Fem valpar och två vuxna tikar till salu! 27 mars

För bara några dagar sedan sa matte att hon aldrig ville sälja oss. Plötsligt är vi till salu allihop, inklusive Molly och Kajsa. Undrar vad vi har ställt till med? Det är ju bara friskt och sunt att man är lite busig i den här åldern, men kanske har vi överdrivit lite? Har man valpar måste man ju ligga steget före, inte steget efter buset! Kanske är matte lite trött på att behöva vara uppe på nätterna och bygga om och valpsäkra köket.......Nåväl, vi trivs väldigt bra i köket, här händer en hel del och så kommer det mycket människor och hälsar på oss och alla säger; vilka bedårande valpar! Undrar om matte verkligen inser det....att vi är bedårande alltså.



"Vad är det här för "tält" matte byggt åt oss? Undrar om vi kan busa med
syskonen lite, riva tält är ju alltid roligt när någon ligger och sover
där inne!"

Dexter och Peggy smyger på sina syskon.




"Kan man hjälpa till på något sätt?" Wille smyger fram.



"Jodå, prova på baksidan så tar jag itu med framsidan, jag ser att
de fortfarande sover och verkar inte ha märkt något. Gissa om de
kommer att bli rädda....!"




"Aha, jag har hittat en tråd...undrar vad som händer om jag drar i den?"




"Om vi hjälps åt går det lättare, jag drar här nere om Du drar där uppe!"



"Vad gör de där inne egentligen? Märker de inte hur roligt vi har det?"



"Men var det inte jag som skulle dra härifrån?"

Även de bästa team har interna konflikter.

Här har Dexter lagt ner Wille på golvet. "Hjälp jag kommer inte
upp!"




Lite roliga leksaker har kommit fram, men allra roligast är det nog att
dra i tidningspapper.......eller mattes raggsockar.



Här har Charlie hittat en grej att bita i. Ännu roligare är det dock att
bita i brorsan.






"Fy vad jobbiga de är, jag går upp och lägger mig." Kajsa är vid det
här laget något trött på småglina.




Nu är vi ju inte bara busiga, emellanåt sover vi gott i en bur i mindre
format; trångt, varmt och gosigt. Ibland tränger sig också mamma in
och ligger och kelar med oss.



"Tänk att vi får plats allihop, t.o.m. tjockisen Charlie, som vägde rätt
mycket mer än vi andra vid veckovägningen idag."

Nu är vi ju inte bara busiga och det där med att matte ville sälja oss
är väl inte helt sant. Inte än i alla fall..... möjligen om några veckor...
......och kanske inte alla.......och defintivt inte Molly och Kajsa!
Se bara här så rara vi är:



Peggy, inte till salu!



"Skönt, då kan jag slappna av, hoppas bara Kajsa kan acceptera mig".



Dexter, möjligen till salu. Syns jag ända upp på Åreskutan?




"Jag har hört att de har visst rätt gott vatten i Västerås...."




Pigge Junior och Charlie, eventuellt till salu!  Puss farmor!



En liten godbit man inte kan få för mycket av....kanske Dumle?



Charlie funderar på om han ska attackera bollen.




Wille, skulle kunna bli till salu!




"Undrar verkligen om matte vill sälja mig......"


Precis som matte älskar Molly sina små, men lite tröttsamt börjar
det bli när det "hänger efter".



Om Du skulle var intresserad av någon av pojkarna, ring mig på
0521-14459! Säljes motvilligt men nödvändigt.










Stå fint..........ingen konst för oss! 23mars

Vi blir alltid så glada när någon kommer och hälsar på, men
måste vi alltid fotograferas då?
Den här gången lyckades vi i alla fall lite bättre, nu är vi ju faktiskt
4 veckor. Tack Anita för hjälpen!


Så här blev Charlie:



Jag kan både stå och sitta fint, se här;




Här står Wille;



Och här sitter Wille;



Och så var det Lill-Pigges tur;



"Ser ni mina snygga lår?"

Sitt fint, Pigge!

Okej då!



Och så var det Dexters tur;



"Det är mums med köttfärs, kan vara värt att både stå och sitta för".



"Ser ni mig i Västerås? Jag är redan så väluppfostrad att jag sitter
på kommando när någon lyfter fingret".


Och så sist...och minst Peggy Lee;



Mammas lilla flicka sitter fint;




"Men ska det vara så märkvärdigt att stå och sitta fint, det gör ju vi
dagligdags och det är ingen som uppmärksammar det". Molly och Kajsa
är så trötta på allt detta fotograferande.




Annars utvecklas vi enligt normen, nu äter vi mer och mer av s.k.
vanlig mat, vi börjar bli smått busiga och idag pratade matte om
att vi skulle få komma ner till köket och få se lite mer av
världen. Om hon nu kan sluta med det där bloggandet. Att föda upp
oss borde ju komma före dokumenterandet av själva uppfödningen!



Jag vet, men farmor ville så gärna se bilderna. Men okej, nu ska jag gå
ner och bygga upp en ny valphage åt er... och vem
vet; kanske vi kan plocka fram lite leksaker också


Änglar finns............20 mars

........men de är små, det är sällan de syns men då och då kan man
upptäcka dem, jag tror de bor i Linköping!




Tack mamma, Marianne och Catrine för att ni kom och hjälpte till
med passningen av de små!

Och tack för all hjälp i köket!




Synd bara Catrine, att Du var tvungen att sitta vid böckerna på
helgen! Men har man valt att studera till gymnasielärare så........



Lika bra att vänja sig.......inte ens tjänstledighet och semester är någon
garanti för ledighet, "frihet utan gränser".

Undrar nu bara om ni ska orka ta hand om mina tre flickor i framtiden,
vore konstigt om inte Corren då kunde ta in er under Dagens ros!


Oförlåtligt! 17 mars några minuter senare

Hur kunde jag glömma dagens bild på Kajsa? Nu är hon riktigt sur vill jag lova. Valpfotograferingen uppfyllde mig totalt, så vi fortsätter väl på samma tema.



Kajsa, Springeldens Sixth-Sense.

Och så mamma Molly, som inte heller kunde lära sig stå fint på bordet
när hon skulle fotograferas.



Pompeca's Love My Culture

Fotografering igen!!!!!! 17 mars

Så kom "farmor" och "barnavårdscentralen" ut för en kontroll av de små. Kicki hade ju inte varit här sedan valpningsnatten så hon var naturligtvis överväldigad av hur stora vi blivit och hur vackra vi faktiskt är. Hon var kanske inte lika imponerad av hur vi skötte oss vid fotograferingen, men vad kan man begära av en valp som precis lärt sig "stå lull"?


Först skulle vi plåtas en och en och tanken var att vi skulle stå fint på bordet som alla whippar gör på alla bloggar och alla hemsidor. Det hör liksom till whippet-världen. Så blev det nu inte, men vi blev väl ganska bra ändå, eller hur? Och varför ska man göra som alla andra i Whippet-klubben?



"Lill-Pigge", nu registrerad som Sweetmollies Miles Davis.




Peggy, registrerad som Sweetmollies Peggy Lee.



Men, Wille då! Nu får Du väl skärpa dig!




"Okej då, jag försöker väl".  Sweetmollies Count Basie




"Nu kanske ni tror att det är jag Wille på en bild till, men si det är det
inte - det är min tvillingbror Charlie." Matte blev själv osäker på om
samma valp fotograferats två gånger. Framifrån är vi väldigt lika,
men Wille har en vit krage och jag, Charlie, har bara en liten, liten prick
i nacken.

"Sweetmollies Charlie Parker heter jag tydligen i några papper."



Och så Dexter, en liten bror som skulle passa mycket bra ihop med
ett par andra whippetponks som matte känner.

Sweetmollies Dexter Gordon.


Och så slutligen alla vi barn på Hästängen;



från vänster till höger:

Pigge - Dexter - Wille - Peggy - Charlie



Som ni ser har Dexter lite svårt att ta plats och fylla upp sin ruta som det
så populärt heter. Vi gör ett nytt försök;



"Men här syns jag väl lite bättre? Ser ni mig ända till Västerås?

"Riktig mat" 15 mars

Så har vi nu fått börja äta lite käk med tuggmotstånd. Det känns bra att få använda gaddarna och mamma Molly tycker nog det är skönt att slippa våra bett emellanåt. Matte har fullt upp hela dagarna med att röra ihop köttfärsen och sedan passa på att ge oss maten den stund vi är vakna. Tyvärr lyckas hon inte alltid "tima" mattiderna, varje gång hon kommer in är det några av oss som sover. Så vi äter lite i skift, vilket gör att matte måste ha ordentlig koll på vilka av oss som ätit.




Här äter Lill-Pigge,......





här äter Charlie......




...och här äter Peggy.




"Oj då, jag sov visst över maten idag". Wille har somnat hos mamma.





"Jag får väl äta hos mamma istället, skönt att slippa trängas för en gångs
skull".




"Och vad får barnen för gott käk?", undrar Molly och Kajsa som får ta
ansvar för disken efteråt. Ett hedersuppdrag så gott som något.



Vägning och avmaskning.................14 mars

Vi har nu blivit tre veckor och då var det tydligen dags för vägning igen. Och så fick vi smaka på något som inte alls var gott, det var visst något medel för att vi inte skulle få mask. Vi förstår inte varför eftersom matte hela tiden bedyrar att vi är så vackra just för att några av oss har mask. Nåväl; efteråt fick vi slicka i oss något som faktiskt var riktigt, riktigt aptitligt; nötfärs med äggula och lite rapsolja. Det var smaskens och det vill vi gärna ha någon mer gång. Man börjar ju bli lite trött på mjölk till frukost, lunch och middag och så mjölk till mellanmål och dessert. Inte det att vi klagar på mammas mjölk, men lite variation skulle det väl kunna vara?

Nu väger vi så mycket att det bara är Peggy som får rum i den lilla vågskålen.




Skönt att vila lite efter allt ståhej med vägning och avmaskning,
nu pratade visst matte om kloklippning också....





Lill-Pigge sover så sött, så sött....






"Vad är det Du ger dem, matte?"  Molly ser allt lite beklämd ut när hon
blir utkonkurrerad av lite nötfärs på en finger.



" Ni doftar gott barn - vad har ni ätit?"


"Det säger vi inte mamma, men lite godare än din mjölk var det allt".




"Jaha, ...och vad får de nu då?"   "Bara för att jag lagt på mig lite nu
och sympatiserat med Molly när hon varit dräktig ska jag väl inte
behöva äta smalmat, lite tröstegodis kan man ju faktiskt behöva som
läget är för mig nu".

Men ska vi inte kunna få se en lite gladare Kajsa idag? Ska se om vi kan
hitta något i bildarkivet......

Men se här.... lite långt håll, innan matte skaffat systemkamera
med objektiv......men visst ser Du glad ut, vännen!



Så vi väntar vi nu med spänning på att få höra att mamma Vilda fått
småttingar också.






Och så kom kusin Ellen.........

...med sambo Kennet och hälsade på i helgen. Det blev ännu mer
fotografering eftersom båda två är proffs på det här med systemkameror.
Matte har inte riktigt fått kläm på det här med objektivet och poängen med
att ha ett sådant.



Puss på dig, Ellen! Charlie är så kramsjuk att Ellen nästan ser lite
generad ut.




"Skönt med lite avlastning", tycker Molly.




"Ser ni mig?" undrar Charlie.




Här är vi allihop i Ellens knä, lite trång är det, men finns det hjärterum
så finns det valprum.




Wille,Lill-Pigge och Charlie.



Ellen och Wille.




Ellen och Dexter.


Det går allt åt två när man ska samla ihop hela gänget. Kennet
kommer till undsättning.





Såja, nu verkar det lugnt.
 

Vilken trevlig helg vi hade, skönt att höra att ni kom hem ordentligt trots att
ni tog genvägen över spårvagnsspåret i Göteborg! Kom snart igen!








4-årsjubileum 11 mars

Idag, 11 mars, är det fyra år sedan matte hämtade mig, Molly, på Märsön. Det var en vacker vårvinterdag och matte känner fortfarande glädjen i hjärtat när hon åker uppför backen till Marie och Pompeca's. Inte kunde vi då ana att vi, fyra år senare,  skulle ha fem egna valpar.



Här ser ni de båda "ullorna" i ett försök att samla ihop mig och mina syskon. Ser ni mig i det syrenfärgade täcket? Matte brukar ta fram det och säga; "Tänk att Du fått rum i det här!". Kanske kan Peggy ärva det nu.



Här har jag just fått lunch före jag skulle ge mig iväg på den långa bilresan till mitt nya hem på Hästängen. Min bror Jarvis, som ni kan se svansen på, fick vänta några dagar till innan han fick lämna barndomshemmet-



Så här fint åkte jag i bilen innan matte tvingades köpa ny, större bil.



Och här ligger jag nu med mina egna pojkar. Var Peggy är?




Är man ensam flicka, måste man ha lite egen kvalitetstid. Här ligger
mamma och jag, Peggy, och gosar för oss själva en bit ifrån "grabbhörnan".




Och så här fördriver vi en stor del av mattes tjänstledighet, vi bara ligger
och beundrar och beundrar och konstaterar att det kan bara inte finnas finare valpar
i hela världen än just Mollys och Pigges.



Eller vad sägs om de här två praktexemplaren?



Count Basie, Wille, och Miles Davis, Lill-Pigge.

Eller den här?



Dexter Gordon.


Eller den här?



Peggy Lee.


Nog är det bra tröttsamt med fotografering, "jag tror jag går och lägger
mig" säger Charlie.







Men matte, kan Du inte sluta nu? Jag vet att de är världens underbaraste,
men går Du inte lite till överdrift nu? Bara för att Du har ny kamera.....




Bara en bild till:



Peggy och Pigge.



Och så en till....................



Och så bara en till.....




Och vad har vi nu glömt? Oförlåtligt, men vi höll på att glömma dagens
bild på vår lilla solstråle........



"Det börjar bli lite tjatigt nu........så fantastiska kan ju inte ens några
småglin vara".





"Filtar kan man inte få för många av..........

.......när man har småbarn eller valpar". Så tänkte Alfons mamma Emmie när hon föreslog presenter till oss. Tack Mona, Emmie och Juni för de fina filtarna! Här ligger vi och myser och om ni tittar riktigt ordentligt ser ni att vi faktiskt också ser er!



Här ligger vi pojkar på pojkfilten; Charlie, Wille, Dexter och Lill-Pigge.




Och här ligger Peggy ............ Inget roligt att var ensam tjej!




Skönt att mamma kom till min filt.




Och här ligger jag, Kajsa, på en helt annan filt vid ett helt annat tillfälle.
Men vad gör det......bara man får vara med. Undrar förresten vart den bollen
tog vägen?

Vad vi gör?

Nu har det gått två veckor sedan matte förstod att vi faktiskt var på gång och när vi passerar tolvslaget fyller vi två veckor. Ni undrar kanske vad vi gör om dagarna?Vi sover och äter och sover och äter.......
Det mamma tar in omvandlas till mjölk i ett evigt kretslopp. Så har vi
också börjat bajsa på egen hand (eller snarare med egen rump), vilket stressar
mamma oerhört, så fort hon ätit klart måste hon tvätta oss... och så
går det runt igen.......




Dexter äter.....




.......och Lill-Pigge äter.....




.......och Wille och Peggy äter,.....




...och Charlie äter.....




"Man blir så trött så man måste vädra magen lite".




Och när vi inte äter, så sover vi.




Här sover Wille;



Och här sover Lill-Pigge hos mamma;





Skönt att sova hos mamma och få lite egen kvalitetstid, tycker Peggy.



"Men jag sover inte!"



"Jag orkar snart inte se dem längre...."



"Undrar hur länge man ska behöva stå här utanför och
bara glo, är det verkligen ingen som vill komma ut
och kela med mig?"
Kajsa börjar bli något uttråkad, men snart ska det
väl börja hända saker. Idag kan en liten ljusglimt skönjas
i ögonvrån på Wille och häromdagen kunde matte konstatera
att pojkarnas snoppar vuxit, det var inte navelbråck som
hon först trodde........... men är man novis i branschen så
är man!


RSS 2.0