Nu blev det inte så. Efter en lång tids kamp somnade Du in 20 december. Och vilken kämpe Du varit vår älskade lilla skogsmulle. Efter allt Du varit med om har Du varenda gång kommit igen. In i det sista var Du, trots att Du säkert hade mycket mer ont än vad Du visade, glad och pigg. Du visste hur Du skulle göra din matte glad och Du var emellanåt livlig som en valp. Men den här gången kom Du inte igen, med din kämparglöd hade Du nått målsnöret.
Du gav så mycket kärlek, Molly, och vi älskade dig så. Här är så tyst och tomt utan dig. Ingen som talar om när det är matdags, ingen som anger farten i skogen. Kan berätta att Kajsa faktiskt ibland är riktigt arg på dig, hon står nedanför din fåtölj och skäller och tycker nog att Du ska komma hem igen. Men den kärlek Du gav oss får bära oss vidare och vi unnar dig en välförtjänt vila. Du har verkligen varit en aktiv hund, pigg på det mesta, klok och kärleksfull.
Din första sommar, hur söt får man vara?
På LC-fältet inför EM 2010.
Med mamma Vilda
På utställning var Du kanske inte den gladaste, men alltid roade Du någon. Glömmer aldrig den gången det var kombinerad utställning och LC och fältet låg alldeles invid utställningsringen;
Ja, nog hade Du humor alltid;
Så var Du så omtänksam och omhändertagande. Du tog så väl hand om Kajsa när hon kom till oss.
Kunde man fått en bättre fostermamma?
För att inte tala om dina egna valpar. Sådan klok, varm och förståndig mamma Du var.
Här är Du med Lill-Pigge som sedan blev Mille.
I Spårskogen;
...och så tog Du ju anlagsprovet din sista höst;
..och kom t.o.m. med i Whippetbladet;
Du hade så mycket mer att ge, men vi är så stolta över det här.
Och att se dig så lycklig var en sådan lycka för matte. Och tänk vad mycket jag fått uppleva tack vare att Du kom in i mitt liv, Pompeca's Love My Culture. Och Du ska veta att det är många som saknar dig och tänker på dig.
Den här hälsningen fick vi från Lina;
"Vila mjukt lilla långnäsa, jag kommer att sakna dig". Lina
Det här fina kortet fick vi från personalen på Trestad;
Tänk alla dessa människor som har hjälpt oss så mycket!
Från Mona och Rosa kom den här fina buketten;
Sture med familj har varit och tröstat oss och det gick ju lite lättare över julen när vi var tre igen.
Ser Du Molly, vilken knähund han är din gosse...
Som Du ser, Du är så oändligt saknad. Men vi kämpar på så gott det går. Kajsa har det svårt, men får dela rum med whippeten Dino på dagiset. Peggy har ju fostrats till en självständig individ från första början så hon fixar det. Kan berätta att hon dagarna för nyår åt en katt till mattes förtvivlan, men hon överlevde det med. Det var en sådan där Lussekatt, de är ju inte så håriga men innehåller ju en del onyttigheter.
Tack min älskade skogsmulle för alla upplevelser Du gett, för alla skogsturer, hundaktiviter, resor, skratt, nya vänner och för din värme och klokhet.
