Höstens bravader
Tiden går så fort, mycket händer och allt kan ju inte dokumenteras, men nu är
det på tiden med en uppdatering. På tal om uppdatering, matte har äntligen
uppdaterat sig och skaffat sig en modern telefon. En sådan där som både
fotar och filmar. Hur bilderna sedan ska kunna föras över från telefonen till
datorn och vidare ut här på bloggen..........det blir nästa lärmoment. Tur
att hon har den gamla kameran kvar!
...ur led är tiden...
Den allra viktigaste händelserna under hösten är våra framgångar inom viltspåret.
Peggy har slutfört mamma Mollys påbörjade arbete och tagit championatet.
SEVCH Sweetmollies' Peggy Lee
Är vi stolta, eller?
Kajsa har klarat av sitt anlagsprov.
Gick som på räls denna gång, jag stannade bara och åt lite kattskit och som synes märkte domaren det. Att de ska vara så nitiska......
14 minuter - det ni!
Men så har vi ju tränat i både vått som torrt. Här tränar vi i vått hos vår
simfröken Lina;
Peggy; Hur går det, Kajsa?
Nu är det snart min tur. Var är krokodilen, Lina? Den måste jag ha!
Kajsa; men Peggy, Du får inte drunkna!
Matte, hur går det för henne?
Det går så bra, så........se här vilken fin benföring;
Det är våran Peggy, det!
I vått som sagt, men vi har även tränat i torrt......och varmt! Så här kan det se
ut i skogen när vi håller på.....
Lite skräpigt kanske, men det är ju mycket som ska med.....
Peggy; Ha, jag har den!
Sture har också börjat i branschen och naturligtvis fattade han det direkt, han är ju
Mollys pojke!
Hm, vad förväntas jag göra nu?
Kajsa; lätt som en plätt!
Matte säger att det är viktigt att nosarna och hjärnorna får arbeta nu när vi börjar
bli lite äldre. Nosework är bra ....och så är det ju så roligt också!
Sture har varit här på lite "semester" i omgångar, men nog fick han jobba. Nu
har han ju klarat av sitt doftprov i eucalyptus så det här var ju inga problem.
Hm...jag känner något.....
Lite mariga ställen........
Så var lilla fröken Rosa med......
....och hon har ju också varit med förr.....nemas problemas!
....många paket att välja på här.......
Kajsa; Här är det!
En lördag i november nä första snön föll var vi på en heldagsträning med
Wadsö Hundtjänst. På förmiddagen fick nybörjarna testa på (Sture alltså) och på
eftermiddagen tränade veteranerna (Kajsa och Peggy) på lite knepiga korsande
spår av mård, gris och räv och.....
Men vart tog Sture vägen?
Sture; jag känner allt något här......
Bra jobbat, Sture - nu är det snart dags för anlagsprovet!
Ja, det var lite av höstens aktiviteter.
Så har vi tråkigt nog nåtts av ett sorgligt besked under hösten. Våran kompis
Byron har fått somna in. Det är så ledsamt när vi förlorar våra hundkompisar
en efter en och även om man vet att det är något som man måste genomlida
när man lever ett hundliv, så känns det så tomt. Du fattas oss, Byron.
Du var verkligen universums finaste whippetpojke......vi tänker på
Hanna och Jonas och deltar från vårt i deras saknad.
