En del tråkigt och en hel del roligt!
Det tråkiga är att vår "dagisfröken" Carro har slutat. Hon har stått ut med oss
i två år. Visserligen sa hon att det inte var några problem förrän "monstret" kom
in i bilden. Vem monstret är? Det säger vi inte.
När Carro slutar försvinner också våra tre kamrater Adde, Anja och Teka. De följer
med matte till hennes nya dagis i Skövde. 
Tack snälla Carro för all din omsorg om oss! Lycka nu till i Skövde!
Visserligen har vi farit runt mycket i veckan, men en del
"hammockslapp" har vi allt hunnit med. Molly njuter av varje
dag hon kan ligga i solen.
Så var det det där med "monstret", ni kan nog ana vem som fått det
epitetet. Den här lilla sötnosen som matte tänkt kunde gå på
valpkurs själv med en annan handler......... Det gick så illa att hon fick
byta handler även där och tillbaka från kursen kom farmor Lena med ett
avslitet koppel och en Peggy med sele. Kan Du förlåta henne, Annelie?
Lite intellektuell är hon i alla fall. Vi slåss om DN varje morgon. Bäst
att sno med sig kultursidorna innan matte kommer......
Så var vi på LC-träning i Bröndome i torsdags. Molly skulle äntligen
få göra något roligt. Nu var det bara tre whippar där så fästfolket
Molly och Pigge fick springa med varandra och Mandel med en faraon.
Här kommer Mandel i full fart!
Observera att det alls inte är ett rådjur han springer med utan en
faraohund!
Vilken tjusing!
Vi andra fick ju mest vara i bilarna, så hur roligt var den här utflykten
egentligen?
Ja, vi fick ju träffa varandra i alla fall.....
Här ligger Latte och drömmer om att bli stor så han också får springa.
Och han fick faktiskt pröva en kort sträcka. Det var mer än vad Peggy
fick, hon sprang iväg ändå, det monstret!
Här sitter Pigge och tjurar för att han inte får springa i varje lopp, det
verkar inte hjälpa även om man tjuter så att det hörs ända ned till fältet.
Och här sitter en tjurpuppa till, Kajsa börjar bli trött på att åka till
LC-fält bara för att roa Molly. Det här var då verkligen ingen rolig
utflykt!
Nåväl, i fredags bar det iväg till Västerås igen. Återbesöket på Redog
slutade lyckligt med att Kajsa blev friskförklarad, så nu lilla vännen
får Du springa lös igen och snart kanske Du får springa en träningsrunda!
Gissa om matte är lycklig! Vi firade med champagne hos Anderssons och
i vanlig ordning med en massa gott käk för både folk och fä.
Här ser ni oss igen i Anderssons kök.
Kajsa: Ska inte jag få först nu när det är mig vi firar?
Hanna: Nej, här går vi som vanligt i åldersordning; Molly, Mumgas,
Byron, Kajsa, Peggy.
Nagelfärgen var (jade-?, moss-?, gräs-?) grön för den här dagen.
Tjusigt, eller hur? Inte många hundägare som håller den stilen!
Peggy gillar att åka till Anderssons, de har så många roliga leksaker!
Både gosedjur och roliga pipleksaker. Peggy vet precis var de finns.
Hon springer numer direkt till den gröna korgen. Tyvärr har hon väl
trott att även korgen i sig var en leksak och så var det ju naturligtvis
inte tänkt!
De vuxna hundarna intar strax sina platser. ............
........med en viss distans. Här ligger Molly och Byron på behörigt avstånd
med en kudde mellan sig.
Och här ligger Kajsa för sig själv. Inte för att någon annan inte vill dela
sängplats med henne......... det ville Byron så gärna så!
Kajsa: Usch vad jobbigt det är att vara så attraktiv, jag orkar inte med
den där efterhängsna Byron längre!
Mumgas vet dock både när och hur man ska uppvakta damerna, ingen
idè i detta läge brorsan!
Se på den här snyggingen! Först framifrån:
Och så lite snett underifrån:
Och så lite från sidan:
Snygg, va? Vill ni se mer?
Okej då, ta ett kort till!
Ska man intressera sig för tjejer ska det vara fjortisar. Det är mycket
enklare att charmera dem. Det går på allt! En liten puss bara, så blir de
alldeles till sig!
Mumgas: Se här brorsan! Man börjar lite lätt med en puss. Du ser,
direkt blir hon lite förlägen och tittar på sin matte!
Ser Du? Hon gillar det!
Peggy: Törs man pussa honom lite i nacken?
Byron: Jaha, det är de yngre man ska rikta in sig på. Då bjuder jag
väl in Peggy i min korg så får vi se......
Ja, Peggy har minsann lätt för att knyta nya kontakter så monster
hon är. Hennes allra bästa vän är nog i alla fall Hanna. Hon fullkomligt
avgudar henne!
Se här på de söta flickorna!
Åh, vad vi älskar varann!
Tack snälla Hanna och Jonas för denna gång! Nu ser vi fram mot
ert besök.
Världens goaste...........
......whippet heter Scooby. I alla fall om matte Aga får avgöra. Och det får hon.
För visst är han helt underbar vår lille Scooby!
Han har varit på landet i sommar och fått chansen att springa fritt i alla
hagar. Kan man tänka sig en lyckligare whippet?
Se här; redan LC-selen på!
Öron upp; ny lyfter jag från marken!
Se så glad jag är!
Sa ni nåt? Världens goaste? Nu blir jag allt lite blyg.
Så har vi ju fyllt ett halvår hela gänget. Dags att börja skolan och lära
sig lite hyfs. Peggy och Latte går på valpkurs och i veckan var det
miljöträning i den stora metropolen Trollhättan.
Sa ni hyfs? Ja men det är ju rast ibland. Här har vi tagit en fika vid
kanalen.
Och vi slåss faktiskt inte hela tiden. Vi gillar ju varandra, ensamma
whippar som vi är i kursen.
Aha, Lena har något gott i handen. Peggy är naturligtvis mer
intresserad än Latte, eftersom hon bara får äta Intestinal, både vid
måltider och som godis, på grund av en liten magåkomma. Men det
här var nog något annat än intestinal det!!
Före rasten hade vi minsann fått sköta oss. Här är Latte mitt på
ströget i Trollhättan. Vilken balans!
På kursen är det varierande raser. En del kan vi inte ens namnet på.
Här är några av kompisarna. Först Ami. Ser ni henne? Hon är så
liten att hon knappt syns, men har redan lyckats bli BIS på utställning.
Det ni!
Här är Mira. Hon ser så snäll ut, men akta er; när hon blivit stor
ska hon jaga viltsvin. Om det blir som husse tänker sig....
Och så minstingen i gänget; Rut, bara 11 veckor. Första gången var
hon allt lite blyg, men nu vågar hon lite mer. Hon är bara så söt!
Det här är Shima. Och som ni ser är hon alls ingen valp. Det är
instruktör Tinas egen hund. Undrar om hon är med bara för att vi
andra ska känna oss otillräckliga. Hon kan ju redan allt!
När vi inte går på kurs vilar vi, här ligger Peggy i hammocken och
funderar på nästa bus.
Är inte jag också världens goaste?
Okej då, när Du är still, men det händer ju inte alltför ofta!
Är det någon som vill fajtas om bollen?
Inte? Vilken besvikelse.
Och tänk, att vi varit så här små. Bara för ett halvår sedan!
Mamma Molly tycker nog att det var bättre då, när vi var lite mer
stillsamma och kraven från vår sida bara gällde lite käk då och
då.
Men som det står i mattes bok om valpens utvecklingsfaser; "Vid 6
månader är valpen gänglig och klumpig. Med 'full gas' utan 'broms'.
Framfusig vid lek. Lekarna är ljudliga (idag t.ex. har Peggy teroriserat
Molly och Kajsa med en pipboll, gissa om matte ångrar det köpet!).
Ofta uppfordrande till lekar såsom 'tjuv- och polislekar'. Vill
bestämma mer själv."
Va, menar ni mig?
För visst är han helt underbar vår lille Scooby!
Han har varit på landet i sommar och fått chansen att springa fritt i alla
hagar. Kan man tänka sig en lyckligare whippet?
Se här; redan LC-selen på!
Öron upp; ny lyfter jag från marken!
Se så glad jag är!
Sa ni nåt? Världens goaste? Nu blir jag allt lite blyg.
Så har vi ju fyllt ett halvår hela gänget. Dags att börja skolan och lära
sig lite hyfs. Peggy och Latte går på valpkurs och i veckan var det
miljöträning i den stora metropolen Trollhättan.
Sa ni hyfs? Ja men det är ju rast ibland. Här har vi tagit en fika vid
kanalen.
Och vi slåss faktiskt inte hela tiden. Vi gillar ju varandra, ensamma
whippar som vi är i kursen.
Aha, Lena har något gott i handen. Peggy är naturligtvis mer
intresserad än Latte, eftersom hon bara får äta Intestinal, både vid
måltider och som godis, på grund av en liten magåkomma. Men det
här var nog något annat än intestinal det!!
Före rasten hade vi minsann fått sköta oss. Här är Latte mitt på
ströget i Trollhättan. Vilken balans!
På kursen är det varierande raser. En del kan vi inte ens namnet på.
Här är några av kompisarna. Först Ami. Ser ni henne? Hon är så
liten att hon knappt syns, men har redan lyckats bli BIS på utställning.
Det ni!
Här är Mira. Hon ser så snäll ut, men akta er; när hon blivit stor
ska hon jaga viltsvin. Om det blir som husse tänker sig....
Och så minstingen i gänget; Rut, bara 11 veckor. Första gången var
hon allt lite blyg, men nu vågar hon lite mer. Hon är bara så söt!
Det här är Shima. Och som ni ser är hon alls ingen valp. Det är
instruktör Tinas egen hund. Undrar om hon är med bara för att vi
andra ska känna oss otillräckliga. Hon kan ju redan allt!
När vi inte går på kurs vilar vi, här ligger Peggy i hammocken och
funderar på nästa bus.
Är inte jag också världens goaste?
Okej då, när Du är still, men det händer ju inte alltför ofta!
Är det någon som vill fajtas om bollen?
Inte? Vilken besvikelse.
Och tänk, att vi varit så här små. Bara för ett halvår sedan!
Mamma Molly tycker nog att det var bättre då, när vi var lite mer
stillsamma och kraven från vår sida bara gällde lite käk då och
då.
Men som det står i mattes bok om valpens utvecklingsfaser; "Vid 6
månader är valpen gänglig och klumpig. Med 'full gas' utan 'broms'.
Framfusig vid lek. Lekarna är ljudliga (idag t.ex. har Peggy teroriserat
Molly och Kajsa med en pipboll, gissa om matte ångrar det köpet!).
Ofta uppfordrande till lekar såsom 'tjuv- och polislekar'. Vill
bestämma mer själv."
Va, menar ni mig?
5 månader stora 21 juli
Så har vi då blivit 5 månader med allt vad det innebär. Om man jämför med människobarn skulle det motsvara ungefär 6-7 år. Skolmogen är dock i alla fall inte Peggy, så hon får allt fortsätta på dagis ett tag till. Se bara här så mycket spring hon har i benen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Kajsa: Hon är ju inte riktigt klok! Hade det inte varit för att jag bara
får gå koppelpromenader med benmanschetter för min skada hade jag
allt satt efter henne!
Men jag kanske ska göra ett litet försök i alla fall, nu flyger hon ju iväg
över häcken!
Undrar, vad det ska bli av denna lilla solist? Det här med LC kanske vore
något? Ska jag gå i mammas tass-spår, tro?
Här ser ni mamma Molly på LC-fältet i Strångsjö sommaren 2010. Det
var bara en vecka kvar tills hon skulle springa för Sverige i EM. Gissa
om hon var taggad!
Annars var det väl inte så många i sällskapet som var taggade under
den Frankrikeresan...........
Måste ju sätta in de dokument man har.......
Tur att det inte blev något Holland för Jonas!
Här ser ni valparnas mormor Vilda på färjan hem. Hon hade ju ändå
presterat något!
Nu har det ju inte blivit så mycket LC i år eftersom vi har haft gravad
whippet och smått under våren. Harjakt in reality har också
gjort sitt........
Vi åkte dock till Stjärnhov så att mamma Molly fick springa för
första gången efter valpledigheten. Oskadd i mål var som
vanligt ambitionen och det lyckades hon med. Hennes lopp
kan ses på Jansons blogg! Många släktingar
var samlade och hela släktkalaset skulle dokumenteras.
Här ser ni Jannegrenen av släkten. Kajsa spanar som vanligt efter
matte, larvig som hon är.
Här ser ni Mollys mamma, moster, morbror....m.fl. Upprinnelsen
till alltihop var vår mormorsmormorsmor Mumma, 15½ år. Tänk att
vi var hela 26 whippar! Så hänvisar vi till Janssons blogg igen;
där finns hela släkten samlad!
Ja, Stjärnhov lördag-söndag och så Västerås igen på torsdag-fredag.
Nu visade Peggy rättmätig respekt för farbröderna Mumgas och Byron
och vi hade som vanligt ett trevligt dygn tillsammans. Molly saknade
dock sin handler Jonas på promenaderna. De blev varken långa eller
dokumenterade denna gång. Vi var bekväma och njöt av allehanda
godis. Som vanligt i detta mästerkök!
Peggy: Är det bara stora som får?
Aha, man måste sitta fint först!
Kan väl jag med! Lägg särskilt märke till Hannas naglar. Den här dagen
hade hon valt rött!
Fyra vuxna som vet vad som förväntas.
Äh, nu har jag tröttnat.
Så har vi haft besök av Sture i veckan. Gissa om det varit "valpröj"!
Här ser ni Sweetmollies Dexter Gordon! Törs man komma in?
Här är det ju livsfarligt att vara!
Peggy brottar ner sin bror. "Jag ger mig, jag ger mig!"
Stilpoäng i Höga hopp!
Anfall är bästa försvar! Man får nog ta itu med syrran ordentligt! Här
blir förnamnet long tall Dexter uppenbart!
Kajsa; Men nu får ni väl skärpa er!
Ett nyp i örat kanske hjälper.....
Skulle inte tro det hjälper på Peggy, hon säger minsann ifrån!
Sture: Man blir allt lite trött av att vara här med tjejerna. Jag tror att
jag går in och knyter mig ett tag.
Skönt med en egen kuppe!
Peggy; Blev han trött av det där lilla, det var ju bara uppvärmningen!
Men ok, jag passar väl också på att vila och ta sats.....
Efter två dagar tillsammans kunde vi så äntligen koppla av och
bara ligga och filosofera och njuta av varandras sällskap.
Kajsa; Bäst att ligga mellan dem, så att de inte börjar igen!
Så var vi då åter fyra vi matbordet igen.
Nu tog det lite tid för ungdomarna att äta, eftersom de tappat en del
gaddar under boxningsmatcherna. Vi har nu en gemensam äggkopp
där vi lägger tänderna, svårt att veta vems som är vems....
Fullt ös i tre dagar så att tänderna rök, men tänk vad tyst det blev när
vi vinkat av Sture vid bussen! Det är inte bara Peggy som saknar
honom, det gör vi allihop! Men han kommer nog snart igen.....
Tack Birgitta för all hjälp och tack för att vi fick ha long tall Dexter
här igen!
Växtvärk, tandlossning och besök i Västerås
Tänk vad en valp växer fort! Inte konstigt att man får växtvärk! Att döma av Peggys beteende har valparna nu kommit in i den värsta trotsåldern. I en bok läser matte om utvecklingens viktigaste punkter att under 16-20 veckor söker valpen sin identitet och visar ökad nyfikenhet. Ett vanligt beteende är tafatta lekar som gärna övergår i brottningslekar. Den är "lomhörd" och hör bara det den vill höra, den är påhittig och förstör saker och den är morrig och skällig och krävande. Allt stämmer in på Peggy! Hoppas att pojkarna är lite bättre, annars finns väl risk att det inkommer fyra reklamationer.
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Från Norge kommer bara glada hälsningar. Scooby sköter sig finfint och har, till skillnad mot Peggy, börjat ömsa tänder. Peggy har minsann alla gaddar kvar och använder dem flitigt i sina attacker mot Molly, Kajsa och matte!
Tänk att jag kände på mig att Scooby skulle bli ett charmtroll! Är han
söt eller är han söt?
Och titta så fint han står! Kanske någon har något gott i handen?
Sitta fint kan han också!
Så här ser man sällan Peggy!
Mycket oftare så här! Flåsande efter ett "springfnatt" eller en attack mot
någon annan två- eller fyrbent varelse. Hon formligen tar sats och
kastar sig mot oss andra, inklusive matte.
En viss respekt kan man dock ha gentemot de äldre. När det gäller
godissök får man väl inse att Kajsa har mer erfarenhet och ska man
hitta något är det bäst att "följa John". Då kommer man fortare till
godiset än om man letar själv!
En viss respekt bör man nog ha även gentemot äldre herrar. Här
är vi på besök i Västerås hos Mumgas och Byron. Vi hade ett härligt
dygn med försklassig mat och logi och mycket omväxlande promenader
i trevlig miljö. Snacka om social träning!
På kvällspromenad ser ni från vänster Byron (tror jag), Jonas (vet jag),
Mumgas (eventuellt), Lenah (med tvekan), Molly (med säkerhet),
Peggy (förhoppningsvis) och Kajsa (utan tvekan).
Så skulle vi försöka samla ihop oss till en riktigt bra "familjebild", för vi
är ju alla släkt på något vis. Mumgas och Byron är bröder, kusiner med
Molly som är mamma till Peggy och så Kajsa vars far är bror till Mollys,
Mumgas och Byrons mormorsmor, eller?
Här ser det lite trassligt ut, kolla mattes koppelhärva! Gissa om hon
har problem med att promenera med tre! Tur att Jonas tog hand om
Molly när vi "gick på stan"!
Men se! Nu har i alla fall Hanna fått ordning på pojkarna! Det är visst
värre för matte och vi tjejer!
Men är det så lätt när man fått något i tassen? Myra, vad är det?
Peggy var besvärad av något i tassen hela vägen hem, men gissa om
hon glömde det fort när hon kom i bilen. Hon somnade bara vi kört
ut från Anderssons parkering och sov i fyra timmar, hela vägen hem!
Nu börjar det likna något, synd bara att det var så varmt att somligas
tungor hänger utanför!
Och pojkarna är ju bara så fina hela tiden! Snacka om att vara
fotogenique!
Nja, vi tjejer kan väl också, men vi behöver lite mer tid och lite mer
lock och pock! Vad tror ni Jonas har i fickan?
Såja, tjejer kan!
Tack Hanna och Jonas för ett trevligt dygn! Och vilken trevlig bok
jag fick! Särskilt roligt när jag upptäckte att en f.d. gymnesieelev stod
för översättningen! Synd att jag inte hittade någon bättre till er!
Och så ses vi till helgen igen, med byxor på förhoppningsvis!
Fyra månader 21 juni
Tänk vad tiden går när man har roligt! Idag fyller alla medlemmar i Sweetmollies jazzband fyra månader. Det är ofattbart vad fort en valp växer och blir stor. Att vi sedan inte beter oss som vuxna, det är ju en annan sak. Det gör i alla fall inte Peggy, som verkligen har kommit in i den värsta trotsåldern. Molly och Kajsa bara suckar när hon far runt och letar bus. Idag var hon med på simträningen och där visade hon verkligen vilken hoppjerka hon är. Det var inte långt ifrån att hon hamnade i plurret tillsammans med den simmande Kajsa. När vi kom dit hade de lecakulor i krukväxterna, det har de inte längre..........
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Matte börjar nu få lite distans till valptiden och med tanke på det beröm hon får för sina barnbarn börjar hon fundera på om hon inte ska slå sig på det här med uppfödning i alla fall.......
Var det någon som hade invändningar? Var det någon som sa; "glöm inte......."?
Nåväl, så här små har de varit en gång:
Så här såg Sweetmollies' Miles Davis ut en vecka gammal. Redan då
såg vi hur lik han var pappa Pigge varför han kom att gå under
arbetsnamnet Lill-Pigge. Här verkar han kanske inte så pigg, men gissa
om han kom att ge skäl för namnet varefter tiden gick! Så blev han ju
kvar lite extra länge och matte blev allt lite orolig att han skulle bli en
riktig buspojke. Men man ska aldrig ha negativa förväntningar. Han har
skött sina kort mycket väl i Bollebygd. Numer heter han Mille, vilket
ju är ett mycket mer seriöst namn.
Många bildbevis har vi fått telefonvägen, men matte är ju så
gammalmodig att hon inte klarar av att ta emot bilderna. Ledsen, Ylva
och Rainer; men skicka gärna fler!
Grattis, Mille, på fyramånadersdagen! Vi saknar dig så!
Så har också Sweetmollies' Count Basie både bytt namn och hemland.
Här är Wille vid en veckas ålder.
Är jag söt eller är jag söt? Scooby bor i Oslo och har nog vid det här
laget börjat "snacke norsk".
Tänk om vi inte kommer att förstå honom vid valpträffen?
Så här goda ben har de minsann i Norge!
Och så har vi Sweetmollies' Dexter Gordon, en vecka gammal. Som tur
är bor den lille filosofen inte längre bort än i Lidköping och han
kommer ofta och hälsar på och busar med sin syster. Numer heter han
Sture efter någon gammal kärlek (så kan man ju också döpa sina
hundar - tur att man bara har tikar, tänker på vad mina stackars
hanar skulle fått heta!). Han kallas ofta bara prinsen.
Här slåss prins Sture och prinsessan Peggy om en leksak. Gissa om det
går hett till när de träffas!
Och så har vi Sweetmollies' Charlie Parker. Han var
ju den som lämnade oss först, men också den som bor allra
närmast. Farmor och farfar kallar honom Latte med hänvisning till
att det dricks så mycket sådant i Älvabo.
Och så här stilig har Latte blivit. Här inviger han Lenas nya
utställningsbord.
Och så slutligen Sweetmollies' Peggy Lee. Vår älskade lilla Peggy,
en vecka gammal.
Här vägde hon inte mycket!
Hon blir bara mer och mer lik sin mamma, så nog har vi fått vår
"Mini-Molly" alltid!
Se bara!
Och så måste ju Kajsa också få vara med framför en blå dörr.
Ett stort grattis till alla våra valpar! Pappa hälsar nog också, men han
har fullt upp med att åka runt och bara visa upp sig. Och se så stilig
han är!
SUCH Delaklins' Rhapsody In Rock, på utställning i Vänersborg 5 juni
2011.
Vem är Eddy? 1 juni
Idag berättade matte att vi skulle få fint besök. Särskilt viktigt var det att Pigge skulle visa sig från sin allra finaste sida. Lite onödigt att behöva åka iväg på en extra besiktning kan man tycka, men när det nu var nödvändigt kunde han i alla fall tänka sig ett besök på veterinärkliniken igen. De är ju så trevliga där och alla kommer fram och säger; "Oj, vad Du har vuxit och om jag inte hade sex katter och fyra hundar hemma så skulle jag köpa dig!" Lite roligt att vara så populär!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
Efter veterinärbesöket fick vi åka till Brukshundklubben och träna "gå i koppel", allt för att vi inte skulle skämma ut oss för den där Eddy. Och det var inte nog med det, när vi väl kom hem skulle Pigge bada också. Vi andra började undra varför bara han skulle bada och inte vi andra.
Nåväl, så här fin blev han och så här still fick han ligga för att inte
smutsa ner sig mer denna dag. Han ser lite fundersam ut och börjar
nog undra vad det är som ska hända.
Pigge: Men nu börjar jag allt bli lite rastlös, vad är det vi väntar på?
Och varför måste vi vara så här still?
Och varför har hon blivit så smörig och kelig med mig?
Kajsa: Ta det bara lugnt, Pigge. Det är inget att oroa sig för! Försök
att sova en stund.
Till slut somnade Pigge in en stund tillsammans med sin favoritsyster,
den enda syster han känner till.
Men så äntligen kom den där Eddy som matte pratat om. Och nu ska
ni få höra; Eddy är en whippetpojke från Bollebygd som kom tillsammans
med sin matte Ylva och husse Rainer.
Se, vilken stilig herre i sina bästa år! Än så länge ovetandes om hur
hans liv kommer att förändras inom ett dygn.
Kajsa och Eddy presenterar sig för varandra; "vi har väl inte setts
förut?"
Eddy: Jaså, Du är rumsren i alla fall. Det var ju i alla fall något.....
Hm, vart tog han vägen?
Aha, där är de där småttingarna! De verkar ju helvilda - det kan väl
inte vara rasrena whippets?
Eddy, Kajsa och Molly; "Är vi för stora för den där tunneln, eller ska vi
försöka?"
Usch, vad jobbigt det var här; arga tanter och helgalna småungar! Jag
tror jag drar!
Om åtminstone den där lilla kunde visa lite intresse för mig....
Ser hon inte hur jag gör mig till? Vad kylig hon verkar.
Pigge: Hm, nu börjar jag ana något, undrar om den där Ylva tänker
ta mig med hem? Matte sa ju häromdagen; nu flyttar Du eller jag! Och
det är faktiskt min ryggsäck som hon packat. Och det var ju faktskt
jag som fick bada och veterinärbesiktas. Matte har ju varken badat eller
packat, så hon tänker nog inte flytta.
Eddy; ska den där följa med oss hem?
Ja Du Eddy, det ska han faktiskt. Och nog är Du väl lite glad för
att matte och husse bestämt att Du ska få en kompis? Du är dessutom
farbror på riktigt åt vår Lill-Pigge.
Och så slutade sagan om Sweetmollies Miles Davis, som under hela
sin barndom gick under namnet Lill-Pigge på grund av sin slående
likhet med sin pappa. Nu heter han Mille och bor hos sin farbror Eddy,
matte Ylva och husse Rainer i Bollebygd. Där får han allt som vi önskat
och efterfrågat; gränslös kärlek, stor gemenskap, långa skogspromenader
och mycket aktivitet tillsammans med Eddy.
Och allt som ett resultat av ett slumpartat möte mellan ett gäng whippar på
skogspromenad. Tack snälla, underbara Marianne för din
koppleriverksamhet!
Om det är tomt här hemma? Ni skulle bara veta vad vi saknar honom.
Matte kunde inte hålla sig längre utan var tvungen att ringa i kväll och
visst har han skött sig och visst har hans nya familj insett vilken
underbar pojke de fått. Han har det så bra och det får vi trösta oss
med när vi längtar efter honom. Så är det ju inte så långt till Bollebygd,
det är ju inte Förenade Arabemiratet eller Västerbottens inland!
Och mamma Molly kan andas ut. Alla pojkar har fått det så bra och
kommit till alldeles underbara människor. Och snart blir det valpträff!
För ska man inte vara glad...........
..........på sin födelsedag, när ska man då vara glad?
Igår sa matte i skarp ton till oss valpar att vi skulle få stå tillbaka
eftersom det var Kajsas födelsedag. Så idag går ordet till Kajsa, som
säkert har mycket inom sig som behöver komma ut.
Idag blir jag tre vårar och ingen vår tidigare har varit som denna. Nu
ska jag väl inte klaga för mycket då jag blev så uppmärksammad igår.
Kanske det blev en vändpunkt och man äntligen kan se ljuset i
den tunnel som matte talar så mycket om.
Det är alltså tre år sedan som matte, natten till den 28:e maj fick ett
SMS från Kicki där hon meddelade att sex flickor och tre pojkar kommit
till världen i Torpsbruk. Matte brukar säga att jag redan från början satte
mig på tvären eftersom jag satt som en propp för de andra åtta. Stackars
mamma Flinga fick vara med om en traumatisk upplevelse med en bilfärd
på 18 mil innan vi kunde förlösas. Så fick jag namnet Proppen till att börja
med. Det var först när matte och Molly kom och valde ut just mig som
jag fick namnet Kajsa, ja nu heter jag ju egentligen Springeldens Sixth-Sense
förstås, men det använder matte bara när hon är riktigt allvarlig.
Nåväl, igår betonade matte att hela dagen var min. Vi började med en barnfri
strandskatejakt med efterföljande promenad. Därefter åkte vi runt till ett flertal
hundaffärer för att hitta rätt present. Inte för att jag är kräsen men matte
hittar snart inget som vi inte redan har i fråga om leksaker.
Jag fick alla fyra paketen, men fick naturligtvis hjälp av de andra med
öppningen.
Undrar vad det kan vara i den här paketen?
Mycket tejp, undrar vem som slagit in det?
Jag tror jag ger upp, dessa förpackningar!
Jag kan inte hitta något, glömde Du att lägga i saken i paketet,
matte?
Okej då, jag försöker ett tag igen - jag ser något blått och runt här...
Aha, en boll! Och vad är det här då? Ett paket till.....
Åh, en ny kossa! Tack snälla matte! Den gamla är mig visserligen
fortfarande kär, men den luktar så mycket valp numer.
Lite trött blir man av allt ståhej kring födelsedagen och nu tycker jag det
räcker med det där tjatiga fotograferande som bara ger intryck
av att vi har det så mycket roligare än vad vi faktiskt har!
Men vi tröttnar aldrig! När Kajsa somnat var det fritt fram att leka
med alla nya grejer.
Se här; Pigge som för en gångs skull håller sig på mattan. "Gott
tuggben det här!"
"Åh, vilken rolig boll Kajsa fick, den tar jag!"
Peggy på språng. "Tycker ni det verkar skräpigt? Ja, så här har vi det
och det trivs vi med!"
"Nu ska jag testa den nya bollen...aha; den piper när man tar den!"
För det mesta tycker Kajsa att småglina är jobbiga, men ibland, mycket
korta stunder kan vi ha det lite mysigt tillsammans. Särskilt mysigt
hade vi en kväll när Pigge var hos farmor och Latte. Då hade vi
tjejkväll och allt var så lugnt och skönt. Hur farfarTjabo, som skulle passa
pojkarna, hade det har vi ännu inte hört något om. Men han förberedde
sig med två cigaretter, varav en låg kvar dagen därpå....så det kanske
inte var så farligt ändå.
"Och här ligger jag med de små bredvid mig. Lite smöriga är de allt
och vill gärna göra som jag gör!"
Så vill jag avslutningsvis gratulera alla mina kullsyskon, som samtliga
kan beskådas på Janssons blogg. Här en bild på brorsan och mig
vid sex veckors ålder.
Grattis, Jansson!
Och se här kommer jag springande! Är jag söt eller är jag söt?
Förstår ni att matte älskar mig?
Från matte till gammelmatte: Tack snälla Kicki för denna underbara
och mycket speciella tös!
Igår sa matte i skarp ton till oss valpar att vi skulle få stå tillbaka
eftersom det var Kajsas födelsedag. Så idag går ordet till Kajsa, som
säkert har mycket inom sig som behöver komma ut.
Idag blir jag tre vårar och ingen vår tidigare har varit som denna. Nu
ska jag väl inte klaga för mycket då jag blev så uppmärksammad igår.
Kanske det blev en vändpunkt och man äntligen kan se ljuset i
den tunnel som matte talar så mycket om.
Det är alltså tre år sedan som matte, natten till den 28:e maj fick ett
SMS från Kicki där hon meddelade att sex flickor och tre pojkar kommit
till världen i Torpsbruk. Matte brukar säga att jag redan från början satte
mig på tvären eftersom jag satt som en propp för de andra åtta. Stackars
mamma Flinga fick vara med om en traumatisk upplevelse med en bilfärd
på 18 mil innan vi kunde förlösas. Så fick jag namnet Proppen till att börja
med. Det var först när matte och Molly kom och valde ut just mig som
jag fick namnet Kajsa, ja nu heter jag ju egentligen Springeldens Sixth-Sense
förstås, men det använder matte bara när hon är riktigt allvarlig.
Nåväl, igår betonade matte att hela dagen var min. Vi började med en barnfri
strandskatejakt med efterföljande promenad. Därefter åkte vi runt till ett flertal
hundaffärer för att hitta rätt present. Inte för att jag är kräsen men matte
hittar snart inget som vi inte redan har i fråga om leksaker.
Jag fick alla fyra paketen, men fick naturligtvis hjälp av de andra med
öppningen.
Undrar vad det kan vara i den här paketen?
Mycket tejp, undrar vem som slagit in det?
Jag tror jag ger upp, dessa förpackningar!
Jag kan inte hitta något, glömde Du att lägga i saken i paketet,
matte?
Okej då, jag försöker ett tag igen - jag ser något blått och runt här...
Aha, en boll! Och vad är det här då? Ett paket till.....
Åh, en ny kossa! Tack snälla matte! Den gamla är mig visserligen
fortfarande kär, men den luktar så mycket valp numer.
Lite trött blir man av allt ståhej kring födelsedagen och nu tycker jag det
räcker med det där tjatiga fotograferande som bara ger intryck
av att vi har det så mycket roligare än vad vi faktiskt har!
Men vi tröttnar aldrig! När Kajsa somnat var det fritt fram att leka
med alla nya grejer.
Se här; Pigge som för en gångs skull håller sig på mattan. "Gott
tuggben det här!"
"Åh, vilken rolig boll Kajsa fick, den tar jag!"
Peggy på språng. "Tycker ni det verkar skräpigt? Ja, så här har vi det
och det trivs vi med!"
"Nu ska jag testa den nya bollen...aha; den piper när man tar den!"
För det mesta tycker Kajsa att småglina är jobbiga, men ibland, mycket
korta stunder kan vi ha det lite mysigt tillsammans. Särskilt mysigt
hade vi en kväll när Pigge var hos farmor och Latte. Då hade vi
tjejkväll och allt var så lugnt och skönt. Hur farfarTjabo, som skulle passa
pojkarna, hade det har vi ännu inte hört något om. Men han förberedde
sig med två cigaretter, varav en låg kvar dagen därpå....så det kanske
inte var så farligt ändå.
"Och här ligger jag med de små bredvid mig. Lite smöriga är de allt
och vill gärna göra som jag gör!"
Så vill jag avslutningsvis gratulera alla mina kullsyskon, som samtliga
kan beskådas på Janssons blogg. Här en bild på brorsan och mig
vid sex veckors ålder.
Grattis, Jansson!
Och se här kommer jag springande! Är jag söt eller är jag söt?
Förstår ni att matte älskar mig?
Från matte till gammelmatte: Tack snälla Kicki för denna underbara
och mycket speciella tös!
Besök av Sture och Agilityträning 20 maj
Så plötsligt var vi tre vid matskålen igen. Vår brorsa Sture Dexter Bäver kom hit och åt lunch en dag. Vi började med ett besök på veterinärkliniken för att gemensamt ta vår andra spruta. Allt gick jättebra. Vi fick godis av veterinären så det fanns ingen anledning att gråta. Alla utropade: Oj, vad stora ni har blivit! Och nog har vi det, alltid. Vi klarar ganska mycket nu. Både Peggy och Lill-Pigge springer upp och nerför trappan, hoppar i fåtöljerna och upp på lite annat också. 
På begäran från Västerås; Sture Dexter vid tre månaders ålder. Skönt
med trogna bloggläsare. Det blir liksom lite mer meningsfullt att blogga
när man vet att någon läser. Och det ska vara en bibliotekarie till
det!
Gissa om vi stojade när vi kom hem! Det var så roligt att plötsligt
vara tre igen. Mamma Molly blev dock lite konfunderad och undrade
vad Sture hade här att göra. Ska alla komma tillbaka?
Här kommer Sture flåsande! Vad skojigt att komma hem till
barndomshemmet igen!
"Nu min lille prins, får Du allt ta det lite lugnt!" Matte Birgitta försöker
få Sture att lugna ner sig.
Så här vilt går det säkert inte till i Lidköping.
"Ibland blir man bara så trött på brorsorna!" Peggy vilar ut efter en
dag med två vilda bröder.
Vem har sagt att whippar inte är så bra på Agility? Här ser ni en som
direkt kröp genom tunneln utan vare sig godis eller sådana där gälla
lockrop som är vanligt förekommande bland agilitytränare. 
Här kommer Pigge!
"Ha, hon ser inte vart jag tog vägen!"
Molly: Tunneln rör på sig, vad kan det vara i den?
Kajsa: Det är väl bara dina vildbattingar till barn, de är ju inte riktigt
kloka!
Kajsa ylar; jag blir bara så trött på de där! Ska det där vara roligt på
något sätt, eller? Vad skrattar matte åt? 
Det verkar inte vara någon slags kärlekstunnel i alla fall. De slåss som
vanligt!
Peggy: Hallå där Kajsa, har Du ingen humor, eller?
Pigge: Hej Kajsa, ska Du inte komma in?
Kajsa: Löjligt! Skulle aldrig falla mig in!
Avslutningsvis måste vi bara slänga in några sötbilder på Mollys två
hemmavarande barn. Det händer faktiskt att de sitter still. Men det är
inte ofta och inte länge.
Peggy tre månader.
Och så Pigge som under detta inläggs tillkomst suttit i mattes knä
och hjälpt till att välja ut bilderna. Samtidigt som han tuggat på
senilsnöret till mattes glasögon och bitit sönder några viktiga
jobbpapper. Hoppas inte några studenter läser denna blogg!
Pigge tre månader.
Nu väntar vi bara på Hannas kommentar!
Projektet går mot sitt slut.........
...och vardagen tar vid. Mattes tjänstledighet är över, Peggy får följa med mamma och Kajsa till dagis och Pigge Junior får åka hem till pappa där farmor ställer upp som dagmatte. Valphagen är nedmonterad och vi försöker leva vad matte kallar "ett vanligt liv". Vi har mycket nytt att lära och kraven ökar på oss. Matte pratar om något hon kallar "rumsrenhet", det verkar handla om att vi efter att vi kissat och bajsat ska ut i trädgården. Hon nämnde visst något om att vi missupfattat det hela och att det var tvärtom det skulle gå till. Men det är inte lätt att förstå vad hon menar när hon far runt och jagar oss, enbent som hon är.
Nåväl, efter projektets avslut blir det evaluering. Vi kan konstatera att mamma Molly får MVG, hon har skött sig alldeles utomordentligt från början till slut och hon fortsätter att fostra oss även upp i tonåren. Dessutom har hon roligt tillsammans med oss och ganska ofta är det hon som startar en lek. Alla vi valpar får också MVG, de som flyttat sköter sig alldeles utomordentligt i sina nya hem och vi som bor kvar är bara så älskvärda.
MVG till min fantastiska Molly, som inte bara skött sina valpar exemplariskt
utan också stått ut med mattes återkommande "nervsammanbrott".
Du är helt underbar Molly och matte älskar dig så!
MVG till Kajsa, som stått ut med alla smågluttar och som också hjälpt
till att fostra dem. Du vet verkligen hur man sköter sig. Matte lovar;
det kommer bättre tider och snart ska vi börja simträningen igen! Och
vem vet, kanske det blir ett LC-lopp för dig i sommar.
Nu ska ni inte tro att vi lagt av vårt musicerande bara för att vi haft
några avhopp i orkestern. Här försöker mamma med taktpinnen att
få igång Miles Davis och Peggy Lee. Får vi be om ett solo, Pigge!?
Här ser ni oss; mamma och barn.
Kajsa och Peggy. "Nog kommer vi att bli "goa" vänner framöver, bara
hon kan lära sig hur man uppför sig."
Lill-Pigge: "Det är inte många stunder på dagen som jag är så här lugn
ska ni veta, jag ligger förresten och funderar på vad jag ska hitta på
för att få matte på fötter...kommer nog på något snart, hon är ganska
lättlurad."
"Se här t.ex., här flyger jag i luften medan mamma försöker lägga ner mig."
"Vad ser Du, mamma? Är det ett rådjur?"
Men vad är det här? Är det inte Latte (f.d. Charlie) som sitter där
kamoflerad på berget? Vad han har vuxit!
Gissa om de båda bröderna haft roligt i veckan! Berget hos Lena och
Tjabo är en favoritplats.
"Oj, nu är det viss någon som ropar på oss! Bäst att skynda!"
"Sista vackra dan i maj, farsan min och jag......" Nåja, inte den sista,
men en av dem i alla fall.
"Gissa om jag haft roligt i veckan! Visserligen har jag fått åka långt
och ensam i bilen efter att matte lämnat av tjejerna i Grästorp, men nu
tycker matte att jag blivit riktigt duktig på att åka bil. Sista dagen
skrek jag inte alls." Och därmed har alla nu förstått vem av oss som
trumpetat under bilresorna.
"Och så fick jag, Peggy, följa med mamma Molly och Kajsa till dagiset.
De har visserligen pratat om hur bra det var där, men det kan ju inte
beskrivas med ord detta paradis för hundar!"
Här ser ni en del av gänget på dagiset.
Här hälsar Peggy på Bamse. Stor men ofarlig. Kajsa övervakar det
hela.
När vi varit borta har det kommit flera nya valpar till dagiset. Här är
Carros Teka, en riktig glädjeflicka!
"Mamma och jag"!
En av dagarna var det några fler whippar där, här ser ni flickorna
från McTools.
"Och här kommer jag!" Peggy har varit riktigt duktig under sin
inskolningsvecka och hon känner sig redan som hemma i
"vinthundshagen".
Här kommer Tina med kaffe.
"Den där Micke gillar jag, här kommer jag att stortrivas."
"Skönt att ha mamma med vid inskolningen."
Här hälsar Peggy på McToolsflickorna. "Det är något med er som känns
vant och tryggt."
"Oj, är det redag dags att åka hem? Tänk vad dagarna går fort när
man har roligt! Jag kommer, matte! Vänta på mig!"
Och hemma har det, som sagts, blivit lite annorlunda. Valphagen är
nedmonterad och matte har fått tillbaka sitt gamla kök. Vi får sova
på övervåningen i samma rum som Molly och Kajsa. Peggy, som är
den mer självständiga av oss ligger i korgen bredvid men Pigge
föredrar mattes kudde. Och så har vi börjat med gemensamma
måltider. Visserligen verkar det som om tanterna får något annat
i sina skålar, men vår mat är kanske godare eftersom mamma Molly
alltid vill äta upp våra rester.
Och alla våra "förlorade" bröder växer och har det gott. Här är vår
gamle Wille, som numer är en norsk gutt med namnet Scooby-Doo.
Se, så vacker han är!
Så skönt att veta att han fått nya vänner i Oslo. Men oj, vilken stor
kompis!
Och goda ben finns också i Norge.
Och vilken fin fäll han har att sova på. Han njuter minsann som en
riktig prins!
Tack snälla Aga för fina bilder!
I morgon är det dags för vaccination och då får vi träffa gamle Dexter,
numer Sture, eftersom vi åker till veterinären tillsammans. Ska bli roligt
att se hur ha vuxit!
Slutligen en kontaktannons:
Vacker, ung man söker kontakt med matte/husse som kan ge mig
gränslös kärlek, mycket aktivitet och många skogspromenader. Jag
nyttjar varken sprit eller tobak, men äter gärna lite leverpastej då
och då. Jag är till min natur glad och social. Spelar trumpet och bus.
Har en stor portion humor, vilket jag hoppas att Du/Ni också har.
Om Du fångas av min charm; ring matte på 0521-14459 så arrangerar
hon ett möte.
Nåväl, efter projektets avslut blir det evaluering. Vi kan konstatera att mamma Molly får MVG, hon har skött sig alldeles utomordentligt från början till slut och hon fortsätter att fostra oss även upp i tonåren. Dessutom har hon roligt tillsammans med oss och ganska ofta är det hon som startar en lek. Alla vi valpar får också MVG, de som flyttat sköter sig alldeles utomordentligt i sina nya hem och vi som bor kvar är bara så älskvärda.
MVG till min fantastiska Molly, som inte bara skött sina valpar exemplariskt
utan också stått ut med mattes återkommande "nervsammanbrott".
Du är helt underbar Molly och matte älskar dig så!
MVG till Kajsa, som stått ut med alla smågluttar och som också hjälpt
till att fostra dem. Du vet verkligen hur man sköter sig. Matte lovar;
det kommer bättre tider och snart ska vi börja simträningen igen! Och
vem vet, kanske det blir ett LC-lopp för dig i sommar.
Nu ska ni inte tro att vi lagt av vårt musicerande bara för att vi haft
några avhopp i orkestern. Här försöker mamma med taktpinnen att
få igång Miles Davis och Peggy Lee. Får vi be om ett solo, Pigge!?
Här ser ni oss; mamma och barn.
Kajsa och Peggy. "Nog kommer vi att bli "goa" vänner framöver, bara
hon kan lära sig hur man uppför sig."
Lill-Pigge: "Det är inte många stunder på dagen som jag är så här lugn
ska ni veta, jag ligger förresten och funderar på vad jag ska hitta på
för att få matte på fötter...kommer nog på något snart, hon är ganska
lättlurad."
"Se här t.ex., här flyger jag i luften medan mamma försöker lägga ner mig."
"Vad ser Du, mamma? Är det ett rådjur?"
Men vad är det här? Är det inte Latte (f.d. Charlie) som sitter där
kamoflerad på berget? Vad han har vuxit!
Gissa om de båda bröderna haft roligt i veckan! Berget hos Lena och
Tjabo är en favoritplats.
"Oj, nu är det viss någon som ropar på oss! Bäst att skynda!"
"Sista vackra dan i maj, farsan min och jag......" Nåja, inte den sista,
men en av dem i alla fall.
"Gissa om jag haft roligt i veckan! Visserligen har jag fått åka långt
och ensam i bilen efter att matte lämnat av tjejerna i Grästorp, men nu
tycker matte att jag blivit riktigt duktig på att åka bil. Sista dagen
skrek jag inte alls." Och därmed har alla nu förstått vem av oss som
trumpetat under bilresorna.
"Och så fick jag, Peggy, följa med mamma Molly och Kajsa till dagiset.
De har visserligen pratat om hur bra det var där, men det kan ju inte
beskrivas med ord detta paradis för hundar!"
Här ser ni en del av gänget på dagiset.
Här hälsar Peggy på Bamse. Stor men ofarlig. Kajsa övervakar det
hela.
När vi varit borta har det kommit flera nya valpar till dagiset. Här är
Carros Teka, en riktig glädjeflicka!
"Mamma och jag"!
En av dagarna var det några fler whippar där, här ser ni flickorna
från McTools.
"Och här kommer jag!" Peggy har varit riktigt duktig under sin
inskolningsvecka och hon känner sig redan som hemma i
"vinthundshagen".
Här kommer Tina med kaffe.
"Den där Micke gillar jag, här kommer jag att stortrivas."
"Skönt att ha mamma med vid inskolningen."
Här hälsar Peggy på McToolsflickorna. "Det är något med er som känns
vant och tryggt."
"Oj, är det redag dags att åka hem? Tänk vad dagarna går fort när
man har roligt! Jag kommer, matte! Vänta på mig!"
Och hemma har det, som sagts, blivit lite annorlunda. Valphagen är
nedmonterad och matte har fått tillbaka sitt gamla kök. Vi får sova
på övervåningen i samma rum som Molly och Kajsa. Peggy, som är
den mer självständiga av oss ligger i korgen bredvid men Pigge
föredrar mattes kudde. Och så har vi börjat med gemensamma
måltider. Visserligen verkar det som om tanterna får något annat
i sina skålar, men vår mat är kanske godare eftersom mamma Molly
alltid vill äta upp våra rester.
Och alla våra "förlorade" bröder växer och har det gott. Här är vår
gamle Wille, som numer är en norsk gutt med namnet Scooby-Doo.
Se, så vacker han är!
Så skönt att veta att han fått nya vänner i Oslo. Men oj, vilken stor
kompis!
Och goda ben finns också i Norge.
Och vilken fin fäll han har att sova på. Han njuter minsann som en
riktig prins!
Tack snälla Aga för fina bilder!
I morgon är det dags för vaccination och då får vi träffa gamle Dexter,
numer Sture, eftersom vi åker till veterinären tillsammans. Ska bli roligt
att se hur ha vuxit!
Slutligen en kontaktannons:
Vacker, ung man söker kontakt med matte/husse som kan ge mig
gränslös kärlek, mycket aktivitet och många skogspromenader. Jag
nyttjar varken sprit eller tobak, men äter gärna lite leverpastej då
och då. Jag är till min natur glad och social. Spelar trumpet och bus.
Har en stor portion humor, vilket jag hoppas att Du/Ni också har.
Om Du fångas av min charm; ring matte på 0521-14459 så arrangerar
hon ett möte.
En trumpetare gör ingen orkester!
Det känns tungt att vara ensam musiker i en duo bestående av bara
en trumpet och en solist. Sweetmollies' Miles Davis Basie, Pigge Junior, vill
därför gärna hitta ett lika trevligt hem som de andra i orkestern fått.
Pigges och Mollys förstfödde grabb, pappa upp i dagen, är således till salu.
För honom önskar vi gränslös kärlek, mycket trygghet, en hel del aktivitet
och långa och många skogspromenader!
Lill-Pigge, 4 veckor.
Lill-Pigge, 5 veckor.
Lill-Pigge, 7 veckor.
Lill-Pigge, 9 veckor.
en trumpet och en solist. Sweetmollies' Miles Davis Basie, Pigge Junior, vill
därför gärna hitta ett lika trevligt hem som de andra i orkestern fått.
Pigges och Mollys förstfödde grabb, pappa upp i dagen, är således till salu.
För honom önskar vi gränslös kärlek, mycket trygghet, en hel del aktivitet
och långa och många skogspromenader!
Lill-Pigge, 4 veckor.
Lill-Pigge, 5 veckor.
Lill-Pigge, 7 veckor.
Lill-Pigge, 9 veckor.
Kvintetten som sprängdes! 6 maj
Tvingas tyvärr meddela att Sweetmollies' jazzqvintett har gått skilda vägar. Orkestern består nu endast av Miles Davis på trumpet (och som han trumpetar den lille Junior!), solisten Peggy Lee, den jammande Springeldens Sixth-Sense och dirigenten Pompecas' Love My Culture. Det började med Dexter som drog till Lidköping där de tydligen har mycket aktiva jazzklubbar.
"Nu drar jag!"
"Mamma, var är Du? Ska Du inte komma ner och ta farväl? Jag åker
nu."
"Har Du sagt farväl till syskonen nu? Ni förstår så här är det; till slut
måste man skiljas och det är helt okej att gråta, se bara på matte!"
"Är det här min ryggsäck?"
"Och täcket ska jag väl också ha med?"
"Och här är min nya matte Birgitta Utter (eventuellt kommer jag att
kallas Sture Bäver, men det är inte säkert än). Matte säger att jag
inte kunde fått en bättre matte. Birgitta var här och bekantade sig med
mig en hel dag innan jag fick följa med först till Frändefors och sedan
hem till Lidköping. Väl framkommen har jag varit jätteduktig på att
kissa och bajsa utomhus, jag har sovit ordentligt och ätit redigt och
allt går så bra, så bra!"
Stort grattis till Birgitta som får en alldeles underbar filosof som vän
för livet!
......och så var vi bara tre kvar...och så den rosa grisen förstås, men
grisar räknar vi inte med, de kan ju inte spela något instrument!
Ett smått deprimerat gäng som saknar sin bror.
Och så blev det ännu värre dagen efter. Då skulle plötsligt Count Basie
dra till Oslo. Vi misstänker att han tröttnat på jazz och börjar spela i ett
rockband istället!
Wille: Hjälp, vad ska jag packa ner i ryggan? Jag vet inte vad jag måste ha
med? Jag ska ju utrikes! Vad finns det där i Norge tror Du?
Pigge: Jag hjälper dig, Du måste nog ha lite leksaker med, man vet ju aldrig,
de har visserligen barn dit Du kommer, men något eget måste Du ha!
Och så blev Wille en norsk gutt, här med matte Aga. Han kommer nog
att få ett lite "rockigare" namn framöver men i de första rapporterna
har han än så länge nämnts som Wille. Resan gick bra, han sov gott
hela natten och har även han sagt till när han varit nödig.
Så roligt Aga, att Du upptäckte mitt lilla charmtroll och tack för att Du
nu ger honom trygghet och kärlek i övermått!
Så finns det ingen återvändo, nu bär det av till Norge!
"Här är min nya familj; Aga, Axel, Joakim och Lars-Erik. Ni förstår väl
att jag får det bra?!"
"Nu drar jag!"
"Mamma, var är Du? Ska Du inte komma ner och ta farväl? Jag åker
nu."
"Har Du sagt farväl till syskonen nu? Ni förstår så här är det; till slut
måste man skiljas och det är helt okej att gråta, se bara på matte!"
"Är det här min ryggsäck?"
"Och täcket ska jag väl också ha med?"
"Och här är min nya matte Birgitta Utter (eventuellt kommer jag att
kallas Sture Bäver, men det är inte säkert än). Matte säger att jag
inte kunde fått en bättre matte. Birgitta var här och bekantade sig med
mig en hel dag innan jag fick följa med först till Frändefors och sedan
hem till Lidköping. Väl framkommen har jag varit jätteduktig på att
kissa och bajsa utomhus, jag har sovit ordentligt och ätit redigt och
allt går så bra, så bra!"
Stort grattis till Birgitta som får en alldeles underbar filosof som vän
för livet!
......och så var vi bara tre kvar...och så den rosa grisen förstås, men
grisar räknar vi inte med, de kan ju inte spela något instrument!
Ett smått deprimerat gäng som saknar sin bror.
Och så blev det ännu värre dagen efter. Då skulle plötsligt Count Basie
dra till Oslo. Vi misstänker att han tröttnat på jazz och börjar spela i ett
rockband istället!
Wille: Hjälp, vad ska jag packa ner i ryggan? Jag vet inte vad jag måste ha
med? Jag ska ju utrikes! Vad finns det där i Norge tror Du?
Pigge: Jag hjälper dig, Du måste nog ha lite leksaker med, man vet ju aldrig,
de har visserligen barn dit Du kommer, men något eget måste Du ha!
Och så blev Wille en norsk gutt, här med matte Aga. Han kommer nog
att få ett lite "rockigare" namn framöver men i de första rapporterna
har han än så länge nämnts som Wille. Resan gick bra, han sov gott
hela natten och har även han sagt till när han varit nödig.
Så roligt Aga, att Du upptäckte mitt lilla charmtroll och tack för att Du
nu ger honom trygghet och kärlek i övermått!
Så finns det ingen återvändo, nu bär det av till Norge!
"Här är min nya familj; Aga, Axel, Joakim och Lars-Erik. Ni förstår väl
att jag får det bra?!"
Hanna med familj besöker oss 1 maj
Så kom Pompecas' Honey Runner, Hanna, med familj på besök.
Hon var lite blyg för oss vildbattingar, och intog en säker plats i
korgstolen på behörigt avstånd från oss.
Lilla Stina var däremot totalt orädd. Här sitter Stina med Molly
och Dexter.
Sofia ville gärna posera ihop med oss alla för att se vem av oss som
"klädde" henne bäst.
Sofia med Wille.
Sofia med Pigge.
Sofia med Peggy.
Sofia med Dexter.
Nu verkar hon bestämt sig för vilken hund hon ska ta med
sig hem......... Men så dum kan man väl inte vara att man
"hämtar" sin egen hund?
Slutligen ett försök att samla ihop jazzkvartetten. Det är verkligen inte
lätt att samla oss alla på en bild, men här är vi för en gångs skull lite
mer stillsamma.
Från vänster: Peggy Lee, Dexter Gordon, Miles Davis och Count Basie.
Farbror Doros hälsar på!
På valborgsmässoafton kom Mona och Doros på besök. Mona har ju följt
valparna sedan de var riktiga "smågluttar" men för Doros var det första
gången. Men så roligt som han hade med Kajsa när hon var valp förstod
vi att han skulle gilla dem. Molly var vaksam som vanligt, morrade och
viftade på svansen samtidigt. Hur är det i schlagern "din mun säger nej,
men dina ögon ja"? Här säger munnen morr, men svansen ja!
"Oj, vad är det där fär miniwhippar? Törs man komma in?"
"Får man sniffa lite bäbis?"
"Hm, vart tar de vägen? Där bakom kommer jag inte in..."
"Alone again..............."
"Aha, den vägen kommer de......."
"Men det här var ju riktigt skojigt, jag skulle nog allt vilja ha en lillebror!
Och titta matte Caisa, vad duktig jag är på att både sköta och leka
med dem!"
Enligt rapporterna sov Doros djupt hela kvällen. Det tar på krafterna
att ha hand småbarn, det kan både Molly och Kajsa intyga.
valparna sedan de var riktiga "smågluttar" men för Doros var det första
gången. Men så roligt som han hade med Kajsa när hon var valp förstod
vi att han skulle gilla dem. Molly var vaksam som vanligt, morrade och
viftade på svansen samtidigt. Hur är det i schlagern "din mun säger nej,
men dina ögon ja"? Här säger munnen morr, men svansen ja!
"Oj, vad är det där fär miniwhippar? Törs man komma in?"
"Får man sniffa lite bäbis?"
"Hm, vart tar de vägen? Där bakom kommer jag inte in..."
"Alone again..............."
"Aha, den vägen kommer de......."
"Men det här var ju riktigt skojigt, jag skulle nog allt vilja ha en lillebror!
Och titta matte Caisa, vad duktig jag är på att både sköta och leka
med dem!"
Enligt rapporterna sov Doros djupt hela kvällen. Det tar på krafterna
att ha hand småbarn, det kan både Molly och Kajsa intyga.
Norrköpingsbesök 26 April
Har Molly fått valpar måste man bara komma och titta på avkommorna.
Då drar man sig inte för att åka Norrköping - Vänersborg tur- och retur
bara för en dag! Så roligt att ni kom, Anne och Lisbeth! Bara synd att vi
fick så kort tid tillsammans.
Välkomna östgötarna! En stolt Molly vill genast visa sina barn.
Ett försök att samla ihop Sweetmollies' jazzband, vi saknar visst en
saxofonist .....
Här hämtar Lisbeth Dexter.................... Inte? Hur kunde Du stå emot
hans charm?
Och här hämtar Anne ............ Nej men, Peggy då, skulle Du inte stanna
kvar? Det var ju det hela projektet handlade om!
Snälla Anne; ta mig med till Norrköping! Jag är så trött på det här
valpkaoset! Kajsa hade nog gärna följt med, men jag lovar dig
vännen; snart blir det som vanligt igen.
Anne hämtar........ men Molly då, ska Du verkligen ge dig av hemifrån?
Är Du så trött på vårt orutinerade vardagsliv? Skönt att se att figuren
börjar återhämta sig och att man faktiskt orkar lyfta dig (Molly alltså,
inte Anne - hennes figur vara lika fin som alltid!)
Hoppas resan hem till Peking gick bra, vi saknar er och hoppas att ni
snart kommer igen!
Tre jazzgossar till salu!
Här är vi som känner oss flygfärdiga nu och gärna vill komma till dig som ger oss kärlek, trygghet och aktivitet och som vill ha en vän för livet:
Sweetmollies' Miles Davis.
Sweetmollies' Count Basie.
Sweetmollies' Dexter Gordon.
Ring vår matte Lenah skärstrand, 0521-14459 el. 073-83 65 385, och boka in
ett besök i vår valphage!
Sweetmollies' Miles Davis.
Sweetmollies' Count Basie.
Sweetmollies' Dexter Gordon.
Ring vår matte Lenah skärstrand, 0521-14459 el. 073-83 65 385, och boka in
ett besök i vår valphage!
Påskutflykt till pappa Pigge!
På påskafton blev vi hembjudna till pappa Pigge. Fantastiskt att någon vill ta risken att bjuda hem hela Kennel Sweetmollies! Matte, som känt sig något isolerad under vår barndom tackade naturligtvis ja och så lastades vi in i bilen igen för att åka till Älvabo. Det gick riktigt bra, vi är ju bilvana nu, förutom en av oss förstås (vi säger som vanligt inte vem eftersom det kan vara dålig marknadsföring), som skrek i högan sky ända tills vi passerat Trollhättan. Väl framme fick vi träffa Pappa Pigge, Mandel, Japp och Tim. Och så brorsan Latte förstås! Så roligt vi hade och så trötta vi blev!
Här ser ni Pigge, Mandel, Lasse och Annelie. Annelie var förresten den av
de tvåbenta som hade mest koll på oss. Tack Annelie för bevakningen!
Så här gör vuxna när de bekantar sig med varandra. Tim verkade gilla
Kajsa och kärleken var nog ömsesidig även om hon vill verka svårfångad.
Så har hon ju av erfarenhet lärt sig vad kärlek kan kosta ...........
Här har kusinerna Mandel och Molly hittat något i gräset.
Vilka roliga leksaker brorsan har fått!
Som vi sprang i trädgården!
Mandel är faktiskt en riktigt bra barnvakt och lekfarbror!
Här ser ni Astrid tillsammans med mamma och pappa.
Pigge: Ska vi igen? Molly: Nej, det ska vi inte! Vi kan väl bara vara
vänner?
Oj, vad vi sprang! Ja, vi sprang så öronen fladdrade!
Här kommer Pigge junior!
Molly och Kajsa skötte sig bra. De passade de små, men de passade
också på husets katter. Förlåt Tintin!
Mycket pinnar hittade vi, en gång hade Lena och Tjabo en
Forsythiabuske......det har de inte längre!
"Pappa, Du kan väl vänta på mig, så alla får se hur lika vi är!"
Ja, nog är de lika alltid, inte bara till utseendet, den lömska blicken
måste vara genetisk!
"Hur ser vi ut från det här hållet då?"
Wille wille också hälsa ordentligt på pappa.
Äntligen verkar det som om Pigge erkänt faderskapet och accepterat
att han blivit pappa. "Okej, jag kan ta dem på påsken, om Molly tar
alla andra dagar!"
Så skönt att tränga ihop sig i en liten korg. Molly, Peggy och Latte.
Så när solen gick ner över Älvabo vände vi hemåt igen. Tack Lena, Tjabo
och resten av släkten för en alldeles underbar dag med god mat och trevligt
och lättsamt umgänge!
Här ser ni Pigge, Mandel, Lasse och Annelie. Annelie var förresten den av
de tvåbenta som hade mest koll på oss. Tack Annelie för bevakningen!
Så här gör vuxna när de bekantar sig med varandra. Tim verkade gilla
Kajsa och kärleken var nog ömsesidig även om hon vill verka svårfångad.
Så har hon ju av erfarenhet lärt sig vad kärlek kan kosta ...........
Här har kusinerna Mandel och Molly hittat något i gräset.
Vilka roliga leksaker brorsan har fått!
Som vi sprang i trädgården!
Mandel är faktiskt en riktigt bra barnvakt och lekfarbror!
Här ser ni Astrid tillsammans med mamma och pappa.
Pigge: Ska vi igen? Molly: Nej, det ska vi inte! Vi kan väl bara vara
vänner?
Oj, vad vi sprang! Ja, vi sprang så öronen fladdrade!
Här kommer Pigge junior!
Molly och Kajsa skötte sig bra. De passade de små, men de passade
också på husets katter. Förlåt Tintin!
Mycket pinnar hittade vi, en gång hade Lena och Tjabo en
Forsythiabuske......det har de inte längre!
"Pappa, Du kan väl vänta på mig, så alla får se hur lika vi är!"
Ja, nog är de lika alltid, inte bara till utseendet, den lömska blicken
måste vara genetisk!
"Hur ser vi ut från det här hållet då?"
Wille wille också hälsa ordentligt på pappa.
Äntligen verkar det som om Pigge erkänt faderskapet och accepterat
att han blivit pappa. "Okej, jag kan ta dem på påsken, om Molly tar
alla andra dagar!"
Så skönt att tränga ihop sig i en liten korg. Molly, Peggy och Latte.
Så när solen gick ner över Älvabo vände vi hemåt igen. Tack Lena, Tjabo
och resten av släkten för en alldeles underbar dag med god mat och trevligt
och lättsamt umgänge!
Rättelse och altanröj!
Rätt ska vara rätt om de än är aldrig så lika! Och nu får jag verkligen skärpa mig så att det inte blir fel igen, för även om jag bott i Skåne ett år kan jag faktiskt skilja på Byron och Mumgas! Här kommer två grabbar man aldrig kan se sig mätt på!
Här är Byron!
Och här är Mumgas!
Se nu till att rensa fälten i Norge i helgen! Vi håller tummarna!
Så har det plötsligt blivit vår/sommar och vi får vara ute på altanen och röja varenda dag. Och gissa om vi röjer! Grannarna är alldeles förskräckta, de som inte är drabbade av speldjävulen och ropar; jag satsar 50 spänn på den grå!
För att bryta ett beteende (vad det var som var fel har vi inte förstått) kastade matte
ut den här konstiga saken. Först blev lite rädda........
......men modigast i gänget, Peggy, drog iväg med den.
En del blev lite skraja och flydde....Dexter flög iväg så långt att han hamnade
utanför bilden.
Undrar om det är skönt att vila i den gungsängen där mamma så
gärna ligger?
Här är det inte många tassar i backen! Vi flyger, vi flyger!
"Det där benet skulle jag gärna vilja", Wille jagar Pigge, trots att alla
fyra fått var sitt ben!
Dexter försöker äta upp de sista resterna av kartonghuset.
Peggy kommer och hjälper till. Mycket kartong blir det i magarna.
"Törs man sätta ner fötterna här? De verkar ju inte riktigt riktiga!"
Kajsa inte bara ser skräckslagen ut - hon är det också! Tack och lov
har hon nu börjat äta igen efter sin hungerstrejk. Gandhis icke-våldsmetoder
visade sig inte fungera i det här fallet. Småglina verkar inte försvinna ur huset........
Och en hel del våld är det............Raggarna reser sig och ibland låter
vi som katter i slagsmål.
"Vi lite mognare kvinnor får ty oss till varandra!"
"Men ibland blir man faktiskt lite trött." Pigge pustar ut för att snart
kunna ta nya tag.
Peggy vilar och tuggar plastmatta. Kartong och plast i kombination
kanske är bra för tarmarna.....
Och Molly funderar nog på vad hon har satt till världen. "Ska vi inte ta
in dem snart, så att vi får gå ut i skogen bara vi tre; matte, Kajsa och jag?"
Delad vårdnad...............
................. tyckte inte pappa Pigge att det skulle vara. Han ville inte ens erkänna faderskapet, så Molly får nog dra det inför domstol.
Hastigt och lustigt hamnade vi hos pappa i Älvabo. Farmor och farfar kom för att hämta Latte, men fick oss andra fyra på köpet! Det blev en riktigt trevlig utflykt! Först fick vi åka i Japps, Pigges och Mandels bur.
Och vilken gästvänlighet det var på pensionat Älvabo! Här fick vi en egen
utehage där vi kunde springa och leka i det underbara aprilvädret.
På natten hade vi ett eget hundrum och vi sov så gott hela natten till
sent på morgonen.
"Han är allt bra rolig vår farfar, han bara slängde sig ner och lät oss
klättra på honom!"
När matte sedan kom och hämtade oss fick hon bara fyra med sig hem
eftersom Latte nu skulle stanna i sitt nya hem och skapa ett nytt liv
tillsammans med Japp, Pigge och Mandel. Och så några katter också....
Matte säger att det känns lite tomt efter Charlie, men att vi andra fyra
fyller tomrummet med råge. Och så är ju tanken att några till av
oss ska lämna Hästängen framöver..............
Här kommer en översikt av de valpar som är till salu:
Wille, Sweetmollies' Count Basie. (till vänster)
Ett riktigt charmtroll. Han vet vad han vill och ser till att han får det.
Lite smörig, kanske........men det ska väl en valp vara?
Pigge Junior, Sweetmollies' Miles Davis.
En glad skit, ständigt viftandes på svansen. Kräver mycket uppmärksamhet
men är väldigt social och älskvärd.
Dexter, Sweetmollies' Dexter Gordon.
Älskad av alla. Tuff och orädd, men samtidigt mjuk och kelig.
Om någon skulle falla för dessa tre gossar nås de på telefon 0521-14459.
Hastigt och lustigt hamnade vi hos pappa i Älvabo. Farmor och farfar kom för att hämta Latte, men fick oss andra fyra på köpet! Det blev en riktigt trevlig utflykt! Först fick vi åka i Japps, Pigges och Mandels bur.
Och vilken gästvänlighet det var på pensionat Älvabo! Här fick vi en egen
utehage där vi kunde springa och leka i det underbara aprilvädret.
På natten hade vi ett eget hundrum och vi sov så gott hela natten till
sent på morgonen.
"Han är allt bra rolig vår farfar, han bara slängde sig ner och lät oss
klättra på honom!"
När matte sedan kom och hämtade oss fick hon bara fyra med sig hem
eftersom Latte nu skulle stanna i sitt nya hem och skapa ett nytt liv
tillsammans med Japp, Pigge och Mandel. Och så några katter också....
Matte säger att det känns lite tomt efter Charlie, men att vi andra fyra
fyller tomrummet med råge. Och så är ju tanken att några till av
oss ska lämna Hästängen framöver..............
Här kommer en översikt av de valpar som är till salu:
Wille, Sweetmollies' Count Basie. (till vänster)
Ett riktigt charmtroll. Han vet vad han vill och ser till att han får det.
Lite smörig, kanske........men det ska väl en valp vara?
Pigge Junior, Sweetmollies' Miles Davis.
En glad skit, ständigt viftandes på svansen. Kräver mycket uppmärksamhet
men är väldigt social och älskvärd.
Dexter, Sweetmollies' Dexter Gordon.
Älskad av alla. Tuff och orädd, men samtidigt mjuk och kelig.
Om någon skulle falla för dessa tre gossar nås de på telefon 0521-14459.
Västeråsbesök!
Så kom äntligen Byron och Mumgas för att hälsa på sina kusinbarn. Först fick de bara kika in på oss genom altandörren, men senare på kvällen kunde de komma in och se oss på lite avstånd. Vilka fina farbröder!
Nu är det väl så att det är Byron på båda bilderna, men vad gör det? De är ju som tvillingar och det är ju bara lite vitt som skiljer dem åt.
Byron tittar in lite svartsjukt, när matte kelar med Dexter. Är de inte
som gjorda för varandra?
Och här är husse Jonas med Dexter. Är inte de också som gjorda för
varandra?
Mycket Dexter blev det denna lördag, men också mycket Charlie,
farmor kom och kramade sin blivande Latte.
Och så fick vi en massa nya leksaker av Hanna och Jonas! Tack snälla
för alla sköldpaddor, Frankrikebilder, vin och mikrougnsägg! Undrar
hur jag ska göra med ägget.........
Pigge Junior med sin sköldpadda.
Pigge och Charlie "Latte" smyger på varandra.
Vi hade en så trevlig dag, både folk och fä. Synd bara att den gick
så fort och som Hanna brukar säga; synd att vi inte bor i Västerås!
Och synd att ni inte bor i Vänersborg!
Så börjar det närma sig avfärd för Sweetmollies' Charlie Parker, Latte.
Matte sydde ett täcke åt honom utifall att det skulle vara kallt i Älvabo.
Här ser ni hur hjälpsam han var, han trampade på symaskinstrampen så
maskinen gick igång och sydde fyra täcken till. Han är verkligen en
duktig och företagsam gosse!
Nu är det väl så att det är Byron på båda bilderna, men vad gör det? De är ju som tvillingar och det är ju bara lite vitt som skiljer dem åt.
Byron tittar in lite svartsjukt, när matte kelar med Dexter. Är de inte
som gjorda för varandra?
Och här är husse Jonas med Dexter. Är inte de också som gjorda för
varandra?
Mycket Dexter blev det denna lördag, men också mycket Charlie,
farmor kom och kramade sin blivande Latte.
Och så fick vi en massa nya leksaker av Hanna och Jonas! Tack snälla
för alla sköldpaddor, Frankrikebilder, vin och mikrougnsägg! Undrar
hur jag ska göra med ägget.........
Pigge Junior med sin sköldpadda.
Pigge och Charlie "Latte" smyger på varandra.
Vi hade en så trevlig dag, både folk och fä. Synd bara att den gick
så fort och som Hanna brukar säga; synd att vi inte bor i Västerås!
Och synd att ni inte bor i Vänersborg!
Så börjar det närma sig avfärd för Sweetmollies' Charlie Parker, Latte.
Matte sydde ett täcke åt honom utifall att det skulle vara kallt i Älvabo.
Här ser ni hur hjälpsam han var, han trampade på symaskinstrampen så
maskinen gick igång och sydde fyra täcken till. Han är verkligen en
duktig och företagsam gosse!
Hopp och lek!
Ja, nu är vi inga små, rara, stillsamma bäbisar längre. Vi springer som "riktiga" whippar, vi jagar varandra, biter och river...........men trots det så är vi fortfarande lika älskvärda ur mattes perspektiv. Ibland blir hon lite arg, men för det mesta kan hon inte annat än skratta åt oss. Ingen bra uppfostringsmetod skulle vi tro.
Här t.ex. har vi snott mattes altanskor. Det är inte så mycket kvar av
dem nu, men det finns väl nya att köpa!?
"Snälla barn, så där gör man inte när man skakar mattor. Man går
utomhus först."
"Ha, jag fick skon!" En nöjd Peggy tuggar läder.
"Den här godisbollen förstår jag mig inte riktigt på", säger Peggy. "Jag
ska visa dig", säger mamma Molly, som är ett ess i grenen.
Så kom Lena och Tjabo på besök. Den här gången blev matte lite orolig
att de skulle ta en tjej istället. "Puss på dig Tjabo", säger Peggy.
Och här har Peggy tagit Kajsas favoritkossa. Undrar vad hon ska säga
när hon känner valplukt på den?
Pigge Junior har hittat mamma Mollys favorit, en sjöstjärna som ger ifrån sig
ett pipljud.
Kajsa ylar; "vad gör den där här på min dyna?" Mamma fållar in
Charlie.
"Undrar om man vågar hälsa ordentligt på den där tanten någon gång?"
Pigge Junior är lite avvaktande och Kajsa hoppar till.
"Oj då, bäst att spela lite Allan, den här mattan har jag inte sett förut."
"Men jag tror jag ska försöka med ytterligare ett närmande. Om
jag smyger lite, märker hon nog inget."
"Hm, han tror att jag inte ser honom, vilken dum valp som inte förstår
att jag har känsel också därbak."
"Hej du, ska Du stanna länge här i huset?".
Här t.ex. har vi snott mattes altanskor. Det är inte så mycket kvar av
dem nu, men det finns väl nya att köpa!?
"Snälla barn, så där gör man inte när man skakar mattor. Man går
utomhus först."
"Ha, jag fick skon!" En nöjd Peggy tuggar läder.
"Den här godisbollen förstår jag mig inte riktigt på", säger Peggy. "Jag
ska visa dig", säger mamma Molly, som är ett ess i grenen.
Så kom Lena och Tjabo på besök. Den här gången blev matte lite orolig
att de skulle ta en tjej istället. "Puss på dig Tjabo", säger Peggy.
Och här har Peggy tagit Kajsas favoritkossa. Undrar vad hon ska säga
när hon känner valplukt på den?
Pigge Junior har hittat mamma Mollys favorit, en sjöstjärna som ger ifrån sig
ett pipljud.
Kajsa ylar; "vad gör den där här på min dyna?" Mamma fållar in
Charlie.
"Undrar om man vågar hälsa ordentligt på den där tanten någon gång?"
Pigge Junior är lite avvaktande och Kajsa hoppar till.
"Oj då, bäst att spela lite Allan, den här mattan har jag inte sett förut."
"Men jag tror jag ska försöka med ytterligare ett närmande. Om
jag smyger lite, märker hon nog inget."
"Hm, han tror att jag inte ser honom, vilken dum valp som inte förstår
att jag har känsel också därbak."
"Hej du, ska Du stanna länge här i huset?".
