Äntligen kom de!
Som vi väntat och som vi fått skjuta upp detta besök på grund av alla löp!
Här står Molly och tittar längtansfullt ner mot vägen.
Molly: Matte, sa Du inte att de skulle komma i en silverfärgad volvo? Jag har sett tre
sådana passera nu............ De har nog åkt vilse!
Ja, lite vilsna var de, men så äntligen kom de fram;
Vilka vi väntade på? Ponksen förstås!
Mumgas och Byron; Hallå brudarna! Nu är vi här!
Hela gänget samlat;
Och så var Hanna naturligtvis kaffesugen efter den långa resan........
Vadå, fikar ni? Ska inte vi få något också?
Ni får vänta tills vi kommer hem!
Mumgas; Skönt att vila efter den långa resan..........
Byron; Här finns ju gosedjur också!
Kajsa; men skulle det inte bli käk? Vad gör Du matte?
Lagar Du något gott?
Vi får väl se vad det blir!
.........och grönögda är vi allihopa...!
Byron; Ja, så blir man bortbjuden och får äta i en sådan här jobbig skål!
..........och så var Byron och Mumgas färdiga med maten............samtidigt!
Och så vilar vi på maten;
...och så skönt vi har det!
Peggy; Nu känner han sig hemma, lite väl brer han väl ut sig,
men jag bryr mig inte!
Kajsa; Hanna, ska inte Du och jag kramas lite, det var ju så längesedan......
Men se, då var det någon som blev lite avis;
Byron; Min matte!
........Och så ut i skogen igen. Vi hade verkligen tur med vädret. Det var nog första
novemberdagen 2014 med sol!
Matte; vänta töserna, så jag får ta ett kort på våra gäster!
Hela tjocka släkten går Eldmörjan runt!
Inte lätt att samla ihop gänget alltid.........
Matte; Sådär! Blir det bra så, Hanna? Men vart tog Kajsa vägen?
Och så var det dags för mat igen.........
Hanna; Ja, här får man ju baka själv om man ska ha något till fikat.....
Byron; Vad gör Du för något gott, matte?
Mumgas; Ska vi hjälpa till?
........och så vilar vi igen;
Vem?
Molly!
På behörigt avstånd.........
.........lite soligt var det här i Vänersborg, kepsen på!
Ja, vi hade ett par underbara dagar och vi är så glada att det äntligen blev av. Det
blev så tyst och tomt när ni hade rest, ponksen! Och så måste vi tacka
för alla fina presenter, ätbara som skojsamma! Några dagar efter att ni
rest hittade Peggy den rosa kassen;
.........ett passande avslut på detta blogginlägg. Och så ser vi fram mot nyår i
den stora metropolen Vingåker! Gissa om vi ska jaga katter, harar och vildsvin!
The fabolous Peggy Lee!
Ja, nog är hon sagolik, vår lilla Peggy. Hon kan verkligen ställa till det både för sig själv
och för oss andra. Så här slutade en kattjakt en mörk kväll.
Nu var hon visserligen inte ensam, även Molly drog iväg i mörkret och matte trodde att hon sett
dem för sista gången i sitt liv. Molly är dock så förståndig att hon förstår när hon gjort
något fel och kom tillbaka oskadd. Till slut lyckades matte fånga in den hala Peggy
men då var skadan redan skedd. Här passade verkligen uttrycket "när ögat" in. Ett jack
alldeles vid ögat. Tur att vi har en så skicklig veterinär som sydde så fint att det knappast syns
idag. En varm kram till Alexandra på Trestads!
Och Peggy, vi har bara ett att säga; Dumstrut!
Ja, så kan det gå! Så här kan det också gå om man heter Peggy;
Inga problem att hoppa upp, men hur tar jag mig ner?
Ja, nog har vi att göra här på Sweetmollies, men hur skulle världen se ut utan Peggy? Lite
gråare.......lite tristare...... Vi älskar dig, dumstruten!
