Växtvärk, tandlossning och besök i Västerås
Tänk vad en valp växer fort! Inte konstigt att man får växtvärk! Att döma av Peggys beteende har valparna nu kommit in i den värsta trotsåldern. I en bok läser matte om utvecklingens viktigaste punkter att under 16-20 veckor söker valpen sin identitet och visar ökad nyfikenhet. Ett vanligt beteende är tafatta lekar som gärna övergår i brottningslekar. Den är "lomhörd" och hör bara det den vill höra, den är påhittig och förstör saker och den är morrig och skällig och krävande. Allt stämmer in på Peggy! Hoppas att pojkarna är lite bättre, annars finns väl risk att det inkommer fyra reklamationer.
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Hej på er! Det var verkligen trevligt att få så fint besök och det var inte bara dina töser som sov gott efter vårt dygn; Byron & Mumgas komade som små stockar i soffan och lyfte inte en tass på bra många timmar. Fast godisarna har en märklig förmåga att väcka dem ur den djupaste slummern. Tack för allt gott! Vi ses i helgen och då tar vi med dina kläder så att du ser lite anständig ut;-) Kramar från Hanna och ponksen!
Trackback
