Sweetmollies' Peggy Lee - en skönhets"miss"!
Så har vi då varit på utställning med allt vad det innebär. Matte kom bara in genom dörren i
i utställningshallen så ångrade hon att hon anmält oss. 400 hundar av alla de sorter och
massor av hussar och mattar. Tur att Ingalill och Birgitta var med, annars hade nog matte vänt
och åkt hem direkt. Och det hade ju varit synd med tanke på resultatet. Konkurrensen var
inte så stor, det var ju bara 15 whippar varav matte anmält fyra. Sture var först ut och han
fick ett jättefint omdöme. Stor och stilig som han är! Domaren tog t.o.m. fram mätstickan
för att se om han var för stor, men han var helt enligt normen. Sedan var det tjejernas tur.
Och tänk att lilla Peggy slog både mamma och Kajsa! Hon skötte sig så fint i ringen!
Matte trodde först att den här rosetten var ämnad till Kajsa;
BIM = Bäst i Mull?
Domaren hade aldrig tidigare sett en whippet med så fint mull som Kajsa.
Men nu var det faktiskt The fabolous Peggy Lee som fick utmärkelsen!
Och nog är hon fin den lilla stumpan!
Matte säger att det är bra social träning och nog var vi sociala, alltid. Vi skötte oss rätt så bra,
Peggy gjorde ett litet utfall mot en afghan, men det är ju inte så konstigt när den kikade fram
med sitt långa hår. Och gissa om vi var trötta efteråt!
Vi avslutade dagen med middag hemma hos Birgitta. Här ligger två trötta syskon;
Sweetmollies' Peggy Lee och Sweetmollies' Dexter Gordon.
Är Du pömsig, Sture?
Inte undra på. Peggy sov djupt resten av kvällen och långt in på förmiddagen därpå. Och då
tror matte direkt att hon är sjuk. Men hon har nog bara mognat och vuxit till sig och blivit,
inte bara en skönhet utan också, en lugn och snäll gullwhippa. Vilken utveckling!
Få se hur länge det varar.........
Och så slutar vi med ett foto på två andra snygga tjejer med två snygga pojkar i famnen;
Ingalill med Rosso och Birgitta med Sture. Tack för all hjälp före, under och efter utställningen
och tack för att ni finns i våra liv!
.......Nu vaknar visst Törnrosa......
Nu sover hon så sött!
Den lilla snuttan, bredvid sin kära mamma.....
Men det var hon som förstörde det förra blogginlägget. Bara så ni vet!
God fortsättning!
Och så var plötsligt julen här och matte är som vanligt sen med allt. Vi trodde vi skulle slippa
jultomten i år, men så på juldagen kom han fram ...... och kameran med honom.
Peggy; Hm....skum typ det där...
Hur vill Du ha det, matte?
Peggy; Så här?
Nja, kanske lite för högburet huvud.......
Peggy; Tycker Du?
Nja, t.o.m. tomten ser tveksam ut. Och så kanske vi ska ha med Molly och Kajsa också! Du är ju inte
ensam i världen, Peggy, även om Du ofta beter dig som så.
Peggy: Bättre så här då?
Kajsa; Ska jag ha den där löjliga luvan på mig i år också?
Molly; Men skärp er nu så att det går fort över, vi brukar ju få paket efteråt!
Molly och Peggy; Äsch, vi skiter i Kajsa, hon bara spökar ut sig! Kolla matte, vad duktiga vi är!
Men så här då?
Kan ni sätta er lite närmare tomten?
Peggy; Sitta och sitta, det går väl lika bra att stå...
Kajsa; Aha, mutor - det gillar jag!
Matte ger upp! Vi tar en annan bild som julhälsning. Vi firar ju faktiskt tvåårsjubileum. Julen för två år
sedan gick i romantikens tecken. Matte minns några trevliga dagar i kökssoffan i Sjuntorp drickandes
glögg och julkaffe tillsammans med Lena och Kicki. Allt för att Molly och Pigge skulle kära ner sig. Och
visst tände det till sist..........
Och visst blev det ett trevligt resultat;
Mille, Sture, Scooby, Peggy och Latte. Vilket gäng! Och snart fyller vi två! Scooby gäspar.....
...och även här ser han lite trött ut......Han väntar nog på paket. Men han kan i alla fall vara still när
han ska julfotograferas. Tack Aga för den fina julhälsningen!
Vilken fin gutt!
Nu var det längesedan vi träffade bröderna, förutom Sture förstås, han är ju här titt som tätt.
Här t.ex. Dogwalking med Ingalill på Ursand.
Här är det Rosso som intresserar sig för Peggys rumpa. Borde han inte vara så intresserad av längre.....
Kajsa och Peggy i sina fina nya halsdukar. Design; Torshammarens.
Matte; Försök att samla ihop er nu!
Och vart tog Sture vägen?
Sture; Jag kommer, jag kommer - Vänta på mig!
Och är inte Sture här så är vi hos honom. Här är vi på promenad i Lidköping.
Fem whippar och en tax. Från vänster; Rosso, Kajsa, Wille, Ingalill, Peggy, Sture, Molly, anonym.
Såja, nu kom Birgitta med också. Är vi inte levande reklampelare för Pompecas' täcken? Undrar om
det finns till taxar också?
Så har vi haft mycket snö på tomten också. Matte har skottat en 8 som vi kan springa i......
Bäst att gå in, matte ropar visst.
Ja, så förflyter dagarna på Sweetmollies.Vardag och rutin, men ett omväxlande väder. Nu ser vi närmast
fram mot lördagen, då vi ska på utställning. Och om inte domaren tycker vi är vackra så tycker i alla
fall matte att vi är de allra vackraste whipparna i hela världen. Eller?
God fortsättning!
Och så var plötsligt julen här och matte är som vanligt sen med allt. Vi trodde vi skulle slippa jultomten i år, men så på juldagen kom han fram och kameran med honom.
Peggy; Hm....skum typ det där...
Hur vill Du ha det, matte?
Peggy; Så här?
Nja, kanske lite för högburet huvud.......
Peggy; Tycker Du?
Nja, t.o.m. tomten ser tveksam ut. Och så kanske vi ska med Molly och Kajsa också! Du är ju inte ensam i
världen, Peggy, även om Du ofta beter dig som så.
Kajsa; Ska jag ha den där löjliga luvan på mig i år också?
Molly och Peggy; Äsch, vi skiter i Kajsa, hon bara spökar ut sig!
Men så här då?
Kan ni sätta er lite närmare tomten?
Kajsa; Aha, mutor - det gillar jag!
Matte ger upp! Vi tar en annan bild som julhälsning. Vi firar ju faktiskt tvåårsjubileum. Julen för två år
sedan gick i romantikens tecken. Matte minns några trevliga dagar i kökssoffan i Sjuntorp drickandes
glögg och julkaffe tillsammans med Lena och Kicki. Allt för att Molly och Pigge skulle kära ner sig. Och
visst tände det till sist.
Och visst blev det ett trevligt resultat;
Mille, Sture, Scooby, Peggy och Latte.
Från Scooby fick vi det här trevliga julkortet. Tänk att vi snart är två år!
Vardagen med gullwhipporna.......
...blir aldrig händelselös. Någon hävdade att vinter är vardag och vardag är inget att skildra. Så är inte fallet på kennel Sweetmollies. Här händer något hela tiden och matte önskar nog att det vore lite mer händelselöst. Här är ömsom regn............
.......en långpromenad där vattnet kom både uppifrån och nerifrån och strandremsan var
plötsligt väldigt smal. Vänerns vattennivå stiger, det är ingen tvekan om det. Här var vi
ute med Inga-Lill och Wille i ett riktigt busväder.
Molly; brrrrrr ........ ska vi inte gå hem snart?
Kajsa; tycker jag också, jag känner mig lite suddig!
Peggy; ...men vi kan väl ta ett varv till......kom an Kajsa!
.........ömsom (men väldigt sällan) lite sol......och så plötsligt lite snö och 10 grader kallt.
Vintertäcken på!
Kajsa; häromdagen jagade vi en hare här någonstans.......hm undrar var den håller till idag?
Molly; Jag tror det var åt det där hållet, men den förvann ju in i skogen!
Peggy; Som vanligt fick inte jag vara med på det roliga...........Morsan, kan Du inte visa mig vartåt ni sprang?
Men Peggy, Du får väl ofta vara med på roligheter, om inte annat så ordnar Du det ju
på egen hand! Du har ju t.ex. avslutat din kurs i Lydnadsagility! Och fått diplom och
vitsord från läraren Helen att Du verkligen utvecklats. Och konstigt vore det ju annars.
Du går ju faktiskt kursen för andra gången!
Tjusigt, eller hur?
Se här.............slalom är vi ju riktigt bra på nu!
Molly lämnades in på veterinärkliniken en hel dag för att fixa garnityret. Och så gick det
som det gick; hon kom hem utan garnityr! Nåja, i alla fall utan den här;
Så nu har hon rött hår (red fawn) och glest mellan tänderna! Nu har den hamnat i den
lilla asken med Mollys valptänder. Sådan tur att matte räddade den från att hamna i
Peggys mage. Vi fick nämligen med den hem i en plastpåse som mattte la på köksbordet.
Och där ska ju inga plastpåsar ligga enligt Peggy! Så plötsligt fick matte se att Peggy
tuggat sönder påsen.......tack och lov låg tanden en bit ifrån pirayan!
Annars är vi bara snälla och söta och alldeles älskvärda som vanligt........
Nu gäller det att hålla sig undan från matte ett tag, juleländet närmar sig
och då vet vi hur matte brukar bli.
Och vi förstår hennes undran över hur folk orkar klä in sina hus i sådant här skräp!
Så måste vi bara avsluta denna blogg med en hälsning till Byron. Vi har hört
att han mått lite dåligt, men nu är på bättringsvägen. Så "just for you, Byron";
