5 månader stora 21 juli
Så har vi då blivit 5 månader med allt vad det innebär. Om man jämför med människobarn skulle det motsvara ungefär 6-7 år. Skolmogen är dock i alla fall inte Peggy, så hon får allt fortsätta på dagis ett tag till. Se bara här så mycket spring hon har i benen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Växtvärk, tandlossning och besök i Västerås
Tänk vad en valp växer fort! Inte konstigt att man får växtvärk! Att döma av Peggys beteende har valparna nu kommit in i den värsta trotsåldern. I en bok läser matte om utvecklingens viktigaste punkter att under 16-20 veckor söker valpen sin identitet och visar ökad nyfikenhet. Ett vanligt beteende är tafatta lekar som gärna övergår i brottningslekar. Den är "lomhörd" och hör bara det den vill höra, den är påhittig och förstör saker och den är morrig och skällig och krävande. Allt stämmer in på Peggy! Hoppas att pojkarna är lite bättre, annars finns väl risk att det inkommer fyra reklamationer.
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
