Peggy! Du ska få present innan
dagen är till ända! Matte lovar!
05:40
Sweetmollies' Count Basie, numer Scooby. Grattis Scooby!
En trött men sweet mamma Molly: "Var det de här råttorna jag hade
i magen?"
Ja, tänk vad ett år går fort! Och tänk att de har varit så här "pluttiga"!
Det är nästan så att man får lite mersmak, men bara lite och bara när
Peggy sover!
Varma grattishälsningar från Kennel Sweetmollies till alla pojkar med
familjer. Vi ses när det våras!
Foto: Monica Tillberg
Mamma och pappa är naturligtvis väldigt stolta över sina barn. Tänk
att vi lyckades få till det till slut i alla fall!
Lite jobbigt var det allt för mamma, men så länge vi låg härinne
var det i alla fall lugnt!
Söndagen 20 februari 2011 var barnmorskan Kicki och farmor Lena här
redan 19.30. Matte var naturligtvis orolig, men den 20:e hann gå över till
den 21:a innan något hände. 00:29 gick vattnet och 5:40 hade vi alla
anlänt i följande ordning:
02:15
Sweetmollies' Miles Davis. Grattis Mille!
03:10
Sweetmollies' Dexter Gordon. Grattis Sture!
03:30
Sweetmollies' Charlie Parker. Grattis Latte!
04:15
Sweetmollies' Peggy Le(e). Grattis Peggy! Du ska få present innan
dagen är till ända! Matte lovar!
05:40
Sweetmollies' Count Basie, numer Scooby. Grattis Scooby!
En trött men sweet mamma Molly: "Var det de här råttorna jag hade
i magen?"
Ja, tänk vad ett år går fort! Och tänk att de har varit så här "pluttiga"!
Det är nästan så att man får lite mersmak, men bara lite och bara när
Peggy sover!
Varma grattishälsningar från Kennel Sweetmollies till alla pojkar med
familjer. Vi ses när det våras!
12 februari Veckans brott
Att skada eller förstöra egendom som tillhör privatperson, staten eller kommunen rubriceras som skadegörelse, åverkan eller grov skadegörelse. Påföljden är böter eller fängelse. Under veckan har grov skadegörelse på Hästängegatan 52 kunnat bevittnats. Med risk för att fler brott begås under handläggningstiden skall här några av brotten dokumenteras.
Åverkan på den pall matte så väl behöver när hon ska kliva upp i
köksskåpen.
Sönderbitet halkskydd. Drabbar inte bara den som gjort sig skyldig till
brottet utan även övriga oskyldiga då det finns stor risk att matte
halkar omkull och slår i rumpan ännu en gång denna vinter.
Och så ytterligare en dyna i soffan,
soffbordet (brottslingen ses försvinna från platsen...... en svans
avslöjar...),
en bokhylla och
ytterligare en pall (finns inte att köpa på IKEA!).
Nu behövs det ingen G W för att lösa detta fall, den misstänkta
gärningstiken hittades ute i snöyran;
Vem? Jag?
Det går så många hundar där nere på vägen, det kan ju vara vem som
helst!
Vilken tur jag har att det snöar så, spåren försvinner snabbt i denna
Vänersnö!
Så kan jag ju försöka sopa igen det mesta.....
Förstår inte varför alla skyller på mig...?
Nu är frågan vilken påföljd vi väljer. Fotboja? Böter? Skadestånd?
Eftersom målsägaren snart behöver införskaffa nya möbler torde väl
ett kraftigt skadestånd ligga närmast till hands.
Återanpassning till gällande lagar är ett krav om Du inte snart ska få
skaka galler, Peggy!
Tur för dig att matte har en positiv människo- och djursyn som utgår
från att alla varelser har något gott i sig och att alla måste ges en andra
chans. Nu har Du ju visserligen förbrukat din andra, tredje, fjärde....
........ Och ingen tycks bli den sista!
Kan man få en kram?
Åverkan på den pall matte så väl behöver när hon ska kliva upp i
köksskåpen.
Sönderbitet halkskydd. Drabbar inte bara den som gjort sig skyldig till
brottet utan även övriga oskyldiga då det finns stor risk att matte
halkar omkull och slår i rumpan ännu en gång denna vinter.
Och så ytterligare en dyna i soffan,
soffbordet (brottslingen ses försvinna från platsen...... en svans
avslöjar...),
en bokhylla och
ytterligare en pall (finns inte att köpa på IKEA!).
Nu behövs det ingen G W för att lösa detta fall, den misstänkta
gärningstiken hittades ute i snöyran;
Vem? Jag?
Det går så många hundar där nere på vägen, det kan ju vara vem som
helst!
Vilken tur jag har att det snöar så, spåren försvinner snabbt i denna
Vänersnö!
Så kan jag ju försöka sopa igen det mesta.....
Förstår inte varför alla skyller på mig...?
Nu är frågan vilken påföljd vi väljer. Fotboja? Böter? Skadestånd?
Eftersom målsägaren snart behöver införskaffa nya möbler torde väl
ett kraftigt skadestånd ligga närmast till hands.
Återanpassning till gällande lagar är ett krav om Du inte snart ska få
skaka galler, Peggy!
Tur för dig att matte har en positiv människo- och djursyn som utgår
från att alla varelser har något gott i sig och att alla måste ges en andra
chans. Nu har Du ju visserligen förbrukat din andra, tredje, fjärde....
........ Och ingen tycks bli den sista!
Kan man få en kram?
22 januari Det finns dagar..............
....då Peggy inte äter på möbler och mattor. Det finns dagar då hon sköter sig alldeles förträffligt. Numer gör det faktiskt det. Sådana dagar får matte passa på att uppdatera bloggen. Idag är det en sådan dag. Efter en långpromenad i snön sover just nu Sweetmollies Peggy Lee i soffan tillsammans med de andra. Så här kommer lite uppdateringar.
Först börjar vi med alla vackra pojkar som sänt oss julhälsningar.
Här är Scooby som sköter sig så fint att familjen kan ha julgran. Det
har vi inte haft i år. Då hade det nog inte blivit någon fridfull jul!
Det är bara att konstatera; Scooby blir bara vackrare och vackrare!
Vi längtar efter dig nu, Scooby och hoppas att vi kan ses till våren!
Så kom en julhälsning från Byron och Mumgas.
Mycket snö i Västerås denna jul?
Lycka är en varm tass. Här har Byron slagit in sin i ett paket. Undrar
vem som ska få den paketen?
Och så har det firats nyår hos familjen Andersson. Alla hoppas vi nu
på ett bättre 2012. Tråkigt bara att vi inte kunde träffas i januari, som
planerat var. Här sitter pojkarna och trånar efter flickorna, men vi törs
inte ta några risker när alla är släkt med alla!
Mycket paket har det blivit den senaste tiden. Här öppnar Peggy en
julklapp som gick sönder redan efter två minuter!
"Undrar vad jag har fått?"
Molly öppnar sitt paket, men blir nog lite besviken eftersom Kajsa
fick ta över "kossan".
"Jag gillar ju kossor, särskilt om de piper!"
Men vad var det i ditt paket, Kajsa?
"Ja, inte vet jag vad det är, men det är då verkligen inte vad jag
önskat mig!"
Molly; "Men så tokig är den väl inte?"
"Ok, lite kul kanske man ka ha med den....."
Kajsa: "Det här med jul, brukar det inte vara mycket mat då?"
"Snälla matte, vi såg nog när Du slog in grisöronen......."
Men Peggy, var är Du?
"Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu vill jag komma fram...."
"Kan Du inte hjälpa mig, matte?"
" Lite pinsamt det här....."
" På kursen säger de att jag är intelligent....få se nu hur jag ska
lösa det här..."
Många fina julklappar fick vi, men finast var nog den som vi fick från
dagiset. De här muggarna får vi inte dricka ur, de ska bara stå som
prydnader.
Så var Maria och Daniel och hälsade på. Daniel tyckte nog att Peggy
var lite jobbig med sina höga skutt och attacker. Lugnast med
Molly.
Så har Molly, Pompecas' Love My Culture, blivit fem år. Svårt att tro
att vi nu haft varandra under så lång tid. Och tänk, Molly, vad mycket
vi gått igenom tillsammans! Den starka relationen skulle firas med
en alldeles egen dag för bara oss två. Kajsa och Peggy lämnades
på dagis och vi for iväg för en promenad. Nu hade vi ju verkligen otur
med vädret. Regn och blåst, den allra värsta dagen denna vinter
vädermässigt. Genomfrusna åkte vi hem och la oss på soffan för att
värma varandra. Men så hade vi en fin eftermiddag med paketöppning,
bara matte och Molly.
Många paket igen. Grisöronen fick Molly dock dela med sig av...
"Aha, en sådan där pedagogisk grej igen! Den löser jag lätt..... men
man fastnar visst lätt med hakan i det lilla hålet....."
"Vad är det här, då?"
"Hm....den har nog matte köpt på mellandagsrean....."
"......men den var ju riktigt kul, vetja!"
"Åh...ett paket till! Ett runt, vad kan det innehålla?"
"Hm.......hur många sådana har vi inte förut? Massor, men de har ju
en förmåga att försvinna under sofforna.....
"Tack matte för alla fina paket...........
......men jag ska väl få något gott att äta också?"
Självklart; födelsedagsmenyn bestod av kalvlever och till dessert blev
det , som sagt, grisöron! Men då fick Kajsa och Peggy vara med, ett
kalas utan gäster är ju inget kalas!
Först börjar vi med alla vackra pojkar som sänt oss julhälsningar.
Här är Scooby som sköter sig så fint att familjen kan ha julgran. Det
har vi inte haft i år. Då hade det nog inte blivit någon fridfull jul!
Det är bara att konstatera; Scooby blir bara vackrare och vackrare!
Vi längtar efter dig nu, Scooby och hoppas att vi kan ses till våren!
Så kom en julhälsning från Byron och Mumgas.
Mycket snö i Västerås denna jul?
Lycka är en varm tass. Här har Byron slagit in sin i ett paket. Undrar
vem som ska få den paketen?
Och så har det firats nyår hos familjen Andersson. Alla hoppas vi nu
på ett bättre 2012. Tråkigt bara att vi inte kunde träffas i januari, som
planerat var. Här sitter pojkarna och trånar efter flickorna, men vi törs
inte ta några risker när alla är släkt med alla!
Mycket paket har det blivit den senaste tiden. Här öppnar Peggy en
julklapp som gick sönder redan efter två minuter!
"Undrar vad jag har fått?"
Molly öppnar sitt paket, men blir nog lite besviken eftersom Kajsa
fick ta över "kossan".
"Jag gillar ju kossor, särskilt om de piper!"
Men vad var det i ditt paket, Kajsa?
"Ja, inte vet jag vad det är, men det är då verkligen inte vad jag
önskat mig!"
Molly; "Men så tokig är den väl inte?"
"Ok, lite kul kanske man ka ha med den....."
Kajsa: "Det här med jul, brukar det inte vara mycket mat då?"
"Snälla matte, vi såg nog när Du slog in grisöronen......."
Men Peggy, var är Du?
"Jag vet inte hur jag hamnade här, men nu vill jag komma fram...."
"Kan Du inte hjälpa mig, matte?"
" Lite pinsamt det här....."
" På kursen säger de att jag är intelligent....få se nu hur jag ska
lösa det här..."
Många fina julklappar fick vi, men finast var nog den som vi fick från
dagiset. De här muggarna får vi inte dricka ur, de ska bara stå som
prydnader.
Så var Maria och Daniel och hälsade på. Daniel tyckte nog att Peggy
var lite jobbig med sina höga skutt och attacker. Lugnast med
Molly.
Så har Molly, Pompecas' Love My Culture, blivit fem år. Svårt att tro
att vi nu haft varandra under så lång tid. Och tänk, Molly, vad mycket
vi gått igenom tillsammans! Den starka relationen skulle firas med
en alldeles egen dag för bara oss två. Kajsa och Peggy lämnades
på dagis och vi for iväg för en promenad. Nu hade vi ju verkligen otur
med vädret. Regn och blåst, den allra värsta dagen denna vinter
vädermässigt. Genomfrusna åkte vi hem och la oss på soffan för att
värma varandra. Men så hade vi en fin eftermiddag med paketöppning,
bara matte och Molly.
Många paket igen. Grisöronen fick Molly dock dela med sig av...
"Aha, en sådan där pedagogisk grej igen! Den löser jag lätt..... men
man fastnar visst lätt med hakan i det lilla hålet....."
"Vad är det här, då?"
"Hm....den har nog matte köpt på mellandagsrean....."
"......men den var ju riktigt kul, vetja!"
"Åh...ett paket till! Ett runt, vad kan det innehålla?"
"Hm.......hur många sådana har vi inte förut? Massor, men de har ju
en förmåga att försvinna under sofforna.....
"Tack matte för alla fina paket...........
......men jag ska väl få något gott att äta också?"
Självklart; födelsedagsmenyn bestod av kalvlever och till dessert blev
det , som sagt, grisöron! Men då fick Kajsa och Peggy vara med, ett
kalas utan gäster är ju inget kalas!
Idag blir vi tio månader! 21 Dec
Idag vill Kennel Sweetmollies gratulera alla juniorer på tiomånadersdagen!
Peggy och Sture säger grattis till Scooby, Latte och Mille. Hoppas ni får
något riktigt gott att fira med.
Den natten vi föddes var det metervis med snö och 18 grader kallt. Nu
minns vi ju inget av det, så när den första snön kom blev somliga allt lite
överraskade.
Peggy: Vad är det här för något konstigt på backen?
Kajsa: Äsch, det är ju bara lite snö, Du skulle varit med förra året,
då fick vi minsann springa runt i gångar som matte skottat upp.
Det här är ju löjligt!
Peggy: Men vi kan väl springa lite?
Kajsa: Gör det Du, det här är inget för mig, man blir bara blöt om
tassarna!
Hm....får väl springa själv då....
Det var ju riktigt kul!
Jag springer ett par varv!
När man blir varm kan man svalka sig med det!
Vad sa Du matte, ska jag komma in och prova?
Vinter och kallt, vintertäcken på!
Matte tyckte att jag, som Molly och Kajsa, skulle ha ett manchestertäcke
för vinterbruk. Det tog åtta timmar att sy (nästa gång ringer vi Ulla!)
och blev inte bättre än så här:
Peggy: Usch så löjlig jag känner mig!
Det Du känner är inget mot vad Du ser ut!
Peggy: Hjälp mig, Kajsa, att ta av den!
Kajsa: Närru, det där får Du stå ut med hela vintern, precis som vi! Ännu
värre blir det när det kryper ner mot 20, då vi får ha dubbla täcken och
en fånig polo på oss! Man kan knappt röra sig, än mindre springa!
Arg Peggy!
Söt Peggy!
Nåväl, matte får erkänna att kappan blev i största laget. Det blev
Molly som fick ny och Peggy fick ärva Kajsas, Kajsa i sin tur fick
ärva Mollys.
Så åkte vi till Lidköping där det redan var pyntat. Och uppätet!
Det känns bra att även pojkarna äter upp lite av varje,
halmprydnaderna i Birgittas tallris smakade bra, tyckte Sture.
När det väl var pyntat tänkte vi försöka arrangera en riktigt bra julbild
att skicka till syskonen och övriga vänner. Men att få fyra att sitta bredvid
varandra och bara vara söta samtidigt är inte lätt. Förstår inte hur de
gör, alla annonsörerna i Whippetbladet...?
Tre var helt okej, men var är mamma Molly?
Molly; Här är jag, var det något smaskens på gång?
Kajsa; Oh ja, jag tror Birgitta har något i handen....
Här är vi nu alla fyra - duger det så?
Nej visst, vi skulle ju ha tomten med också!
Molly; Det där känner jag igen från tidigare år, den där förbaskade
tomtekraken som aldrig kan vara still när vi ska ta julkort!
Vi försöker på golvet istället.
Birgitta; Stilla nu alla hundar!
Molly; Jag är beredd!
Molly; Är jag inte fin, matte? Det märks väl att jag snart är fem år
och varit med ett tag?
Mamma och barn. God Jul!
En dag fick matte en jättefin blomsterbukett från Hanna, vi lovade
ta en bild av den så Hanna fick se hurfin den blev. Men dagarna går och
plötsligt en dag hade den vissnat. Men så här fina var de fådda
blommorna. Tack världens goaste Hanna!
Så får vi se, vilken bild vi väljer som julkort....... Men först; ha nu
en riktig trevlig födelsedag, Sweetmollies Dexter Gordon, Sweetmollies
Count Basie, Sweetmollies Charlie Parker och Sweetmollies Miles Davis!
Sweetmollies Peggy Lee ska få kalvlever.....
Peggy och Sture säger grattis till Scooby, Latte och Mille. Hoppas ni får
något riktigt gott att fira med.
Den natten vi föddes var det metervis med snö och 18 grader kallt. Nu
minns vi ju inget av det, så när den första snön kom blev somliga allt lite
överraskade.
Peggy: Vad är det här för något konstigt på backen?
Kajsa: Äsch, det är ju bara lite snö, Du skulle varit med förra året,
då fick vi minsann springa runt i gångar som matte skottat upp.
Det här är ju löjligt!
Peggy: Men vi kan väl springa lite?
Kajsa: Gör det Du, det här är inget för mig, man blir bara blöt om
tassarna!
Hm....får väl springa själv då....
Det var ju riktigt kul!
Jag springer ett par varv!
När man blir varm kan man svalka sig med det!
Vad sa Du matte, ska jag komma in och prova?
Vinter och kallt, vintertäcken på!
Matte tyckte att jag, som Molly och Kajsa, skulle ha ett manchestertäcke
för vinterbruk. Det tog åtta timmar att sy (nästa gång ringer vi Ulla!)
och blev inte bättre än så här:
Peggy: Usch så löjlig jag känner mig!
Det Du känner är inget mot vad Du ser ut!
Peggy: Hjälp mig, Kajsa, att ta av den!
Kajsa: Närru, det där får Du stå ut med hela vintern, precis som vi! Ännu
värre blir det när det kryper ner mot 20, då vi får ha dubbla täcken och
en fånig polo på oss! Man kan knappt röra sig, än mindre springa!
Arg Peggy!
Söt Peggy!
Nåväl, matte får erkänna att kappan blev i största laget. Det blev
Molly som fick ny och Peggy fick ärva Kajsas, Kajsa i sin tur fick
ärva Mollys.
Så åkte vi till Lidköping där det redan var pyntat. Och uppätet!
Det känns bra att även pojkarna äter upp lite av varje,
halmprydnaderna i Birgittas tallris smakade bra, tyckte Sture.
När det väl var pyntat tänkte vi försöka arrangera en riktigt bra julbild
att skicka till syskonen och övriga vänner. Men att få fyra att sitta bredvid
varandra och bara vara söta samtidigt är inte lätt. Förstår inte hur de
gör, alla annonsörerna i Whippetbladet...?
Tre var helt okej, men var är mamma Molly?
Molly; Här är jag, var det något smaskens på gång?
Kajsa; Oh ja, jag tror Birgitta har något i handen....
Här är vi nu alla fyra - duger det så?
Nej visst, vi skulle ju ha tomten med också!
Molly; Det där känner jag igen från tidigare år, den där förbaskade
tomtekraken som aldrig kan vara still när vi ska ta julkort!
Vi försöker på golvet istället.
Birgitta; Stilla nu alla hundar!
Molly; Jag är beredd!
Molly; Är jag inte fin, matte? Det märks väl att jag snart är fem år
och varit med ett tag?
Mamma och barn. God Jul!
En dag fick matte en jättefin blomsterbukett från Hanna, vi lovade
ta en bild av den så Hanna fick se hurfin den blev. Men dagarna går och
plötsligt en dag hade den vissnat. Men så här fina var de fådda
blommorna. Tack världens goaste Hanna!
Så får vi se, vilken bild vi väljer som julkort....... Men först; ha nu
en riktig trevlig födelsedag, Sweetmollies Dexter Gordon, Sweetmollies
Count Basie, Sweetmollies Charlie Parker och Sweetmollies Miles Davis!
Sweetmollies Peggy Lee ska få kalvlever.....
Familjeråd och utställning
Dagarna bara ramlar över oss och vi hinner inte blogga då vi har fullt jobb med att återställa hemmet efter Peggys framfart. Och det är inte bara här hemma hon ställer till det. På dagiset har vi nu bara en möbel kvar i vårt bås, soffan är utslängd och Molly och Kajsa får nu trängas i en fåtölj. Under vår fjälltur gnagde hon på trappstegen så matte fick fila till det lite.
Matte har börjat tvivla på om det någonsin ska bli ordning på Peggy,
därför beslöt vi att ha familjeråd på Kennel Sweetmollies.
Frågan ställdes; Ska vi skicka Peggy på uppfostringsanstalt eller ska
vi kämpa ett tag till? Här ser ni Molly höjer tassen för fortsatt kamp,
medan Kajsa surt uttrycker; skicka henne vart ni vill, bara vi slipper
henne här!
Utfallet blev två röster mot en, matte och Molly förespråkade att vi
kämpar allt på ett tag till.
Och har vi nu kämpat i nio månader så vore det väl dumt att ge upp
nu, när slantarna väl snart bör falla på plats. Och så är hon ju alldeles
ljuvlig mellan varven. Och vi älskar dig så, Peggy!
Så har valparna nu passerat valpklassen och är väl i det närmaste att
betrakta som juniorer. Här är Peggy nio månader lång!
"Sa Du något, matte?"
"Jag konstaterade bara att Du är väldigt lik din mamma vid nio månaders
ålder".
Och alla har vi varit nio månader och långsmala, så även Kajsa!
Så har fyra av fem varit på utställning. Först ut var Scooby som ställde
ut sig för Norska Dalmatinerklubben.
Sweetmollies' Count Basie ställde sig på bordet som om han inte gjort
annat i sitt liv. Cool som alltid inför det mesta.
Så här tyckte domaren:
"Meget bra type. For stor hannvalp. Bra hode og bitt. Bra beinstamme og
gode fötter. Skulle ha hatt noe mykere mellomhand. Bra kropp. Normale
vinkler. Rörer seg bra. Trivelig temperament."
Fri översättning från norskan: Praktexemplar!
"Skönt att det är över nu, det var allt lite nervöst, men inget dåligt
omdöme för en dalmatiner!"
En som alltid förbereder sig väl och tränar utställning med matte är
Latte. Det här är bara övning!
"Jag har ännu inte förstått varför vi ska stå så här, men det är visst
någon slags tävling snart........"
Lattestar kallar matte den här bilden. Och nog är han en stjärna, alltid!
"Nog tränat, nu vill jag göra det på riktigt!"
Och så bar det i väg till Göteborg tillsammans med Sture och Peggy.
Svenska Boxerklubben stod för arrangemanget.
"Hm, mycket folk och mycket konstiga valpar, hur ska det gå för oss?"
Peggy: Skulle vi jaga plastpåse här, eller? I så fall har jag hittat en...
Sture: Din dumming, ser Du inte godiset? Det är för att vi ska stå fint!
Har Du inte fattat att vi ska stå på bord sedan också? Det är ju inte LC
det här!
Och så äntligen hittade vi Latte i folkhavet!
Sture: "Hörru Peggy, Du får allt ordna till dina öron lite!"
Peggy: "Jag vet inte vad det är med dem i dag, de vill liksom inte
hålla sig på plats, jag tror de håller på att växa!"
Latte: "Jag håller mina vilande så länge, dumt att anstränga sig i onödan!"
Och här ser vi nu Sweetmollies' Charlie Parker och Sweetmollies'
Dexter Gordon i ringen! Och så Lena och Birgitta också förstås.
"Det var ett jäkla tjatter på mattarna här, vi måste ju ha lite koll på
konkurrenterna där framme. Det var visst ett gäng från
Skräddaregården...."
"Lattestar" på bordet. Nog har träningen haft effekt!
Sture har förstått att man får mycket godis under en sådan här
föreställning. Bra jobbat, Sture och Birgitta!
Och så väntar vi nu bara på bedömning......
Här ser ni våra konkurrenter. Vi var fem pojkar i klassen.
"Mycket god typ och helhet, rejäl hane på den stora sidan, finskuret huvud,
bra bett och pigment. Välburna öron, lite framskjuten skuldra, bra rygg,
välburen svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad, breda lår,
fina tassar, utmärkt päls, mycket välgående, utmärkt temperament,
välvisad".
Kan väl inte bli mycket bättre? HP och 4:a av 5 hundar.
Inte illa på en Boxerutställning!
"Mycket god typ och helhet, finskuret huvud, kunde ha mer utfyllnad
i nosparti (nu är han ju ingen boxer, egen anm.), bra bett och pigment.
Vackra mörka välformade ögon (oh, ja.....egen anm.), välburna öron,
lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt svans, bra front och
bröstkorg, välvinklad, breda muskulösa lår, utmärkt päls,
utmärkt temperament, välvisad!"
Det ni! HP och 5:a av 5. Grattis Birgitta och Sture!
"Nu är man allt lite trött, vilken fin rosett jag fick, den ska vi hänga upp
på väggen!"
Peggy: "Hänga upp på väggen, man kan väl äta den, eller?"
Om Peggy blev diskad från utställningen.......? Visserligen har vi inte
något som kan dokumentera och bevisa hennes deltagande, men
hon fick också bedömning;
"Mycket god typ och helhet, feminin tik med bra proportioner, välmejslat
huvud, bra bett (ja, nog har hon det alltid! egen anm.) och pigment, välburna
öron, mörka välformade ögon, lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt
svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad bak, utmärkt päls, rör sig väl
från alla håll. Utmärkt temperament ( hm....egen anm.).
Välvisad (! egen anm.)"
Sweetmollies' Peggy Lee kom 2:a av 3 tikar och fick HP.
Eftersom matte haft datastrul på jobbet, gick hon i strejk en dag den
här veckan (meddelas ledningen endast på detta sätt). Vi följde med
Sture och Birgitta till Lidköping och gick en strandpromenad längs Vänern.
Efteråt slappade vi medan mattarna åt.
Sture: "Skönt att ha huvudet på mammas höft, känns nästan som
när man var liten!"
Kajsa hittade direkt en lämplig soffa.
Peggy: "Ska alla sova nu, jag trodde vi skulle äta?"
Sture: "Okej då, jag kan väl ta en liten bit tillsammans med dig, syrran!"
Tack Birgitta, för en trevlig dag!
Matte har börjat tvivla på om det någonsin ska bli ordning på Peggy,
därför beslöt vi att ha familjeråd på Kennel Sweetmollies.
Frågan ställdes; Ska vi skicka Peggy på uppfostringsanstalt eller ska
vi kämpa ett tag till? Här ser ni Molly höjer tassen för fortsatt kamp,
medan Kajsa surt uttrycker; skicka henne vart ni vill, bara vi slipper
henne här!
Utfallet blev två röster mot en, matte och Molly förespråkade att vi
kämpar allt på ett tag till.
Och har vi nu kämpat i nio månader så vore det väl dumt att ge upp
nu, när slantarna väl snart bör falla på plats. Och så är hon ju alldeles
ljuvlig mellan varven. Och vi älskar dig så, Peggy!
Så har valparna nu passerat valpklassen och är väl i det närmaste att
betrakta som juniorer. Här är Peggy nio månader lång!
"Sa Du något, matte?"
"Jag konstaterade bara att Du är väldigt lik din mamma vid nio månaders
ålder".
Och alla har vi varit nio månader och långsmala, så även Kajsa!
Så har fyra av fem varit på utställning. Först ut var Scooby som ställde
ut sig för Norska Dalmatinerklubben.
Sweetmollies' Count Basie ställde sig på bordet som om han inte gjort
annat i sitt liv. Cool som alltid inför det mesta.
Så här tyckte domaren:
"Meget bra type. For stor hannvalp. Bra hode og bitt. Bra beinstamme og
gode fötter. Skulle ha hatt noe mykere mellomhand. Bra kropp. Normale
vinkler. Rörer seg bra. Trivelig temperament."
Fri översättning från norskan: Praktexemplar!
"Skönt att det är över nu, det var allt lite nervöst, men inget dåligt
omdöme för en dalmatiner!"
En som alltid förbereder sig väl och tränar utställning med matte är
Latte. Det här är bara övning!
"Jag har ännu inte förstått varför vi ska stå så här, men det är visst
någon slags tävling snart........"
Lattestar kallar matte den här bilden. Och nog är han en stjärna, alltid!
"Nog tränat, nu vill jag göra det på riktigt!"
Och så bar det i väg till Göteborg tillsammans med Sture och Peggy.
Svenska Boxerklubben stod för arrangemanget.
"Hm, mycket folk och mycket konstiga valpar, hur ska det gå för oss?"
Peggy: Skulle vi jaga plastpåse här, eller? I så fall har jag hittat en...
Sture: Din dumming, ser Du inte godiset? Det är för att vi ska stå fint!
Har Du inte fattat att vi ska stå på bord sedan också? Det är ju inte LC
det här!
Och så äntligen hittade vi Latte i folkhavet!
Sture: "Hörru Peggy, Du får allt ordna till dina öron lite!"
Peggy: "Jag vet inte vad det är med dem i dag, de vill liksom inte
hålla sig på plats, jag tror de håller på att växa!"
Latte: "Jag håller mina vilande så länge, dumt att anstränga sig i onödan!"
Och här ser vi nu Sweetmollies' Charlie Parker och Sweetmollies'
Dexter Gordon i ringen! Och så Lena och Birgitta också förstås.
"Det var ett jäkla tjatter på mattarna här, vi måste ju ha lite koll på
konkurrenterna där framme. Det var visst ett gäng från
Skräddaregården...."
"Lattestar" på bordet. Nog har träningen haft effekt!
Sture har förstått att man får mycket godis under en sådan här
föreställning. Bra jobbat, Sture och Birgitta!
Och så väntar vi nu bara på bedömning......
Här ser ni våra konkurrenter. Vi var fem pojkar i klassen.
"Mycket god typ och helhet, rejäl hane på den stora sidan, finskuret huvud,
bra bett och pigment. Välburna öron, lite framskjuten skuldra, bra rygg,
välburen svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad, breda lår,
fina tassar, utmärkt päls, mycket välgående, utmärkt temperament,
välvisad".
Kan väl inte bli mycket bättre? HP och 4:a av 5 hundar.
Inte illa på en Boxerutställning!
"Mycket god typ och helhet, finskuret huvud, kunde ha mer utfyllnad
i nosparti (nu är han ju ingen boxer, egen anm.), bra bett och pigment.
Vackra mörka välformade ögon (oh, ja.....egen anm.), välburna öron,
lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt svans, bra front och
bröstkorg, välvinklad, breda muskulösa lår, utmärkt päls,
utmärkt temperament, välvisad!"
Det ni! HP och 5:a av 5. Grattis Birgitta och Sture!
"Nu är man allt lite trött, vilken fin rosett jag fick, den ska vi hänga upp
på väggen!"
Peggy: "Hänga upp på väggen, man kan väl äta den, eller?"
Om Peggy blev diskad från utställningen.......? Visserligen har vi inte
något som kan dokumentera och bevisa hennes deltagande, men
hon fick också bedömning;
"Mycket god typ och helhet, feminin tik med bra proportioner, välmejslat
huvud, bra bett (ja, nog har hon det alltid! egen anm.) och pigment, välburna
öron, mörka välformade ögon, lite framskjuten skuldra, bra rygg, välansatt
svans, bra framställ och bröstkorg, välvinklad bak, utmärkt päls, rör sig väl
från alla håll. Utmärkt temperament ( hm....egen anm.).
Välvisad (! egen anm.)"
Sweetmollies' Peggy Lee kom 2:a av 3 tikar och fick HP.
Eftersom matte haft datastrul på jobbet, gick hon i strejk en dag den
här veckan (meddelas ledningen endast på detta sätt). Vi följde med
Sture och Birgitta till Lidköping och gick en strandpromenad längs Vänern.
Efteråt slappade vi medan mattarna åt.
Sture: "Skönt att ha huvudet på mammas höft, känns nästan som
när man var liten!"
Kajsa hittade direkt en lämplig soffa.
Peggy: "Ska alla sova nu, jag trodde vi skulle äta?"
Sture: "Okej då, jag kan väl ta en liten bit tillsammans med dig, syrran!"
Tack Birgitta, för en trevlig dag!
Och tiden bara rinner iväg.........28 oktober
.......valparna växer och utvecklas och bör väl snarast tituleras unghundar. Och nog beter sig i
alla fall "mambosen" Peggy som en puberterande tonåring. Ett av skälen till att matte nästan
glömt att hon har en blogg som ska uppdateras då och då. Nu är det kanske inte så många
som väntar sig något från Kennel Sweetmollies, men för Hannas skull kommer här några bilder
som visar att vi i alla fall har ett liv tillsammans. Så "special for you, Hanna!"
Det känns längesedan nu, men så här såg det ut när Dexter Gordon, Sture, blev hämtad av
matte Birgitta.
Så här ser paret ut nu, kan man tro att det är samma par?
Det känns så bra att vi har Sture på så nära håll, så att vi får träffa honom
ibland. När matte tar hand om barnbarnen kommer han hit till vårt
"dagis".
Enligt matte viftar han på svansen när han ser vårt hus, men när han kommer
in och Peggy överfaller honom blir han allt lite blyg. Som matte anade har han
ett väldigt trevligt sätt. Han är verkligen filosofen i gänget och har dessutom
blivit mycket väluppfostrad. Han tackar t.ex. alltid för maten.
Och ska det nu vara dagis, kan det ju vara bra att ta fram de pedagogiska
leksakerna. Om inte annat så för att lugna de två syskonens vilda
lekar. Ibland går det överstyr eftersom Peggy har den lilla ovanan att
bita andra hundar i bakbenen, om de inte hänger med i hennes takt.
Matte undrar alltid varför vi absolut ska bita varandra och tycker att vi
ska pussas och kramas istället.
Och när leksakerna kommer fram då dyker även tanterna upp!
Och så tog tanterna snabbt allt godiset och bara klossarna blev kvar!
Tomt på fatet................
....Kan vi inte göra det en gång till, matte?
Sture; För min del gör det detsamma, klossarna var ju rätt knapriga i
sig!
Det här en rätt ovanlig syn under våra Sture-besök, men på eftermiddagarna
händer det att vi har en sovstund.
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon vilar. Och det
är under sådana stunder som matte känner sig ganska stolt över sin
"egenproduktion".
Och så naturligtvis när man klarat av valpkursen och blivit uppflyttad till
vardagslydnaden!
Ja, så har vi ju varit på fjällsemester också. Vi vandrade hela dagarna och
det gick med sådan fart att matte inte hann att fotografera så mycket, men
några bilder kan dokumentera våra strapatser.
Här är Lena med oss allihop. Mandel, Latte, Kajsa, Peggy, Molly och
Pigge.
Här letar Kajsa och Pigge lämmlar. Vad en lämmel är? Jo, det är
ett medelstort gnagardjur som lever i lite kallare områden och som ibland
företar stora kollektiva vandringar. Precis som vi gjorde; vi var nio whippar,
en galgo och sex tanter när vi var ute allihop.
Här är Molly och Kajsa lite oeniga om vilket håll vi ska gå åt. Ska vi följa
Lena eller vänta på matte?
Här kommer vi till insikt om utsikten.
Kajsa: Ser Du vilken vacker sjö, Molly?
Molly: Sjö? Var är lämmlarna?
Och här bodde vi; Lena, Lenah, Marianne, Anita, Sally, Greta, Nova, Ella,
Pigge, Mandel, Latte, Molly, Kajsa och Peggy.
Efter vandringarna var vi så trötta att vi mest bara slappade.
Kajsa och Peggy, den sistnämnda flåsar fortfarande efter dagens vandring!
Molly kisar mot solen, vi hade nämligen ett underbart väder så gott som hela
veckan!
Latte och Mandel. Ser inte Mandel lite trött ut på ögat?
Pigge, världens tjusigaste pappa!
Även människorna var trötta efter vandringarna. Som ni ser tittar vi
alla in mot köket. Varför? Jo, där lagade människorna trerätters varenda kväll!
Och som de åt!
Tll slut orkade vi inte ens vara avundsjuka utan vi gick till sängs
ganska tidigt,............
.....utan att ens blivit tillsagda.
Ibland hamnade flickorna i pojkarnas rum......... Här har Molly gått
fel! Men de hade ju lite större säng! Från början; ja, men efter att Latte
gnagt på madrassen var den ju inte så stor längre!
När människorna väl hade avslutat sitt ätande fortsatte de kvällen med
att se på Idol (vilket matte aldrigt gjort förr eller senare) och spela
spel. Ibland blev de högröstade när de diskuterade spelreglerna.
Och så åt de popcorn:
Ja, så har vi fyllt 8 månader och nu sägs det att det börjar bli dags att
"visa upp sig" för världen. Som om vi inte gjort det redan! Men man ska
visst bli bedömd också! Först ut är Scooby, som ska på utställning redan
till helgen. Och det vore väl konstigt om inte domaren kan upptäcka
alla hans kvaliteter. Det har i alla fall en liten norsk whippetflicka gjort!
Foto: Ernst Bjerke
Var det inte det matte sa från början? Han blir ett riktigt charmtroll,
Sweetmollies' Count Basie! Ständigt jagad av flickor!
Foto: Ernst Bjerke
Foto: Ernst Bjerke
Scooby: Tänk att man har ett sådant flicktycke! Tycker nog att hon är
lite efterhängsen, men hon är ju bara så söt att jag måste brotta ner
henne!
Foto: Ernst Bjerke
Vart tog hon nu vägen? Kommer hon inte efter? Hon har väl inte
tröttnat?
Foto: Ernst Bjerke
Alone again, naturally!
Foto: Ernst Bjerke
Nu håller hela Sweetmollies tummarna för dig, vår vackre Scooby. Lycka
till i helgen!
Och så avslutar vi med ytterligare en urtjusig brorsa, Sweetmollies' Miles
Davis, vår lilla älskade Mille.
Så här såg han ut vid tre månaders ålder, bara några dagar före han
flyttade...........
....och nu ni; har han vuxit upp och blivit en så här snygg ung man!
Ett stort grattis till alla brorsor som fyllt 8 månader, nu går vi mot 9
och lämnar snart valpklassen! Tack Peggy, för att matte fick skriva
på bloggen idag! Nu måste vi kolla vad vi har kvar av hemmet i fråga
om möbler och mattor!
alla fall "mambosen" Peggy som en puberterande tonåring. Ett av skälen till att matte nästan
glömt att hon har en blogg som ska uppdateras då och då. Nu är det kanske inte så många
som väntar sig något från Kennel Sweetmollies, men för Hannas skull kommer här några bilder
som visar att vi i alla fall har ett liv tillsammans. Så "special for you, Hanna!"
Det känns längesedan nu, men så här såg det ut när Dexter Gordon, Sture, blev hämtad av
matte Birgitta.
Så här ser paret ut nu, kan man tro att det är samma par?
Det känns så bra att vi har Sture på så nära håll, så att vi får träffa honom
ibland. När matte tar hand om barnbarnen kommer han hit till vårt
"dagis".
Enligt matte viftar han på svansen när han ser vårt hus, men när han kommer
in och Peggy överfaller honom blir han allt lite blyg. Som matte anade har han
ett väldigt trevligt sätt. Han är verkligen filosofen i gänget och har dessutom
blivit mycket väluppfostrad. Han tackar t.ex. alltid för maten.
Och ska det nu vara dagis, kan det ju vara bra att ta fram de pedagogiska
leksakerna. Om inte annat så för att lugna de två syskonens vilda
lekar. Ibland går det överstyr eftersom Peggy har den lilla ovanan att
bita andra hundar i bakbenen, om de inte hänger med i hennes takt.
Matte undrar alltid varför vi absolut ska bita varandra och tycker att vi
ska pussas och kramas istället.
Och när leksakerna kommer fram då dyker även tanterna upp!
Och så tog tanterna snabbt allt godiset och bara klossarna blev kvar!
Tomt på fatet................
....Kan vi inte göra det en gång till, matte?
Sture; För min del gör det detsamma, klossarna var ju rätt knapriga i
sig!
Det här en rätt ovanlig syn under våra Sture-besök, men på eftermiddagarna
händer det att vi har en sovstund.
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon vilar. Och det
är under sådana stunder som matte känner sig ganska stolt över sin
"egenproduktion".
Och så naturligtvis när man klarat av valpkursen och blivit uppflyttad till
vardagslydnaden!
Ja, så har vi ju varit på fjällsemester också. Vi vandrade hela dagarna och
det gick med sådan fart att matte inte hann att fotografera så mycket, men
några bilder kan dokumentera våra strapatser.
Här är Lena med oss allihop. Mandel, Latte, Kajsa, Peggy, Molly och
Pigge.
Här letar Kajsa och Pigge lämmlar. Vad en lämmel är? Jo, det är
ett medelstort gnagardjur som lever i lite kallare områden och som ibland
företar stora kollektiva vandringar. Precis som vi gjorde; vi var nio whippar,
en galgo och sex tanter när vi var ute allihop.
Här är Molly och Kajsa lite oeniga om vilket håll vi ska gå åt. Ska vi följa
Lena eller vänta på matte?
Här kommer vi till insikt om utsikten.
Kajsa: Ser Du vilken vacker sjö, Molly?
Molly: Sjö? Var är lämmlarna?
Och här bodde vi; Lena, Lenah, Marianne, Anita, Sally, Greta, Nova, Ella,
Pigge, Mandel, Latte, Molly, Kajsa och Peggy.
Efter vandringarna var vi så trötta att vi mest bara slappade.
Kajsa och Peggy, den sistnämnda flåsar fortfarande efter dagens vandring!
Molly kisar mot solen, vi hade nämligen ett underbart väder så gott som hela
veckan!
Latte och Mandel. Ser inte Mandel lite trött ut på ögat?
Pigge, världens tjusigaste pappa!
Även människorna var trötta efter vandringarna. Som ni ser tittar vi
alla in mot köket. Varför? Jo, där lagade människorna trerätters varenda kväll!
Och som de åt!
Tll slut orkade vi inte ens vara avundsjuka utan vi gick till sängs
ganska tidigt,............
.....utan att ens blivit tillsagda.
Ibland hamnade flickorna i pojkarnas rum......... Här har Molly gått
fel! Men de hade ju lite större säng! Från början; ja, men efter att Latte
gnagt på madrassen var den ju inte så stor längre!
När människorna väl hade avslutat sitt ätande fortsatte de kvällen med
att se på Idol (vilket matte aldrigt gjort förr eller senare) och spela
spel. Ibland blev de högröstade när de diskuterade spelreglerna.
Och så åt de popcorn:
Ja, så har vi fyllt 8 månader och nu sägs det att det börjar bli dags att
"visa upp sig" för världen. Som om vi inte gjort det redan! Men man ska
visst bli bedömd också! Först ut är Scooby, som ska på utställning redan
till helgen. Och det vore väl konstigt om inte domaren kan upptäcka
alla hans kvaliteter. Det har i alla fall en liten norsk whippetflicka gjort!
Foto: Ernst Bjerke
Var det inte det matte sa från början? Han blir ett riktigt charmtroll,
Sweetmollies' Count Basie! Ständigt jagad av flickor!
Foto: Ernst Bjerke
Foto: Ernst Bjerke
Scooby: Tänk att man har ett sådant flicktycke! Tycker nog att hon är
lite efterhängsen, men hon är ju bara så söt att jag måste brotta ner
henne!
Foto: Ernst Bjerke
Vart tog hon nu vägen? Kommer hon inte efter? Hon har väl inte
tröttnat?
Foto: Ernst Bjerke
Alone again, naturally!
Foto: Ernst Bjerke
Nu håller hela Sweetmollies tummarna för dig, vår vackre Scooby. Lycka
till i helgen!
Och så avslutar vi med ytterligare en urtjusig brorsa, Sweetmollies' Miles
Davis, vår lilla älskade Mille.
Så här såg han ut vid tre månaders ålder, bara några dagar före han
flyttade...........
....och nu ni; har han vuxit upp och blivit en så här snygg ung man!
Ett stort grattis till alla brorsor som fyllt 8 månader, nu går vi mot 9
och lämnar snart valpklassen! Tack Peggy, för att matte fick skriva
på bloggen idag! Nu måste vi kolla vad vi har kvar av hemmet i fråga
om möbler och mattor!
