För ska man inte vara glad på sin födelsedag......

.......ja, när ska man då vara glad? Idag fyller vår älskade illa Kajsa 12 år. Det har vi
firat med en morgon på Linas SPA. En simtur och laserbehandling. Mycket njutbart.
Därefter en god woomburgare och sedan vila på altanen i det vackra majvädret.
 
Kajsa; Jag är visst lite i hatten?  Men det ska man väl också vara på sin
födelsedag........ Hipp, Hipp, Hurra för våran Kajsa idag!
 
Äntligen altanväder....
 
Men när vi nu är i farten här på bloggen måste vi väl lägga in några bilder från
vintern och våren. Har vi över huvudtaget gjort något roligt?
I dessa distanserade tider händer ju inte så mycket, men innan Corona bröt ut hade
vi besök av Janie och Monica. Tänk, då var det faktiskt lite snö.....just den helgen.
 
Brr..lite kallt, Monica borde nog haft mössa på sig!
 
Och så dessa ändlösa promenader på berget......har man tur hittar man en frolic......
 
Rasken och Kajsa; vad äter Du? Frolic?
 
Nomnomnom .....macka!
 
Ja, en sådan här dag är man både glad och lite sentimental. Svårt att ta in att det 
gått 12 år sedan matte fick ett telefonmeddelande om Kajsas födelse. Det gick dramatiskt
till och vem var det som satt i vägen? Naturligtvis Kajsaproppen! Hon var en dramaqueen
redan då......... men vi älskar den här lilla dramatiska tanten och hur hade livet varit
utan henne? Lite gråare, lite tristare och mer meningslöst......Vi älskar dig, Kajsa och
nu firar vi att Du fyllt 12. Nästa år blir Du tonåring och då vänder det nog igen.....

Peggy Lee gratulerar sina bröder på nioårsdagen!

En kall februarinatt 2011 anlände hon, Peggy Lee, med sina bröder. Åren går fort och nu
har de blivit hela 9 år. Otroligt men sant. Dagen till ära plockar vi fram några foton från
arkivet. Temat blir säng i år. 
 
..... i säng med brorsan Mille, Sweetmollies' Miles Davis.
 
.....sovställningarna varierar...
 
...i säng med brorsan Latte, Sweetmollies' Charlie Parker....
 
 
........ i säng med brorsan Sture, Sweetmollies' Dexter Gordon....
 
Fina bröder Du har Peggy. Snälla och godmodiga, precis som Du!
Liten mindre Sture
 
Liten Mille
 
Liten, liten Peggy
 
Små, små utställningshundar; Peggy och Latte
 
Små, små busungar; Peggy och Sture
 
Liten, liten agilityhund
 
...och så en väldigt liten men mycket saknad Scooby. Som alltid denna dag tänker vi på
Aga med familj och delar saknaden med er
 
 
 
...och så här tillbringade matte de flesta februaridagarna 2011.....
 
....en sådan här hög.......visst skulle man vilja......men......eller...?
 
Hipp, Hipp Hurra på nioårsdagen!
 

Det är lite jobbigt idag......

Det är Mollys födelsedag och hon skkulle blivit 13 år idag. Vi är lite ledsna, men försöker glädja
oss åt alla våra gemensamma upplevelser. När vi tittar på gamla bilder blir vi både glada
och ledsna på samma gång. 
Så här års borde det ju vara lite snö, förr var det så. I varje fall i januari 2010;
Matte hade skottat en gång så vi kunde springa av oss...
 
2011, var det likadant. Peggy var inte ett år....
 
 
Här ett kort från Peggys dagisinskolning;
Bäst att hålla sig till mamma......
Men det var nog också vintrar som var milda även förr, detta foto tror jag är
från 2012, någon gång i januari-februari;
Nu kanske ni undrar varför det blir två likadana foton, det beror på att matte
trycker två gånger på samma bild och att det sedan inte går att delita utan att all
text också försvinner. Det har det redan gjort en gång....
Ta det försiktigt nu matte och tryck bara en gång!
Det här ni, det var i februari 2012. Ni ville sola framför lekstugan, men
jag vägrade att plocka ut dynorna så tidigt. Ni kunde ju blivit förkylda!
 
Nåväl, lite nostalgi måste man väl tillåta sig en sådan här dag. Åren går så fort att
nya vanor snart blir till traditioner. Att tillbringa nyår i jaktstugan har blivit en sådan
tradition...och att posera på verandan tillhör traditionen.
 
Nyår 2016
Nej, nu tryckte jag två gånger igen!
 
Nyår 2017
 
Nyår 2018
 
Nyår 2019
The same procedure every year..... lite olika hundar, lite olika folk, men samma veranda
och (observera) samma väder......ingen snö här heller!
 
Annat var det när vi tillbringade nyåren i Vingåkerskogen;
Snacka om snö....och kyla!
 
Nåväl, lite aktuella nyheter måste vi väl få med, detta kom med posten några dagar
före julafton;
Peggy; och varför tryckte Du inte två gånger på den här bilden, matte?
 
Tänkte väl att vi redan har skrutit så mycket om den i så många olika
sammanhang. Men visst, stolta är vi och matte ska snart köpa en ram så
vi får sätta upp den på väggen, för det vill Du väl, Peggy?
 
Absolut! En ram måste vi ha!
 
Och så slutar vi med att önska våra följare ett Gott nytt 2020-tal! Det var väl
egentligen vad vi ville säga från början.....
 
 

Höstens bravader

Tiden går så fort, mycket händer och allt kan ju inte dokumenteras, men nu är 
det på tiden med en uppdatering. På tal om uppdatering, matte har äntligen
uppdaterat sig och skaffat sig en modern telefon. En sådan där som både
fotar och filmar. Hur bilderna sedan ska kunna föras över från telefonen till
datorn och  vidare ut här på bloggen..........det blir nästa lärmoment. Tur
att hon har den gamla kameran kvar!
 
...ur led är tiden...
 
Den allra viktigaste händelserna under hösten är våra framgångar inom viltspåret.
Peggy har slutfört mamma Mollys påbörjade arbete och tagit championatet.
SEVCH Sweetmollies' Peggy Lee
Är vi stolta, eller?
 
 
Kajsa har klarat av sitt anlagsprov.
Gick som på räls denna gång, jag stannade bara och åt lite kattskit och som synes märkte domaren det. Att de ska vara så nitiska......
 
 
14 minuter - det ni!
Men så har vi ju tränat i både vått som torrt. Här tränar vi i vått hos vår
simfröken Lina;
 
Peggy; Hur går det, Kajsa?
 
Nu är det snart min tur. Var är krokodilen, Lina? Den måste jag ha!
 
 
Kajsa; men Peggy, Du får inte drunkna!
Matte, hur går det för henne?
Det går så bra, så........se här vilken fin benföring;
 
Det är våran Peggy, det!
 
I vått som sagt, men vi har även tränat i torrt......och varmt! Så här kan det se
ut i skogen när vi håller på.....
 
Lite skräpigt kanske, men det är ju mycket som ska med.....
 
Peggy; Ha, jag har den!
 
Sture har också börjat i branschen och naturligtvis fattade han det direkt, han är ju
Mollys pojke!
Hm, vad förväntas jag göra nu?
 
Kajsa; lätt som en plätt!
 
Matte säger att det är viktigt att nosarna och hjärnorna får arbeta nu när vi börjar
bli lite äldre. Nosework är bra ....och så är det ju så roligt också!
 
Sture har varit här på lite "semester" i omgångar, men nog fick han jobba. Nu
har han ju klarat av sitt doftprov i eucalyptus så det här var ju inga problem.
 
Hm...jag känner något.....
Lite mariga ställen........
 
Så var lilla fröken Rosa med......
....och hon har ju också varit med förr.....nemas problemas!
 
....många paket att välja på här.......
 
Kajsa; Här är det! 
 
En lördag i november nä första snön föll var vi på en heldagsträning med 
Wadsö Hundtjänst. På förmiddagen fick nybörjarna testa på (Sture alltså) och på
eftermiddagen tränade veteranerna (Kajsa och Peggy) på lite knepiga korsande
spår av mård, gris och räv och.....
 
Men vart tog Sture vägen?
Sture; jag känner allt något här......
 
Bra jobbat, Sture - nu är det snart dags för anlagsprovet!
 
Ja, det var lite av höstens aktiviteter.
 
Så har vi tråkigt nog nåtts av ett sorgligt besked under hösten. Våran kompis
Byron har fått somna in. Det är så ledsamt när vi förlorar våra hundkompisar
en efter en och även om man vet att det är något som man måste genomlida
när man lever ett hundliv, så känns det så tomt. Du fattas oss, Byron.
Du var verkligen universums finaste whippetpojke......vi tänker på
Hanna och Jonas och deltar från vårt i deras saknad.
 
 
 
 
 
 

11 år med Kajsa

Idag, 23 juli, firar vi jubileum. Det är 11 år sedan Kajsa hämtades från Torpsbruk, en händelse som naturligtvis måste uppmärksammas med några bilder.
 
Tror att Proppen ligger längst in i buren.....
 
Gudmor Mona ställde upp och var tålmodig hela dagen. Här har hon hittat en
alldeles egen favorit, Mumgas 5 månader var än så länge kvar hos Marie
som var och kollade valpläget.
 
Tryggt i Mollys sällskap.
 
 
Söt var ordet! Älskade lilla Proppen Kajsa!
 
Någon har valpsinnet kvar, vems sko är det här?
 
Vems strumpa?
 
...och vems stumpa?
Våran, våran, våran! Tack Kicki för denna söta, underbara, egensinniga och
vinthundsvärdiga lilla varelse som gör vår vardag så händelserik!
 
 
 
 

Simma lugnt!

Matte är en envis jäkel, hon skulle absolut ha med simbilderna i förra inlägget. Nu gick
inte det, så då försöker hon lura datorerna lite. Går det inte med den ena så går det
med den andra.
Här är vi åter hos vår LivLina och kämpar på.
Peggy; Åh, vad skönt det är! Det här är verkligen skön motionsform....
Jag tycker det här är jätteroligt och jag är SÅ duktig säger Lina.
 
Kajsa; ett nödvändigt ont, tycker jag.
 
.....man blir ju så blöt....
 
Peggy; men så farligt är det ju inte, man torkar ju fort!
 
.........nu ska det bli skönt med värmelampan....
 
Kajsa; men Peggy Du måste ju torka dig.....
 
Peggy; men torka dig själv istället, jag klarar mig på egen hand.
 
Ja, det var en dag i simhallen med Peggy och Kajsa. Peggy älskar det medan Kajsa 
simmar på under protest. Protesten är särskilt ljudligt artikulerad när Peggy är i
bassängen, Kajsa är övertygad om att Peggy ska drunkna. Men inte drunknar Peggy 
inte, släng dig i väggen Ester Williams!
 

Nu går det vilt till!

Bloggen kanske för en slumrande tillvaro, men det gör inte vi. Vi trotsar
mygg och knott och far ut i skogen för att leta klöv. Och det går riktigt bra
för oss. Peggy deltog i "springernatta" och gjorde en finfin debut som enda
tävlande whippet bland ett 60-tal springer spaniels, labradorer, schapendoes m.fl.
raser.
 
Vad är det här för lugn hund?
Peggy; ska jag verkligen klara av att spåra lika bra som en sådan?
Är klöven där uppe?
Kajsa; så dum Du är, de brukar ju ligga på marken.
 
Sweetmollies' Peggy Lee - etta på lördagskvällen i regn.
 
Sweetmollies' Peggy Lee - etta på söndagen i strålande sol.
 
Domarna var så imponerade av din debut, Peggy! Pefekt tempo för eftersök. Utmärkt
spårningsförmåga, lämpligt arbetstempo och självständighet! Äpplet har inte
fallit så långt ifrån päronträdet. Du skulle varit med, Molly. Du kan inte ana
hur mycket vi saknar dig, men Du kan vara stolt över din tös som verkligen
går i dina fotspår.
 
 Kajsa; men jag då? Ska vi inte berätta att också jag har gått en intensivkurs
i viltspår?
Naturligtvis Kajsa, visst ska vi dokumentera det också.
 
 Kajsa; Hm, jag känner något, men det är bäst att arbeta metodiskt....
 
 Metodiskt vet vi inte om vi kan kalla det arbete Du utför i skogen, Kajsa. Ingen
annan har lyckats vira spårlinan fem gånger runt en gran. Anlagsprovet gick som
på räls..... i 40 minuter! Men det är bara på't igen.
 
Ja, så har vi träffat släkten också. En regnig lördag träffades vi på Wadsö Hundtjänst
för att aktivera oss med diverse hundaktiviteter.
 
Vi försöker samla oss; Lena, Sofia, Sture, Latte, Kajs, Peggy och Wille.
 
 
Sådär ja, det blev ju ganska bra! De tre syskonen Latte, Sture och Peggy. Och så tant
Kajsa..... Ja, vi vet att den där lille röde inte egentligen är släkt med oss andra.....
biologiskt alltså.......men en kär "kusin" kan han ju få vara.
 
Ett tappert gäng som prövade på lite av varje;
 
 Latte prövar Nosework
 
Latte; Vad ska jag upp där och göra, Matte?
 
Man kan ju läsa på skylten, kanske....
 
 
Peggy jobbar på i verkstan.....
 
Hm....... är det någon pizza däri?
 
Aha, det är inte pizza vi letar efter, det är visst sådan där eucalyptosdoft.....
 
Vad står det egentligen om toalettbesöken?
 
Kajsa; Jag har gjort det här förr, det är inte pizza vi letar efter...och det kan vara
på ganska konstiga ställen....
 
Fågel, fisk eller mittemellan?
 
 
Sture har varit med förr, han är den enda av syskonen som klarat av doftprovet och vet
vad han letar efter.....
 
 ...och så prövade Sture på rallylydnad också....
 
Och så lille Wille upp på pallen......
Fika och trevlig samvaro för människorna. Tack Lena och Sofia för en
trevlig lördag - det här gör vi snart om!
 
Två söta syskon - lika som bär!
 
 
 
 Sture; Man blir lite trött efter träningen, nu slaggar jag!
 
Ja, så hade vi ju ett kärt besök av människosläkten också; 
 
 Kusin Ellen med sin Lars. Så roligt att ni tittade förbi på er Road tripp,
kom snart igen!
 
 
 Så hade vi tänkt avsluta med några bilder från simträningen, men där brast det.
Plötsligt gick det inte längre att ladda upp några bilder, men det är ju så
det fungerar i cybervärlden; ibland går det, ibland går inte det som gick nyss.
Man kan köpa dyra moderna telefoner - allt för att "hänga med sin tid" - så
förstår man plötsligt att det är en dator man köpt, en apparat som man
varken kan ringa in eller ut ifrån, Samsung Galaxy A 40 - släng dig
i väggen! Ny slänger vi dig och skaffar en seniormobil! Fota kan vi göra
med den stora kameran (som ni märker) och swisha kapital tänker vi inte
göra, vi behåller pengarna!
 
Trevlig sommar önskar vi våra få följare!
 
 
 
 
 

Idag firar vi.......

.....att Kajsa fyller 11 år. Den här lilla bäbisen, Springeldens Sixth-Sense, har vuxit upp alldeles för fort.
Nu är den lilla Proppen en dam med vinthundsvärdighet.
 
Speciell har Du ju alltid varit och de är väl därför vi älskar dig så mycket.
 
Men vi firar inte bara Kajsas födelsedag idag, Peggy måste också firas ordentligt. Anlagsprovet i
viltspår är nu avklarat och vi kan konstatera att Peggy går i mammas fotspår.
 
 
Bra jobbat, Peggy! I protokollet nämns särskilt att Du är intresserad av vilt....och det ska man väl vara
vid ett anlagsprov i viltspår, eller? Att det låg en gammal kokosnöt i spåret kan väl inte vi rå för.....?
 
Nu är det allt Kajsas tur att visa vad hon går för i spårskogen..... det blir intensivkurs och inget letande
efter frolic i buskarna! 
 
I övrigt blir temat för detta inlägg; Klara! Vi måste ju dokumentera vår helg i de östgötska
skogarna.
 
Klara framför stugan i Ödeshög.
 
Klara och töserna på skogspromenad.
 
Peggy; Men vart tog Klara vägen?
 
Vad gör hon i vedboden?
 
Ska hon ut och cykla?
 
Det verkar inte bättre.....men cykeln ser lite skranglig ut....
 
Klara; Nu har jag rekognicerat inför kvällsturen!
 
Och det blev en intressant tur....
...tror hundarna äter mer gräs än kossorna....
 
Muuuuuuu........
 
Tack Klara, för en oförglömlig helg i den östgötska naturen! Tack för trevliga vandringar,
trevliga samtal och sann vänskap!
 
Nu ska vi se om det finns något riktigt gott i skafferiet.....
 
.....något måste vi ju hitta på till den här älskade lilla stumpan...

.......och så var vi här igen...

Matte fick ett mail från "bloggfirman" att hon hade följare som väntade på nytt inlägg. Trodde nog inte vi hade så många följare längre och att "bloggtrenden" var över. Men visst, vi har väl en del bilder att lägga in från våra utflykter med Rosa, Sture och vår nya kompis Rasken.
Det blev inte så många foton från jaktstugan detta nyår, kanske för att vi mest vilade.
Kajsa; Jag är så trött....
 
Rosa; Jag med! Det händer ju inget här!
 
Åjo, några promenader tog vi allt! Vi klarade ju röda spåret utan att gå vilse;
Här är vi vid damernas omklädningsrum.
 
Men tiden går fort och så var det påsk och varför ändra på ett vinnande koncept? Vi åker till jaktstugan igen!
Ett litet knippe whippets framför den påskpyntade stugan; Peggy, Rosa, Kajsa och Sture.
 
Mot Skattetorpet!
 
Vi anade nog att Sture skulle falla för fröken Rosa. Inte konstigt, hon är ju så näpen!
 
Rosa; hjälp! Vad vill han egentligen?
Hm..... Hjortar?
 
Kajsa; Nu börjar jag bli trött! Ni måste väl tänka på att jag blir 11 om en månad! Ta det lite lugnt!
Så klarade vi av gula spåret.......
 
......och det blåa....
 
Vänta på oss!
 
Men visst vilade vi lite den här gången också....eller försökte...
 
Framför allt njöt vi av att kunna vara på verandan......
Rosa; Hm....här får man sitta för sig själv, det var upptaget i mattes knä..
 
Jadå, Sture knähund hade tagit Rosas plats, inte undra på att hon blev lite putt...
 
Peggy; Lite varm ute i solen tycker jag, jag lägger mig i "vårt" sovrum.
 
Rosa och Peggy; Hm, det är visst några andra i stugan där nere, de pratar lite för högt tycker vi.......Det brukar ju vara så tyst här!
 
Rosa; Jaha, så är det någon annan som tagit min plats igen! Det är MIN matte!
Kajsa; Men det är faktiskt min gudmor och det var hon långt innan Du föddes, hon hämtade mig nämligen i Torpsbruk!
 
Sture; man blir lite trött, det är inte lätt att vara ensam grabb med tre tjejer och två tanter!
 
Så måste vi presentera Rasken för er. Han ser lite "annorlunda" ut, men vi blir mer och mer vågade för varje promenad.
 
Rasken är en Schapendo på tre år som numer bor hos Ingalill.
 
....och se så lycklig den nya matten är!
 
Ja, hundar kan se väldigt olika ut........men ändå komma överens.
 
Godisutdelning till hundar som varit duktiga på promenaden.
 
Så tar vi det lugnt en helg innan nästa stugresa, nu bär det av mot Östergötland!
Varma hälsningar till alla våra följare, nu hoppas på mycket bekräftelse i form av positiva kommentarer!
 
 
 
 

Hipp Hurra för Peggy Lee......

....som fyller år idag! Åtta år har gått sedan Du och dina bröder kom till världen.
Hej brorsorna! Grattis på födelsedagen!
Här är jag med brorsan Sture.......det var visst någon utställning när vi var lite yngre...
 
och här med min bror Latte......
...när vi gick valpkurs vid sex månaders ålder.
 
Och här med min brorsa Mille innan han hade flyttat.
 
Här är vi hela drösen, bara några veckor gamla;
...i barnmorskans famn.
 
Liten Mille
 
Lite större Mille
 
Liten Peggy
 
Liten Sture
 
Peggy och Sture lite större.......lite mer av det mesta..
 
Latte liten provar sitt nya täcke
Hm..hon trampade på den här pedalen, sedan tog hon på mig en varm filt som om jag
skulle frysa i maj månad....
....och så här gick det till när Latte skulle flytta till Älvabo, han fick med sig alla
syskonen på köpet;
 
 
Tjabo (som ligger underst) hade nog inte räknat med så många.....
 
 
Ledsamt nog har ni under året som gått blivit både fader- och moderlösa, men stolta föräldrar
vet att ni klarar er bra på egen hand. Väluppfostrade som ni är!
 
Grattis Latte!
Grattis Sture!
 
 
Grattis Mille!
 
Grattis Peggy!
 
 
 
 
 
 
 

Idag skulle vi firat Mollys 12:e födelsedag

Nu blev det inte så. Efter en lång tids kamp somnade Du in 20 december. Och vilken kämpe Du varit vår älskade lilla skogsmulle. Efter allt Du varit med om har Du varenda gång kommit igen. In i det sista var Du, trots att Du säkert hade mycket mer ont än vad Du visade, glad och pigg. Du visste hur Du skulle göra din matte glad och Du var emellanåt livlig som en valp. Men den här gången kom Du inte igen, med din kämparglöd hade Du nått målsnöret.
Du gav så mycket kärlek, Molly, och vi älskade dig så. Här är så tyst och tomt utan dig. Ingen som talar om när det är matdags, ingen som anger farten i skogen. Kan berätta att Kajsa faktiskt ibland är riktigt arg på dig, hon står nedanför din fåtölj och skäller och tycker nog att Du ska komma hem igen. Men den kärlek Du gav oss får bära oss vidare och vi unnar dig en välförtjänt vila. Du har verkligen varit en aktiv hund, pigg på det mesta, klok och kärleksfull.
Din första sommar, hur söt får man vara?
 
På LC-fältet inför EM 2010.
 
Med mamma Vilda
 
På utställning var Du kanske inte den gladaste, men alltid roade Du någon. Glömmer aldrig den gången det var kombinerad utställning och LC och fältet låg alldeles invid utställningsringen;
Ja, nog hade Du humor alltid;
 
Så var Du så omtänksam och omhändertagande. Du tog så väl hand om Kajsa när hon kom till oss.
Kunde man fått en bättre fostermamma?
 
För att inte tala om dina egna valpar. Sådan klok, varm och förståndig mamma Du var.
 
 
Här är Du med Lill-Pigge som sedan blev Mille.
 
 
I Spårskogen;
...och så tog Du ju anlagsprovet din sista höst;
 
..och kom t.o.m. med i Whippetbladet;
Du hade så mycket mer att ge, men vi är så stolta över det här.
Och att se dig så lycklig var en sådan lycka för matte. Och tänk vad mycket jag fått uppleva tack vare att Du kom in i mitt liv, Pompeca's Love My Culture. Och Du ska veta att det är många som saknar dig och tänker på dig.
Den här hälsningen fick vi från Lina;
"Vila mjukt lilla långnäsa, jag kommer att sakna dig". Lina
 
Det här fina kortet fick vi från personalen på Trestad;
Tänk alla dessa människor som har hjälpt oss så mycket!
 
Från Mona och Rosa kom den här fina buketten;
Sture med familj har varit och tröstat oss och det gick ju lite lättare över julen när vi var tre igen.
 
Ser Du Molly, vilken knähund han är din gosse...
 
Som Du ser, Du är så oändligt saknad. Men vi kämpar på så gott det går. Kajsa har det svårt, men får dela rum med whippeten Dino på dagiset. Peggy har ju fostrats till en självständig individ från första början så hon fixar det. Kan berätta att hon dagarna för nyår åt en katt till mattes förtvivlan, men hon överlevde det med. Det var en sådan där Lussekatt, de är ju inte så håriga men innehåller ju en del onyttigheter.
 
Tack min älskade skogsmulle för alla upplevelser Du gett, för alla skogsturer, hundaktiviter, resor, skratt, nya vänner och för din värme och klokhet.
 
 
 
 
 
 
 
 

(Sommaren 2018)

Sommaren 2018 placerar vi inom parentes. Det var varmt, sjukt och eländigt men vi överlevde.
Det började med operation av juvertumörer.
Kajsa; Är det inte varmt nog utan att jag ska behöva ha den här "trasan" på?
Värst var det när matten skulle ta av plåstren, jag hoppade som en känguru
för varje "drag".
Nåväl, det gick ju bra till slut.
 
Sture och Molly; undrar hur många grader det blir idag?
Sommarlunch och inneaktivitet
Siesta på eftermiddagen. Peggy; jag orkar inte ens läsa Whippetbladet....
Men så fick vi lite roligt besök i värsta värmen. En matte utan egna hundar...
Peggy; tur att Du kom Monica! En ängel från Linköping som kom till undsättning när Molly
blev sjuk och inlagd på djursjukhuset. Tack för all hjälp och allt stöd, Monica!
 
I början på sommaren förlorade vi också en kär kompis, vår allra käraste pappa Pigge.
Vi är så ledsna för Lenas och Tjabos skull. Vi vet att saknaden är daglig och kanske ännu
starkare nu när Lena är i Sälen utan honom. Men tänk så mycket han har
gett, denna underbara whippetpojk.
 
Du var så romantisk,

 
vacker,
spänstig och smidig,
 
en sann gentleman med ett mycket varmt hjärta. Allt det som gjorde att vi valde
dig som pappa till Mollys valpar.
Vi saknar dig men minns de stunder vi haft tillsammans.
Och en tröst är ändå att vi har dina pojkar Latte, Sture och Mille och din tös Peggy. Det
gjorde Du bra Delaklin's Rhapsody in Rock!
 
......och den här lille grabben har blivit stor och under sommaren gått på
Nosework och tagit doftprov.
Bra jobbat, Sture!
Så äntligen avtog värmen och vi kunde börja gå lite vettiga skogspromenader
igen. Här är vi med Ingalill på Ursand;
 
Vi är på G igen och Molly som varit inlagd på djursjukhuset och gått på höga
kortisondoser visar återigen vilke kämpe hon är.
Molly; uträknad? Inte jag inte!
 
Molly; Om jag vill gå spårkurs? Om jag orkar? Självklart! Skitroligt!
Molly; nu kanske ni tror att jag missat något? Nejdå, jag bara "ringar".
Här kommer jag, matte! Tror att jag anar......
Visste väl det, där var den!
Så fick även Peggy prova och här ni, här har ni en som går i mammas
fotspår!
 
Peggy; först måste man tänka lite, men sedan skrider man till verket....
Ja Du Peggy, Du ska nog också snart få gå en kurs......
 
Har man varit sjuk en längre tid måste man dock ha lite extra omvårdnad. Molly
har börjat vattentraska igen och nu behöver vi ju inte så långt utan våran älskade
livLina tar hand om oss.
 
Molly; hade nästan glömt hur det var. Blött är det men vattnet är varmt så det
är bara att traska på!
Hej och hå! Kämpa på!
 
Och så lite laser efteråt. Skönt!
Älskade Molly, Du är bara så fantastisk! Mattes kämpe!
Och tänk att Du, efter denna eländiga sommar, lyckades med kraftprovet i
lördags!
Molly; Lätt som en plätt! 15 minuter, ett tapp vid bloduppehållet...i övrigt; godkänt!
 
 
Nu går vi mot championatet, Molly!
Hösten är här och vi är alla lite gladare, så även matte;
Och nu klagar Kajsa på att hon inte fått glänsa något alls på denna blogg. Men
då erinrar vi oss dedn dagen när vi mötte ett äldre par i skogen som sa; det är
sällan man ser en sådan fin hund! Vem de avsåg? Kajsa naturligtvis! Blev vi
katiga, eller?
 
Peggy; Men jag, då? Var är jag?
Du var inte ens påtänkt när matte tog den här fina vinterbilden. Men nu är Du
både tänkt och förverkligad, älskade Peggy;
 Varma hösthälsningar till våra kära följare!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hipp Hurra för Kajsa!

28 maj 2008 föddes lilla jag. Matte säger att det är ofattbart att det nu gått tio
år sedan det damp ner ett SMS från Kicki på morgonkvisten. Då hade mamma
Flinga fått åka till djursjukhuset eftersom det satt en valp i vägen för de åtta andra.
Vem? Jo, naturligtvis var det jag som ville tränga mig ut först. Så fick jag arbetsnamnet
Proppen, ett namn som matte tycker kunde funkat även fortsättningsvis eftersom jag ofta
är framför fötterna på henne. Men vem skulle annars vara mattes body guard?
 
Dagen till ära måste vi naturligtvis uppdatera den annars så slumrande bloggen,
om inte annat för att vi själva ska minnas vad vi gör. Det är inte så att livet
varit händelslöst eller så, tvärtom; Här händer något varje dag, från morgon
till kväll, enligt matte. Men kanske inte så mycket att dokumentera.
 
Nåväl, under våren har vi gått en aktivitetskurs med vår personliga
tränare Annika. Matte tycker att vi behöver lite hjärngympa nu när
vi börjar bli äldre och inte får springa på LC-fältet.  Vad vi gör på
kursen?
 
Jo, vi.......
 
flätar;
Det här är en rolig och utmanande sysselsättning som tog lite tid i början,
men nu går på ett kick.
 
Rosa och Mona har också varit med på kursen, här flätar Mona;

Vi "duttar" på hand;
 
Vi kör slalom mellan mattarnas ben;
Vi tvättar öronen;
Nja, det ingick visst inte i kursen...
Vi bowlar;
Här är det Peggy som just slår en stroke......eller strike hette det visst....
Molly fixade det lätt som en plätt!
Liksom Rosa!
Men hur var det här då?
Kajsa; förstår inte vitsen med att knuffa omkull några flaskor.....
Så var de sakhämtning;
Peggy; Vad ska vi göra med den? Fattar nada!
Rosa; Jag fattar nog inte riktigt jag heller, men kul är det!
 
Är det vår tur snart?
 
Och så "godisrutan"!
Molly; väl intrampat här tycker jag, men man får inte ge upp!
Eller, har Du något i fickan, matte?
Kajsa; Jag skiiiter i det här! (Vi kan dock berätta att vår bimbo, som inte fattade det
här med godisrutan, sågs kliva runt i den upptrampade rutan dagen därpå)
Ja, det har verkligen varit en rolig och inspirerande kurs. Vi är så glada och
tacksamma för att vår superduktiga och professionella instruktör Annika
ställer upp och viker sina lördagar för ett gäng med whippar. Stort tack,
Annika!
Så passar vi på och gör lite reklam för Wadsö Hundtjänst, www.wadsohundtjanst.se!
Och så tackar vi Malin, som ställer upp i alla lägen och gör det möjligt för oss att gå
på samma kurs samtidigt! Som ni ser så vilar vi och gosar lite också. Och människorna
äter och pratar...och pratar....och pratar.... och inte alltid om hund och kurs!
 
Det kan verka som om vi är ovänner, men där tar ni fel; vi är bara lite blyga i början...
Är kursen slut nu? Kan man få vila lite....?
Tycker inte ni gör något annat än vilar......

...och nu har den evinnerliga sommaren tagit sin början....och vilken början! I tre månader
kommer nu matte att svära över dynor som ska flyttas och bäras, hundar som äter gräs,
cyklister i skogen, fästingar, ormar och sol, sol, sol.......Nedräkningen börjar; juni, juli och
augusti...sedan kommer vi igen!
Men solstollarna; jag älskar er!
 
Så hurrar vi hela gänget; Sture, Molly och Peggy för vår lilla....
Grattis på tio-årsdagen!
 
 

Jazzkullen 7 år!

Idag firar vi valparnas sjuårsdag. Grattis till Peggy, Sture, Mille och Latte!
Så här började den romantiska sagan som resulterade i vår älskade jazzkull. Molly
och Pigge på en oktoberpromenad. Så här blev resultatet;
 
Charlie Parker, Latte.
 
Dexter Gordon, Sture.
Miles Davies, Mille.
Peggy Lee, vår vokalissa Peggy.
Count Basie, Scooby. Vi tänker ofta på Scooby och Aga med familj, särskilt en dag som idag.
 
Latte och Mille, 4,5 månader, på berget i Älvabo.
Mille, 4månader, prövar på Agility.
Syrran Peggy och brorsan Sture. Temperamentet grundlades tidigt.....Girl power!
Syrran Peggy och brorsan Mille. Undrar vem som vinner...?
Somliga i kullen kan vara nära en katt, andra kan inte.....
Som alla busungar har de behövt fostras av de mer äldre och erfarna; här är det farbror
Mandel som fostrar Mille och Latte.
 
Här är det mamma Molly som gör ett försök med Peggy och Mille;
Somliga blev bättre med tiden ,andra inte......
Här busar tvååringarna Peggy och Sture.
Ja, det var ett litet axplock från den tidiga barndomen. Det är svårt att förstå att det gått
sju år sedan den 18 grader kalla februarinatten då dessa älskvärda varelser föddes. Vi
minns det som igår.
 
Peggy säger grattis till sina bröder!
 
 
 

Hur man arrangerar ett fint julfoto......

Inför julen ville vi naturligtvis posera framför kameran så att matte fick ett fint julkort att
skicka till nära och kära. Nu är det ju inte alldeles enkelt när vi är fyra som ska visa oss
från vår allra bästa sida SAMTIDIGT. Vi fick god assistens från Sofia och Stina, men
vad hjälpte det?
 
Sture; Jag känner mig lite löjlig i den här tomtemössan med flätor!
Molly; Inte nu igen, varför måste vi detta varje år?
Sofia; Men kom igen nu då, Kajsa!
Peggy; Se på mig, ligger jag inte fint här framför apelsinkorgen?
Peggy; Förstår inte vad ni håller på med, här har jag legat en stund...
 
Jättefint Peggy, tänk om alla vore som Du!
Och vilka väntar vi på nu?
Sture; Åh vad gott Du doftar Kajsa, man blir ju riktigt kär!
Molly; Är inte jag fin nu? Om Du skärper dig nu Sture så kanske vi äntligen kan få till det.
 
Molly; Om jag får säga det själv så tycker jag att jag duger så här!
 
Sture; Jag tycker det är lite varmt här och så tycker jag att Kajsa doftar misstänkt gott......
Väldigt fint julkort blev det...... Men vi hade ju i alla fall roligt när vi skulle ta det och det är ju
livet som räknas inte DOKUMENTATIONEN OM det.
 
Molly; Nu tycker jag vi slaktar den här mössan så vi slipper den nästa år!
Är Du trött, Molly?
Så var det nyår igen och vi började planeringen i god tid detta år. Mona och Rosa kom
hit en helg och vi gjorde listor på allt käk som skulle med. Och godiset måste ju också
dokumenteras;
 
Godis från Nordpolen till mattarna.
Godis till Rosa. Mmmmmmmmjukost på tub har en lugnande verkan på vår glada junior.
Tulpaner har en lugnande verkan på matte. Tack för att ni finns,
Mona och Rosa!
 
Så var vi där igen, jaktstugan i Sjuntorp, och bocken var juleklädd i vanlig ordning. Tänk
att t.o.m. en bock är bättre på att posera inför kameran än mattes tamboskap!
 
Han rörde inte en min......
Peggy; Här sover vi! Precis som förra året.
Så fick vi finbesök på nyårsaftons förmiddag. En tur i blöta skogen tillsammans med
grabbarna från Älvabo. Gula spåret ledde oss tillbaka.
 
Ska vi samla oss lite nu?
Så var vi plötsligt sex whippar och en podengo som skulle försöka få till det.....
Vad skäller Du på, Wille?
Gott nytt år!
Så förflöt nyårshelgen i lugn och ro, god mat, gott vin, gott sällskap och mycket sömn;
Rosa; Jag sover INTE!
Kajsa och Peggy; Det gör vi!
Molly; Och jag!
 
Endast tomten var vaken.......och fotografen!
Och så fortsatte vi i samma stil när vi kom hem;
Molly; jag låg faktiskt här först!
Så har vi lite nyheter; Vi har fått valpar! Två stycken, väldigt lika mamma Kajsa;
Springeldens levererar!
Nu ser vi fram emot nästa fest, på fredag blir vår bästa Molly 11 år. Grattis Molly!
 

Gott nytt år önskar vi alla kära bloggläsare! Vi trodde ju att det bara var två men vissa dagar
har vi haft så många som 17 besökare! Undrar vilka det nu är........
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0