Kennel Sweetmollies

En (o)tur till Vingåkerskogen!

Över nyår flydde vi alla smällare för några dagar i en stuga i Vingåkerskogen

tillsammans med Hanna och ponksen. Det var en tur som började lite

oturligt.

 

Otur nummer 1:

Kvarglömd väska i Västerås. Allt till hundarna var med, men människorna kan ju

också behöva lite kläder..........och smink!

 

Otur nummer 2:

Demolerad Lyktstolpe Men den lyste i alla fall.....

 

Otur nummer 3:

Demolerad bil. Ansvarig för stolpen: DZP322.

 

Otur nummer 4:

Naturligtvis inte Kajsa i sig, hon är då bara tur! Men hennes tass såg inte bra ut vid ett
besök på Redog......... så fick vi alla vara solidariska med Kajsa varför promenaderna

blev lite kortare än vad vi tänkt. Vi slappade ganska mycket, men det var så mysigt

i stugan.

Här slappar Byron och Peggy......

 

Byron; aldrig får man ha sin korg i fred! För det mesta brukar det vara den där sura
Molly som lägger sig i vår korg, men när det nu är väldoftande Kajsa får jag väl passa på

och njuta av den kvinnliga fägringen, vi har det ju ganska gott här.....

 

Nu är Du allt bra nöjd, Molly! När Du snott grabbarnas korg.......

Det var då ingen tvekan om vem som styr och ställer i flocken, här råder matriarkat

och äldsta tiken talar om för alla hur de ska sköta sig, ponksen har då

inget att sätta upp mot Molly, inte!

 

 Byron; Matte, hjälp mig, det är ju våran korg!

 

Man får sitta i mattes knä istället......

 

När vi bokade stugan var vi säkra på att vi skulle ha skilda sovrum, men så blev det

inte. Vi fick dela rummet i en pojk- och en flickavdelning.

Flickornas sida.

 

Pojkarnas sida.

 

Och däremellan; barrikaden....

Det fungerade bra, det var bara Molly som absolut skulle över till pojkarna ibland.

Omgivningen var fin och välfylld med diverse djurarter; hjortar, rådjur, islandshästar och

(naturligtvis!) en och annan katt.

Peggy spanar på hästarna.

Peggy: Ska jag hjälpa dig med maten, matte?

 

Alla sugna utom Molly tydligen.......hon har väl lagt beslag på ponksens korg....

Miriam Makeba         Någon kanske tror att det är Hanna, men det är det inte - för Hanna
vill aldrig vara med på bild. Däremot gillar hon att fotografera andra i pinsamma

lägen.

Gott nytt år!

Skål! Nu borde vi väl vara kvitt när matte lagt in sådana pinsamma bilder
på sig själv, tagna i obevakade ögonblick. Hanna, det är ju faktiskt min kamera!

 

Trots all otur vi hade i början blev det en mycket lyckad vecka. Ömsom vin, ömsom tårar,

ömsom skratt - samtliga kriterier för en sann vänskap. Emellanåt skrattade vi

så att den som närmar sig den inkontinenta fasen i livet fick tvätta byxor......

 

........och torka....

 Det känns tryggt att veta att den här bloggen bara har två läsare som känner

matte, annars vore det väldigt skämmigt för oss hundar. Så de bär sig åt

de där två mattarna ibland!

 

Ett underbart ställe, där man kunde slappna av fjärran från alla smällare.

12-slaget närmar sig och ponksen är så här lugna;

 

Fin vila, bästa kompisarna och gott käk - kan man ha det bättre?

 

Vad är det på gång?

 

Nomnomnomnom..........

 

Nomnomnomnomnom.......

 

Nonomnomnomnom......

 

Tack Hanna, Mumgas och Byron för några fina dagar tillsammans i en timmerstuga i

Vingåkerskogen! Det gör vi om! Om vi hittar dit........ för det var väl till Vingåker

vi skulle?

Utsikten.

 

 

Gott nytt år önskar vi våra bloggläsare!

 

 

 

 

 

 

 

Hmmmm, behövs kanske en mamma Marianne när jag ser vissa bilder men jag litar på Hanna, tack för att du tar hand om Lena.
Härligt att ni hade så fina dagar, även i lite otur kan man vända saker till det positiva (en extra utflykt, lampan lyste, bilen fungerade, det går att operera tassen). Önskar er alla en god fortsättning på det nya året / Varma kramar från Marianne

Vilka härliga dagar vi hade och jag blir påmind om att oväntade saker sker trots planering! Vi behövde slappa och slappa var det vi gjorde. Men du Lenah, nästa gång kan du väl låta bli att hålla på med tvättbestyr? Det var ju en himla tur att vi åkte och hämtade min väska för hur skulle du annars ha torkat jeansen? Du hade inte kommit långt med din värmeborste!:)
Vi ser fram emot nästa nyår!
Kramar från Hanna Byron & Mumgas.